Surfplattor i stort test

Skärm

Skärmen på Ipad 2 har samma specifikationer som föregångaren, alltså 9,7- tum och en upplösning på 1024 x 768 pixlar. Betraktningsvinkeln är riktigt bra och detsamma gäller färgåtergivning. Skärmen är dock inte lika skarp som på Iphone 4. Den kan stoltsera med 326 bildpunkter per tum jämfört med Ipads 132 och det märks vid en närmare granskning. Apple har tunnat ut Ipad 2-skärmen vilket förmodligen var nödvändigt för att få ner plattans övergripande tjocklek. Det finns vissa farhågor om att de skulle innebära att skärmen blir mer ömtålig men det får väl tiden utvisa eftersom vi inte riktigt kände för att pressa den till bristningsgränsen.

En annan smart sak är det nya skärmskyddet som även fungerar som putsduk och bordsställ vilket är praktiskt när man exempelvis kollar på film. När man fäller ner skyddet går plattans skärm automatiskt in i viloläge. Skärmskyddet fäster magnetiskt och hamnar automatiskt rätt mot plattans kanter. Man önskar dock att den hade fäst bättre mot plattans bakdel, som det är nu fladdrar den omkring rätt mycket.

Upplösningen på Android-plattorna är mer eller mindre identiska. På de större Asus, Acer och Xoom är det 1280 x 800 pixel, på LG är den 1280 x 768 och på HTC är den 1024 x 600 men då får man också komma ihåg att den skärmen är mindre. Just när det gäller upplösningen så är det väldigt svårt att se någon skillnad på dem.

När det gäller ljusstyrka är det en annan femma. Med skärmljuset uppvridet på max är det Ipad, LG och HTC som lyser starkast. Hos de resterande tre är ljusstyrkan mer eller mindre densamma. Betraktningsvinkeln är bra på alla plattor men Ipad och Asus är snäppet vassare än konkurrenterna tack vare IPS-skärmteknlologin. De andra behöver dock inte skämmas. Även här är skillnaderna inte direkt monumentala.

Gällande färgåtergivningen är det återigen Ipad, LG och HTC som tar hem första-, andra- och tredjeplatsen.

Uppkoppling och Surf

Hos Ipad 2 är det en blandad kompott och mycket beroende på vilken version man köper. Varianten med 3g är klart bättre i sammanhanget. Då kan man ta att det ger en viktökning på 12 gram, dock är det svårare att svälja prisökningen på över en tusenlapp. Att plattan har stöd för Airplay är trevligt men det är än så länge mest användbart om man har fler Apple-produkter, även om det börjar komma fler produkter från andra tillverkare som också stödjer det. Om Apple hade stött branschstandarden DNLA hade Ipad 2 regerat. När det gäller webbsurfandet finns det inte mycket att klaga på. Safari är en väldigt bra webbläsare och den stora skärmen lämpar sig väl för att utforska webbens alla vrån. Eller nästan alla förresten, för trots att många har Ios-anpassade webbsidor hamnar man oundvikligen på en del som kräver flash-stöd, och just bristen på det sistnämnda är Ipad:ens stora akilleshäl.

Android-plattorna är inte så överraskande väldigt lika varandra. Asus-plattan med Android 3.1 har en aningen förbättrad webbläsare jämfört med 3.0-plattorna och lilla Flyer lider lite av Gingerbread och att den har en mindre skärm än konkurrenterna.

Tyvärr har Acer Iconia 500A och Asus Transformer ingen 3g, det ska dock vara en version med 3g påväg från båda företagen,. En irriterande sak med alla Android-plattor är att webbplatser ofta utgår ifrån att de är telefoner och visar därför en mobilanpassad webbsida. Det går oftast att hitta en länk till den "vanliga" webbsidan och därmed få den fulla upplevelsen men det känns frustrerande att behöva göra det.

När det gäller flash-stöd så är Android-plattorna väldigt lika. Vid en titt på en högupplöst film på You tube i plattornas webbläsare så hackade uppspelningen identiskt på alla plattor vilket var ganska komiskt.

