En gång i tiden, 2010 närmare bestämt, var HTC valet för den som ville ha den absolut bästa Androidmobilen. Då och ett par år efteråt kunde HTC sälja telefoner i bara kraft av sitt eget starka varumärke. Den tiden kan nog sägas vara förbi, även om man haft en andra storhetstid som leverantör av Nexus- och Pixelmobiler åt Google. Den tiden är också förbi när Google nu köpt ut den utvecklingsavdelning som låg bakom Pixelmobilerna från HTC.
I dag får HTC snarare klassas som utmanare, och även om man fortfarande är kapabel till att göra klart godkända toppmobiler krävs det förmodligen något mer för att man ska kunna ta sig in i folks medvetanden igen och få dem att välja HTC framför de bekvämt välbekanta Androidvarumärkena, som i dag främst heter Samsung och Huawei.
Som utmanare på en hårt konkurrensutsatt Androidmarknad behöver man något som drar till sig uppmärksamhet. Att vara ovanligt prisvärd brukar funka, men HTC U12 Plus har ungefär samma prislapp som Samsungs och Huaweis toppmodeller. Vad har man mer att erbjuda?
Annons
Formgivning
Annons
Inte design i alla fall, även om det knappast är HTC:s fel. U12 Plus har ungefär samma formgivning som förra årets HTC-modell U11 hade, men sedan dess har det tyvärr (för HTC) skett en massiv förskjutning mot metallram och krökt glasbaksida, och att man med viss rätt kan hävda att det är alla andra som kopierar dem måste vara mager tröst när man släppt en telefon som ser ut som de fem senast lanserade toppmodellerna innan den. HTC U12 Plus är ungefär lika stor som Huawei P20 Pro och Samsung Galaxy S9 Plus, men märkbart tjockare och därför lite mindre handvänlig.
De färggladare varianterna blå och röd (där den blå dessutom är lätt genomskinlig så att man ser elektroniken bakom) kommer tyvärr bara att säljas via HTC:s webbshop, och det är svart glas som gäller i vårt testexemplar. Låt vara i en silverfärgad ton som faktiskt sticker ut lite bland alternativen.
Här finns ändå designdetaljer som skapar en aning upmärksamhet. Skärmen till exempel är liksom upphöjd och skarpt rundslipad på ett sätt som är svårt att beskriva men definitivt är annorlunda mot de mjukt avrundade sidor de flesta andra tillverkare har.
Den matta metallramen har ett formspråk som går tillbaka till äldre HTC-telefoner, samtidigt som man fortsätter med den tryckkänsliga ramen. Det är samtidigt en av få genuint originella detaljer med U12 Plus, så låt oss ta den med en gång.
Tryckkänslig ram
Metallramen på telefonen är alltså känslig för tryck, en funktion som fanns redan på föregångaren U11 och den HTC-utvecklade Pixel 2 Plus, men som utvecklats ytterligare här. Funktionen yttrar sig på tre sätt. Minst, men kanske bäst, är att när du håller i telefonens ram med vanligt handgrepp går skärmen inte ner i viloläge, och om du ligger i sängen och lägger dig på sidan när du läser på skärmen roterar den inte till liggande läge. Riktigt praktiskt i vardagen.
För det andra har telefonen faktiskt inga riktiga knappar längre. Av/påknappen och volymknappen är bara reliefer i metallramen som känner av när du trycker tillräckligt hårt och då ger vibratorfeedback. Lite som hemknappen på Iphone 7 och Iphone 8 alltså. Enligt HTC gör detta telefonens ram mer robust.
Det här uppskattar jag mer i teorin än i praktiken. Visst ger det telefonen lite egen karaktär, men jag tycker alltid att jag får trycka lite hårdare på knapparna än jag skulle vilja (känsligheten går inte att justera för dessa, men enligt HTC ska det komma en uppdatering i juli som förbättrar tryckkänsligheten) och det är då lätt att samtidigt aktivera den tredje funktionen av misstag.
Denna tredje funktion går ut på att jag klämmer på mobilens ram för att aktivera en vald funktion. Som standard är den inställd på att väcka kameran, men du kan i princip välja vilken app som helst, eller få fram en snabbmeny på skärmen eller en rad andra möjligheter som HTC erbjuder. Här kan du själv ställa in klämkänsligheten, men på grund av funktionens karaktär tycker jag att det är väldigt svårt att hitta ett läge som varken är besvärande hårt eller innebär att jag triggar funktionen av misstag.
