Test: Samsung Galaxy Tab 10.1

Det måste sägas. Samsung Galaxy 10.1 ser ut som en Ipad. Kanske inte exakt som en Ipad 2, men den är tillräckligt lik för att jag ska förstå varför Apple anklagar Samsung för att plagiera företagets design. Jämfört med Ipad 2 är den dock lite plastigare, man har gjort ramen i metallfärgad plast i stället för aluminium. 

Förmodligen spar man på det ett par av de gram som gör att Samsung Galaxy Tab 10.1 är 36 gram lättare än Ipad 2. Den är också 0,2 mm tunnare.

Galaxy Tab 10.1 är verkligen imponerande lätt och tunn. Jämfört med den framstår de flesta andra surfplattor med Android som operativsystem som tjocka tegelstenar. Detta trots att den har ungefär samma prestanda som konkurrenterna. Ett par gram eller millimeter hit eller dit låter kanske inte så mycket, men eftersom surfplattor är en pryl man vill ha mer än man behöver är wow-faktorn viktig.

Skärmen känns i alla fall inte plastig. Den är rejält ljusstark på maximal effekt, har utmärkt betraktningsvinkel och bra respons när man rör vid den. Samsung kan skärmar. Däremot tycker jag att den inte känns knivskarp, en egenhet som den delar med alla surfplattor jag testat, inklusive Ipad 2.

Slår man igång Galaxy Tab 10.1 möts man av Android 3.1 i ett väldigt standard­iserat utförande. Samsung har inte haft för avsikt att konkurrera med egenutvecklat användargränssnitt denna gång. Ett par widgetar är Samsungs egna, annars är skillnaderna mot till exempel Asus Eee Pad Transformer eller Acer Iconia mycket små.

I huvudmenyn längst ner till vänster finns tillsammans med bakåtknappen, hemknappen och öppna programknappen en knapp för att ta en skärmdump. Trevligt att man gjort det lättare än på vanliga Androidmobiler där det är bisarrt svårt att skärmdumpa, men konstigt att ha funktionen jämställt med att få upp öppna program, vilket man lätt misstar knappen för.

Mittemellan mobil och dator

Android har inte riktigt samma omedel­bara respons vid svep som Apples ios, och det gäller även för surfplattorna. Dessutom tycker jag att Galaxy Tab 10.1 laggar mer än konkurrerande Androidplattor, trots exakt samma system och exakt samma processor. Vad det beror på vet jag inte, och det verkar främst beröra huvudmenyn. Kör man appar eller spel märker man definitivt inte mycket av det.

Detta är egentligen en petitess. Det handlar om en fördröjning på den tid det tar tummen att svepa en centimeter över skärmen, kanske, och det påverkar inga funktioner, det enda som påverkas är wow-känslan. Men just för surfplattor, mer än mobiltelefoner är kanske wow-faktorn ännu viktigare?

Ni hör hur jag hela tiden nuddar vid ämnet. När den första Ipad lanserades ställdes frågan "Men vad ska man egentligen ha den till?" Så här ett och ett halvt år senare tycker jag att den frågan fortfarande inte har fått något tillfredsställande svar. Surfplattan är betydligt klumpigare att ha med sig än en mobil och betydligt mer begränsad än en dator. Behöver du både mobil och dator tillför surfplattan inga funktioner, utan blir ett halvt kilo extra packning i väskan och en dyr och onödig lyxpryl.

Jag vet att det finns många som inte håller med mig. Jag tror dessutom att det finns ännu fler som tycker surfplattan verkar vara en jättehäftig pryl men kanske inte helt tänkt igenom vad de ska ha den till. Tillhör du de förra vill du naturligtvis veta hur Galaxy Tab 10.1 förhåller sig till övriga surfplattor, medan de senare kanske snarare är intresserade vad Tab 10.1 är bättre eller sämre på jämfört med mobilen eller datorn.

Svårt att redigera text

Till de funktioner anhängarna av surfplattor räknar upp hör förstås just att surfa. Och visst är surfupplevelsen ojämförligt bättre på Galaxy Tab 10.1 än på en mobil. Jämför man med en dator blir jämförelsen inte lika fördelaktig. Stöd för flash finns, men ska man titta på inbäddade videoklipp hackar det betänkligt och blir inte njutbart, trots den dubbelkärniga processorn på 1 gigahertz.

Jag tycker dessutom att panoreringen på webbsidorna flyter för trögt, det blir mycket vevande med tummarna när man ska skrolla. Dessutom är standardstor­leken på texten lite för liten för att det ska vara helt njutbart att läsa utan att zooma. Det känns onödigt, en av poängerna med en surfplatta ska ju vara att man kan surfa utan att behöva zooma eller panorera hela tiden.

Läsa e-post brukar också nämnas bland nyttofunktionerna.  E-postprogrammet är också en njutning jämfört med mobilen, med betydligt bättre textstorlek som standard än webbläsaren. Om man är van vid att dra och släppa mejl i olika mappar känns programmet däremot onödigt omständligt.

