Gps - så funkar det

Om gps:en trivs bäst i skogen eller ute på havet med fri sikt mot himlen är mobiltelefonen tvärt om en stadsråtta som vill ha nära till basstationen. Mellan husen får gps-mottagaren det svårare att hitta en signal och ute i vildmarken kan telefonen tappa uppkopplingen. Därför ska man förstås kombinera det bästa av dessa två världar.

Och det är just det man gör i en så kallad a-gps. Då får gps-mottagaren hjälp av mobilnätet för att snabbare hitta sin position. När du startar ett program som använder gps:en skickas telefonens cell-id till en server som talar om vilka satelliter som finns i närheten och som det är lönt att leta efter. Det gör att du kan få en gps-position på bara några sekunder.

Fast då dyker det ju upp några frågor. Fungerar bara gps:en om man har täckning i mobilen, och vad kostar det här egentligen? Men vi kanske ska börja ute i rymden och förklara hur gps-systemet egentligen fungerar.

Gps-systemet är förstås inte framtaget för att du ska kunna få förslag på en bra lunchrestaurang i din närhet, utan som vanligt när det handlar om avancerad teknik så är det militären som varit framme först. Den amerikanska flottan behövde veta exakt var de befann sig när de kom upp till ytan med sina ubåtar för att pricka rätt med missilerna och lösningen på positionsproblemet blev gps, eller Global Positioning System som det uttolkas.

Systemet består av tre delar och en av dem hittar vi i rymden i form av minst 24 satelliter bestyckade med atomur som räknar tiden med hjälp av svängningar i atomer och molekyler med extrem noggrannhet. Satelliterna skickar signaler om vad klockan är och var de befinner sig till del två i systemet, nämligen gps-mottagaren. Mottagaren har också en klocka som är synkad med atomklockorna, sedan räknar mottagaren ut hur långt ifrån satelliten den befinner sig. Med signaler från tre satelliter kan den bestämma sin position.

Men det hänger förstås på att satelliterna är på rätt ställe och där kliver del tre i systemet in, nämligen kontrollstationer på marken. Dem sköts av militären och hamnar en satellit ur bana kan man knuffa tillbaks den med hjälp av styrraket på satelliten.

Det här gör att du kan få en position som stämmer med en felmarginal på mellan tio och femton meter. Vill du ha en mer exakt position får du använda dig av d-gps, som står för differentierad gps som använder fasta kontrollstationer som räknar ut eventuella avståndsfel till satelliterna och skickar den informationen till din mottagare. Då kan du komma ned i en noggrannhet på en meter.

Men det här används mest av sjöfarten och militären, ska du hitta tillbaks till ett svampställe eller ett kaffehak klarar du nog några meters felmarginal. I mobiltelefonen har man istället lagt till en funktion som gör att du hittar din position snabbare. Det är en fördel i just en telefon där du gärna slår av gps-mottagaren när du inte använder den för att spara på batteriet. Vill du snabbt veta var du är eller vart du är på väg slipper du att stå och glo i två minuter medan telefonen letar satelliter, utan får din position mycket snabbt. Bra i stressad stadsmiljö när lattesuget slår till.

Mobilnätet tipsar

A-gps står för assisterad gps och betyder alltså att gps-mottagaren i telefonen får tips om vilka satelliter som det är lönt att söka efter. Men då tillkommer alltså kostnader för datatrafik. Men den kostnaden är faktiskt marginell.

Med mätaren för datatrafik nollställd kan du testa att koppla upp dig och tillåta telefonen att ansluta till internet. När du sedan kopplar ned och kollar mätaren för datatrafik kommer du att se att det bara förbrukats några få kilobyte. Har du ett abonnemang där en megabyte kostar femton kronor betyder det att kostnaden för att få en snabb position bara är ett par öre. Har du ett fast pris för datatrafik kan du koppla upp dig hur många gånger och det kommer knappt att påverka din dataanvändning.

Kartor kan kosta

Vill du spara pengar när du använder positionering i telefonen är det hetaste tipset alltså inte att stänga av gps-assisteringen. Det som kostar pengar är att ladda kartor, något som ofta sker online i telefonen. Om du har en Sony Ericssontelefon och startar träningsprogrammet Tracker kommer det bara kosta ett par öre i positionsbestämning. Men startar du Google Maps kommer kostnaden snabbt att dra iväg. Det beror på att du hela tiden laddar kartor online, så fort du zoomar eller scrollar eller byter till satellitvy så uppdateras kartan via mobilnätet.

