Smarta funktioner behöver inte kosta skjortan. Vi har testat åtta mobiler i prisklassen under 2000 kr – alla med mejl, gps, turbo-3g och ett smartphonesystem i form av antingen Android eller Symbian.
De allra billigaste Androidmobilerna brukar komma med qvga-skärm, och Optimus Me är tyvärr inget undantag. LG har valt en diameter på 2,8 tum vilket gör att bilden inte blir besvärande grynig, men de vanliga problemen med lågupplöst skärm i Android – till exempel dålig skärpa och överblick i webbläsaren – går inte att komma ifrån. Mobilen är utrustad med Android 2.2, men LG har valt bort flashstödet i webbläsaren. Däremot går det fint att använda mobilen för trådlös internetdelning. LG har inte satsat på några omfattande förändringar av systemet, men det finns ett uppdaterat meddelandefält med stora ikoner för att stänga av funktioner som wlan, bluetooth och ringsignal. Det finns också ett tangentbord med T9 som kan vara ett bättre val än qwerty på den minimala skärmen. Optimus Me väger nästan 30 gram mer än exempelvis Samsung Galaxy Gio eller Sony Ericsson X8, men trots det har flera mobiler i testet mer kraft i batterierna. Kanske är den extra vikten barlast för att mobilen ska kännas mer gedigen. Kameran har autofokus enligt specifikationerna, men bilderna imponerar inte. Videoprestandan än däremot betydligt bättre än hos lurarna i bottenskiktet och Optimus Me klarar att spela in med VGA och 24 bilder per sekund. Mobilen har FM-radio med RDS och ett headset ingår i priset.
Plus: Riktiga knappar för röd och grön lur.
Minus: Liten och lågupplöst skärm.
Nokia C5
Smarta mobiler utan pekskärm är verkligen Nokias hemmaplan, men tyvärr har utvecklingen gått i snigelfart under de senaste åren. C5 känns mest som en budgetmodell av E52, en mobil med dryga två år på nacken, men det finns några lyckade nyheter – chattprogrammet, startskärmen och ett antal användbara appar. C5 fungerar direkt med nätverken Google Talk, Yahoo och MSN. Symbiansystemet har bra multitasking, så du kan vara tillgänglig via chatten samtidigt som du surfar eller gör något annat med mobilen. Dessvärre saknar C5 wlan, så gamla E52 är fortfarande ett bättre val för surfzonerna på utlandsresan. Startskärmen bjuder på många anpassningsmöjligheter. Riktiga uppkopplade widgets har Nokia sparat för sina pekskärmsmobiler, men det finns möjlighet att bevaka mejlinkorgen, lägga upp favoritkontakter och dessutom en rad med valfria genvägar längst ned på skärmen. C5 har inbyggd GPS och kommer med fri navigation. Nokias kartprogram fungerar riktigt bra till fots, och det är skärmstorleken snarare än appen som gör att det inte fungerar riktigt lika bra i bilen. C5 kommer laddad med appar för Facebook och Twitter. Facebookappen fungerar inte med de senaste finesserna som att gilla kommentarer eller checka in på platser, men den gör det ändå enkelt att navigera på sajten trots avsaknad av pekskärm. Intrycket av byggkvaliteten är blandat. C5 har en väl tilltagen och exakt knappsats, men passformen mellan plast och metall på baksidan av mobilen är inte hundraprocentig och Nokia brukar prestera bättre. Mobilen kommer med Nokias gamla laddare med tunt stift, men den går lika bra att ladda via microusb om man råkar ha en sådan laddare till hands. Stillbilderna från kameran imponerar inte, men videoklippen blir bra och mobilen har 3,5-millimeterskontakt för lurar och en väl fungerande musikspelare med rds-radio.
Plus: Gratis navigation. Startskärmen.
Minus: Saknar wlan. Begränsat app-utbud.