Hade du tänkt skriva längre texter finns Officepaketet Polaris på plattan, men här om inte förr lär det gå upp för dig att du inte har en riktig dator framgör dig. Förutom att programpaketet är rätt begränsat jämfört med Microsoft Office är det en plåga att redigera text utan muspekare. När jag skrivit en längre text upptäcker jag att jag inte kan göra något med den eftersom jag får ett ohjälpsamt felmeddelande när jag försöker spara, programmet vägrar att skicka dokumentet via e-post om jag inte sparat, och jag svär en hel del innan jag lyckas klippa ut texten och klistra in i ett mejl.

Här och vid många andra tillfällen spelar också formatet roll. Den stora 10,1-tumsskärmen har sina uppenbara fördelar men också nackdelar. Jämför man med Ipad har Android ett långsmalare skärmformat som lämpar sig bättre för att till exempel få så stor bild som möjligt när man ser på film. Men på en så här stor skärm innebär det att om du håller plattan i liggande läge med bägge händerna når dina tummar inte riktigt in till mitten av skärmen. Ska du skriva text betyder det att du inte når bokstäverna i mitten på ett bekvämt sätt, men problemet går igen i de flesta appar, som när du ska klicka på länkar när du surfar eller spela spel där du behöver trycka på mitten av skärmen.

Håller du å andra sidan Galaxy Tab i stående läge kommer du visserligen åt skärmknapparna med bägge tummarna, men då måste du hålla den långsmala enheten så långt från tyngdpunkten att tummarna samtidigt som du skriver måste hålla emot så att du inte tappar den topptunga plattan. Det långsmala formatet ställer helt enkelt till det.

Om du vill nå mitten av skärmen måste du alltså lägga ifrån dig Galaxy Tab i knät eller på ett bord. Plattan halkar då lätt omkring på sin glansiga plast, och försöker du skriva en längre text med plattan i knät, som jag gör nu, får du rätt snabbt ont i rygg och nacke av den obekväma arbetsställningen.

Lite minne

Ska du titta på film på Galaxy Tab 10.1 är däremot det stora skärmformatet bara till njutning, och om du bara får in filmen i plattan är den verkligen perfekt för film. Men någon möjlighet att plugga in en dvd-spelare finns naturligtvis inte, så för att se din dvd på plattan måste du först konvertera den till ett lämpligt format på datorn och sedan föra över den via usb. Galaxy Tab 10.1 har varken bättre eller sämre filformatstöd än de flesta Androidplattor och klarar till exempel inte mkv eller avi-formaten. Att konvertera filmer är bökigt och krångligt, och Samsung ger dig ingen hjälp på vägen.

Bäst lämpar sig nog plattan för att använda någon form av strömmande online­tjänst för videouthyrning. DN Anytime finns förinstallerat och rabattkod följer med till två filmer. Det fungerar föredömligt enkelt och smidigt, men utbudet av filmer är än så länge på tok för litet.

Även andra Bonnierföretag har förinstallerade appar på Galaxy Tab 10.1, och du kan få prova på surfplatteversionerna av ett antal tidningar och magasin från Bonniers under ett par veckor. Layouten på till exempel dn är lite rörig, men upplägget är ambitiöst och långt bättre än att läsa dn på webben.

Spela spel brukar också nämnas som en typisk surfplattefunktion, och visst blir Angry Birds Rio läckrare på den stora skärmen. Just spel hör väl till det främsta av det annars skrala utbud av appar som anpassats till den högre skärmupplösningen på surfplattor. Men jag tycker att även vanliga appar funkar fint utan att de ser fula eller konstiga ut, och här tycker jag Android 3.1 fungerar betydligt bättre än Ipad.

Jämför man Galaxy Tab med andra Androidplattor i samma storleksklass märker man snabbt att den är mycket lättare och smidigare. Tittar man närmare märker man också att man prutat på ett och annat för att åstadkomma detta.

Den version som säljs i Sverige har till exempel bara 16 gigabyte minne och ingen minneskortsplats. Det saknas också hdmi-utgång för att koppla plattan till teveskärmen. Detta är väl kanske Galaxy Tab 10.1:s största svagheter jämfört med konkurrerande Androidplattor. Usb-adapter finns i alla fall till Samsungs kontakt, så att man till exempel kan koppla in mus. Simkortsplats för uppkoppling med 3g finns också, men till skillnad från tidigare Androidsurfplattor med vanliga mobilsystemet kan man inte ringa med den, annat än med Skype och andra ip-telefonitjänster.

Dessa är alltså de kompromisser du får ta om du vill ha den enda Androidplatta som i dagsläget kan konkurrera med Ipad 2 med sitt smidiga format och sin stora skärm.

Å andra sidan

David Boda: Android 3.1 är en trevlig upplevelse och jag gillar Tabbens smidiga format. Dock saknar jag en dedikerad hdmi-anslutning och kortplats för externt minne.