Det har faktiskt gått två år sedan den första mobilen med vikbar skärm lanserades, och det föregicks av rätt många år där tillverkarna talade om att de hade prototyper och fintrimmade konceptet. Fyra tillverkare har lanserat tio telefoner med vikbar skärm. När har vi rätt att förvänta oss att konceptet har mognat?

De flesta av de vikbara mobilerna har varit av en typ som ger en normalstor mobil i hopfällt tillstånd, och något mer surfplattelikt utfällt. Motorola har istället valt att återuppliva sitt gamla varumärke Razr för “clamshell”-mobiler, som blir en fullstor mobil i utfällt tillstånd och någonting mer kompakt ihopfälld. Razr 5G är andra generationens modell, som har en hel del förbättringar baserat på feedback. Den största skillnaden är att man har en betydligt mer avancerad skärm på utsidan. Där den första Razr (och Samsungs konkurrent Galaxy Z Flip) hade skärm som bara kunde utföra vissa basfunktioner är skärmen på Razr 5G mer av en riktig andraskärm på mobilen.

Test: Samsung Galaxy Z Flip – En vikbar experimentverkstad

Är detta någonting som över huvud taget har någon potentiell efterfrågan i dag? Efter att ha testkört Razr 5G är mitt svar ja, men jag tycker inte att det här är telefonen som uppfyller potentialen.

Vikbara mobiler var ju rätt populära för sisådär 20 år sedan, innan det fanns smartphones. Man skyddade knappsatsen och förhindrade fickringningar utan att behöva komma ihåg koden för att låsa upp skärmen. Dagens smartphones har ju inte de här problemen, men däremot har de blivit väldigt stora, och svåra att använda med en hand. En hopfällbar mobil i kompakt format som ändå går att använda i hopfällt läge, vilket Razr 5G är, ger potential till en mobil som både går att använda med en hand och har stor skärm. Det bästa av två världar.

Test: Samsung Galaxy Z Fold 2 – Stabil uppgradering

Design-nostalgi

Att säga att Motorola Razr 5G är det bästa av vad två världar har att erbjuda är dock att ta i lite väl i överkant, men om vi börjar med formgivningen tycker jag det är smart av Motorola att gå tillbaka till varumärket Razr för inspiration. Där Samsungs Galaxy Z Flip har en fruktansvärt anonym design har Razr 5G karaktär lånad från originalet. Hakan under skärmen till exempel stör mig inte alls som jag trott, och skärmens speciella rundade former ger både mobilen ett särskilt utseende och gör faktiskt geststyrningen i Android 10 lättare att använda.

Skärmen på insidan av Razr 5G är på 6,2 tum, i det ovanligt långsmala formatet 22:9. Skärmen har inte riktigt full HD-upplösning på bredden, men inte heller det är något jag stör mig på särskilt. Jag tycker också att färgåtergivningen är bra, och i direkt solljus lägger den in en extra växel på ljusstyrkan. Även i utvikt tillstånd är formgivningen på telefonen så långt från en vanlig smartphone att jag inte hänger upp mig på att kanterna runt skärmen blir ovanligt tjocka.

Stort test: Huawei Mate XS – Vikbar som ger både och

Fysikens lagar är svåra att komma runt när det gäller vikbara skärmar. Skärmen är här av plast och viks och böjs i mitten, och dessutom skjuts en del av skärmens nederdel in i mobilens innanmäte när man fäller ihop den. Känslan man får är att detta är en väldigt ömtålig skärm. Det kompenseras ju till viss del att den är skyddad när mobilen är hopfälld, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på vad ett mindre sandkorn skulle kunna ställa till med. Inte bara med skärmen, utan även med de fullt synliga kugghjulen som är en del av telefonens vikmekanism.

Jag har fått låna telefonen en vecka, vilket är längre tid än Samsung vågade låna ut Galaxy Z Flip men betydligt kortare tid än vi fick testa Galaxy Fold 2. Den här typen av tidsbegränsningar för tester är en ovanlig restriktion och för testet av Galaxy Z Flip köpte vi ett eget ex för att ge den tillräckligt med tid. Visst är Razr 5G en ovanligt dyr mobil, men inte extremt mycket dyrare än till exempel Motorola Edge Plus, som vi utan problem får låna utan tidsgränser. Detta förstärker känslan av ömtålighet, som om tillverkarna själva inte törs låta oss använda de vikbara mobilerna under längre tid för att vi då ska upptäcka hur sköra de är. Men detta är ju egentligen spekulation. 

Gnisslar lite

Skärmen har inte fått några repor under testperioden, och Motorola säger att den ska tåla att vikas hundratusentals gånger utan att ta skada. Vad som däremot händer är att telefonen börjar gnissla lite när jag fäller ihop den efter ett par dagar, vilket den inte gjorde från början. Inte så mycket att jag misstänker att den tagit skada, men tillräckligt för att jag ska undra hur mycket effekt mitt fickludd kommer att ha på mobilen över tid.