Gränssnitt och användarvänlighet

Den här kategorin handlar mycket om personlig smak. Är man en Ios-gillare så är Ipad2 av uppenbara anledningar en klar segrare. Föredrar man Android så blir det lite mer komplicerat. Android 3.0 är helt klart ett framsteg när det gäller utformning och anpassning för surfplattor men samtidigt så är operativsystemet på många sätt i sin linda. Bitarna som Google själva står för fungerar fint. Det är trevligt med widgetar som går att skrolla i och ändra storlek på, fast det sistnämnda gäller bara om man har 3.1 i plattan. Det som dock saknas är ett rejält utbud av tredjepartsprogram som är Honeycomb-anpassade på Android Market. Jag hittade, vilket inte är det lättaste, några få, exempelvis CNN, men förhoppningsvis kommer utbudet att öka markant den närmaste tiden.

En annan nackdel med Honeycomb är att de som använder Mac-datorer inte kan ansluta plattan som en vanlig masslagringsenhet. Det går att komma runt problemet genom att ladda ner och installera Android File Transfer (http://www.android.com/filetransfer) som är ett gratisprogram, men det är trots det ett onödigt irritationsmoment.

HTC Flyer är den enda plattan i sällskapet som fortfarande använder Gingerbread, och vore det vilken annan tillverkare så hade det varit en stor nackdel. Men tack vare HTC Sense, företagets egna anpassningar av den grund som Google står för, är det inte så farligt. Faktum är att Sense bidrar till att Flyer är en av de trevligare användarupplevelserna i testet, även om man ibland märker att operativsystemet egentligen är utvecklat för mindre mobilskärmar. Förhoppningsvis kommer den trevliga Sense-känslan finnas kvar när plattan tillslut uppdateras till Honeycomb.

När det gäller Ipad 2 så är även det en svår nöt att knäcka. Apple är väldigt skickliga på att få gränssnittet att kännas smidigt och trevligt att titta på. Men när man väl har använt plattan ett tag börjar i alla fall jag irritera mig på att Ios är så låst. Till att börja med är möjligheten att anpassa startskärmarna obefintligt. Sedan är det frustrerande att all synkning sker med Itunes och att det inte finns en enkel Gmail-lösning. Faktumet att nästan alla tillbehör måste vara Apple-original, eller i alla fall Apple-anpassade gör att det blir både kostsamt och begränsat, även om utbudet i sig är ganska brett.

Å andra sidan finns det fördelar med Apples hårdnackade linje. Appstores kvalitetskontroll är mycket bättre än på Android Market, man slipper prova sig igenom en massa skräp-appar helt enkelt och dessutom är det lättare att hitta det man är ute efter. En annan fördel är att det mesta fungerar. Att spela multiplayer-spel på en Android-enhet kan vara en frustrerande upplevelse. Förlust av nätverksuppkopplingen och spel som kraschar är snarare regel än undantag. På Ios slipper du nästan garanterat sådana problem. Dessutom finns det många appar som är anpassade till Ipad, till Android-plattorna är det fortfarande en bristvara, särskilt till Honeycomb.

Eftersom jag personligen är väldigt förtjust i HTC Sense skulle jag vilja utse Flyer till vinnare, men jag kan inte med gott samvete sätta den som herre på täppan. Anledningen är helt enkelt att det känns förlegat att inte ha Honeycomb i plattan.

Honeycomb är fantastiskt bra på att ge överblick över vad som händer i plattans multitasking-värld, mycket tack vare smarta systemlisten och notifieringarna man får där. Men i dagsläget finns det väldigt lite appar och program som ordentligt utnyttjar plattformens möjligheter.

Ipad 2 med Ios är tilltalande eftersom den har en mängd plattanpassade appar men operativsystemet är låst och det går inte att göra speciellt mycket för att göra det personligt. Om Honeycomb, och särskilt version 3.1, funnits längre och fler utvecklare hade lyckats skapa mer kvalitetsinnehåll till den så hade den vunnit med hästlängder. Nu vinner Asus Transformer och Android 3.1 ”med reservation”. De andra plattorna Android-plattorna flåsar i nacken och kan få upp farten än mer med kommande uppdateringar. Och så får vi se vad Ipad 2 kan ge när Ios5 släpps lös i höst.

Prestanda och media

Apple har lanserat en hdmi-adapter som gör att man kan koppla paddan till sin hdtv. Nytt för Ipad2 är att man med adaptern ser exakt samma sak på tv:n som på plattans skärm, med original Ipad fungerar kopplingen bara med vissa appar. Funktionen kan även vara användbar när man spelar spel.

