Test: Trådlösa minilurarna Sony WF-1000X

Förra året lanserade Sony ett par bullerdämpande trådlösa klafflurar som hade alldeles fantastisk bullerdämpning och ljudöverföring. I år har de blivit en hel familj med tre uppföljare i olika format. WF-1000X som vi testar och skriver om här är minstingen, ett par in-earlurar helt utan sladd, du har bara en öronsnäcka i varje öra.

Som förväntat

Det här formatet har blivit en egen produktkategori, och Sony följer mallen. Man har en visserligen begränsad batteritid på 3 timmar men ett etui att förvara dem i som dessutom innehåller batteri för ytterligare två laddningar vilket ger 9 timmars batteritid totalt. Etuiet är dock lite större än konkurrenternas och lite rangligare. Det händer att öronsnäckorna inte laddat för att jag inte tryckt fast dem ordentligt.

Förutom själva öronpluppen har headseten en mjuk gummiflik som hjälper dem att hållas på plats, och det här gör den till något av det skönaste headsetet av typen som jag har testat.

Sonys större modeller i 1000X-serien sätter förväntningarna högt, och det är lite orättvist mot WF-1000X. Det finns gränser för vad man får in i ett par öronsnäckor i det här lilla formatet. Således har de inte stöd för Sonys utmärkta ljudöverföringsteknik LDAC, som är standard i Android från och med 8.0 Oreo. Inte heller Qualcomms aptX, utan aac är den bästa överföringstekniken som bjuds. Lyssnar du på komprimerade ljudfiler som Spotify lär du inte märka skillnaden. Headsetet låter i alla fall riktigt bra för musik, kanske det bästa jag har provat i storleksklassen. En trevlig detalj är att du i den tillhörande appen kan välja mellan stabil anslutning och hög ljudkvalitet själv.

Ett problem alla tillverkare av trådlösa öronsnäckor har att brottas med är att du i princip har två headset som måste vara i perfekt synk. De är därför mer känsliga för att tappa förbindelsen än andra bluetooth-headset. Man kan kompensera det med ett buffertminne där man lagrar musik och det har förmodligen Sony utnyttjat, för priset man betalar är en fördröjning som inte märks vid musik men ger dålig läppsynk om man tittar på film på mobilen med WF-1000X som headset.

Sämre brusreducering

Att den digitala brusreduceringen inte är lika bra som på de stora klafflurarna var vi inställda på. Det är svårare att göra bra bullerdämpning för in-earlurar efter som det är svårare att snappa upp det ljud som når örat. Men vi blir ändå lite besvikna när vi knappt märker skillnaden med bullerdämpning på eller av. Storebror WI-1000X, som också är av in-eartyp men med en bygel om halsen har betydligt bättre brusreducering.

Det här är ändå avvägningar och tekniska begränsningar som känns rimliga. De är bra för konsumenten att känna till, men ingenting man direkt klandrar Sony för. Den största besvikelsen är dock ljudet vid samtal. Jag har inga problem att höra de jag talar med, men det har de i andra änden, och jag får många klagomål på att jag hörs svagt eller knappt alls och att det sprakar mycket. Det här vet jag att Sony kan göra bättre, och vi får hoppas att det är ett mjukvaruproblem som man kommer att lösa med en uppdatering.

Således ett headset som framför allt är bra för musik. Men där utmärker det sig desto mer, och är det just det som är ditt huvudsyfte kan vi ändå rekommendera Sony WF-1000X.