Test: Xiaomi Redmi Note 11 – Lovar mer än den håller

Amoledskärm med 90 Hz uppdateringsfrekvens, chipset tillverkat i 6-nanometersprocess, fyra kameror där huvudkameran är på 50 megapixel och batteri på 5000 mAh med medföljande snabbladdare. Allt detta kan Xiaomi Redmi Note 11 sanningsenligt stoltsera med, till en prislapp på 2700 kronor. Det låter nästan som en toppmodell för en fjärdedel av priset, men i verkligheten är Xiaomi Redmi Note 11 snarare en mobil som bara precis klarar av att få godkänt för prislappen.

Formgivningen är oglamorös. På bild ser det ut som man tagit inspiration av de senaste årens Iphones med mer kantigare former, men i hand är både sidor och baksida tillräckligt rundade för att det ska vara svårt att se några likheter. Telefonen ligger bra i handen utan vassa kanter. Det är inte en liten telefon, men inte direkt stor och tung heller. Allt utom skärmen är i plast. Det gör att du inte behöver oroa dig så mycket för att något annat än skärmen går sönder om du tappar telefonen, men Xiaomi skickar i alla fall med ett genomskinligt gummiskal också som ger skärmen lite upphöjda kanter till skydd. När det kommer till tålighet uppger Xiaomi också att telefonen är vattenskyddad enligt IP52. Det räcker inte till att skydda om du tappar den i vatten, eller ens utsätter den för ett ösregn, men visst skydd mot regn och blöta händer ger man i alla fall.

Test: Xiaomi Redmi Note 11 Pro 5G – Lagom för lite

Fingeravtrycksläsaren sitter i av/påknappen på sidan och är lätt att nå. Däremot tycker jag att den är lite långsam i responsen. Just “lite långsam i responsen” får också vara alternativ rubrik på denna text, för det är en bra beskrivning av telefonen som helhet.

Långsammare än väntat

Det är överraskande att telefonen känns så småseg, och den subjektiva upplevelsen bekräftas av de mediokra resultaten i våra prestandatester. Plattformen Snapdragon 680 som driver telefonen är visserligen en av Qualcomms billigare, och den saknar 5g, men den är trots allt helt ny och gjord i en 6-nanometersprocess. Kanske är det också arbetsminnet på 4 gigabyte, vilket är mindre än i de flesta modeller även i denna prislapp, som spökar? Förutom att det ibland hackar när man skrollar och appar tar tid på sig att starta känns det ibland som att mobilen helt enkelt inte hinner med att känna av mitt tryck på skärmen och jag får göra om det för att göra det jag skulle.

Test: Motorola Moto G71 – Mittemellan och varken eller

Skärmen gör mig i alla fall inte besviken. Jämfört med en LCD-display har en oledskärm riktigt svart svärta och skiftar inte i färg och ljusstyrka när man håller dem i olika vinklar, två effekter som brukar vara särskilt tydliga på skärmar i billigare mobiler. Att vi hittar oledskärmar även i så här billiga mobiler är inte längre helt ovanligt men fortfarande lika trevligt. Skärmhastigheten på 90 hertz håller också vad den lovar. Det vill säga, skärmen känns inte lika snabb som på en mobil med 120 Hz-skärm, men man märker ändå tydligt skillnaden mot en telefon med 60 Hz-skärm som var standard fram tills för ett par år sedan. Särskilt när du till exempel skrollar en text du läser märker du att texten inte blir suddig på samma sätt medan du skrollar.

Skärmen är också ljusstark, och klarar även direkt solljus bra. Det löser man på ungefär samma sätt som Samsung genom att skruva upp kontrasterna i bilden, men man gör det lite mindre subtilt. Huvudsaken är att det fungerar. Däremot är ljussensorn som känner av omgivningens ljus lite nyckfull och får ibland för sig att vrida ner skärmens ljusstyrka till jättemörkt.

Inte alltid på

Jag saknar funktion för always on-display, det vill säga att en liten del av skärmen alltid är tänd och visar klocka och liknande. Det finns visserligen en funktion som heter just “always on display”, men du kan inte ställa in den på annat än att den släcks efter 10 sekunder, vilket i mitt tycke är raka motsatsen till always on.