Företaget har även bytt processor från originalpaddans A4 till en dubbelkärning A5. Processorklockningen är dock detsamma. Apple påstår att grafikprestandan är nio gånger bättre på Ipad 2 än på Ipad men det är svårt att märka av med tanke på att de flesta spel och appar inte är optimerade för Ipad2. Däremot märker man av de extra musklerna när man jobbar med tunga bilder eller högupplösta videofiler. En del i den prestandaförbättringen kan också bero på att Ipad2 ska ha fått mer minne under skalet än ettan men exakt hur mycket mer är inte officiellt. Apple har även lagt in ett gyro vilket breddar spel- och augmented reality-möjligheterna.

Tack gode teknikgud att det tack vare Ios-uppdaterningar numera finns stöd för multitasking, även för tredjepartsappar. Vad man fortfarande saknar är ett riktigt filsystem, där är Android-plattorna mycket mer användarvänliga. En annan nackdel med Ipad2 är att det inte finns möjlighet att utöka lagringsutrymmet med externa minneskort. Hur stort problem det är beror självklart på hur mycket pengar man har, köper man värstingversionen med 64 gigabyte internminne är bristen på kortplats inget man kommer att sura över. Däremot kan det upplevas som ett problem på LG Optimus Pad som har 32 gb internt lagringsminnen men ingen kortplats.

Filstödet i Ipad2 är egentligen inte speciellt bra eftersom alla filer måste gå via Itunes och konverteras till lämpligt format. Det kan vara tidskrävande, särskilt när det kommer till högupplösta långfilmer.

Alla Android-plattor klarar sig ungefär lika bra, eller snarare mindre bra, när det gäller att spela upp olika filmfilsformat. MKV-filer går inte att spela och även avi-filer är ett gissel. LG- och Motorola-plattan har problem med att förhandsvisa videofilerna och de går rätt långsamt från att man har valt en tills att den börjar spelas upp, eller att plattan bestämmer sig för att den inte stödjer filformatet. Väljer man filerna ur en filutforskare, exempelvis Astro File Manager så får man mycket snabbare reda på om filen kan spelas upp eller inte. Prestandan är det dock inget fel på när man väl hittar ett format som fungerar. HD-filmer flyter på utan problem. Asus-plattan samt LG-plattan kan spela upp 1080p och tack vare en uppdatering kommer även A500 att göra det. Flyern klarar av 720p och detsamma gäller Motorola Xoom. Att plattorna har processorer med dubbla kärnor, förutom Flyer som ändå klarar sig bra, gör att det är ganska bekymmersfritt går att pressa dem när det gäller exempelvis gäller multitasking.

Förväntar man sig ljud från surfplattornas högtalare som ska hålla liv i festen är man ute och cyklar. Det ljud man får ut av dem kan möjligtvis göra en eller två personer nöjda men någon större musik eller filmljudupplevelse ska man inte hoppas på. Den som dock levererar mest bas och högst volym är Motorola Xoom, ibland så pass mycket att man är rädd för att högtalarna ska spricka. Ipad och Acer A500 klarar sig också hyfsat bra, även om volymen är lite mera strypt på den sistnämnda. LG-plattan hamnar i mitten medan Asus och HTC kämpar för att få någon form av ljudomfång. Ljudet som de levererar är väldigt diskantigt och frågan är om man ens orkar lyssna igenom en hel skiva. Jag skulle inte göra det.

Här måste det även noteras att alla Android 3.X-plattor till och från drabbades av mikrolagg, det vill säga ibland så hackar de en aning i menyer eller ikoner flyttades över skärmen. Eftersom Honeycomb är ett relativt ungt operativsystem är det svårt att säga om det är Android i sig eller plattorna som orsakar beteendet. Det som är aningen underligt är att laggningen uppstår på olika ställen på olika plattor även om de aktuella plattorna har samma processor och Android-version. Jag gissar att det trots allt beror mer på operativsystemet än på hårdvaran och att kommande uppdateringar kommer att rätta till det.

