När vi testade Huaweis bjässemodell Mate 8 tidigare i år kunde vi konstatera att det var en kompetent arbetshäst på många sätt, men kanske inte världens mest spännande telefon. Samtidigt har Huaweis dottermärke Honor både med Honor 7 och 5x visat vart skåpet ska stå i de billigare segmenten och det rejält.
Det gör faktiskt att Huawei blivit något av sin egen värsta fiende, särskilt när vi tar Honor-varumärket i beaktning. Det märks väldigt tydligt med P9.
Sett enbart till sig själv är Huawei P9, med lite handpåläggning som vi återkommer till, en snorbra telefon till ett fullt rimligt pris helt enkelt. Det finns däremot en hel del “men” att ha koll på.
Annons
Flera ”…men” Den modell som säljs i Sverige levereras med 32 gigabyte minne, vilket kan vara en aning snålt för tunga användare. Väljer du att stoppa in ett minneskort i telefonen (den svenska versionen har enbart den möjligheten och inte plats för två simkort). Angående minne har tyvärr Huawei i P9 stängt av funktionen för adoptable storage som finns i Android 6.0, där minneskort kan partitioneras ihop med det interna minnet. Vill du istället ha mer minne (och skrytfunktionen med fyra gigabyte arbetsminne) får du snällt vänta på P9 Plus som släpps här i sommar med dubbla lagringsutrymmet. Tråkigt nog kan minneskortplatsen heller inte extraknäcka som kortplats för SIM-kort, vilket Huawei upprepade gånger hävdat ska bli standard i deras telefoner. Samtliga Honor-modeller har det redan (där tokbilliga Honor 5X har plats för såväl två SIM-kort som ett minneskort samtidigt) och vi såg det bland Huaweis ”riktiga” modeller i Mate 8 som släppte i vintras.
Det visar sig också att Huaweis överlag riktigt bra systemchip Kirin 955 tillsammans med Huaweis mjukvara är lite av ett tveeggat svärd. Prestandamässigt finns det absolut inget att sakna här jämfört med andra toppmodeller från i år. Den placerar sig konsekvent några pinnhål under LG G5, HTC 10 och Galaxy S7 men fortfarande i topp och aldrig så att vi märker av någon långsamhet. Trots sin längre upplösning gentemot konkurrenterna försvinner däremot batteriet förvånansvärt fort i det så kallade prestandaläget. Sätter du batterisparläget till det Huawei kallar för smart slår däremot batterimätaren i nödbromsen och vi får en riktigt bra batteritid. Lägg sedan till de strömsparfunktioner Huawei lagt in ovanpå det som redan finns i Android 6.0 och det blir ännu lite bättre. Här handlar det om att manuellt ställa vilka appar som får göra något alls med skärmen avstängd och att du får varningar när appar i bakgrunden ligger och suger för mycket batterikraft. Det finns även ett läge Huawei kallar för “ROG”, vilket är väldigt gamingklingande om du känner till Asus produkter, men som här handlar om att du kan ställa ner skärmens upplösning till 1280 x 720 pixel för att spara batteri. Eventuellt något kontroversiellt om du jagar skärmpixlar, men skillnaden är inte så stor faktiskt och det ger ytterligare skjuts till batterinivån. Samtidigt behöver inte grafikprocessorn skyffla runt lika många pixlar, vilket gör att de neddragna prestandanivåerna i “smart-läget” knappast märks.
Men även om batteritiden i Huawei P9 potentiellt är fullständigt lysande krävs det en hel del handpåläggning för att komma dit. Har du samtidigt slantat för topprestanda kan det sticka i ögonen att behöva dra ner såväl upplösning som prestanda för att nå till den fenomenala batteritiden.
Ett slutligt “men” handlar om extrafunktionerna. Vi får ingen skärm som alltid är på som många av de senaste toppmodellerna bjuder på. Vi får ingen ir-port eller andra extrafunktioner som den billigare Honor 7 ger oss och vi missar även möjligheten att ha två simkort eftersom kortplatsen bara rymmer ett minneskort och ett simkort. Även om den medföljande laddaren (telefonen kör för övrigt med nya kontakten USB-C) klarar snabbladdning finns inte trådlös laddning att hitta någonstans. Den enklare fuktsäkring som föregångaren hade finns inte heller med i specifikationerna här. Även om nyttan är rätt oklar för mobiler saknas även skrytfunktionen att kunna filma i 4K-upplösning.
Fingeravtrycksläsare av rejält hög klass får vi däremot och efter att ha vant oss vid att både väcka och låsa upp telefonen genom att placera fingret på baksidan känns det enormt förlegat att först behöva väcka skärmen innan fingeravtrycksläsaren kan göra sitt jobb som det är i bland annat Samsungs och Apples modeller.
Fantastisk telefon Alla ovanstående påpekanden är såklart olika viktiga beroende på dina egna preferenser och inget som i sig behöver vara en dealbreaker. Däremot känns det lite trist att lyxspecifikationerna kommer med storebror P9 Plus i sommar och att de roliga lyxfunktionerna bara hittas i de billigare Honor-modellerna eller bjässen mate 8.
För efter att ha gjort grundinställningarna för strömbesparing handlar det om en fantastisk telefon.
