Test: Fitbit Charge 5 – Aktivitetsarmband med lyxfunktioner

Fitbit Charge 5 är Fitbits huvudnyhet under hösten, och kanske också den enda nyhet de kunde lanserat det här halvåret. Moderbolaget Google har bestämt att det är Wear OS som gäller för klockor framöver, och Fitbit har knappast haft nog med tid att skapa en bra användarupplevelse i det nya systemet när inte ens Samsung som har fått gräddfil har hunnit göra det i sina klockor med Wear OS 3.0.

Så, i väntan på nya klockor är det Fitbits mest påkostade aktivitetsarmband som fått sig en uppdatering, och enligt Fitbit är intresset fortfarande stort för aktivitetsarmband och Charge den produktserie från Fitbit som har flest aktiva användare. En del vill helt enkelt ha något smidigare än en klocka. Kanske lockar också batteritiden på 7 dagar, märkbart längre än i Fitbits klockor, för att inte tala om i Wear OS där klockorna inte klarar sig två dygn på en laddning.

Så fungerar Fitbits nya funktion för dagsform

Omgjord

Jämfört med föregångaren Charge 4 är mycket nytt. Formgivningen är mjukare, det finns inte längre någon kapacitiv knapp på sidan, och enheten är dessutom tunnare. Framför allt är skärmen i färg, vilket förstås känns mer modernt och karismatiskt. Fitbit Charge 5 är inte en smartklocka i den mening att du kan installera tredjepartsappar, men du kan välja mellan två dussin färdiga urtavlor som visar varierande mängd information, och ofta kan du rotera vilken data som visas genom att trycka på skärmen.

Utan knappar styrs armbandet helt av svepgester och tryck på skärmen. Sveper du uppåt hittar du hälsodata, neråt snabbgenvägar och inställningar, och åt sidorna roterar du genom armbandets funktioner. Är du inne i en funktion kan du backa genom att svepa åt vänster och du kan återvända till urtavlan med ett dubbeltryck. Särskilt i det sista fallet önskar man att det fanns en knapp, för det är lätt hänt att det första trycket i dubbeltrycket tolkas som att man tryckt en gång på skärmen och sätter igång någon funktion i stället. Jag råkar också ofta ut för att jag väcker skärmen och sedan trycker på det första som dyker upp i stället för att bara väcka den.

Test: Samsung Galaxy Watch 4 – Tillbaka till ruta två

Batteritiden är som sagt 7 dagar vilket får anses vara utmärkt med tanke på funktionsuppsättningen (som vi snart kommer till) och det smidiga formatet. Du kan få en always on-display där du inte behöver lyfta armen (funkar inte jättebra) eller dubbelklicka på skärmen för att väcka skärmen. Always on-displayen ger en reducerad version av urtavlan som inte uppdateras lika frekvent och har mindre information. Det fungerar bra, men då batteritiden kapas till två dagar med always on-displayen påslagen föredrar jag att inte använda den.

Fullpackad

I Charge 5 hittar du de flesta av de funktioner du väntar dig av ett aktivitetsarmband, såsom stegräkning, pulsmätning, inbyggd gps, sömnmätning, träningsloggning, tyst väckning och aviseringar på handleden. Saknas gör barometer för att mäta  hur många trappor du gått uppför under dagen, en funktion som fanns i föregångaren. Den har fått stryka på foten för att ge plats åt Fitbits hälsosensorer, som känns igen från klockan Sense, och som här stuvats in i ett mindre format. Främst rör det sig om ekg-mätning för att upptäcka hjärtflimmer och så kallad EDA-skanning som ger ett mått på din stress. EDA  (Electro Dermal Activity) mäter svetten på fingertopparna, eller mer specifikt antalet svettpåslag under en viss tidsrymd, vilket fungerar som indikation på din stressnivå.