En annan sak som fysikens lagar ställer till med är att en vikbar skärm omöjligt blir helt platt. Vore den så styv att den var slät i utvikt tillstånd skulle den inte gå att vika. Rent praktiskt märker man tre mindre veck på skärmens mittersta tredjedel. Hur mycket man tänker på dem beror på. Med ljus bakgrund väldigt lite, med mörk bakgrund på skärmen märker man vecken mer. De är egentligen inget problem och inget man inte vänjer sig vid, men det är en påminnelse om att den ovikbara glasskärmen på vanliga mobiler har en del klara kvalitetsfördelar.

Som helhet tycker jag ändå att Razr 5G i utfällt tillstånd ger en överraskande “normal” användarupplevelse. Du tänker inte på att du interagerar med en vikbar mobil, och det är ju också avsikten.

Det finns ingen fjädermekanism för att vika ut eller fälla ihop Razr 5G, utan det gör du helt med muskelkraft. Här finns helt klart förbättringspotential, för det är helt enkelt lite bökigt att vika ihop eller fälla upp mobilen. Tillräckligt bökigt för att jag ska uppleva det som en nackdel med mobilen att jag måste fälla ut och ihop den, jämfört med en vanlig mobil.

Ska jag fälla upp den är det inte tal om att jag kan göra den med en hand, det är för bökigt och jag riskerar att tappa den. På de ställen där det är naturligt att jag griper tag om locket för att öppna mobilen sitter det knappar som kan göra att oavsiktliga saker kan hända när jag öppnar mobilen. Jag hittar rätt teknik att öppna mobilen under testets gång, men ordentliga greppytor på locket, eller ännu hellre en knapp med en fjädermekanism som fällde upp mobilen, skulle förbättra användarupplevelsen.

Ska jag fälla ihop mobilen har jag ett liknande problem. Då är det i stället den blanka glasbaksidan som gör det svårt att få bra grepp för att vika ihop mobilen. Det naturliga vore dessutom att trycka på skärmens mitt när man fäller ihop den för att hjälpa gångjärnet på traven, men har du inte släckt skärmen med av/påknappen innan trycker du då på skärmen och oavsiktliga saker riskerar återigen att hända.

Enhandsmobilen

Det är i hopfällt tillstånd som jag verkligen ser potentialen för den här typen av telefon. Den yttre skärmen är på 2,8 tum i liggande format med upplösningen 600 x 400 pixel, något vi hade varit rätt nöjda med i smartphonens ungdom. I dag tycker jag inte att den är stor, men faktiskt fullt användbar för att till exempel kryssa av varor på inköpslistan i appen Keep utan att öppna mobilen. Eller för den delen lägga till varor. Skärmtangentbordet blir litet, och täcker dessutom nästan hela fönstret, men att skriva på något som ryms i handflatan är samtidigt mycket lättare. Detta är en verklig enhandstelefon.

Motorola har också tänkt till när det gäller den yttre skärmen, som fått sitt eget enklare användargränssnitt med egna appgenvägar. Har du en app öppen i den yttre skärmen och öppnar mobilen fortsätter du där du var på den stora skärmen. Det ser Android 10 till. I andra riktningen kan du välja själv på appnivå om du vill att appen ska fortsätta på den mindre skärmen när du stänger telefonen. Oftast stänger du ju mobilen helt enkelt för att du vill försätta mobilen i vänteläge. Du kan ringa samtal från den yttre skärmen, och då går telefonen automatiskt i högtalarläge om du inte har headset anslutet. 

Tyvärr har den yttre skärmen sina begränsningar. En hel del appar kan rätt och slätt inte köras på den yttre skärmen, som till exempel webbläsaren Chrome. När jag provar att installera en annan webbläsare kan den köras på skärmen, men i praktiken fungerar den inte som den ska. Facebook fungerar, men är inte njutbar för att du inte kan se en hel delad bild på en gång. Det är med andra ord en mycket begränsad enhandstelefon jag har i hopfällt tillstånd. Jag hade gärna önskat mig en ytterligare lite större skärm, som också kunde användas i stående läge.

Motorola Razr 5G kommer nog aldrig att bli en massmarknadstelefon. Att det går att sälja en telefon till prislappen 16 000 kronor är i och för sig redan bevisat, men då till de som vill ha det allra bästa. Motorola Razr 5G bjuder däremot på en hel del kompromisser, som både är och inte är relaterade till det vikbara formatet.