Förutom att klämma på ramen kan man även aktivera funktioner för att dubbeltrycka eller klämma och hålla på samma sätt. Dubbeltrycket kräver mycket lättare tryck av skäl som är uppenbara när jag försöker dubbelklämma hårt. Det är helt enkelt omöjligt att göra utan att först enkelklämma och aktivera den funktionen. Jag väljer “ta en skärmdump” vid dubbeltryck, och får därefter en rad spontana skärmdumpar vid diverse tillfällen av normal användning. Till HTCs försvar ska sägas att dubbeltryckfunktionen är av som standard.
Klämfunktionen på HTC U12 Plus har möjligen fördelen att den fungerar oavsett om man använder vänster hand eller höger, men i övrigt har jag svårt att se att den löser något som inte hade kunnat lösas enklare och med mindre strul för användaren med en extra programerbar knapp på telefonen. Det är en gimmick, och en inte helt lyckad sådan i mitt tycke, men ingenting som egentligen påverkar min bild av telefonen negativt.
När det kommer till prestanda känns telefonen felfri. Chipsetet Snapdragon 845 är det snabbaste du kan få i en Androidmobil just nu och HTC gör ingenting med sitt system som förtar det intrycket. Telefonen känns helt enkelt blixtsnabb. Jag hade önskat mig mer än 64 gigabyte inbyggt lagringsminne för den här prislappen, men hållaren för ett andra sim-kort gör i alla fall dubbel tjänst som plats för minneskort.
Kameran
HTC har ett ojämnt rykte när det kommer till mobilkameror, men för U12 Plus har man med sig en utmärkelse från det högt ansedda benchmarkföretaget DXOMark som gett kameran 103 poäng, det näst högsta en mobilkamera fått i deras tester. Jag tar den därför med på en fototur tillsammans med Samsung Galaxy S9 Pro och Huawei P20 Plus, de två kanske bästa kameramobilerna just nu.
Jag vet att jag sticker ut hakan en smula när jag går emot DXOMark och säger att HTC U12 Plus har en utmärkt kamera, men inte riktigt lika bra som den i dessa två mobiler. Egentligen håller jag med DXOMark i sak, det är en jättebra kamera i dagsljus, bland de bästa, med både bra detalj- och färgåtergivning. Extralinsen som ger 2 gångers optisk zoom ger också utmärkt resultat.
Precis som DXOMark noterar jag också att HTC U12 Plus har svårare än de bästa med bilder med stor kontrast mellan ljus och mörker, och att man är märkbart sämre än Samsung och Huawei på fotografering i dåliga ljusförhållanden. Jag värderar bara dessa två sista punkter högre än vad DXOMark gör. De bästa kameramobilerna i dag tar så bra bilder i dagsljus att små skillnader i kvalitén där inte känns viktiga, men vi lever i ett land där det är mörkt halva året, och då vill man ha en mobilkamera som klarar mörker. HTC U12 Plus är inte dålig på mörker, bara inte bland de bästa. Jag saknar också någon funktion för mer avancerad slow motion som vi ser i en rad av de nya toppmodellerna.
Till kamerans fördelar hör annars att appen är föredömligt enkel att använda. Jag har inga problem att hitta de funktioner jag letar efter när jag behöver dem, till exempel konstgjord oskarp bakgrund till en porträttbild, samtidigt som de aldrig kickar igång automatiskt utan att jag bett om det. Jag saknar inte artificiell intelligens för automatisk anpassning av inställningarna till olika motiv som vissa tillverkare skryter med.
Skärmen har inte den infällda sensorpanel som blivit en trend bland många mobiltillverkare på sistone. Om det är bra eller dåligt är en smaksak. Skärmen har riktigt hög upplösning och är av LCD-typ, vilket ger ytterligare lite bättre skärpa jämfört med Oled-skärmar av samma typ, men i gengäld mindre svart svärta. Skärmen är också lite ljussvagare än de bästa just nu.
Strippat system
Att gå igenom funktionerna i HTC:s systemversion går snabbare än jag trott. För visserligen ser Android 8.0 med HTC:s systempålägg Sense radikalt annorlunda ut än Googles version av systemet, men skillnaden är framför allt kosmetisk, i övrigt lägger sig HTC rätt nära standard-Android sett till appar och funktioner. Samtidigt har man behållit en linje i systemdesignen som gör att den som inte haft HTC på ett par år ändå kommer att känna igen sig i former och färger.
