Test: Nokia Lumia 820

“Hu!” utbriser min sambo spontant när hon får se mitt testexemplar av Nokia Lumia 820. Hon är ett Nokia-fan som fortfarande hyser varma känslor för sin 6710 Navigator och endast motvilligt gått över till Android av praktiska skäl.

Ja den som brukade uppskatta Nokia för sin sobra nordiska kvalitetsdesign lär inte bli charmad av Lumia 820s extremplastiga skal och grälla färger (den finns dock även i svart, vit och grå). Inte för att plastighet nödvändigtvis betyder sämre kvalitet. En legobit är och ser ut som en plastleksak men tål samtidigt att bli överkörd av en bulldozer utan att deformeras. Och det våld och bändande som krävs för att få av bakstycket på Nokia Lumia 820 för att sätta i sim-kortet övertygar mig om att skalet nog tål det mesta. Jag har verkligen inga invändningar mot byggkvalitén.

Test: Nokia Lumia 920

Skal i flera färger

Nokia talar sig varmt för materialet polykarbonat som gör skalet tåligt och att repor inte syns, men själv kan jag inte släppa tanken på att polykarbonat även utsöndrar det hormonstörande ämnet bisfenol A och betraktas som för giftigt att användas i produkter för småbarn.

Förutom att Nokia Lumia 820 kommer i ett osedvanligt stort antal olika färger är en av dess gimmickar ännu en återuppväckning av de utbytbara skalen, Nokias paradgren för 10 år sedan. Här finns förutom olika färger även lite mer ruggade skal och skal som stödjer trådlös laddning, en annan gimmick. Bägge dessa gimmickar lämnar mig oberörd. Skalbytet får väl anses ha ersatts av de överdragsskal som finns att köpa som tillbehör till populära modeller, och Nokia skickar inte med något extraskal att locka med. Faktum är att jag inte ens kan hitta någon vettig information om alternativa skal att suktas av på Nokias egen produktinformationssida för Lumia 820.

Användbar skärmteknik

Vad gäller trådlös laddning tycker jag att det är ungefär lika kul som att ha en glappande laddningskabel till mobilen som gör att jag inte får komma åt den och bryta laddningen. Jämfört med den glappande sladden har dock den trådlösa laddningen den nackdelen att en hel del energi går förlorad i överföringen. Nej, jag är ingen fan av tekniken, men ingen tvingar mig ju att använda den i detta fallet, en väl fungerande laddare med standardkontakt följer med i kartongen.

En mer användbar gimmick är skärmtekniken som gör att skärmen svarar på tryck även om du har handskar på dig (eller för den delen petar på den med en gaffel men låt oss hålla oss till den praktiska nyttan).

Om det är den trådlösa laddningen eller skärmtekniken vet jag inte, men Nokia Lumia 820 är en med moderna mått mätt rätt bullig och framför allt osedvanligt tung telefon. Det känns lite sorgligt att Nokia så totalt har missat att det är tunnare och lättare som gäller om en telefon ska imponera i dag. En del er som läser detta tycker säkert att det är dårskap att gnälla på millimetrar och gram hit eller dit. Det är det kanske, det finns ingen rättvisa i trender och moden, men jag kan inte komma på något uppenbart extra som Lumia 820 har som motiverar att den väger 25% mer än motsvarande modeller från andra tillverkare.

Systemet i telefonen är Windows Phone 8, den “tredje häst” som Nokia valt att satsa på i stället för Android för att kunna konkurrera med Iphone. Jag är otroligt ambivalent inför systemet. Å ena sidan vill jag verkligen att Nokias vision ska bli verklighet och att det ska finnas tre eller fler jämnstarka alternativ för den som vill ha en smartphone i framtiden. Jag använder en Windowsmobil som jobbtelefon av eget val. Samtidigt har systemet ett antal begränsningar som gör att det skulle innebära ett nerköp för mig med mitt användarmönster att byta från Android som jag använder privat.

Kompromisslös estetik

Liksom Lumia 820 präglas av en genomtänkt estetik som antingen kan verka frånstötande eller tilltalande men knappast lämna någon oberörd, så präglas även själva systemet Windows Phone av kompromisslös estetik. I grunden är det samma design som återspeglas i det yttre, men det som blir grällt och plastigt på utsidan blir närmast minimalistiskt inuti.

Det första som möter en i telefonen är en rad ikoner, kallade tiles. De kan sägas utgöra ett mellanting mellan programikonerna i Iphone och Android, och Androids widgetar på startskärmen. Man kan välja mellan flera olika storlekar på plattorna, och de kan visa viss dynamisk information, mer än vad Iphone kan men mindre än Androids widgetar. Till exempel visar kalenderplattan nästkommande händelse i kalendern. De flesta appar är dock dåliga på att utnyttja denna funktion och det enda du får är en genväg till programmet.