Rimliga specar

Telefonen drivs av plattformen Snapdragon 765G, som ligger en nivå under toppmodellerna i prestanda. Jag tycker att det märks, till exempel när jag skrollar på webbsidor, men som helhet tycker jag ändå att telefonen känns snabb, och hjälper det enklare chipsetet att hålla prislappen under 20 000 kronor är jag helt för det.

Man har varken fått plats med minneskortplats eller en andra sim-kortplats i telefonen (stöd för e-sim finns dock), men man har i alla fall fläskat på med 256 GB lagring inbyggt, vilket räcker ett bra tag. Headsetuttag saknas också, men det följer med ett lite mer påkostat headset.

Batteriet är också mindre än vad vi är vana vid i en ny mobil. Det märks på en videouppspelningstid på under 9 timmar vilket är sällsynt för nya mobiler, men samtidigt inte är så dåligt att jag klagar. Att jag ibland gör saker bara på den yttre skärmen spar ju också batteri. Däremot tycker jag att telefonen laddar långsamt med den medföljande laddaren när jag vant vid mobiler som laddar 20 procent på minuter.

Fingeravtrycksläsarens placering på baksidan blir lite avigt långt ner eftersom den ju inte kan sitta på telefonens övre halva då den är mobilens framsida när den är hopfälld. Man vänjer sig. Det finns bara en monohögtalare som har lite burkigt ljud. Jag lägger också märke till att Wifi-anslutningen har påtagligt dålig mottagning. Jag får genomgående sämre signalmottagning än med andra mobiler, och tappar ibland wifi helt bara av att vara i rummet bredvid wifi-routern. Det här har jag i princip aldrig råkat ut för tidigare när jag testat en mobil, och jag kan bara hoppas att det är något som kan lösas med en mjukvaruuppdatering.

Bra men begränsad kamera

Den mest uppenbara kompromissen gäller kameran. Man har ingen plats för en stor bulkig kameraö, utan vi får en enda huvudkamera. Denna är i alla fall klart mycket bättre än på den första Razr, och har en upplösning på 48 megapixel. Kameran använder dock fyra pixlar som kombineras ihop till en och bilderna blir i 12 megapixel. Det finns inget kameraläge där du kan få ut 48-megapixelbilder. 

I dagsljus är det faktiskt en alldeles utmärkt mobilkamera på att ta skarpa bilder med bra färgåtergivning, men mörkerfoto är den inte alls lika bra på. Avsaknad av hjälpkameror gör dels att vi blir utan optisk zoom eller vidvinkelkamera, och porträttläget gör inte ett jättebra jobb med att skapa oskarp bakgrund som ser naturlig ut. På plussidan kan du använda huvudkameran även för selfies, eftersom den yttre skärmen är riktad åt samma håll som huvudkameran. När du tar ett porträtt av någon känner kameran av det och den yttre kameran tänds med en leende gubbe vilket är en charmig detalj.

Systemet är Motorolas välbekanta tolkning av Googles Android 10, med få egna tillägg, och de geströrelser som att till exempel hugga med mobilen för att tända ficklampan finns även här och funkar både hopvikt och utfällt.

Orimlig produkt

Prislappen är i slutänden det som gör Motorola Razr 5G till en egentligen orimlig produkt. Den vikbara clamshell-mobilen bjuder på ett alternativ med för- och nackdelar som i bästa fall gör den likvärdig med mobiler som inte går att vika ihop. Det finns alltså ingenting att ta extra betalt för här, samtidigt som telefonen är mer än dubbelt så dyr som till exempel Motorola Edge, som har liknande specifikationer i ett icke vikbart format. Jag tror inte att Motorola lagt på ockerpriser, utan att konstruktionen gör mobilen så här dyr. Hade den externa skärmen gjort telefonen fullt användbar även ihopfälld hade den haft en unik funktion som skulle göra den värd mer, men här känns Motorola Razr 5G fortfarande bara som ett hyggligt andra försök.

Frågor & Svar

Hur är kvalitetskänslan? Förutom att en vågig plastskärm känns lite billig jämfört med en glasskärm är också stora delar av ramen i plast, vilket känns lite billigt på en mobil för 16 000 kronor.

Hur fungerar ansiktsupplåsningen? Den känner igen dig oavsett om du har telefonen hopfälld eller uppfälld och du kan alltså låsa upp mobilen innan du öppnat den.

Kan man använda den uppfäll liggande på bordet? Ja, fast den tenderar att glida runt en del eftersom den inte är särskilt platt på baksidan.

Ett alternativ: Clamshell

Vill du ha en vikbar smartphone i clamshell-formatet finns i dag bara ett alternativ, och det är Samsung Galaxy Z Flip. Den kostar ungefär lika mycket, men har tråkigare formgivning och har betydligt mer begränsad extern skärm.

Testbild

Kameran tar bilder med utmärkt skärpa och färgåtergivning i dagsljus.