Test: Garmin Venu 2 – Både träningsklocka och smartklocka

Garmin är kungar av träningsklockorna, och det är naturligtvis ett problem att vara det när ett helt nytt produktsegment, smartklockorna, kommer in och hotar att ta över. Garmin har visserligen länge haft de flesta funktioner man förväntar sig av en smartklocka även i sina träningsklockor. Svara på notifieringar? Check. Byta urtavlor? Check. Installera appar? Check. Lyssna på musik? Check. Vad man inte har haft är däremot användarupplevelsen.

Det berodde i stor utsträckning på skärmen. Garmin har standardiserat på en form av e-pappersteknik i sina skärmar, vilket ger utmärkt läsbarhet i dagsljus och en skärm som alltid är vaken, men med för långsam uppdateringshastighet för att kunna göra snygga animeringar och med urvattnade färger inomhus. Man kan hävda att det är en smaksak om man föredrar det framför en snabb och färgstark oledskärm som man måste lyfta armen för att tända, men poängen är att de som är ute efter en smartklocka drar mot just de flashiga skärmarna.

Krönika: Låt mig få en smartklocka som bara är lagom uselPlus

Med 2019 års Garmin Venu gjorde företaget sin första klocka med Oled-skärm, men fortfarande hade man en hel del att lära i hur man gör ett attraktivt användargränssnitt. Med Garmin Venu 2 visar företaget att man faktiskt har lärt sig sen sist.

Till det yttre är det mesta sig likt på Garmin Venu 2. Eller Venu 2s borde jag skriva, för klockan kommer nu i två storlekar och jag har valt att testa den mindre med 1,1-tumsskärm i stället för den större med 1.3-tumsskärm. Det är rätt mycket ram runt skärmen men jag tycker ändå att den mindre varianten klarar sig från att bli så blaffig som sportklockor ofta blir. Skärmen är i rundslipat glas med metallram. Resten av klockan är i robust plast som gör den lätt på handleden. Det märks på de olika färgalternativen till Venu 2 och 2s att Garmin föreställer sig att killar vill ha den större modellen och tjejer den mindre.

Test: Garmin Venu SQ – Lättviktare för träning och livet

Klart lyft i utseendet

I användargränssnittet har mycket hänt sedan sist. Garmins klockor hade ju tills nyligen inte pekskärm vilket under en period gav ett mischmasch mellan styrning av tryck på skärm med dåligt skyltad information och ett myller av knappar som man var osäker på vad de gjorde. På Venu 2 finns två knappar vars funktioner är konsekventa och lätta att lära sig, och resten styrs via pekskärmen. Responsen i systemet är inte blixtsnabb på Apple Watch-vis, men tillräckligt bra för att jag ska vara nöjd. Samma sak med presentationen av information, inte Apple-flashig, men tydlig och lättillgänglig och väldigt mycket bättre än vad jag minns från när jag testade Garmin Venu. Det känns helt enkelt som att Garmin hittat rätt när det gäller klockans gränssnitt.

Du kan som sagt välja mellan olika urtavlor som presenterar olika mycket information i realtid. Sveper du upp eller ner får du så kallade widgets som ger snabbinformation om dina hälsovärden i små remsor, som du dessutom kan trycka på för att komma till själva appen. Du skrollar genom att svepa upp och ner och du kommer antingen till början eller slutet av listan beroende på om du sveper upp eller ner från urtavlan. Det här är ett riktigt bra sätt att hantera informationen på en klocka tycker jag. Sveper du åt höger kommer du till en snabbgenväg till en funktion du kan välja själv. Jag väljer Garmin Pay, betalfunktionen som har ett riktigt bra bankstöd i Sverige. Träningsfunktioner och övriga appar kommer du åt genom korta eller långa tryck på de två knapparna.

Jämförande test: Smarta klockor – för träning, hälsa och mycket mera

Min enda invändning mot användargränssnittet är att skärmen när man lyfter klockan eller knackar på den tonar in under nästan två sekunder. Det är inget jag kan justera i inställningarna vad jag kunnat se, men i ärlighetens namn är det svårt att hitta bland Garmins omfångsrika inställningsmenyer. Man brukar säga att om något tar längre tid att göra på klockan än fyra sekunder tröttnar man och tar fram mobilen i stället, och att slösa bort halva den tiden på att tända skärmen är förstås dumt. Med detta sagt får jag erkänna att jag vant mig vid detta under testets gång och jag stör mig inte längre på det.

Maxad träning

När det gäller träningsfunktioner kan Garmin leverera ett fullständigt överdåd. Dels förstås de vanliga träningslägena du hittar i alla klockor som levererar de data du vill ha, även de med förbättrad presentation på handleden. Du kan också få guidad träning på klockans skärm (vilket i och för sig är ett rätt bökigt ställe att ha informationen på när man styrketränar), och därtill kommer att Garmin har en egen appbutik som tredjepartsleverantörer utnyttjar för att ge dig sina egna träningsfunktioner. Har du en träningstjänst du redan använder är chansen stor att den stöds av Garmins klockor.