Dessa ikoner presenteras, vilket är karakteristiskt för Windows Phones estetik, i en väldigt monoton ton av systemfärgen, vit text och svart bakgrund. Det är en smaksak om man tycker att denna färglöshetens estetik är tilltalande i sin stramhet eller mest påminner om hur telefonsystemen såg ut för tio år sedan, men jag tycker också att den utgör ett direkt ergonomiskt problem. Jag vet inte hur många gånger jag skrollat upp och ner när jag letat efter en app eftersom alla plattor ser ungefär likadana ut. De få appar som vågar utmana med en egen färg på plattan sticker verkligen ut och blir lätta att hitta.

Lite utrymme för egen prägel

Microsoft styr över Windows Phone med hårda nypor lämnar lite utrymme för tillverkarna att sätta sin egen prägel på telefonen. Du får i stort sett samma sak om du köper en Windowsmobil från Nokia, Samsung eller HTC. Det enda de egentligen kan göra är att lägga till appar med egna funktioner som inte finns att ladda ner till telefonen.

Nokia har i detta fall bidragit med ett par kameraappar för panoramabilder, bildredigering och val av den bästa bilden i en bildserie. Ironiskt nog är det just kameraappar de flesta Windowstillverkare valt att fokusera på, så det blir ändå ingen större skillnad på märkena här.

Om vi stannar vid kameran ett ögonblick, så har den inte de avancerade skrytfunktioner som finns i storebror Lumia 920, men det är ändå en klart godkänd mobilkamera. Jag uppskattar att ha en riktig kameraknapp, liksom att den kan användas för att starta kameran direkt utan att slå på telefonen först. På minussidan är kameragränssnittet rätt fattigt på inställningar, och om man vill föra över bilden med olika metoder har systemet en ful ovana att reducera bildupplösning utan att förvarna om det.

Snygga och bra kartor

Om vi återgår till de Nokiaspecifika apparna finns här Nokias kartor och röstnavigering. Kartfunktionen är snygg och bra, och bräcker nog både Google och Apple Maps. Ett plus är att man kan ladda ner kartorna i förväg till telefonen, så att de går att använda utan att dra massa datatrafik för att leta sig fram utomlands. För den som vill använda sin mobil som navigator är Nokias Lumia-serie ett starkt alternativ, även om det finns bra tredjepartsappar att köpa till Iphone och Android för detta.

Nokia Stadsguide känns som en mer kul än användbar funktion. Du håller upp din telefon och får veta vilka restauranger, butiker och sevärdheter du har omkring dig, i vilken riktning och hur långt borta. Det blir dock lätt mer än vad som får plats på skärmen på ett snyggt vis.

Nokia Musik känns mer relevant. Där bjuds det på en musikbutik samt ett antal webbradiokanaler för strömmande gratismusik. Detta kan behövas då Windows Phone inte har stöd för FM-radio. Och detta är väl i stort sett summan av Nokias tilläggsfunktioner.

Om vi stannar vid musiken ett ögonblick så gillar jag att använda telefonen som musikspelare. Ljudet i hörlurarna som matchar telefonen i färg är bra, och presentationen är snygg, men det käns oerhört primitivt att man inte kan justera volymen på musiken utan att samtidigt justera ringstyrkan på telefonen. Nokia har faktiskt lagt till equalizer och dolby till de extremt få inställningsmöjligheterna, men du hittar dem inte i musikspelaren utan under rubriken ljud i de allmäna inställningarna. Nämnas bör att formatstödet för musik- och videofiler är rätt skralt. I programbutiken hittar du inga alternativa musikspelare. 

Telefonens lagringsminne är rätt klent tilltaget på 8 GB. Systemet använder upp 2 GB av dessa. Det finns visserligen plats för minneskort, men detta kan endast användas till musik, filmer och bilder, inte till exempel att installera appar eller spara ner kartor.

Snabb uppkoppling - men undermålig webbläsare

Nämnde jag att Lumia 820 är en 4G-telefon? 4G ger betydligt högre datahastigheter, över 60 Mbit/s ibland i bägge riktningar med vårt testabonnemang från Telia. Man kan använda detta för att koppla upp sin dator mot internet via wlan genom att slå på internetdelning under inställningarna. Jag önskar att det gick att lägga upp en snabbgenväg till denna funktion, för på den här telefonen skulle jag säga att detta är huvudanvändningen för 4G. Internet är nämligen annars inte Windows Phones starka sida.

