LG har haft en lite stökig resa de senaste åren. Telefonerna V10, V20 och V30 har visserligen varit varmt mottagna, men G-serien har varit problematisk. G5 hade en modulär design som inte gick hem, G6 tittade ängsligt på Samsungs planer på S8, men man valde ett gammalt chipset och telefonen framstod mest som ett sämre alternativ till Samsung Galaxy S8.
Årets G7 har också anklagats för att bara kopiera de rådande trenderna, men när jag nu testat telefonen på allvar är det långtifrån det intryck telefonen ger. Tvärtom känns den välkonstruerad och genomtänkt. Och den tål definitivt att jämföras med Samsung Galaxy S9 utan att behöva skämmas.
Telefonens design kan knappast kallas originell. Heltäckande glas på framsidan med lätt avrundade kanter, aluminiumram och krökt glasbaksida. Å andra sidan är det så samtliga toppmodeller är skapta i år, och det designspåret har använts av så många tillverkare, LG inkluderat, att det inte längre går att säga vem som kopierat vem. Att glaset har en skimrande färg är inte heller unikt, men den vinröda och blågröna varianten är hursomhelst snygga och karaktäristiska. Tyvärr är det främst den svarta som kommer att säljas i Sverige. LG har lagt sig på en storlek ungefär mittemellan Samsung Galaxy S9 och S9 Plus, och tunnare än bägge, vilket ger en telefon som i mitt tycke har en bra balans mellan handvänligt format och stor skärm.
Annons
Ett område där LG definitivt anklagats för att kopiera är att sensorpanelen går in i skärmens överkant. Det här gör ju i stort sett samtliga Androidtillverkare nu medan en del Applefans anklagar dem för att kopiera Iphone X. LG i sin tur kallar flikarna i överkant för “new second screen”, för att påminna oss om att de på sätt och vis var först med detta, när de satte in en extraskärm bredvid selfiekameran på LG V10 för 2,5 år sedan.
En del användare verkar tycka att skärm runt sensorpanelen är en styggelse, men personligen tycker jag att det är en lösning som passar utmärkt till Android. I de flesta lägen upptas skärmens överkant hursomhelst av ett statusfält där utrymmet i mitten är tomt, och att utnyttja det utrymmet till sensorer och på så vis lämna mer utrymme fritt för aktiv yta på telefonens framsida känns som en utmärkt idé.
LG låter dig välja hur skärmens överdel ska se ut, med rundningar under som ska ge illusionen av att skärmen slutar tidigare och svart bakgrund så att bara statusmeddelandena ska lysa och det därmed inte ens syns att skärmen går upp bredvid selfiekameran. Det här övertygar inte helt, för skärmen är av LCD-typ, och blir därmed aldrig helt svart. Det hade funkat bättre med Oled-skärm.
Ljusstark skärm
Inte för att LG gjort ett dåligt val med skärmtekniken. Oled-skärmar har visserligen svärtan, och tenderar att ge telefonen längre batteritid vid videouppspelning, något som märks i vårt batteritest där vi spelar Youtubevideo på högsta ljusstyrka. Här får LG G7 Thinq bara godkänt. Men LCD har bättre skärpa vid samma upplösning, och det gör skärmen på G7 riktigt skarp med sina 564 pixlar per tum.
Den är också rejält ljusstark. LG har ett läge där man kan förstärka ljusstyrkan ytterligare, till 1000 nits, genom att trycka på en knapp i statusfältet. Detta för att kunna läsa skärmen i direkt solljus. Ljusstyrkan går tillbaka till normal igen efter tre minuter för att spara batteri. Det är bra, men jag hade önskat mig att man kunde justera tidsperioden själv om man är beredd att offra batteritid för att se på film i dagsljus. Skärmen på LG G7 Thinq är i alla fall utan tvekan en av de bästa just nu, och föredrar du LCD framför Oled förmodligen den allra bästa.