När jag testar att hitta min position med en Sony Ericssson C905, växlar mellan karta och satellitvy samt får en rutt föreslagen hem och tittar på den sväng för sväng går det åt knappt en megabyte i datatrafik. Betalar man 15 kronor per megabyte blir det snabbt ganska dyrt att kolla kartor i telefonen med Google Maps. Har du ett datapaket på till exempel en gigabyte kan du förstås orientera dig en hel del, men det är bra att ha koll på att Google Maps drar en hel del data.

Det är liknande med en Nokiatelefon, jag provar Nokia Maps på en 5800 och gör en liknande manöver och landar på en kostnad på drygt tio kronor om datan kostar 15 kronor per megabyte.

Men med Nokia Maps finns det en lösning för att pressa priset, det är att ladda ned Nokia Map Loader till din dator. Då kan du plocka ned kartor för de områden som du ska navigera i och då slipper du de höga trafikkostnaderna för att hela tiden ladda kartor. Map Loader finns både till pc och Mac och är lätt att använda, plugga in telefonen och starta programmet, välj karta och överför, sedan är det klart och kostnaden är bara några öre om du använder a-gps.

Position utan gps

Du kan även använda Google Maps på en telefon som inte har inbyggd gps-mottagare. Då får du en mer ungefärlig position som beräknas genom att programmet kollar hur nära din telefon är en viss basstation, sedan får du en position med en blå ring runt som markerar hur stor osäkerhet angivelsen har. Det kan handla om runt 1 000 meter beroende på hur tätt stationerna står. När du navigerar med gps kan du få en noggrannhet på ett par meter, det är alltså rejäl skillnad med och utan gps-antenn.

I den senaste versionen av kartprogrammet finns även möjlighet att positionera dig via w-lan, det kostar alltså inget om telefonen har stöd för w-lan. Något som kan vara bra i telefon utan gps-mottagare, eller om du befinner dig inomhus på en plats där du inte får gps-mottagning men ändå vill positionera dig.

Den stora kostnaden för att navigera med telefonen är alltså inte den assisterade gps:en utan att ladda kartorna online. Nokia erbjuder en gratis lösning men med Sony Ericsson kostar det en slant om du vill ha kartorna i telefonen. Antingen om du använder Google Maps och betalar för datatrafiken eller om du använder Wayfinder Navigator som finns förinstallerat på nya Sony Ericssontelefoner. Wayfinder går att använda gratis för att prova på under några månader, sedan får du betala en avgift för programmet. Men använder du telefonen mycket till att navigera kan det ändå bli billigare att betala en slant varje månad istället för löpande kostnader.

Den stora skillnaden mot en handhållen gps från till exempel Garmin som har kartorna på ett minneskort är att du kan vara tvungen att antingen betala för datatrafik eller skaffa ett abonnemang till telefonen. Men hur är det med tekniken under skalet, är den sämre i en telefon än i en handhållen gps?

Fredrik Marsten Eklöf är GPS-expert på Totalförsvarets forskningsinstitut. Han säger att det i stort sett är samma gps-chips som sitter både i telefoner och i handhållna navigatorer. De uppdateras vanligtvis en gång i sekunden och beräknar positionen med några meters felmarginal. En skillnad enligt Fredrik Marsten Eklöf är att gps-mottagaren i en telefon kan vara optimerad för låg effektförbrukning. Gps-mottagning bygger på väldigt mycket beräkningar och dessutom måste gsp-chipset drivas, det gör att batteritiden blir sämre när du använder gps:en. Därför låter många mobiltillverkare gps:en uppdatera postionen lite mer sällan i telefonen, men hårdvaran är inte sämre i en mobiltelefon.

- Ett gps-chip kostar bara några dollar idag, så det finns inte direkt några pengar att spara för tillverkarna genom att välja sämre teknik, säger Fredrik Marsten Eklöf.

Gps-antennen i en telefon blir förstås mindre än till exempel en extern antenn i en båt, och det gör att mottagningen kan vara sämre i en telefon. Men det viktigaste är placeringen av antennen i telefonen. I de första telefonerna med gps hade man placerat antennen i nederkanten av telefonen, alltså där man håller handen. Resultatet blev att man var tvungen att hålla telefonen upp och ned för att få bra måttagning. Men den läxan har tillverkarna lärt sig, och idag sitter antennen vanligtvis i telefonens övre del.