Om man sveper vänster från startskärmen får man en lista med osorterade nyheter från appen News Republic som ska vara utvalda efter mina ämnesintressen. Den här funktioner hade i stort sett alla mobiler för ett par år sedan, medan man nu övergått till att ha någon form av digital assistent med artificiell intelligens och smarta tips på denna sida. Jag kan inte säga att jag saknat nyhetssidan när jag nu får återse den.
Smarta tips har HTC också, i form av Sense Companion, där du själv får välja på vilken nivå systemet får ta del av dina vanor och komma med förslag på till exempel pendlingstider till jobbet eller restauranger i närheten. Tyvärr dyker dessa förslag som standard upp på det mest störande vis, i form av en flytande bubbla på skärmen, gärna när du till exempel är mitt inne i en film på Netflix. Denna bubbla går dock att stänga av så att du får tipsen som vanliga notifieringar i stället.
Ljud
Ljud har länge varit ett fokusområde för HTC. De ägde ju faktiskt Beats innan Apple gjorde det. Det yttrar sig bland annat i det HTC kallar Boomsound, stereohögtalare i mobilen som ska ge extra bra ljud. Högt låter det, och bättre än de flesta nya mobiler, men sämre än LG G7 Thinq som också väljer att lyfta fram högtalarljudet. Och det är fortfarande inte så att jag skulle vilja lyssna på musik i högtalarna, och om minnet inte spelar mig ett spratt är ljudet inte på nivå ens med HTC:s egna toppmodeller när de var som bäst. Men till filmtittande uppskattar jag det fylliga stereoljudet.
Telefonen saknar 3,5 mm-uttag för headset, och man skickar inte heller med en adapter för det. En adapter från annan tillverkare som jag provar fungerar inte med telefonen. Men man skickar i alla fall med ett headset med USB C-kontakt, samma headset som till förra årets U11. Man hävdar att headsetet har aktiv brusreducering, men det får nog anses vara falsk marknadsföring, för när jag provar att spela upp en helt tyst musikfil och växlar mellan brusreducering på och av sker absolut ingen som helst förändring av bakgrundsljudet. Vad inställningen snarare gör är att lägga på ett equalizerfilter som ska ge bättre ljud anpassat till dina öron. Bra låter det i alla fall, med en fin dynamik och detaljåtergivning.
HTC U12 Plus är en toppmodell utan större fel och brister. HTC-fans lär nog inte bli besvikna. Samtidigt är det svårt att komma på skäl att man ska välja just den framför andra toppmodeller, ofta med fler unika egenskaper. En lägre prislapp hade kunnat vara en hjälp på traven här.
Å andra sidan
Erik Mörner: Klämfunktionerna är det första jag stänger av när jag börjat använda telefonen och det är nästan så att man tycker synd om HTC när man jämför med vad konkurrenterna erbjuder. Möjligen har telefonen fått lite av en medvetet retro-design och den känns tjock och klumpig. Inte heller det bidrar till att göra HTC U12 Plus attraktiv i jämförelse med vad andra tillverkare erbjuder.
Frågor och svar
Vad står pluset för i namnet, finns det ingen vanlig HTC U12? Nej. Enligt HTC har man döpt den så för att den motsvarar telefoner som Samsung Galaxy S9 Plus till mått och funktioner. Enligt ett rykte är det också en markering att man inte ska vänta på att det kommer en ny och bättre variant av telefonen senare i år, som det gjorde med U11.
Finns headsetuttag? Nej. Headset som passar uttaget följer med, men ingen adapter och den adapter från annan tillverkare jag har fungerar inte heller.
Kan man justera tryckkänsligheten på de virtuella knapparna? Nej, bara på ramen i övrigt. Vi får se hur det blir efter den utlovade uppdateringen.
Ett alternativ
Om du vill vara motvalls och inte ha en Huawei eller Samsung, men ändå vill ha en mobil med liknande toppspecifikationer kan LG G7 Thinq vara ett alternativ till HTC. Den har ett smidigare format och ljusstarkare skärm, men kameran når inte riktigt upp till samma höga nivå.
Testbild
Kameran tar riktigt bra bilder med två gångers zoom samtidigt som den lätt får problem med kontraster mellan ljus och mörker.
