När min kollega Erik Mörner testade Moto E7 kallade han den för på gränsen till användbar på grund av att den är så långsam.
Vissa saker är lättare att bedöma när man testar mobiler än andra. Något som på pappret borde vara mycket lätt är att avgöra just prestandan. Vi vet exakt hur mycket minne, lagring och processkapacitet mobilen har, och allt är digitalt så utrymmet för funktionsvariation borde vara litet. Dessutom finns det sedan minst tio år tillbaka benchmarkappar som utför en rad mer eller mindre krävande operationer på mobilen och poängsätter hur bra de klarar dem. Hur man väljer att vikta olika moment är i och för sig subjektivt, men som relativt jämförelsemått, ett sätt att avgöra om en telefon är snabbare än en annan, borde i alla fall benchmarkapparna vara bombsäkra.
Att de i alla fall är förutsägbara märks på våra uppmätta resultat. Två mobiler med samma chipset får ofta väldigt lika resultat i benchmark, oavsett tillverkare. Sedan är frågan hur relevant resultatet är för användarupplevelsen. Stort fokus ligger på 3d-grafik i testerna, förmodligen för att det är det enda som verkligen kan pressa beräkningskraften i telefonen. Att skyffla runt ikoner i användargränssnittet kräver betydligt mindre beräkningskraft i telefonen än vad dagens processorer är utrustade med. Det märks bland annat i Apples Iphones, där användargränssnittet flyter på ungefär lika snabbt i fyra år gamla Iphones med samma system som i de senaste. Det är lite så man undrar vad Apple tycker att vi ska ha den ständigt ökande beräkningskraften till, om nu inte systemet behöver det.
När min kollega Erik Mörner testade Moto E7 kallade han den för på gränsen till användbar på grund av att den är så långsam.
Vissa saker är lättare att bedöma när man testar mobiler än andra. Något som på pappret borde vara mycket lätt är att avgöra just prestandan. Vi vet exakt hur mycket minne, lagring och processkapacitet mobilen har, och allt är digitalt så utrymmet för funktionsvariation borde vara litet. Dessutom finns det sedan minst tio år tillbaka benchmarkappar som utför en rad mer eller mindre krävande operationer på mobilen och poängsätter hur bra de klarar dem. Hur man väljer att vikta olika moment är i och för sig subjektivt, men som relativt jämförelsemått, ett sätt att avgöra om en telefon är snabbare än en annan, borde i alla fall benchmarkapparna vara bombsäkra.
Att de i alla fall är förutsägbara märks på våra uppmätta resultat. Två mobiler med samma chipset får ofta väldigt lika resultat i benchmark, oavsett tillverkare. Sedan är frågan hur relevant resultatet är för användarupplevelsen. Stort fokus ligger på 3d-grafik i testerna, förmodligen för att det är det enda som verkligen kan pressa beräkningskraften i telefonen. Att skyffla runt ikoner i användargränssnittet kräver betydligt mindre beräkningskraft i telefonen än vad dagens processorer är utrustade med. Det märks bland annat i Apples Iphones, där användargränssnittet flyter på ungefär lika snabbt i fyra år gamla Iphones med samma system som i de senaste. Det är lite så man undrar vad Apple tycker att vi ska ha den ständigt ökande beräkningskraften till, om nu inte systemet behöver det.
Med samma hårdvara och åtminstone om man jämför Androidmobiler ungefär samma mjukvara tycker man att den upplevda prestandan borde vara närmast identisk, men så är förvånansvärt ofta inte fallet. En del mobiler känns verkligen märkbart segare i responsen. Eller jag kanske ska säga en del tillverkares mobiler, för det verkar vara så att vissa tillverkare är bättre på att få telefonerna att flyta på snabbt än andra.
Till de tillverkare som är bra på att få mobilerna att kännas snabba för det mesta hör Oneplus, som ju också är rätt öppna med att man gör en rad anpassningar och trimningar för att få sina telefoner att kännas snabbare i gränssnittet, men även Motorola som alltså misslyckats med E7 brukar vara bra på det. Bland de tillverkare som gör telefoner som känns långsammare än de borde vara hör Nokia och i viss mån Xiaomi. Samsung hör möjligen också till den kategorin, men de använder samtidigt sina egna kretsar också, och när en Samsungtelefon är seg brukar det märkas både i användargränssnittet och i prestandatester, till skillnad från Nokiamobilerna som ofta kan ha topprestanda i benchmark och ändå kännas småsega i praktisk användning.
Den här skillnaden mellan tillverkare blev extra tydlig när jag parallellt började testa Poco M3 från Xiaomi och Moto E7 Plus från Motorola. Det är inget snack om vilken telefon som har bäst prestanda. Mätt i vilket chipset som driver den, tillgängligt arbetsminne och resultat i benchmarktester är Poco M3 överlägsen Moto E7 Plus. Ändå, när jag använder mobilen, är det i Poco M3 det kan ta ett par sekunder att återvända till hemskärmen från en app eller att öppna kameran, inte i Moto E7 Plus.
Såvida du inte tänker tillbringa större delen av din mobiltid med att spela riktigt grafiktunga spel som kräver blixtsnabba reaktioner är det förstås de här små fördröjningarna när appar startas eller avslutas, eller du skrollar på webben, som är de viktiga för prestandan och användarupplevelsen, inte vad benchmarktester säger. Det är också så vi bedömer mobilerna när vi sätter betyg i våra tester.