Webbläsaren är till exempel inte särskilt bra. Den har en förkärlek för att i standardläge visa alla webbsidor med oläsligt liten text. Det verkar inte som någon hänsyn tas till att denna telefon har lägre skärmupplösning än andra telefoner med Windows Phone 8, allt blir lika litet och dessutom pixligare. Zoomar man in till läsbar storlek blir nästan alltid raderna för långa för att få plats på skärmen. I praktiken är man hänvisad till mobilanpassade sidor. Webbläsaren är dessutom rätt långsam vilket bekräftas av de prestandamätningar vi gjort.

Här är vi inne på varför jag upplever Windows Phone som ett nerköp, för jag kan inte heller här åtgärda problemet genom att ladda ner en alternativ webbäsare. Visst, det finns, men såvitt jag kan se är de bara alternativa skal till samma funktion. För att det inte ska bli tjatigt kan ni förutsätta att det inte finns alternativ i telefonens programbutik om jag inte nämner annat.

Den risiga webbläsaren går igen i e-postprogrammet. E-postvisningen är annars helt okej, även om jag sett bättre, men så fort mail är HTML-formaterade blir texten väldigt liten och svårläst, och för bred vid inzoomning.

Kalenderapp under all kritik

En telefon är ingen telefon om man inte kan ringa med den. För det mesta låter det bra när jag pratar i telefon, men någon gång blir ljudet väldigt burkigt. Det verkar hänga samman med att telefonen plötsligt tappar kontakten med 4G-nätet och går ner till edge, vilket händer då och då. Det kan vara ett problem med Telia. Det kan vara ett lokalt problem med täckningen. Men den enda andra gång jag råkat ut för det var med Lumia 920. Alla andra 4G-telefoner jag testat har funkat fint. Därför tycker jag att det förtjänar att nämnas, även om det kan vara en ren slumphändelse.

Telefonboken fungerar hyggligt, men jag stör mig på att det som ligger överst och upptar större delen av skärmen är min egen senaste statusuppdatering på Facebook (varför jag över huvud taget skulle vilja läsa min senaste Facebook-uppdatering, och dessutom i kontaktlistan, är för mig obegripligt). Jag saknar också funktionen att slå bokstäverna till ett namn direkt i telefonläget för att få upp nummer att välja mellan, som de flesta Androidmobiler har nuförtiden. Det kan påpekas att man måste ha disciplin i telefonboken, om du lägger in ett mobilnummer som arbete i telefonboken kommer det inte upp som alternativ när du ska skicka ett sms.

En standardfunktion som jag tycker är under all kritik är kalendern. Här finns en i stort sett värdelös månadsöversikt, ingen veckoöversikt, en dagöversikt som visar för liten del av dagen åt gången. Bäst är agendavyn som visar kommande händelser. Det finns kalenderappar att ladda ner, men man kan bara visa innehållet i kalendern med dem, inte lägga till händelser.

Snabbt och stabilt system

Nu måste jag kompensera med att nämna några av systemets styrkor. Det är både snabbt och stabilt, och jag upplever aldrig att telefonen kraschar eller beter sig buggigt. Det är föredömligt enkelt att lägga till konton till olika tjänster eller e-postadresser, och systemet synkar med det mesta.  

Med Windows Phone 8 har systemet också äntligen fått det Office-paket det förtjänar, och jag tycker att det ger den bästa upplevelsen av att läsa och redigera Word- och Excelfiler jag upplevt i mobilen, och jag har provat mig igenom en hel del alternativ här. Integrationen med Skydrive fungerar klockrent, och känns bättre genomförd än motsvarande Googlefunktioner i Android. Här kan du spara både kamerabilder och Officedokument. För det förra, se till att ändra i inställningarna så att inte bildupplösningen reduceras när du sparar.

Prioriterar du dessa funktioner och navigering framför till exempel ett rikt utbud av tredjepartsappar och molntjänster, en bra kalender och en webbläsare som klarar annat än mobilsidor kan Windows Phone vara ett bra val. För mig är däremot känslan att jag måste acceptera att det mesta blir lite sämre utan att jag får något för det. I slutänden kanske det ändå blir telefonens utseende som får avgöra. Och det är som sagt en verklig vattendelare. 

_image_

"Å andra sidan"

Erik Mörner: Nokia har fått betydligt hårdare konkurrens när Windows Phone 8 nu kommit och konkurrenterna släppt egna lurar som verkli-

gen kan konkurrera och ofta även härmar Nokias färgglada formgivning. En skillnad är dock fortfarande att Nokia har fler egna appar som gör att telefonen känns ombonad redan när man plockar upp och sätter igång den första gången.