Test: Sony Xperia Sola

Modellen Sony Sola är först med funktionen "floating touch". Det vill säga Sonys namn på tekniken som gör det möjligt att styra saker på pekskärmen utan att direkt vidröra den. Tekniken bygger på olika elektriska potentialer precis som i en vanlig kapacitiv skärm. Skillnaden för användaren blir egentligen att det finns två sätt att peka på telefonen som kan ge olika respons.

Närmast kan det jämföras med hur muspekaren används på en webbsida. Något händer när musen förs över en länk eller en bild och något annat när du klickar på samma länk eller bild. Sony har inte hittat på så värst mycket funktioner som kan användas tillsammans med tekniken. 

Det första vi upptäcker när vi testar telefonen är att det går att påverka de rörliga bakgrunderna i Sola genom att föra fingret några millimeter över skärmens yta. Kul en stund, men kanske inte så användbart. Andra funktionen är i mobilens webbläsare. Här fungerar pekandet på lite avstånd just precis som en muspekare innan klick hade gjort på datorn. Webbsidor som har en funktion för "mouse over" på datorn reagerar på samma sätt för "floating touch". 

Tyvärr finns den funktionen knappt på några mobilanpassade sidor, inte så konstigt kanske eftersom Sola är ensam om den i mobilvärlden ännu så länge. Och på rätt många webbsidor anpassade för dator är den lite knepig att använda, men det fungerar i alla fall för det mesta. Bäst kanske på sajter som lyser upp länkar så att det blir lite enklare att pricka rätt. Blir tekniken mer spridd kanske det kommer andra appar och funktioner med fler användningsområden, men hittills fungerar det mest som en kul teknikdemonstration och inget som i sig självt gör att du väljer Sony Sola. Som tur är har Sola en del andra trevliga egenskaper. 

Egen design

Telefonen använder inte samma designspråk som sina syskon Xperia U, P och S. Det betyder att den genomskinliga randen under skärmen inte finns med. Ärligt talat så saknar jag den inte alls. Sola ligger kanske närmast den lite billigare modellen u i Sonys modellprogram. De båda telefonerna är ganska lika i utförandet men jag upplever det som att Sola ligger lite skönare i handen. Dessutom avslutas den med en liten klack nedanför skärmen och menyknapparna vilket gör att det är enkelt att hitta knapparna även om de är touchknappar. 

Specifikationsmässigt står Sony Sola inte ut. Den hamnar lite mitt emellan U och P även här. Till skillnad från den lite bulligare U har den dock fått NFC-teknik vilket betyder att den kan användas för att läsa av små radiotaggar. Idag finns få tillämpningar, men det finns många planer på att NFC ska kunna användas till exempel för att betala med mobilen i butik och på kollektivtrafik. 

Redan idag kan telefonen användas tillsammans med vissa passerkortssystem, men Sony inser att tillämpningarna ännu är få och skickar med ett par egna radiotaggar i paketet. De kallas "smart tags" och kan tillsammans med en widget i mobilen användas för att starta olika program eller göra ändringar i olika inställningar när telefonen sätts mot taggen. 

Sony förslag är att man till exempel sätter en tagg hemma och en på jobbet för att anpassa inställningarna. Det fungerar men känns ändå ganska begränsat i och med att widgeten bara kan kopplas till Sonys egna taggar och inte också till taggar som redan finns i din omgivning. Problemet kan man i och för sig avhjälpa genom att ladda hem någon av alla de nfc-appar som finns i Googles appbutik Play. 

Ingen monsterprestanda

Prestandamässigt ligger Sola på samma nivå som den billigare U med en 1 gigahertz dual core-processor och 512 megabyte minne för att köra appar och program. Det är inget prestandamonster men räcker för de flesta vanliga användningsområden på telefonen. Tyvärr har Sony valt att spara in på videosamtalskameran i Sola. Visserligen går det fort­farande att göra ett videosamtal med till exempel Skype, men funktionen blir lite begränsad när du inte kan titta på den du pratar med samtidigt som du själv tittar på skärmen.

Solas skärm är helt okej. Upplösning och pixeltäthet kan så klart inte jämföras med toppmodellerna men under testet är det inget jag direkt irriterat mig på utan den fungerar ungefär som förväntat. En sak som dock irriterar är placeringen av telefonens volymkontroll. Den sitter för långt ned i förhållande till tummen vilket gör att den är svår att komma åt. 

Ett annat knapproblem är att kameraknapp och av-och-på-knapp är så lika att det är lätt att ta fel när ett kort ska tas snabbt. Dock har telefonens Sonys numera vanliga funktion att kameran startas och en bild tas direkt när kameraknappen trycks ned även om telefonen är i låst läge. Smart om en bild ska tas snabbt. Dock hänger inte autofokusen alltid med när snabbfunktionen används. 

I övrigt presterar den 5-megapixliga kameran helt okej för en mobilkamera. Men den har som många andra problem i mörka miljöer eller där skillnaderna mellan mörkt och ljust är stora.

Sola levereras med Android version 2.3 och inte den nyare 4.0. Sony har visserligen aviserat att en uppdatering ska komma, men det är ändå synd att telefonen inte har den senaste versionen installerad från start. 

Trots det tycker jag att Sola är en trevlig mobil för den som inte kräver absolut högsta prestandan men ändå tycker att det är kul att leka med lite nya funktioner som NFC och ny pekteknik. Trist dock att videosamtalskamera saknas. 

"Å andra sidan”

David Boda: Jag är för ny teknik men det ska finnas tillräckligt med applikationer för det innan den lanseras. Idén med att låta ett svävande finger fungera som »mouse over« är bra men i praktiken fungerar det sådär. Och att utelämna videosamtalskameran är bara dumt.