Kameror

Surfplattor kanske inte behöver superbra kameror men det är ju trevligt om de i alla fall är dugliga. Ipad 2 har kameror som knappt är det. Tacksamt nog finns det numera även en kamera på framsidan men annars finns det inte mycket att vara glad över. Att den kameran för videosamtal är på 0,3 megapixel kan man kanske leva med men att huvudkameran är på 0,7 megapixel är nästan en förolämpning. Att det även saknas en kameralampa gör inte saken bättre.

När det gäller kamerorna på Transformer, Xoom och A500 så är de mer eller mindre identiska. Kamera-appen har samma gränssnitt och den bakre kameran är 5 megapixel med autofokus på alla tre. Xoom har en enkel kameralampa A500 har dubbla och Transformer har ingen. Framkameran är 2 megapixel på Xoom och A500 medan Transformer har 1,2. Den lilla udda fågeln HTC Flyer har en främre kamera på 5 megapixlar, den bakre har 1,3 och det finns ingen fotolampa. Optimus Pad är lite av en specialare den har samma kameraspecifikationer som Zoom men den har dubbla bakre kameror för att kunna fota 3d-bilder.

Asus kamera tillhör inte de bättre. Bilderna får en rödaktig ton och det dynamiska omfånget (hur den hanterar bildens ljusa och mörka partier) brister i svärtan. Ibland förekommer det även ett underligt ljusläckage som förvränger bilden på vissa ställen. Färgerna känns platta och bruset från komprimeringen är påtagligt.

Även Acers kamera har en viss rödrosa ton i bilderna, fast den är inte i närheten så påtaglig som hos ovanstående platta. Färgerna är aningen mer levande och bruset lite mindre.

HTC:s kamera ger intryck av att vara bra men det beror nog mest på att den hanterar svärta bra, lite för bra faktiskt. Intrycket är att bilderna blir kontrastrika men det vita blir inte riktigt så vitt som man hade önskat och det svarta blir vid närmare granskning lite väl svart.

LG Optimus Pad tar ganska grådassiga bilder och även här är det ganska mycket komprimeringsbrus. Till skillnad mot HTC så klarar den av att visa detaljer i mörka partier men den tappar i de ljusa partierna.

Xoom har liknande fotoegenskaper som LG Optimus Pad men levererar aningen mer "levande" färgomfång.

Ipad:en gör vad man förväntar sig, nämligen levererar fruktansvärda foton. Inte för att jag skulle rekommendera någon av plattorna som kamera på semesterresan men i ärlighetens namn så ser jag inte hur man med gott samvete kan visa upp bilder man har tagit med Ipad 2. Färgförvrängningar, en upplösning som påminner om gamla åttabitars-spel och ett digitalt brus överskuggar det mesta.

När det gäller videoinspelning så hackar Xoom till ibland och klarar inte av ljusförändringar på ett speciellt hedersamt sätt. Men det värsta är nog spöksläpningarna efter objekt som rör på sig. Till råga på allt behöver de inte ens röra sig snabbt, en snabbt körande bil eller en sakta promenerande person, resultatet blir detsamma.

Även LG har problem med rörelser, men främst när man panorerar då objekten helt enkelt blir suddiga. Den är heller inte bra på att ett subtilt sätt hantera förändringar i ljusförhållanden.

Underligt nog är inte Ipad2 hälften så dålig som jag hade förväntat mig efter stillbildsfotograferingen. Videoinspelningen är i jämförelse med de andra relativt jämndålig, och faktiskt snäppet bättre än Xoom även om det i sig inte är något att jubla över.

Inte heller Flyern är speciellt bra. Här blir det röda tonförvrängningar i bilden och den har förbaskat svårt att finna skärpan. Bilden är även generellt mörk.

Asus plattan lider också av problem när saker och ting rör sig eller när man panorerar. Men på den positiva sidan kan man i alla fall nämna att bilden är skarp och färgerna ser hyfsade ut.

Acer-plattan lider till en viss del av oskärpa och svårigheter att hänga med i rörelser. Även anpassningen till olika ljusförhållanden är lite bristfällig.

Kontentan är: filma inte med din platta om du har några kvalitetskrav, de är helt enkelt inte lämpade för det.

Egensinnigheter

För att sticka ut ur mängden har företagen börjat med små egna extra lösningar. HTC Flyer har sin penna, LG Optimus Pad har sina dubbla kameror för 3d-fotografering och Asus Eee Pad Transformer har dockningsplattan med det fullfjädrade tangentbordet. Acer har väl egentligen inget, om man nu inte räknar med usb-on the go, men den är inte unik med det stödet. Ipad2 har heller ingen egentlig särskiljande funktion.

