Bra som surfplatta när det gäller mediakonsumtion men kanske inte fantastisk. Däremot alltid redo, både som smart skärm och i egenskap av alltid laddad, men dubbelheten kommer med kompromisser.
Den ska göra det mesta, är tanken. Google Pixel Tablet är inte bara en surfplatta. Eftersom den säljs tillsammans med en dockningsstation som även agerar högtalare fungerar den även som smart skärm. Därmed försöker den uppfylla flera olika användningsområden och introducerar flera spännande och nyskapande lösningar.
Första försöket
Pixel Tablet är faktiskt Googles allra första surfplatta, men det är fel att säga att de är nybörjare på området. Tvärtom har ju Google redan anpassat Android för surfplattor. Ett första försök gjorde man redan 2011 med Android 3 och sedan dess har både enskilda tillverkare av Android-enheter och Googles själva, såväl som apputvecklare steg för steg utvecklat upplevelsen av Android på surfplattor och inte bara mobiler.
Samsung och Lenovo dominerar bland surfplattor med Android idag, men när Google nu gör en enhet under eget namn så gör man det på ett annat sätt. De har tagit fasta på kanske ett av surfplattans främsta problem idag, att den lätt blir liggande där hemma, i värsta fall till och med så länge att den hunnit laddas ur tills dess du faktiskt behöver den.
Annons
Det här problemet löser Google med Pixel Tablets dockningsstation. Plattan ansluts med magneter och sitter säkert fast samtidigt som den laddas utan att du behöver ansluta några sladdar. Det är smidigt. När jag ska ta bort plattan från stället följer först hela stället med, så det gäller att lyfta plattan med ett vinklat ryck. Genom att prova mig fram lär jag mig snabbt handhavandet.
I Google Pixel Tablet kan du ha flera olika användarkonton, så att till exempel varje familjemedlem kan ha sin egen uppsättning appar och sina egna inställningar. Jag registrerar flera olika konton och jag loggar in med fingeravtryck eller pinkod. Plattan har tyvärr ingen ansiktsigenkänning. Dessutom tycker jag växlingen mellan olika konton är onödigt krånglig. Om plattan ligger i viloläge och jag håller mitt pekfinger mot fingeravtrycksläsaren när någon annan var inloggad senast, får jag bara meddelandet att fingeravtrycket inte kändes igen. För att logga in måste jag då manuellt växla konto och sedan logga in på mitt konto, istället för att enheten matchar mitt fingeravtryck och växlar till mitt konto. Det här tar istället några sekunder extra.
När plattan sitter i sitt ställ så aktiveras det så kallade hubb-läget. Där kan jag välja skärmsläckare, till exempel mina bilder i Google Foto, jag kan välja vilken information som ska finnas åtkomlig och här precis som när plattan är fristående så är så klart Google Assistent tillgänglig när jag anropar den. Dessutom finns en Google Home-genväg i låsskärmen så att jag snabbt kan komma åt och styra mina enheter i det smarta hemmet. Det här hubb-läget är dock bara kopplat till ett användarkonto, så det är bara jag som lägger till mitt konto först i plattan som kan sköta de här inställningarna och välja vilka aviseringar eller andra som ska finnas tillgängliga. Ställer du in det så kan dock vem som helst som anropar Google Assistant få och låta plattan svara. Även fristående smarta skärmar fungerar ju på det här sättet, att de är kopplade till ett enskild Google-konto, så det i sig är inte uppseendeväckande. Här blir dock användarupplevelsen annorlunda, för att inte säga bristfällig. När plattan sätts i laddarstället och blir smart skärm, slutar den inte att vara surfplatta. Du får alltså appnotiser från appar installerade på plattan även i hubbläget. I praktiken fungerar det så att plattan växlar till det först inställda användarkontot så snart den sätts i laddarstället. Smidigt för den vars konto det är, mindre smidigt för alla andra och Pixel Tablet är därmed ganska dåligt anpassad för användning av en hel familj. Den inloggning med fingeravtryck jag var inne på hade varit väldigt hjälpsam.
Personlighetsklyvning
Samtidigt ställer ju en surfplatta och en smart skärm olika krav. En av de största fördelarna med en smart skärm och högtalare är att man alltid vet var den är. Men ställer du en timer för potatisen som kokar i köket och din son lyfter iväg surfplattan för att spela, se film eller surfa så går även din timer iväg.
Google Pixel Tablet är alltså flexibel i sina användningsområden, på gott och ont, lite så att den inte blir en riktig surfplatta fullt ut, inte heller en fullfjädrad smartskärm och högtalare.
