Att Nokia fortfarande är ett starkt varumärke inom mobiltelefoni märks på den uppmärksamhet det finska startupföretaget HMD Global fått för sina Androidmobiler i och med att de licensierar varumärket Nokia. Det innebär förstås också viss press på företaget att leverera något som lever upp till folks förväntningar på varumärket.
Om vi förstått HMD:s marknadsföring rätt är det framför allt två saker som ska utmärka de nya Nokiamobilerna. Dels en premiumkvalitetskänsla med nordisk design på telefonerna, oavsett telefonernas prislapp, dels en Androidversion som Google tänkt sig den, utan företagsspecifika pålägg men med snabba systemuppdateringar och support.
Sett till design och kvalitetskänsla har förstås den billigaste mobilen Nokia 3 inte mycket budget att jobba med, och vi får en telefon med matt plastbaksida, men sidorna har en snyggt rundad mattlackad metallram, och skärmglaset har rundad slipning på kanterna. Det hela ser faktiskt lite lyxigare ut än vad som brukar gälla för en 1600-kronorsmobil. Telefonen ligger också skönt i handen och är inte särskilt tung. Däremot knakar plasten lite när man trycker på den.
Annons
Kompromisserna märks förstås rätt omgående. Fingeravtrycksläsare saknas, och skärmupplösningen är endast 1280 x 720 pixel på en femtumsskärm. Det där med skärmupplösningen får jag säga inte är något som stör mig i praktiken, och jag tycker skärmen har bra betraktningsvinkel och färgåtergivning. Däremot är den maximala ljusstyrkan något svag i direkt solljus.
Jag upplever också att skärmen svarar sämre på tryck i kanterna, ett fenomen som förekommer då och då men var betydligt vanligare i pekskärmarnas barndom. Det märks tydligast på att bokstaven A försvinner rätt ofta när jag skriver på skärmtangentbordet. Den här typen av problem brukar gå att lösa med mjukvaruupgraderingar, men visar på att HMD Global har kvalitetsproblem som kan vara grundade i oerfarenhet.
Det exemplar vi testar är mörkblått, och menyknapparna som sitter under skärmen är mörkgrå på svart bakgrund. Jag får ingen bakgrundsbelysning på dem och letar bland inställningarna utan att hitta någon för att slå på den. Till slut använder jag Nokias supportapp (mer eller mindre den enda appen HMD Global tillfört systemet) och får svar via chatt på engelska omgående att den funktionen saknas på Nokia 3.
Det här måste klassas som en direkt designmiss, knapparna är mer eller mindre osynliga och man måste veta att de finns där, och vilken som är vilken. För ett företag som skryter om sin produktionskvalitet känns det som ett verkligt snedsteg. I gengäld kammar man hem ett mindre pluspoäng för att faktiskt ge supportsvar direkt klockan åtta en vardagkväll.
När vi testade Nokia 5 störde vi oss på att den var lite seg. Nokia 3 är ännu långsammare och presenterar genomgående bland det sämsta vi uppmätt i våra prestandatester, delvis för att testerna sällan har mer än ett år eller två på nacken, och det går inte att låtsas som att den här telefonen är snabb. Fördröjningar märks i varje skede, och särskilt när appar ska startas eller växlas mellan. När jag öppnar en app samtidigt som en app håller på att uppdateras händer det till exempel att skärmen går ner i viloläge innan appen startat.
Samtidigt måste vi säga att vi har svårt att provocera fram en situation där prestandan blir ett faktiskt problem, snarare än ett mindre störningsmoment. Vi spelar spel, läser Facebook och tittar på streamad film utan att telefonen segar ner sig och fryser. Det beror säkert delvis på att 2 gigabyte arbetsminne är fullt tillräckligt, och vad gäller lagringen på 16 gigabyte, varav 8 gigabyte är tillgängligt för användaren, känns den acceptabel för prisklassen.
Plats för minneskort finns förstås, och utöver det plats för dubbla simkort. Du måste alltså inte välja mellan att ha två simkort eller ett simkort och ett minneskort.