Det är bra att företagen försöker att hitta på lite egna lösningar och inte bara kör i gamla vanliga hjulspår men användningsnyttan kan ibland ifrågasättas. Den som känns minst kittlande är LG:s 3d-kameralösning, särskilt när det krävs 3d-glasögon för att titta på resultatet direkt i surfplattan.

HTC Flyers pennlösning är på sätt och vis inte särskilt ny. Alla som exempelvis minns gamla Palm-handdatorer känner igen konceptet, även om det numera inte är en monokrom skärm som man klottrar på. Jag tycker pennan är ett väldigt roligt tillbehör och tillsammans med den smarta anteckningsappen är den även användbar. Att den även är smart integrerad med Evernote gör inte saken sämre. En nackdel är dock Flyerns lilla skärm eftersom det är väldigt svårt att skriva litet med pennan, eller stylusen som den också kan kallas. Det man efter ett tags användande främst uppskattar är möjligheten att snabbt och enkelt stryka under text och markera olika objekt i dokument, på bilder och på webbsidor som sparas som skärmdumpar och enkelt kan delas vidare via exempelvis e-post. Om man är student så är det här funktioner som verkligen underlättar ens liv, men jag kan även se att de kommer till nytta inom vissa yrkesområden.

När det kommer till egensinnigheter så är även Transformers tangentbordsdocka riktigt användbart. Den största vinsten får man av det inbyggda extrabatteriet som tillsammans med plattans ger upp till hela 16 timmars nyttjande. Men det faktum att man kan använda en extern mus, samt att tangentbordet är stort och gediget gör att det är väldigt skönt att skriva på den. Dessa egenskaper gör att Transformer lämpar sig ytterst bra som en resekamrat, särskilt på ställen som inte kryllar av vägguttag. Synd bara att man inte kan stänga av "tap"-funktionen på styrplattan, det är nämligen lätt hänt att man kommer åt den när man skriver.

Vinnare: Acer Iconia A500

Ingen av plattorna i det här testet är perfekta, alla har sina egna skavanker och när det gäller de större Android-plattorna så skiljer de sig inte åt på särskilt många punkter. Men A500 känns ändå lite bättre än konkurrenterna. Det sitter i detaljerna brukar man säga och det stämmer in det här fallet. I mitt subjektiva tycke så är den bäst utformad av alla plattor, den är tunn men ger ett stabilt intryck, har skönt rundade hörn och aluminiumet ger en antydan av exklusivitet. Jag gillar även den lilla spaken som aktiverar eller stänger av skärmrotationen. Den enda jag stör mig på är de aningen plastiga volymknapparna och plastluckan som täcker kortplatsen för micro-sd. Rent estetiskt så är det bara Ipad2 som är skönare att vila ögonen på. A500 är även riktigt snabb, Nvidia-kopplingen med bland annat tre medföljande HD-spel är välkommen. Dessutom gillar jag att företaget i alla fall ansträngt sig lite för att sätta en personlig prägel på operativsystemet, även om det mest handlar om några få appar och dessutom är vissa av dem är inte så bra. När den väl får Android 3.1 så kommer den att vara ännu bättre. Saknar man 3g så kan man alltid vänta tills A501, alltså samma platta fast med 3g, kommer ut. Men det ska tilläggas att Transformer inte var långt ifrån att knippa förstaplatsen.

2. Asus Eee Pad Transformer

Visst hade jag velat se en annan sorts fäste på dockan istället för gångjärnlösningen som höjer tangentbordet när man ändrar skärmvinkeln samt får hela konstruktionen glida runt som bambi på hal is i uppfällt läge. Och jag hade velat ha i alla fall en "riktig" usb-kontakt på själva plattan istället för bara på tangentbordet. Och kanske hade den inte behövt vara brun, men på det stora hela så är Asus Eee Pad Transformer en väldigt bra surfplatta. Den kommer dock främst till sin rätt tillsammans med dockan/tangentbordet. Med den tillkommande batterikraften och det förvånansvärt sköna tangentbordet är det en formidabel reskamrat. Att paketet blir ganska tungt köper man tack vare den utökade användningstiden. Sen att det också är den enda Android-plattan som i när detta skrivs är uppdaterad till Honeycomb 3.1 skadar ju inte heller. Bortser man från tangentbordet så når plattan bara nästan upp till första platsen.

