Test: Marshall Mode II – True Wireless med attityd

Svenska Zound Industries licensierar varumärket Marshall från den legendariska förstärkartillverkaren för att göra headset och högtalare i deras namn. Själva poängen med licensavtalet är förstås att göra produkter som efterliknar Marshalls förstärkare, med fuskläder, mässingsskruvar och spiralkablar.

Att Marshall Headphones förr eller senare skulle göra ett True Wireless-headset kändes givet, sedan Airpods lanserades har den hörlurstypen tagit en stor del av den totala headsetmarknaden. Men hur mycket utrymme finns det för fuskläder och spiralkablar på ett miniheadset? Blir varumärkeslicensieringen ens meningsfull här?

TEST: Bäst trådlösa hörlurar – 74 modeller med true wireless

Jag tycker att Zound industries hittat ett bra svar på den frågan, och faktum är att designen är det jag gillar allra mest med Marshall Mode II. Om vi börjar med etuiet är det relativt litet och självklart fusklädermönstrat, med en räfflad metallkant och Marshalls logga. En mässingsskruv har man fått med också, i form av parnings-knappen i etuiet, ett uppskattat inslag om man ska para ihop headsetet med mer än en enhet, som långtifrån alla True Wireless-headset har. Locket till etuiet är möjligen lite för plastigt, men positivt är att inte bara öronsnäckorna utan även etuiet är vattenskyddat.

Själva öronsnäckorna har förutom ett stiliserat M inga utpräglade Marshalldetaljer, men desto mer genomtänkt ergonomi. Öronsnäckorna är ovanligt små, men samtidigt formgivna så att de är lätta att få grepp om i etuiet och att justera i örat. Den här formgivningen gör en hel del till den positiva användarupplevelsen. Touchknapparna på snäckornas utsida funkar också bra. Öronsnäckorna är av den klassiska typen med gummipluppar som sätts i örat och du behöver pröva dig fram till rätt storlek för att få bra ljud. Med rätt storlek tycker jag att Marshall Mode II är riktigt bekväma.

Test: Marshall Major IV – Bra ljud, fantastisk batteritid

Vad som inte är lika positivt för användarupplevelsen är hopkopplingen till mobilen. den strular en hel del, i synnerhet efter att jag provat att koppla ihop lurarna med en andra mobil. Den vanligaste typen av strul är att bara den ena öronsnäckan, vanligtvis vänster, ansluter sig. Ibland räcker det med att sätta tillbaka headsetet i etuiet och ta ur det igen för att det problemet ska lösa sig, andra gånger måste jag avbryta hopparningen helt och para om för att få bukt med problemen. Det är inte heller alla gånger omparningen lyckas. Minst strul har jag om headsetet är ihopparat med en och endast en mobil eller dator.

Musikljudet tycker jag är behagligt, utan överdrifter som förstärkt bas, men inte direkt något som sticker ut med wow-känsla heller. Har du en mobil som stödjer det används aptX som överföringsprotokoll för bättre ljudkvalitet över bluetooth.

Test: Earin A-3 – Minst är inte bäst

Vad som saknas är däremot aktiv brusreducering. Det är väl egentligen inget måste. Brusreducering är ju en funktion som kan variera högst rejält i kvalitet och värde och dessutom tar ju de tättslutande öronpropparna redan en stor del av bullret. Men åtminstone med den prislapp som Marshall Mode II har borde man nästan kunna räkna med funktionen.

Batteritiden på fem timmar är godkänd, i synnerhet för storleken och med fyra omladdningar i etuiet, men snabbladdning i etuiet så att man kan fylla på headsetet med en kort paus är en annan modern funktion jag saknar.

Ljudet vid telefonsamtal är en annan funktion som inte lever upp till vad man kan vänta sig. I tyst miljö tycker den jag pratar med att jag låter lite burkig och det brusar en del. I lite mer bullerstörd miljö med trafikljud hörs jag över huvud taget inte. Samtalsmikrofonerna är helt enkelt under snittet.

Trots att jag egentligen gillar Marshall Mode II är det för mycket som saknas eller strular i kombination med lite för hög prislapp för att det ska bli toppbetyg denna gång.