Ljudet i högtalarstället, när plattan sitter där är helt okej, du får tydligt mera bas än i en vanlig surfplatta, vilket märks när jag medan musik spelas lyfter bort plattan från sin högtalare. Då fortsätter istället musiken att spela från själva plattans högtalare, en tydlig försämring för i samma volym blir musiken då rent olyssningsbar med skarp diskant, dålig balans och alltså betydligt mindre bas. Som helhet agerar högtalarstället när det är aktivt mer en ordinär köksradio än en verklig musikanläggning,
Precis som till en smart skärm som Nest Hub går det att casta innehåll, ljud såväl som bild och film, till Pixel Tablet, men bara när den sitter på högtalarstället. När plattan är borta från stället är högtalaren som står där oanvändbar och inte tillgänglig att casta till. Skärmen har låg ljusstyrka när den står på laddning och visar skärmsläckaren och jag kan visserligen manuellt öka ljusstyrkan, men nästa gång dimmas den ändå ner. Bra för strömförbrukning, mindre bra om du vill ha nytta av viloläget. Plattan har heller inte närhetssensor som Nest Hub så att den kan tändas när den märker att någon faktiskt är i närheten.
Skärmen i Pixel Tablet är av LCD-typ och kan kännas alldaglig. Du får ingen förhöjd uppdateringsfrekvens, du får inte den där extra lystern och kontrasten som en oled-skärm ger och du får inte aktiv låsskärm. Skärmen är högupplöst men ger också påtagliga reflexer från omgivningen så på det sättet imponerar den aldrig.
Klarar det vi kräver
Sett till prestanda drivs Pixel Tablet av Googles eget Tensor G2 och plattan klarar alla uppgifter vi kräver av den, dock utan att imponera särskilt. Bland funktioner vi lägger märke till finns 360-graders bakgrunder i Google Meet, vilket gör att du kan välja till exempel en sandstrand som bakgrund i ditt videomöte och sedan kommer plattan att anpassa bakgrunden efter hur plattan förflyttas, så det ser ut mer eller mindre som du kan röra dig fritt i den här påhittade strandmiljön i 360-grader. I videomötessammanhang är förmodligen funktionen för att hålla dig centrerad i bild när plattan står still och du rör dig mer praktiskt användbar.
Precis som andra surfplattor med Android och mobiler med för den delen har Pixel Tablet möjlighet att köra flera appar i delat fönster. Den senaste tiden har Google anpassat Android just i surfplatteversionen för att göra det här smidigare, genom en menyrad i botten där du kan dra appar för att tilldela skärmyta till ytterligare en app utöver den du redan använder. Det gör att jag till exempel kan ha två webbsidor som visas bredvid varandra, eller kan dra ett foto från Google Foto till ett mejl jag skriver i Gmail. Inte heller här sätter prestandan några hinder i vägen.
Sammanfattningsvis är det ändå tydligt att Google Pixel Tablet är ett första försök och sällan lever upp till förväntningarna eller för den skull övertrumfar konkurrenterna. Speciellt inte sett till priset. Pixel Tabet försöker göra mer än den lyckas med. För produktivitet blir den begränsad och som underhållningsplatta och smart hemhjälpreda har den också tydliga tillkortakommanden.
Frågor & svar:
Vad följer med?
Laddare och högtalarstället följer med. Sen kan du köpa till ett fodral med inbyggt ställ men tangentbordsfodral finns inte till, vilket gör Pixel Tablet mer till en underhållningsplatta än något du faktiskt är produktiv med.
Hur tål batteriet att plattan mer eller mindre ständigt kommer att stå på laddning?
Det finns en batterihälsofunktion som gör att batteriet inte laddas fullt utan stannar på för batteriet mer hälsosamma nivåer. De gånger du behöver kan du tvinga full laddning.
Hur ser det ut med surfplatteanpassade appar i Android?
Google lyfter gärna fram hur 50 Google-appar anpassats för surfplattesystemet, men det är ändå väldigt mycket enklare att hitta appar som inte anpassats.
Ett alternativ
Många bättre
Ipad är ett ständigt attraktivt alternativ på surfplattesidan och med Android är Samsung mångsidiga med sitt Dex-läge också, Lenovo mer underhållningsinriktade med ofta bra högtalare och inbyggt bordsställ, vilket gör dessa särskilt till starka Pixel-konkurrenter.
Testbild
Pixel Tablet lånar lite kreativa verktyg från Pixel-telefonerna, som här fotosfär, men det räcker i praktiken inte långt.
