“Inser att jag aldrig kommer hitta en klocka lika bra som min gamla Pebble.” Så skrev en läsare i en mailkonversation med mig angående smartklockor. Pebble var pionjärer inom smartklockor och producerade sina klockor mellan 2013 och 2016. Man hade ju hoppats att klockorna skulle ha kommit någon vart sedan dess.

Visst, det kan säkert vara nostalgi som spelar roll här, men läsaren sätter ändå fingret på något. Det finns många motstridiga visioner av vad en smartklocka kan och bör vara. Det borde leda till många olika varianter med olika fokus, men det är inte vad vi ser, utan snarare har vi ett smalnande spår där färre varianter får plats.

Vilka funktioner förknippar du med en smart klocka? Hälsomätning förstås, både löpträning och vardagsmotion. En del kanske vill ha den som livförsäkring, att livshotande tillstånd ska upptäckas i tid. Aviseringar på handleden så att du slipper att ta upp mobilen för att se vad det var som surrade. Kanske ha appar på handleden? en del drömmer om att helt enkelt skippa separat mobil och ha allt på handleden.

Så ska den ju helst inte vara för stor och behöva laddas hela tiden. Här börjar behoven dra åt olika håll. En del klockor har batteritid på 1-2 veckor men kan inte installera appar. Och om de inte kan det kan man väl lika gärna ha ett litet och smidigt aktivitetsarmband? De som kan installera appar har å andra sidan oftast en batteritid på 1-2 dygn.

Pebble hade en rätt begränsad funktionsuppsättning med fokus på aviseringar. Dagens klockor drar åt att försöka få in så mycket som möjligt, med negativa konsekvenser på antingen batteritiden eller storleken.

Ju mer man försöker packa in i klockan, desto mer upptäcker man hur opraktisk en klocka kan vara. att skärmen är dimunitiv jämfört med en mobil är förstås en sak, men kanske ännu viktigare och lätt att glömma: Du kan inte använda en klocka med en hand.

Säg till exempel att du vill ha inköpslistan på klockan för att slippa ta upp mobilen. det låter ju bra, men du kan inte kryssa av punkter på klockan med handen som sitter på samma arm som klockan. Det måste du göra med andra handen. Du har förmodligen en varukorg också, så den måste du hålla i samtidigt som du kryssar av på listan. Det blir bökigt och när det blir bökigt att använda klockan är det oftast smidigare att helt enkelt plocka fram mobilen.

Det här borde ju leda till att en del användningsområden prövats, funnits opraktiska, och försvunnit. eller åtminstone att så få uppskattar dem att de inte anses värda besväret. Samtidigt som de mer framgångsrika funktionerna får frodas.

Men det är inte vad som händer, Apple har satsat ensidigt på Apple Watch som är en multifunktionsplattform som behöver laddas varje natt. På androidsidan har Wear OS tagit en alltmer dominerande roll, en plattform som försöker vara allt åt alla utan att vara särskilt bra på något. Visst har vi också Garmin som är bra på att kombinera bred funktionsuppsättning med bra batteritid, och Huawei som gör rena sportklockor som mest är snyggare aktivitetsarmband med lång batteritid. Men trenden är ändå att multifunktionsklockorna med dålig batteritid tar en allt större del av utbudet.

De smarta klockorna skulle må bra av att släppa tanken på att vara en mobil på handleden och bli mer fokuserade. då skulle de också vara mer varierade, så att var och en kan hitta sin perfekta klocka.