Headsetet Nio från svenska Sudio har en vid första ögonkastet unik formgivning. Det vill säga, själva öronsnäckorna är väldigt lika Apples ursprungliga Airpods, med en öppen design snarare än gummipluppar som sluter om örongången. Men öronsnäckorna har också ett gummiöverdrag med vingar i olika storlekar.

Jag blir först inte klok på hur de ska sitta i örat. Är vingarna till för att headsetet ska sluta tätt och stänga ute omgivningsljud trots allt? Jag lyckas med det på ena örat, men inte på det andra trots att jag provar mig fram med de olika storlekarna av gummiöverdrag. Till slut bestämmer jag mig för att jag övertänkt det hela. Headsetet fungerar bra helt utan gummiöverdragen, och de visar sig helt enkelt vara till för att öronsnäckorna ska sitta bättre på plats om du oroar dig för att tappa dem. För mig är öronsnäckorna bekvämare utan gummiöverdragen, men de blir däremot lite pilliga att få ut ur etuiet då. 

Test: Earin A-3 – Minst är inte bäst

En annan egenskap Sudio Nio har gemensamt med Airpods är ett ovanligt litet och smidigt fodral med rundade former. Däremot är Sudio Nio betydligt billigare, 800 kronor kostar ett par. De finns också i rätt många färgalternativ, bland annat grön och indigo.

Bra ljud för formfaktorn

Det är en smaksak om man föredrar öppna eller slutna headset. Jag tycker att slutna headset bättre låter dig höra alla detaljer i musiken, medan många tycker att det är tröttande för öronen med slutna headset. Tillhör du de senare får jag i alla fall säga att jag tycker att Sudio Nio ger ett ovanligt maffigt ljud för att vara av öppen design. Basen kommer fram ordentligt och detaljåtergivningen är fin. Däremot är de lite dynamiksvaga, vilket gör att en rejäl baskagge kan släcka ut annat ljud. Som helhet är jag klart nöjd med musikljudet.

Test: Marshall Mode II – True Wireless med attityd

Med samtalsljudet är jag mer än nöjd. I lugn miljö både hörs jag och hör utmärkt. I bullrigare miljö gör bullerdämpningen att min röst låter lite mer komprimerad, men det går fortfarande att föra samtal och jag har inte problem med att stavelser faller bort i bullret som jag haft med många andra headset. Här ska påpekas att headsetet inte har någon form av aktiv brusreducering, och den öppna konstruktionen stänger ju inte heller passivt ute omgivningens buller. Det är således ett headset du kan använda utan att vara en trafikfara, men inte ett som stänger in dig i din egen lilla bubbla.

Headsetet styrs med touch på sidorna, och man får ha lite tålamod, för det är fördröjning på responsen. Dessutom är det ganska lätt att komma åt kontrollerna av misstag när man justerar headsetets passform. Styrningen fungerar okej men inte mer.

Strulfria

Efter att ha testat flera par True Wireless-headset på raken med strulande uppkoppling är Sudio Nio befriande problemfria. Jag kopplar upp mig och ljudet kommer ur bägge öronsnäckor som det ska. Du kan bara vara uppkopplad med en enhet i taget med headsetet, men en återställningsknapp på etuiet gör det hyggligt enkelt att byta vilken enhet du kopplar upp headsetet mot. Läppsynken vid filmtittande är bra. Det enda problemet med det tekniska jag stöter på är att headsetet ibland klipper, tappar anslutningen ett kort ögonblick så att musiken försvinner i någon sekund. Men det händer inte ofta.

Sudio är själva lite otydliga med informationen om batteritiden. Man uppger upp till 20 timmar totalt, vilket jag tolkar som fem timmars speltid med tre omladdningar i etuiet. Jag har inga problem med batteritiden i praktiken, och noterar att även samtalstiden när jag är social på distans verkar räcka i minst fyra timmar vilket inte alltid är självklart.

Sudio Nio löser uppgiften på ett utmärkt sätt i förhållande till prislappen, och att det är svårt att se skillnad på dem och Airpods kan säkert vara en fördel bland modemedveten ungdom på skolgården. Med en prislapp på drygt hälften av Airpods är det svårt att inte se Sudio Nio som ett utmärkt köp.