När man väl vant sig vid sensorpanel i statusfältet vill man gärna kunna dölja de virtuella navigeringsknapparna också för att utnyttja skärmytan ännu bättre. Här har LG inte gjort någon särskild lösning utan knapparna döljs i vissa appar enligt Androids standardmanér. Samsung har visserligen inte någon bättre lösning på S9, men Oneplus 6 och Huawei P20 har svepgester och fingeravtrycksstyrning som bättre alternativ.
Fingret eller nyllet
Fingeravtrycksläsaren sitter för övrigt på baksidan, nedanför kameran. Kameran har en ram så man känner skillnad på den och fingeravtrycksläsaren, men den sticker inte ut. För den som hellre vill låsa upp telefonen med ansiktsigenkänning finns det som alternativ, även om det förmodligen inte är lika säkert som fingeravtrycket. LG:s ansiktsupplåsning är inte lika snabb som Oneplus och Huaweis, men du kan ställa in om du vill att den ska låsa upp från släckt skärm, och om svep krävs efter upplåsning eller ej. LG har även en egen röstupplåsningsfunktion samt möljighet att lägga in ett mönster av knackningar för upplåsning.
Telefonen är utrustad med Qualcomms topp-plattform Snapdragon 845, vilket gör den så snabb som en Androidmobil kan bli i dag. Eftersom LG G6 inte hade det senaste chipsetet på sin tid är prestandalyftet ännu mer markant mot föregångaren. LG är dessutom bra på att få telefonen att reagera snabbt i användargränssnittet till att börja med, vilket som helhet verkligen ger känslan av en riktigt snabb telefon.
Däremot hade man kunnat önska sig mer än 64 gigabyte inbyggd lagring och 4 gigabyte arbetsminne med den prislapp man satt. Detta är en av få egentliga svagheter hos telefonen, även om till exempel Samsungs vanliga S9 har samma mängd minne och lagring. Kör man en telefon med mer arbetsminne märker man att man kan växla mellan fler appar som det var längre sedan man använde utan att de behöver starta om från början. Lagringen kan du i viss mån kompensera med att sätta i minneskort. Du får dock välja mellan minneskort och ett andra sim-kort i telefonen.
Bra ljud
LG räknar upp telefonens ljud som ett av säljargumenten, och det gör man inte fel i. Ljudet är ju något som en del tillverkare snålar in på, så här finns en nisch att ta, som dock även HTC siktar på med U12 Plus. Bland annat framhåller man högtalarljudet som extra fylligt, tack vare att man använder telefonens inre som resonanslåda. Det är i och för sig sant, men samtidigt sätter man fokus på att man saknar stereohögtalare, vilket jag tänker på när jag tittar på film med mobilens högtalare.
Väljer jag istället att lyssna i headset finns 3,5 mm-uttag i telefonen. Det följer med ett headset som visserligen är helt okej, men inte riktigt gör telefonens förmågor rättvisa. Till dessa hör bland annat en quad dac-omvandlare för bättre omvandling av ljudet från digitalt till analogt, något som bara är relevant just när man kopplar in headset med sladd. Jag tycker att jag kan höra skillnad med quad dac av eller på, men det är knappast den viktigaste komponenten om du vill ha bättre ljud.
Desto mer intressant tycker jag då att DTS:X 3D Surround är. Denna funktion skapar mer rumslighet i ljudet genom att justera stereoeffekten och lägga på lite av det eko som du får om du lyssnar på externa högtalare i ett rum i stället för i hörlurar. Särskilt för filmtittande tycker jag att detta definitivt tillför något till ljudupplevelsen.
Vidvinkelkamera
Kamerorna i LG G7 når kanske inte riktigt upp till samma nivå som de allra bästa just nu (en position som för närvarande innehas av Huawei P20 Pro) men de lägger sig nära. Tillräckligt nära för att det ska finnas fördelar med LG:s kameralösning som gör att du föredrar den.
