Test: HTC Vive Flow – VR-glasögon för mobilen

Beroende på vem du frågar idag kan VR vara antingen stendött eller nästa stora revolution som är på väg att explodera. Vi såg mycket VR för ett par år sedan i mobilvärlden, främst från Samsung med Gear VR, men den satsningen där telefonen användes som högupplöst VR-skärm i headsetet är numera lagd på is.

HTC Vive Flow är på flera sätt något annat. Här är skärmarna istället integrerade i headsetet och du använder din mobiltelefon, måste vara en Android, bara som fjärrkontroll. Det här är alltså en enklare modell jämfört med de tyngre, dyrare, mer avancerade enheter med separata handkontroller och som kopplas till en dator med rätt tunga krav på prestanda och grafik.

Det här headsetet har alltså ett helt annat angreppssätt. Det har en enkel glasögondesign, alltså skalmar istället för band du spänner runt huvudet. Ändå skärmar de av bra så att ljud inte slipper in och passform såväl som ergonomi är bra. Ser man bara till själva glasögonen så är de alltså lyckade. Det gör dock inte att de är bekväma att använda. Jag märker ganska snabbt att jag blir trött i ögonen. Att titta på en skärm på bara några centimeters avstånd är kanske inte optimalt, men framförallt tycker jag fläkten påverkar. Dels låter den påtagligt, men det känns även som den lätt blåser in i ögonen så att det i sig gör mig trött och torr i ögonen.

Att komma igång med headsetet är hur som helst ganska enkelt. Jag laddar ner Vive-appen till telefonen och därifrån ansluter jag sedan till headsetet via bluetooth. Först provar jag att anävnda telefonen som strömkälla och anslutrer usb-sladden från glasögonen till telefonen, men det räcker inte till. Headsetet klagar på just det, så du är alltså hänvisad till en powerbank om du inte har tillgång till laddare och vägguttag. Det finns dock en liten batterireserv i headsetet, så du kan byta strömkälla utan att behöva starta om hela enheten.

Du navigerar i vr-världen med hjälp av telefonen. Den fungerar då som en fjärrkontroll där telefonskärmen är pekplatta med flera virtuella knappar och möjligheten att peka som en laserpekare. Telefonen som du håller i handen syns alltså i vr-världen. Du ser hur på bilden här intill. Precision i pekaren kan vara lite fladdrig, men anstränger du dig går det bra att pricka rätt, särskilt om du använder två händer.

Den tänkta laserpekaren använder du alltså för att peka i gränssnittet på klickbara knappar och sedan bekräfta dina val. Det fungerar hjälpligt, inte supersmidigt men acceptabelt. Särskilt osmidigt blir det så klart när jag måste mata in text på det virtuella tangentbordet som när det behövs dyker upp i vr-världen.

Surfa webben på en bioduk

När jag startar headsetet och kommit igång välkomnas jag av en startskärm som flyter runt i en 360-graders-värld. Här finns de senaste apparna jag använt, bland annat en VR-version av webbläsaren Firefox, så du kan surfa och se sidorna på något som liknar en stor bioduk och här finns även ett utbud av korta vr-filmer i 360-grader så du kan se dig omkring. Det finns även en appbutik med ett fåtal gratisappar och fler som kostar pengar att ladda ner.  Jag räknar till ungefär 80 appar tillgängliga totalt och 150 spel. Det är ett begränsat utbud och alla känns heller inte som de tillför så mycket unikt. Det blir tydligt att VR fortfarande efter alla år ännu inte är en mogen teknik.

Alla nedlagda VR-satsningar liksom förväntningarna på Metaverse speglar vilka förväntningar de som provar Vive Flow har och när jag tar med headsetet så att kompisgänget får prova för första gången är det idel besvikna utrop. “Hur kan den vara så här dålig?”, “Det här är det sämsta jag varit med om” och “ja man blir snabbt trött i ögonen, fläkten blåser i dom hela tiden”. 

Det är väldigt svårt att se i vilka situationer man faktisk ska använda Vive Flow för att ha nytta, eller nöje, av den. Apputbudet är en begränsning, men du kan även välja att spegla mobilens skärm till glasögonen, vilket alltså gör att du kan få hela apputbudet tillgängligt där. Jag provar att se på en tv-serie i glasögonen och får då zooma så att bilden blir vad jag tycker är lagom stor. Är den för stor så får den inte plats i synfältet, är den för liten så går man ju miste om fördelen mot att titta direkt på mobilen. Jag tycker att högtalarna är i klenaste laget när jag tittar och framförallt blir det tydligt att upplevelsen som helhet inte ens då övertygar. Jag tittar betydligt hellre på min vanliga tv som står några meter bort och det är bara i nödfall om jag inte hade en skärm som jag ens skulle överväga att använda glasögonen. Det skulle kunna vara på längre resor, men inte ens då är det smidigt eftersom jag dels är hänvisad till redan nedladdat material och dessutom är beroende av att ha el ansluten till både telefon och till headsetet. 

Som om inte detta var dåligt nog finns det ju även en asocial aspekt på användningen som även den begränsar. Du blir med ett vr-headset avskärmad på flera sätt. Du blir mer eller mindre helt okontaktbar och även om du är själv och vill äta lite popcorn eller dricka något till filmen blir det svårt.

VR som koncept, oavsett om du kallar det just VR eller metaverse, har långt kvar innan det är användbart. Om det ens någonsin kommer dit.