När det gäller kameror har erfarenheten lärt oss att varken antalet kameror eller dess megapixeltal är ett särskilt bra mått på hur bra kameror mobilen har, och Redmi Note 11 adderar till den erfarenheten. Redmi Note-mobilerna brukar annars kunna vara ett sätt för Xiaomi att ta sina mer ambitiösa mobilkameror till en telefon med lägre prislapp, men här känns det snarare som man försökt skapa illusionen av detta genom att ge kameraön en prominent utformning.

Om du bara startar mobilkameran och tar en bild i dagsljus får du en 12-megapixelbild med hygglig färgåtergivning, men det behövs inte särskilt mycket kontraster för att delar av bilden ska bli överexponerad eller underexponerad. Förstorar man upp bilden till 100 procent på en datorskärm ser den rätt så grynig ut. Och detta är alltså mobilkamerorna från deras bästa sida. Så fort vi subtraherar lite ljus blir bilderna snabbt suddigare och grynigare, och mörkerfoto är kameran direkt värdelös på. En av poängerna med en 50-megapixelkamera som levererar 12-megapixelbilder brukar vara att man kan välja att ta högupplösta bilder med mer detaljer men mindre ljuskänslighet. Och visst kan jag fota i 50 megapixel även här, men bilderna blir inte skarpare, bara större, som om de bara förstorats upp digitalt. På samma sätt blir det om man väljer zoomläge. Den extra information som sensorn kan ge verkar inte användas till zoom och bilderna ser bara digitalt uppförstorade ut. Inzoomning med mer än två gånger kan inte rekommenderas.

Det jag sagt om huvudkameran vad gäller svårigheter med kontraster, brusighet med mera gäller i ännu högre grad vidvinkelkameran, och i vanlig ordning tillför de sista två kamerorna, makrokameran och djupsensorn, inget värde.

Gammal Android

Redmi Note 11 har Xiaomis användargränssnitt MIUI 13, men inte på senaste Androidversionen utan här är det Android 11 som gäller. Xiaomis användargränssnitt ändrar på det mesta utan att kännas lika genomtänkt som Samsungs, och man får mer av dubbleringar av funktioner som webbläsare eller molnbackup än faktiska funktioner som tillför något. Viruskollen som görs när du installerar en app slänger upp reklam också, men det går i alla fall att stänga av. Nu kanske det låter som om jag tycker illa om Xiaomis användargränssnitt, men det gör jag inte. Det är annorlunda, men står aldrig i vägen för det jag vill ha gjort, och erbjuder många möjligheter att konfigurera saker som hur telefonen styrs eller om alla appar ska läggas på startskärmarna.

På plussidan måste läggas en sjukt bra batteritid. Kombinationen av stort batteri och amoledskärm är inte ovanlig, så jag vet inte vad Xiaomi gör som gör skillnad, men nästan 16 timmars skärmtid i vårt batteritest hör inte till vanligheterna.

Xiaomi Redmi Note är inte direkt dålig för 2700 kronor, men den är lite långsam vilket får mig att undra hur seg man upplever den efter två år och massor med installerade appar. Och kamerorna är verkligen inget att skryta med.

Å andra sidan

Erik Mörner: Jag håller helt med det Elias skriver. Skärmen här till främsta fördelarna och den överkomliga prislappen gör ju möjligen att man skulle kunnat acceptera den dåliga kameran och bristande prestandan. Det är dock tydligt att lite mer pengar på en annan telefon ger dig betydligt mer. 

Frågor och svar

Hur är högtalarljudet? Telefonen har stereohögtalare, men ljudet i dem är lite skrälligt och de är inte balanserade. Till filmtittande på lite lägre volym tycker jag att de duger.

Är det en tung mobil? Snarare tvärt om, särskilt med hänsyn till skärmstorleken.

Hur är vibratorfeedbacken? Lite skrällig, inte så mjuk och skön som på de flesta nyare mobiler, även i denna prisklass.

Ett alternativ

Xiaomi Redmi Note 11 Pro: Pro-modellen med samma namn är en helt annan telefon som visserligen är mer än en tusenlapp dyrare, men också betydligt bättre på att leva upp till förväntningarna.

Kameraexempel

Även under optimala omständigheter kämpar Redmi Note 11 med att ta bra bilder.