LG har som så många andra dubbla kameralinser på baksidan, men man har valt en vidvinkellins i stället för zoom som alternativ till standardlinsen. Tar du mycket detaljbilder och känner att du alltid är för långt från motivet kommer du att sakna den optiska zoomen, men fotar du mycket landskapsbilder kommer du att föredra LG:s vidvinkelkamera.
I riktigt dåligt ljus hänger LG G7 Thinq inte riktigt med Samsung Galaxy S9 Plus och Huawei P20 Pro, men i bra ljus får jag ofta bilder där det är en smaksak vilken som är bäst.
Kamerans artificiella intelligens är ett av LG:s dragplåster för telefonen. Det har ju gett telefonen namnet Thinq. AI-funktionerna går ut på att motivigenkänning används för att ta reda på vad bilden föreställer för att kunna ge bättre bildresultat. Det här låter ju väldigt mycket som Huaweis säljpitch för Mate 10 Pro och P20 Pro, och lösningarna har många likheter, men jag tycker LG:s AI Cam är den bättre av dem. Dels för att LG:s funktion är något du aktivt väljer med en knapp i kameran snarare än att det sker automatiskt, dels har du betydligt större kontroll över slutresultatet.
Gissar vilt
När du slår på AI Cam börjar sökaren spotta ur sig ord på vad kameran tycker sig ha i synfältet. Detta har egentligen ingen praktisk betydelse och syftar nog mest till att vara coolt och ge en inblick i hur den artificiella intelligensen arbetar. För den som känner sig stressad och oroad över tanken på att Skynet snart kommer att ta över världen och ersätta människorna med robotar kan det här verka lugnande, för förslagen är överlag befängda.När jag till exempel använder funktionen inuti en kyrka tycker den att bänkraderna måste vara innertak och den ser evighetsbassänger överallt. När jag siktar på en fontän blir den törstig och funderar på om det kan vara öl eller vin i den.
Men det här är som sagt bara något av en specialeffekt, för ofta kommer kameran på något relevant i sökaren, som en blomma, en blå himmel, ett ansikte eller mörkerläge, och då dyker det upp en knapp du kan trycka på för att slå på det läget.
För till exempel porträttläget får du den klassiska oskarpa bakgrunden som du kan justera i realtid i sökaren (vilket ger en känsla av att den du fotar befinner sig i något slags böljande dimma ibland), medan du för blomman och himlen får upp fyra filterförslag, som visas som miniatyrbilder i sökaren och som du kan växla mellan innan du tar bilden, lite som instagramfilter i realtid.
Det är alltså du själv som bestämmer vad och hur mycket den artificiella intelligensen ska justera bilden. Själv är jag så tråkig att jag tycker att standardalternativet nästan alltid är bäst, men gillar du att använda filter på dina bilder kommer du att gilla den här funktionen.
Smarta småfunktioner
LG:s Androidversion lägger sig någonstans mitt emellan “Android såsom Google skapade det” och de som gör om precis allt. Stör du dig på de justeringar Samsung gör kommer du förmodligen att föredra LG:s variant.
Systemet är knappast fritt från förinstallerade appar, och en del av dem är från tredje part, men här finns inte en massa LG-tjänster som ligger och pockar på din uppmärksamhet i bakgrunden. Systemet präglas inte av större LG-specifika funktioner, utan är i stället fullt av små användbara detaljer.
Som exempel kan ges att du kan ställa in telefonen att göra automatisk backup på mobilen, både filer, bilder och inställningar. Det sker dock inte över en egen LG-molntjänst utan görs mot Google Drive. Raderar du en app har systemet en papperskorg där du kan plocka upp den igen inom en vecka om det skett av misstag. Du kan också välja om alla appar ska ligga på startskärmarna eller i en applåda. När du slår på wifi får du upp en liten minimeny som lägger sig på en del av skärmen där du väljer vilket nätverk du ska ansluta dig mot. Sveper du ner över hemskärmens mitt får du en meny där du hittar senast använda appar, konversationer, dokument och webbsidor, för att snabbt hitta tillbaka till var du var. Telefonens fotoalbum utnyttjar den artificiella intelligensen så att du kan sortera bilder efter vad det är för motiv på dem om du vill.
