Det finns ett par olika faktorer som avgör om en smartklocka är lyckad eller inte. Både vi och tillverkarna har lärt oss en del om det de senaste åren, men trots det har relativt lite förändrats. Framförallt är det tillgängliga appar som förändrats och nya sensorer som tillkommit. Det har blivit allt tydligare att den smarta klockan kräver ett annat tänk än en mobil. Den lilla skärmen och de begränsade möjligheterna att verkligen interagera med klockan ställer högre krav. Det måste vara jätteenkelt. Därför har till exempel Google sett till att deras Wear OS ska se likadant ut oavsett tillverkare och inte som mobilerna tillåta att tillverkare skräddarsyr funktioner och utseende med egna gränssnittsskal som Samsung One UI, Oneplus Oxygen OS och liknande.
Jag tycker det finns en poäng i deras agerande, men smartklockan behöver samtidigt kunna anpassas eftersom det är en så pass personlig pryl. I Wear OS händer det därför att tillverkarna kompletterar det vanliga apputbudet med egna appar, så att du har flera olika appar för att mäta träning, flera parallella sätt att anpassa klockans utseende och så vidare. Det blir lätt rörigt, men jag förstår att tillverkarna givet situationen använder det här sättet för att den egna klockan ska ge något mer jämfört med konkurrenternas.
Klockan behöver alltså både vara enkel att använda och ge möjlighet för dig som användare att anpassa upplevelse och funktioner.
Det finns ett par olika faktorer som avgör om en smartklocka är lyckad eller inte. Både vi och tillverkarna har lärt oss en del om det de senaste åren, men trots det har relativt lite förändrats. Framförallt är det tillgängliga appar som förändrats och nya sensorer som tillkommit. Det har blivit allt tydligare att den smarta klockan kräver ett annat tänk än en mobil. Den lilla skärmen och de begränsade möjligheterna att verkligen interagera med klockan ställer högre krav. Det måste vara jätteenkelt. Därför har till exempel Google sett till att deras Wear OS ska se likadant ut oavsett tillverkare och inte som mobilerna tillåta att tillverkare skräddarsyr funktioner och utseende med egna gränssnittsskal som Samsung One UI, Oneplus Oxygen OS och liknande.
Jag tycker det finns en poäng i deras agerande, men smartklockan behöver samtidigt kunna anpassas eftersom det är en så pass personlig pryl. I Wear OS händer det därför att tillverkarna kompletterar det vanliga apputbudet med egna appar, så att du har flera olika appar för att mäta träning, flera parallella sätt att anpassa klockans utseende och så vidare. Det blir lätt rörigt, men jag förstår att tillverkarna givet situationen använder det här sättet för att den egna klockan ska ge något mer jämfört med konkurrenternas.
Klockan behöver alltså både vara enkel att använda och ge möjlighet för dig som användare att anpassa upplevelse och funktioner.
Träning framförallt har mycket att vinna på att du kan jämföra dig med och utmana andra utövare och för att inte hamna i en monopolsituation där du bara kan jämföra dig med andra som har samma klocka behöver vi funktioner för att dela träningsinformationen mer fritt. Många tillverkare som Apple och Fitbit har visat på fördelarna med detta i sina egna ekosystem, men många tillverkare låser fortfarande in träningsinformationen du samlar på dig och det begränsar nyttan. De klockor som inte har stöd för generell träningsdelning med stöd för appar som Runkeeper, Strava, Nike och så vidare bör alltså erbjuda ett sätt att ge dig kontroll över din egen information.
Idag har Apple en dominerande roll på smartklockemarknaden med sin Apple Watch medan ärkerivalen Google har ett eget klocksystem som ligger påtagligt efter, i användbarhet såväl som i marknadsandelar. Och bolaget Fitbit som Google kämpar för att köpa har inte heller de något system som när jag utvärderat det visar några tecken på att vara rustat för dagens och framtidens krav på den smarta klockan. Därför hoppas jag att Google, och gärna fler spelare för att öka konkurrensen, på allvar satsar på smarta klockor där användarnas behov tillgodoses.
Det ska gärna fungera med både Ios och Android, för det gör ju idag alla system utom Apples eget. Samsung visar redan idag att kopplingen till mobilen kan göras bra till flera system, både Iphone och Android alltså.
Det ska vara enkelt att använda. Ett så avskalat system som möjligt är att föredra, då i kombination med bra hårdvara så att skärm faktiskt reagerar i samma ögonblick som jag nuddar den, vilket är långt ifrån givet i alla smartklockor idag.
Och mina hälso- och träningsdata ska vara tillgängliga så att jag kan peppas av fler än kompisar som har en klocka från samma tillverkare som jag råkar ha.
Sedan får gärna tillverkarna för min del konkurrera med ett brett utbud av olika klocktyper, från hybridklockor som mest fungerar som stegräknare till avancerade smartklockor som nästan är mobiltelefoner i sig.
Idag är det egentligen Samsung och deras Galaxy Watch-klockor som bäst uppfyller önskemålen. De har stöd för både Ios och Android och de fungerar ändå i stor grad frikopplade från mobilen. En klocka behöver ju stå på egna ben för att vara riktigt användbar och det bevisar Samsung till exempel med att ha stöd för Spotify både strömmat och i nedladdad form och genom att de har stöd för e-sim i flera av sina klockor. Ändå finns det även där påtaglig förbättringspotential. Framförallt behöver tillverkarna ha modet att ge oss som användare kontrollen över våra hälso- och träningsdata, för det skulle användare av smartklockor oavsett märke kunna dra nytta av.