Skärmen ger riktigt bra resultat oavsett upplösning och det är samtidigt riktigt små förhållanden mellan skärm och skal på långsidorna. Fingeravtrycksläsaren, som även klarar av enklare navigering och fungerar som kameraknapp, är riktigt bra.
Oavsett vad din åsikt om tillverkarskal över Android-gränssnittet är får vi ändå erkänna att den myriad med småfunktioner och inställningar som Huawei lagt in i sitt EMUI-gränssnitt känns riktigt bra. Extra strömsparfunktioner har vi nämnt, men du kan även ställa färgtemperaturen på skärmen närmast steglöst, lägga in en mängd rörelsebaserade extrafunktioner och mycket mer. Vi trivs helt enkelt riktigt bra med det Huawei gjort, och då kan vi leva med att applådan tagits bort och att alla appar hamnar på startskärmarna istället.
Tunnheten på sju millimeter gör också att telefonen känns riktigt smidig trots skärmstorleken. Huawei kan det här med metalltelefoner och även om den inte når de vansinnesnivåer som HTC har i sin senaste modell handlar det om en riktigt välbyggd telefon. Till skillnad från många andra moderna telefoner, och trots sin tunnhet, sticker heller inte de två kamerorna på baksidan ut.
Hej Leica Kamerorna ja, det som Huawei ägnade merparten av lanseringen av att prata om och det som tveklöst är huvudnumret i P9.
Sony står för sensorerna i det hela, Leica står för linserna och tillsammans med Huawei har de skapat en riktigt bra bildbehandling och en förvånansvärt bra, men avskalad mjukvara.
De båda kamerorna samarbetar egentligen hela tiden för att släppa in mer ljus och för att få med mer bildinformation. Det gör bildfilerna större än hos konkurrenterna i samma upplösning (12 megapixel i det här fallet) och ska åtminstone enligt Huawei ge bättre bilder i dåliga ljusförhållanden. Samtidigt är det bara den ena kameran som fotar i färg, medan den andra kör gråskala.
Likt HTC innan dem finns även ett fokusläge som använder såväl de dubbla kamerorna som mjukvara för att se till så att du kan ställa fokus i efterhand. Den biten är rätt kul att leka med om du har tid, men är knappast livsavgörande. Samtidigt känns den däremot betydligt mer användbar än den variant med normal- och vidvinkellins som LG kör med i sin G5:a.
En annan detalj är att du genom långtryck på skärmen, vid vanlig fotografering, kan ställa fokus på ett ställe i bilden och ljusmätning på ett annat, något som borde vara vanligare än vad det är på mobilkameror idag.
Men resultatet då? I dagsljus eller i allmänhet bra belysning tillhör P9 en av de allra bästa mobilkamerorna. I skymning eller mer dunkel belysning mot stillastående objekt (och med stadiga händer) känns färgåtergivningen faktiskt bättre och mer naturlig än hos Galaxy S7. Samsungs toppmodell har däremot fördelen att vara bättre på rörelse under sämre ljusförhållanden än vad P9 är, där den senare ofta skapar betydligt mer rörelseoskärpa.
Summa summarum gör det dock att P9 har en av de bättre kameror vi testat och proffsläget i kameragränssnittet gör även att du som vill ställa in till exempel manuell fokus eller iso och bländare kan göra det.
Kamera i toppklass med rätt användbara extrafunktioner, grymt bygge, med rätt inställningar grym batteritid och samtidigt toppklassprestanda. Även om vi inledde det här testet något surmulet med en del anmärkningar handlar det ändå om en telefon värdig titeln toppmodell, särskilt om du tar med prislappen i beräkningen som är betydligt lägre än någon av konkurrenterna. Däremot hotas den av företagets egna mobiler i både samma som lägre prisklass.
Å andra sidan Erik Mörner: Det är tydligt att Huawei gör framsteg för varje modell de släpper och det märks även här. Jag vet inte hur inblandade Leica verkligen varit. Kanske är det framförallt en marknadsföringsgrej. Jag är inte särskilt imponerad över möjligheten att välja fokus i efterhand, för resultatet är långt ifrån perfekt, men som helhet är telefonen en riktig toppmodell och det svartvita läget en kul, annorlunda gimmick.
Mobils batteritest Batteriets videotid: 4 timmar och 3 minuter
Frågor och svar Vad innebär de dubbla kamerorna? Bra bilder främst, och bra svartvita bilder om det är din grej (eftersom ena kameran bara fotar gråskala). Som extrafunktioner har du dock funktionen att kunna ta en bild och ställa fokus i efterhand, vilket är lite kul.
Hur ska du ha det? Suger batteriet eller är det asbra? En besvikelse i grundutförande, helt klart. Med lite strömsparfunktioner och nedställd upplösning är batteritiden fantastisk, helt enkelt.
Men Honor 7 är väl inte en lika bra telefon även om den är billigare? Nej, men Huaweis mjukvaruskal och dess funktioner är närmast identiskt och du saknar egentligen inget i funktionsväg. däremot får du mindre minne och en något sämre kamera. Mellanprismodellerna har helt enkelt blivit så bra de senaste åren.
Ett alternativ: LG G5 G5 är dyrare, men kör också på lite extra kamerafunktion med dubbla linser. Här får du dessutom det spännande greppet med moduler och tillbehör till mobilen.
Testbild
Ofta väldigt varma och neutrala bilder i klass med de allra bästa mobilkamerorna.