Nokia E5
E5 är en uppdaterad och prispressad version av Nokias omåttligt populära tangentbordsmobiler E71 och E72. Hårdvaran känns simplare med plastskal och fixfokuskamera, men tangentbordet är lika bra som hos föregångarna och är du ute efter en mobil optimerad för chatt och sms är E5 ett riktigt vasst alternativ. Den Symbianversion som snurrar i E5 har utan tvekan passerat sitt bäst-före-datum, men det finns några intressanta nyheter. Mobilen har en Facebookapp som automatiskt kopplar vännerna till sina respektive kontakter i telefonboken och det är smidigt att lägga in mejlkonton. Vanliga leverantörer som Gmail och Hotmail går blixtsnabbt att konfigurera. Tyvärr finns det buggar i Exchangestödet. E5 behöver många försök innan hela telefonboken är synkad mot servern och meddelandet ”Kan ej synka” dyker ofta upp trots att andra mobiler fungerar fint med samma inställningar. Ett annat irritationsmoment är att prioriteringen mellan wlan och mobilnät inte alltid blir rätt, men det fungerar trots bristerna avsevärt bättre än i äldre S60-mobiler. E5 känns riktigt snabb för de flesta uppgifter, men webbläsaren fungerar dåligt på fullstora sidor – skärmen är liten och det händer att minnet tar slut så att man måste starta om mobilen. Precis som andra mobiler i Nokias E-serie är E5 tänkt som en jobbmobil och den kommer med en fullversion av Quickoffice. Även här är den lilla skärmen en begränsning, men du kan både öppna och redigera de vanligaste dokumentformaten.
Plus: Riktigt tangentbord. Officeprogram med redigering.
Minus: Liten skärm. Begränsat app-utbud.
Samsung Galaxy Ace
Förvillande lik en Iphone 4 – åtminstone på långt håll med svaga glasögon. Det råder ingen tvekan om var Samsung hämtat sin inspiration, men en närmare granskning gör det tydligt att Galaxy Ace är ett enklare bygge. Mobilen är lättare än förlagan och glas och metall har bytts mot plast, men Galaxy Ace känns ändå välbyggd och tröttnar man på det svarta bakstycket kan man enkelt byta mot det vita som följer med i kartongen. I sin iver att efterlikna Iphone har Samsung satsat på en centrerad fysisk hemknapp nedanför skärmen. Touchknapparna för att backa eller öppna menyn försvinner efter någon sekund genom att knapparnas bakgrundsbelysning släcks, men det går ändå att trycka. Knappast intuitivt, men funkar när man lärt sig mobilens egenheter. Samsungs Touchwiz-finesser kompletterar Androidsystemet med en förbättrad musikspelare, smarta genvägar i telefonboken och anpassningsbara startskärmar. Bildgalleriet är Androids standardlösning, men kameran är extrautrustad med ansiktsigenkänning och ett bra gränssnitt med många inställningsmöjligheter. Själva kamerahårdvaran har autofokus, belysning och fem megapixel. Bilderna blir bra, men gillar du att spela in videoklipp så välj en annan mobil – kvaliteten från Galaxy Ace duger för mms, men inte mer. Ett smart tillskott till multimediafunktionerna är AllShare-appen. Med hjälp av den kan man strömma ljud och bild till andra enheter – till exempel uppkopplade tv-apparater – via wlan. Skärmen är tillräckligt stor och högupplöst för att fungera bra med Androidsystemet, men tyvärr saknas flashstödet i webbläsaren som brukar komma på köpet med Android 2.2.
Plus: Bra kamera. DLNA-stöd.
Minus: Levereras utan headset. Begränsad webbläsare.
Samsung Galaxy Gio
Gio placerar sig mellan Ace och Mini bland Samsungs budgetandroider. Hvga-upplösning på en 3,2 tum stor skärm ger bra skärpa och mobilen har både multitouch-zoom och klarar att vrida skärmen rätt efter läget. Galaxy Gio är en lätt mobil tillverkad i ganska ordinär plast. Det finns riktiga knappar för volymen och en Iphone-inspirerad knapp som leder till startskärmen, men tyvärr ingen avtryckare för kameran eller samtalsknappar. Kvalitetskänslan stannar på ett godkänt betyg, men mobilen har smarta detaljer som att minneskortet är enkelt att komma åt och bra placering av kontakterna för laddaren och hörlurarna. Gränssnittet är Android 2.2 kryddat med Samsungs Touchwiz-launcher. Det finns genvägar för de viktigaste funktionerna – telefon, kontakter, meddelanden och programmenyn – längst ned på skärmen och det går att anpassa antalet skärmar med widgets och genvägar – du kan ha upp till sju skärmar att bläddra mellan. Samsung skickar inte med speciellt många egna widgets, men exempelvis programövervakaren är riktigt nyttig. Skulle mobilen kännas seg kan du enkelt se hur många appar som är igång och vid behov frigöra mer minne. Samsung har lagt till några egna förbättringar i telefonboken – du kan svepa till höger över ett nummer för att skicka ett meddelande eller svepa till vänster för att ringa upp. Kanske inte logiskt och uppenbart för en ny användare, men praktiskt när man lärt sig alla genvägar. Kameran fungerar bra utomhus tack vare autofokus, men det finns ingen belysning och videokvaliteten duger på sin höjd för mms.