Test: Xiaomi Mi Watch – Intressant sportklocka, intressant prislapp

När du startar en träning väljer du bland dina förinlagda favoriter för att slippa bläddra bland alla träningslägen. Knapparna används för att pausa eller ta varvtid. Jag reagerar på att klockan behöver rätt mycket tid, ofta mer än en minut, för att hitta GPS-position, men sedan rullar det på. Det finns ingen autopausfunktion om klockan märker att du slutat springa, men det finns däremot en funktion, MoveIQ, som automatiskt loggar en promenad eller löprunda utan att du behöver slå på det manuellt. Imponerande är att den då får med hela sträckan på kartan, alltså även de 10 minuters promenad innan autoläget kickar igång då jag inte bett klockan att registrera min position. Den här funktionen avslutar också min träning automatiskt när den känner att jag stannat.

Om du väljer styrketräning som träningsform försöker klockan räkna antalet repetitioner du gör. Det går inget vidare, men det är i alla fall en funktion du kan ignorera om du inte vill försöka mata in vilka set du planerar att göra och hur många repetitioner du ska göra i klockan i förväg, och istället bara fokusera på puls och energiförbrukning.

Just pulsmätaren tycker jag ibland under träning levererar lite väl suspekta värden, särskilt när jag jämför med någon konkurrent, eller helt enkelt känner efter själv hur fort hjärtat slår. Helheten, hur många intensiva minuter jag haft, brukar dock kännas korrekt.

Egna och allmänna hälsomått

Även utanför de rena träningspassen levererar Venu 2 och Garmin en stor mängd hälsodata. Här finns förstås de uppenbara, som vilopuls och antal steg, men även mer avancerade mått som stressnivå och syresättning i blodet. Garmin har sitt eget mått kallat Body Battery som väger träning mot återhämtning och det ger en rätt bra bild av när du riskerar att överträna och borde ta det lite lugnare. Klockan kan också ge dig råd som att det förmodligen inte är läge att dra igång ett träningspass så här sent på kvällen med dina nuvarande energireserver. Vidare påminner den dig om att du ska röra dig om du suttit still för länge, och Garmin har äntligen slutat med det barska “Rör dig!” till förmån för mer varierande och peppiga utrop när det är dags. Däremot är funktionen i sig rätt diffus. Jag fattar att klockan vill att jag ska röra mig lite, men jag vet inte om den vill att jag ska gå runt eller om det räcker med att stretcha lite. När jag skuttat runt en stund säger den att aktivitetsstapeln är rensad, men det finns ingen aktivitetsstapel att se i klockan. Jag skulle önska att funktionen var klarare, som till exempel konkurrenten Fitbits glasklara uppmaning att dra in ett par hundra steg när det är tio minuter kvar av timmen du suttit still.

Batteritiden på klockan är enligt Garmin “upp till 11 dagar”, vilket är rejält mycket mer än på föregångaren som bara heter Garmin Venu. Men det där “upp till” stämmer verkligen, för det är i högsta grad beroende av vilka mätningar du har påslagna, hur du har ställt in skärmen med mera. Störst skillnad verkar mätning av blodets syresättning göra. Som standard är den av (du kan enkelt göra en manuell mätning om du vill veta) och då får jag mycket riktigt uppemot 11 dagar. Slår man på syresättningsmätning om natten (bra om du har problem med sömnapné) faller batteritiden till 4,5 dagar, och med syremätning dygnet runt (bra om du fått en släng av Covid19) räcker batteriet i två dagar. 

Klockan har inte trådlös laddning, men Garmin har i alla fall en egen laddstandard för sina klockor, så att sladden till en Garmin-enhet funkar till de flesta. Klockan laddar rätt snabbt, men hur mycket en kortare laddning räcker beror förstås också på batteriförbrukningen. Jag får 30 procents batteri på 20 minuter, 66 procent på 45 minuter och 90 procent på en timme.

Spotify i klockan

Vill du kunna ta en löptur utan att ha med mobilen har klockan som sagt inbyggd gps, och dessutom Bluetooth och stöd för offlinemusik. Faktiskt bland det bredaste stödet för Offlinemusik du kan hitta i en klocka. Du kan förutom att ladda över musikfiler även synka bland annat Spotify och Deezer för offlinelyssnande. Kopplar du ett headset direkt till klockan kan du alltså lyssna på musik under träningen utan mobilen.

Notifieringar på armen är en annan klassisk smartklockefunktion. Du vill gärna kunna välja vilka appar som får det att surra på armen, och du vill kunna svara på textmeddelanden, och Garmin Venu 2 kan bägge. Svarar gör du med förvalda fraser, och du kan välja bland ett stort antal i systemet eller mata in egna i förväg via mobilen. Däremot kan du inte diktera svar, för klockan har varken mikrofon eller högtalare. Det betyder förstås också att du inte kan tala till någon röstassistent via klockan eller svara på telefonsamtal med den.

Garmin Venu kostar 5000 kronor och Venu 2s 4500 kronor. Det är mycket för en smartklocka, och vill du bara ha lite hälsokoll och rudimentär träningsloggning finns det betydligt mer prisvärda alternativ från i synnerhet Xiaomi. Du ska nog helst vilja komma in i Garmins värld av träningstjänster för att köpa klockan, men om du gör det behöver du med Venu 2 knappast kompromissa med smartklockefunktionerna, Garmin Venu 2 sköter den biten bra också.