3. Apple Ipad 2

Vissa saker som Apple gör måste man lyfta på hatten för. De vet verkligen hur man designar produkter och de vet hur man gör operativsystem som är snygga och enkla att använda. Det man inte får glömma i sammanhanget är att de också är väldigt bra på att marknadsföra produkterna eftersom Ipad i grund och botten inte är något annat en än uppblåst Iphone.

Tittar man rent hårdvarumässigt så ligger Ipad 2 fortfarande efter konkurrenterna på vissa punkter, detta gäller främst kamerorna. Ibland känns det som att företaget skulle kunna implementera lösningar i tidigare versioner av produkterna men tar ett medvetet beslut om att vänta till nästa version. Är man cynisk säger man att de bara vill mjölka varje ko så mycket det bara går med så lite ansträngning som möjligt. Är man vänligare lagd kan man säga att anledningen är att Apple vill optimera användarupplevelsen innan de implementerar nya delar.

På några fronter är Apple till och med markadsledande. Det första är design och kvalitekänslan. Ipad två är snygg att titta på tunnheten är imponerande. Den andra delen är den pekskärmen som är väldigt rapp och trevlig att använda. Dessutom använder Apple så kallad IPS-skärmteknik som ger en 178-graders betraktningsvinkel. Det enda man egentligen hade velat är att skärmen hade lika skarp som på Iphone 4, men det innebär verkligen inte att Ipad 2-skärmen inte är den bästa.

Prestandamässigt klarar sig plattan bra, mycket tack vare den snabba processorn och att operativsystemet är väldigt buggfritt.

4. HTC Flyer

Jag kan inte hjälpa men HTC Flyer med Sense ger mig ett leende på läpparna, trots att dess kritiker till en viss del har rätt i att den egentligen bara är en modern HTC-mobil på steroider. Visst, det är inte den bästa plattan, varken prestanda- eller funktionsmässigt men den har ett väldigt smidigt format, den är trevlig att använda och pennan är, trots att det inte finns så många tredjepartsapplikationer till den, ett nostalgiskt genidrag. Vore jag student skulle jag inte tveka en sekund över att välja Flyer. Anteckningsfunktionerna, understrykningsmöjligheterna på mer eller mindre alla sorters dokument samt den smarta integreringen av Evernote gör Flyer till ett utmärkt plugghjälpmedel. Det faktum att plattans operativsystem i skrivande stund bara är Gingerbread tycker jag heller inte är en gigantisk nackdel eftersom skärmen inte är så stor.

5. LG Optimus Pad

Optimus Pad är ingen dålig platta, problemet är bara att alla andra, förutom Xoom är lite bättre. Optimus saknar exempelvis en fullfjädrad usb-port och den har en aningen mindre skärm som hamnar någonstans mitt emellan. Plattan blir för stor och tung för att kännas smidig samtidig och då kan man lika gärna köra på 10.1 tum istället för 8,9 tum. Dessutom tror jag i ärlighetens namn att det inte är många som går igång på möjligheten att fota eller filma i 3D, särskilt när man inte kan se resultatet på plattans skärm utan att använda glasögon a la tv-piraterna. Rent prestandamässigt står den sig dock väl emot de andra men eftersom de större Android-plattorna är så pass lika krävs det lite extra för att hamna på toppen, och 3D-kamera känns som fel ”det lilla extra”. Dessutom är priset helt hutlöst, nästan på gränsen till att Optimus Pad borde hamna sist i det här testet bara för det.

6. Motorola Xoom

Den må ha varit en pionjär men tiden har kommit ikapp och gått förbi. Xoom känns helt enkelt lite förlegad. Designen är dock ganska snygg och plattan är riktigt snabb, men samtidigt är den buggigare än de andra. Exempelvis låste sig kamerans digitala zoom vilket endast löstes av en omstart av kamera-appen. Generellt sett upplevde jag mer problem med operativsystemet än med de andra plattorna. En annan nackdel är att den är dyrare än A500 och Transformer.

Klicka på tabellen för läsbar upplösning.