Plus: Smidigt format.
Minus: Levereras utan headset. Saknar flash-stöd.
Samsung Galaxy Mini
Galaxy Mini gör inte skäl för namnet i någon positiv bemärkelse – bortsett från prislappen som lämpligt nog är minimal. Mobilen är ingen minsting när det gäller yttermåtten, utan snarare när det gäller prestandan. Skärmen och kameran är de största bristerna. Att köra Android på en qvga-skärm är aldrig roligt – speciellt inte när skärmen är så stor att man ser svarta mellanrum mellan bildpunkterna. Den låga upplösningen gör det svår att läsa texten i webbläsaren och drar även ner upplevelsen i appar som Google Maps och Quickoffice. Dessutom flimrar skärmen och är på gränsen till oläslig när man navigerar i listor – texten går inte att läsa ordentligt förrän bläddringen stannat. Kameran saknar autofokus och belysning. Utomhusbilder blir faktiskt okej på avstånd från ett par meter förutsatt att ljuset är bra, men inomhus eller för video är kameran undermålig. Galaxy Mini kommer med Android 2.2, men den känns inte lika snabb som konkurrenterna med samma klockfrekvens och Samsung har tagit bort flashstödet som normalt är standard. Det som räddar mobilen från ett riktigt bottenbetyg är Samsungs förbättringar i form av Touchwiz och Swype.
Plus: Lätt och färgglad.
Minus: Lågupplöst och flimrande skärm. Levereras utan headset.
Sony Ericsson Xperia X10 Mini Pro
För att inte försvinna i floden av nya Androidmobiler gäller det muta in en egen del av kakan – och det har Sony Ericsson verkligen lyckats med genom sina extremt kompakta mobiler. X10 Mini-serien har sina brister – främst den låga skärmupplösningen – men prestandan och kvalitetskänslan är bättre än hos konkurrenternas instegsmodeller. Androidsystemet behöver egentligen en större skärm för att fungera riktigt bra, men Sony Ericsson har gjort flera anpassningar som kompenserar. Begränsningen till en widget per startskärm och genvägarna med stora ytor att trycka på i skärmens fyra hörn är två exempel. Det som allra mest höjer användarupplevelsen är dock tangentbordet. Att få plats med ett nästan komplett tangentbord i en så liten mobil är en bedrift i sig och oavsett om skärmstorleken är två eller fem tum så fungerar ett fysiskt tangentbord bättre att skriva på. X10 Mini Pro är inte förstahandsvalet om du är ute efter en mobil som fungerar bra som bilnavigator eller för att surfa på fullstora webbsidor och redigera kalkylblad, men för mejl, sms och musik är den perfekt. Mobilen har dessutom en bra autofokuskamera som tar utmärkta stillbilder och hyfsade videoklipp.
Plus: Kameran. Riktigt tangentbord.
Minus: Liten och lågupplöst skärm.
Sony Ericsson Xperia X8
X8 känns och ser ut som en lite större, men tunnare, version av X10 Mini Pro. Skärmen har fått högre upplösning och innebär ett stort lyft jämfört med qvga, men tyvärr saknar X8 det smarta tangentbordet. Systemet är lättnavigerat och Sony Ericsson har lagt till genvägar från startskärmens fyra hörn, en egen musikspelare och Timescape-appen för att integrera de sociala nätverken. Mobilen har ett avskalat tema med vita ikoner på blå bakgrund i menyerna – en bra lösning för att göra gränssnittet tydligare på en liten skärm. Kameran är ett betydande steg tillbaka jämfört med föregångaren X10 Mini. Upplösningen är lägre och Sony Ericsson har bantat bort både autofokus och belysning. Resultatet är att utomhusbilder funkar för enklare användningsområden, men inomhus ser man snabbt effekterna av brusreduceringen. Den aktuella versionen av programvaran för X8 bygger på Android 2.1. Mobilen känns inte riktigt lika snabb som sina 2.2-baserade konkurrenter och saknar också funktioner som trådlös internetdelning liksom flash i webbläsaren.
Plus: Smarta genvägar. Utbytbara skal.
Minus: Saknar multitouch
Här hittar du alla delar i vårt test av kontantkortstelefoner