Test: Fitbit Luxe är måttligt lyxig

För att göra en EDA- eller EKGmätning måste du knipa om bandets sidor och sitta still ett fast tidsintervall. För en EDA-mätning är förvalet tre minuter men mer skadar inte. För EKG räcker det med 30 sekunder. Jag kan inte nog poängtera hur dålig ergonomin är för detta. Jag kan helt enkelt inte hitta något vettigt sätt att knipa om armbandet med tumme och pekfinger samtidigt som det sitter på handleden. Eftersom jag inte får ett bra grepp klagar enheten ofta på att jag släppt greppet, eller så känner den inte av fingrarna till att börja med. Frågan är hur mycket resultatet sedan säger. EKG:t talar om att jag inte har hjärtflimmer, vilket man nog inte heller behöver kunna kolla särskilt ofta. EDA ger ett väldigt konkret men svårrelaterat mått på antalet stressresponser. Den säger alltid att jag har en uppåtgående trend och jag vet inte vad det betyder. Med tanke på hur bökigt det är att få till mätningen är jag måttligt avslappnad när den görs. Det är helt enkelt rätt mycket jobb för ett mått som i slutänden fortfarande känns svårt att ha glädje av. Värdet av de nya sensorerna känns inte självklart, och en del Fitbit-användare hade nog ändå föredragit att ha barometern.

Zonminuter

Ett av de mest intressanta hälsomåtten Fitbit har i sina aktivitetsmätare är zonminuter. Baserat på din vilopuls mäter den när du fått upp pulsen och baserat på din ålder får du ett rekommenderat antal pulsminuter per vecka att uppnå för att få tillräckligt med motion.

Nytt är att Fitbit kombinerar detta med din sömn och hjärtrytm samt hur mycket du ansträngt dig tidigare till ett mått på om du är fulladdad eller behöver en vilodag, inte olikt Garmins Body Battery för de som är bekanta med deras system. Dina rekommenderade aktiverade minuter kommer då att justeras beroende på ditt behov och ger dig en indikation om du kanske snarare behöver en vilodag än mer träning. Det här är en genuint användbar funktion, och du kan läsa mer om den här, men det är synd att man behöver ett dyrt premiumabonnemang för att få tillgång till den.

Appen i mobilen är central för Fitbit och ger dig betydligt mer information än du kan få på armbandets skärm, särskilt vad gäller trender över tid. Fitbit försöker här styra användaren mot sin premiumtjänst, där 6 månaders prenumeration ingår i köpet av Charge 5. Det är inte helt lätt att avgöra vad man får för den rätt stora summan, 900 kronor om året, man får betala för Fitbit Premium. Det säger till och med jag som fått en tabell med skillnaderna direkt från Fitbit. För en vanlig användare är det ännu svårare. Det rör sig om historik som i vissa fall är en vecka utan Premium och längre med, eller mer detaljerad data som därmed också blir mer svårtydbar, eller meditationer och träningsprogram som inte har något med själva träningsarmbandet att göra, och som ofta finns tillgängliga via andra tjänster. Fitbit lyckas inte få mig att bli sugen på att bli en betalande medlem för nästan tusen kronor om året.

För basfunktionerna, logga träning och hålla koll på vardagsmotionen, behöver du inte heller premiumfunktionerna, och Fitbit gör dem bra, men samtidigt känns då extrafunktionerna som EKG och stressmätning som rätt överflödiga.

Svara på meddelanden

Notifieringar fungerar oftast bra även det trots den relativt lilla skärmen. För meddelanden kan man svara med förvalda svar som du skapar i förväg i Fitbit-appen. En annan funktion som vanligen är förbehållen klockor men som finns här är betalfunktionen Fitbit Pay. Det är pilligt att mata in siffrorna till din fyrsiffriga kod som behövs vid betalningar, det kunde Fitbit ha gjort bättre, men bankstödet för Fitbit Pay är förvånansvärt brett. Vill du däremot kunna ladda ner musik och ansluta headset för att slippa ha med mobilen på ett motionspass är du hänvisad till en klocka.

Fitbits val att lägga in EDA-mätning och EKG i aktivitetsmätaren på bekostnad av höjdmätaren och att ta bort den kapacitiva knappen känns inte nödvändigtvis som de val användarna skulle ha gjort själva om de fick konstruera en uppföljare till Fitbit Charge 4, och somliga kommer nog föredra den äldre modellen. Men om du vill ha maximalt antal funktioner i minimalt format och med lång batteritid är Fitbit Charge ett bra val.