Inget av det här är sådant som du lyfter fram om du ska förklara varför du ska välja LG framför Samsung eller Huawei, men det är omsorg om detaljer som dessa som gör systemet riktigt trevligt att använda. Jag gillar sättet som telefonens vibration surrar på när jag raderar text för att nämna ett sista exempel på de små detaljerna.
Assistentknapp
Det sista LG själva drar på när de ska förklara vad som utmärker telefonen är assistent-knappen. Det här känns som ett rätt uppenbart plagiat på Samsungs Bixby-knapp, men LG:s lösning har dels fördelen att knappen inte är placerad så att man drar igång assistenten av misstag hela tiden, dels öppnar den Google Assistant och inte Samsungs sämre kopia Bixby.
Nu är tjänsten Google Assistant inte lanserad på svenska ännu, och när jag trycker på knappen händer… ingenting. Eller det är inte riktigt sant, för du får upp Google Now på telefonen, men det är naturligtvis inte så mycket att hurra över. Men nu vet vi att Google Assistant på svenska betatestas just nu och väntas lanseras senare i år, så denna brist på funktion är högst tillfällig.
Jag provar därför att slå om språket i telefonen till engelska och då händer det grejer. Med Googleknappen kan jag då aktivera röststyrning direkt, och den går på djupet i telefonen. Jag säger till exempel OK Google, write me a note, och Google frågar vilken anteckningsapp jag vill använda utifrån de jag har installerade, varav några är sådana jag installerat själv.
Dubbeltrycker jag på knappen med systemet satt till engelska aktiveras Google Lens, som nu även finns som alternativ i kameraappen. Google Lens duplicerar LG:s egen kamera-ai på ett inte helt intuitivt sätt. Liksom denna identifieras motiv i kameran, men till skillnad från i LG-kameraappen används det för att söka fram information om motivet snarare än att ta bättre bilder av det. Pekar jag på ett paket tepåsar känner Google till exempel helt korrekt av vad det är och talar om var jag kan köpa mera på nätet när de tar slut. Det känns mer som en intressant än en viktig funktion.
Med G7 Thinq har LG gjort en telefon som är ett alternativ till Samsungs och Huaweis toppmodeller, och inte ett sämre sådant. Föredrar du LCD-display framför Oledskärm, vidvinkelkamera framför optisk zoom eller ett system med många små smarta genvägar snarare än stora egna funktioner kan det mycket väl vara det bästa alternativet.
Å andra sidan
Erik Mörner: Finfin prestanda och ett smidigt, bra format. I övrigt uppskattar jag framförallt läget för hög ljusstyrka så man kan läsa i starkt solljus.
Frågor och svar
Har LG G7 Thinq videoinspelning i superslowmotion? Nej, slowmotioninspelning sker med 256 bilder per sekund, vilket är samma som på bland annat Iphone.
Finns headsetuttag? Ja, och LG bejakar det med en särskild DA-omvandlare för bättre ljud i uttaget.
Kan man stänga av skärmen på sidan om sensorpanelen? Det finns mycket valmöjligheter i systemet, men just det kan du inte välja, nej.
Ett alternativ
Bättre kamera och mer minne: LG:s G-serie känns närmast skräddarsydd för att duellera med storebror Samsungs S-serie. Galaxy S9 Plus har bättre kamera vid mörkerfotografering och mer inbyggt minne och lagring, men också mer kontroversiella egenskaper som den krökta skärmen och Bixby-knappen.
Kameran i LG G7 Thinq är bland annat bra på ljusförhållanden med mycket kontraster.