Mobilen har respektabel batteritid i våra tester, kanske drivet av att skärmen och processorn helt enkelt inte har kapacitet att bränna särskilt mycket batteri, men någon snabbladdning stöds inte och har man vant sig vid det reagerar man på den långsamma uppladdhastigheten. För övrigt har telefonen en micro-usb-kontakt när nästan samtliga nya mobiler gått över till USB typ C. Det är inget egentligt problem, men tillsammans med hårdvarans övriga tillkortakommanden är det lätt att få känslan att HMD Global köpt ett billigt färdigt chassi från någon kinesisk underleverantör och sedan bara lagt på sitt designade fodral.
Kameran gör inget för att förändra detta intryck. Den tar bilder som inte tål att förstoras, och inte ens i bra ljus tar bra bilder eftersom dålig kontrasthantering gör att bilderna blir antingen över- eller underexponerade.
Programvaran är som sagt Android i dess renaste version, såsom Google levererar den före tillverkarna bidrar med sina systempålägg. Det är naturligtvis bra för den som föredrar det, men lämnar samtidigt HMD Global med väldigt lite att konkurrera med. För vid det här laget är det inte svårt att få tag på telefoner med ren Androidversion. Vi har till exempel Moto-serien från Lenovo som utöver standardandroid innehåller ett fåtal diskreta men praktiska tillägg men i övrigt är helt fria från bloatware.
Syftet med att inte ha några företagsspecifika systempålägg är enligt HMD Global att kunna vara snabba med de senaste säkerhets- och systemuppdateringarna. Därför är det slående att denna telefon levereras med Android 7.0 när Android 7.1.1 varit ute i mer än ett halvår. HMD Global har officiellt meddelat att mobilen ska få Android 7.1.1 i slutet av augusti. Under testperioden får den också Googles säkerhetsuppdatering för juli, samt “förbättringar i användargränssnittet”. Visserligen i slutet av juli, men ändå. Uppdateringarna visar å ena sidan att HMD Global menar allvar med att ge bra support på sina telefoner, å andra sidan att snabba systemuppdateringar kanske inte var så lätt som de väntat sig med en ren androidversion.
Det händer också påfallande ofta att appar kraschar. Rena systemappar alltså, som appbutiken och till och med inställningarna. Det är bara att starta om dem, och som barnsjukdomar från ett nystartat företag hade de kanske varit lätta att förlåta, om det inte var just kvalitetskänslan som HMD Global tänkt sälja sina telefoner på. Det här kommer säkert att lösa sig med tiden, men det innebär tyvärr att Nokia 3 inte riktigt lever upp till sitt motto om kvalitetskänsla till en billig prislapp.
Nokia 5 kostar 2000 kronor, 400 kronor mer än Nokia 3. Jag säger inte att den prisskillnaden är oväsentlig, men känner du att ett par hundralappar hit eller dit inte är avgörande klarar sig Nokia 5 bättre för prislappen om det nu absolut ska vara en Nokiatelefon. Argumenten för det återstår fortfarande att bevisa.
Å andra sidan
Erik Mörner: Största irritationsmomentet tycker jag är de närmast osynliga knapparna under skärmen för hem, multitasking och tillbaka. Det är ett verkligt störningsmoment. Kameran tycker jag är acceptabelt bra och fördröjningarna i gränssnittet kan jag också leva med när jag tar hänsyn till prislappen.
Frågor och svar
Hur är ljudet i telefonen? Högtalarljudet har lite svag maxvolym, men för vanliga telefonsamtal duger det bra. Det följer faktiskt med ett headset av helt acceptabel kvalitet också.
Vad har Nokia 5 som inte den här har? Fingeravtrycksläsare, chipset med bättre prestanda och metallbaksida.
Finns det några kul Nokiaspecifika appar eller funktioner i telefonen? Nej.
Ett alternativ: Billig Nokia
Nokia 5 erbjuder fingeravtrycksläsare och bättre prestanda för ett par hundralappar mer, och känns därför som ett bättre köp.
Även bilder som borde vara svåra att misslyckas med blir usla med Nokia 3 på grund av den dåliga kontrasthanteringen.
