Test: Acer Iconia Tab A510

Det finns mycket som talar för Acer Iconia Tab a510. Det som står absolut högst upp på den listan är prestandan. På insidan sitter en Nvidia Tegra 3-processor med fyra huvudkärnor och en femte så kallad batterispararkärna. Den är där för att användas när plattan inte sätts på för stora prov och därmed spara batterikraft som kan komma till användning när man drar på för fullt. Just batteritiden är en av plattans styrkor. Det kunde gå dagar mellan laddningarna och då använde jag ändå plattan ganska flitigt och varierande med allt från internetsurf och anteckningar till video och spel. 

Oavsett om man trampar gasen i botten eller inte så flyter allting på otroligt fint, särskilt med tanke på Androids inbyggda seghet (som i och för sig har blivit bättre sedan introduktionen av Ice Cream Sandwich). Det interna lagringsminnet på 32 gigabyte kombinerat med det faktum att du kan utöka ytterligare tack vare mikro-sd-platsen gör att man inte heller saknar något på det området. 

Skärmen är inte dålig på något sätt men med tanke på att det börjar komma plattor med hd-skärmar (1920 x 1200), som Asus Transformer Pad Infinity, så känns det lite bittert ur ett framtidsperspektiv. Men 1280 x 800 är ingen direkt katastrof heller. Färgåtergivningen är okej men inte så att man tappar hakan. Pixeltätheten är dock på tok för låg, 149 ppi jämfört med exempelvis Pad Infinity som har 224 ppi. Ett annat problem är att skärmen är en tft-variant och inte en ips vilket automatiskt innebär lite sämre betraktningsvinkel och svärta. Men som sagt, det är ingen katastrof. 

»Intressanta« designlösningar

Utseendemässigt är Iconia Tab a510 aningen underlig om man frågar mig. Hörnen är avhuggna längs med kortsidorna, som dessutom inte är metall även om Acer har gjort ett väldigt bra jobb för att få dem att se ut som det. På den ena kortsidan sitter en lucka som döljer minneskortsplatsen och det som hade varit en simkortsplats om vår testplatta hade varit en 3g-variant. Bredvid den hittar vi en mikro-hdmi-port som klarar av 720p-video, vilket är snålt när själva plattan kan spela upp 1080p. På den andra kortsidan hittar vi strömknappen och hörlursuttaget. På den övre långsidan sitter volymkontrollen och en skärmlåsknapp. I botten hittar vi en mikro-usb-port som även kan fungera som en fullfjädrad usb-kontakt med hjälp av en medföljande adapter. Det är inte en ultimat lösning då adaptern är det första i min värld som försvinner i något hörn för att aldrig hittas igen. Jag förstår att det är platsmässigt svårt att klämma in en fullstor usb-port men eftersom föregångaren hade det så tycker jag inte att det skulle vara för mycket begärt i det här fallet. 

Resten av plattan är svart plast med någon form av gummiaktig yta vilket inte är obehagligt men det ger heller ingen känsla av exklusivitet. Plattan är inte heller särskilt tunn eller lätt. Den väger 100 gram mer än Pad Infinity och 133 gram mer än supertunnisen Galaxy Tab 10.1.

Det underligaste av allt är placeringen av videosamtalskameran. Den sitter längs den ena långsidan men den är, av någon anledning som jag inte känner till, inte centrerad.

På tal om kamera, av någon underlig anledning har Acer plockat bort led-lampan så alla bilder man tar blir utan »blixt« vare sig man vill det eller inte. Annars är kameran som man förväntar sig på plattor, den tar en bild men resultatet är inget du någonsin kommer att stolt visa upp, i alla fall inte med hänvisning till bildkvalitet.

En annan udda egenhet är att plattan vägrar att ladda från någon annan laddare än just den som medföljer. Vi som i jobbet byter enheter fram och tillbaka är ganska vana vid att de flesta Androider, eller mer eller mindre alla enheter som kommer i vår väg, kan laddas med vilken mikro-usb-laddare som helst. Visst, det finns undantag men till och med Samsungplattor som har en annorlunda kontakt i botten brukar kunna laddas med en annan usb-laddare, så länge man har rätt sladd instoppad. Det gick i och för sig att få lite nödström i Infinity genom att koppla in den i datorns usb-port men batteriet fylldes inte på i någon rasande fart (den metoden stöds heller inte officiellt men kan vara bra i paniksituationer). 

Högtalarna är funktionella, enda problemet är att de sitter på baksidan och inte är riktade emot en vilket också gör att det är lätt hänt att man dämpar dem med händerna, men det är å andra sidan så på de flesta surfplattor. 

Bra flyt med ICS

Att plattan har Ice Cream Sandwich och inte Honeycomb bidrar till att den flyter på bättre än många av konkurrenterna, men där spelar också den fina hårdvaran in. 

Egentligen har Acer inte petat speciellt mycket i Android utan låtit det mesta vara som Google har tänkt sig. Det som sticker ut är Acer-ringen, en slags genvägsfunktion som kommer upp när man rör plattan i låst läge. Den går också att få fram när man inte är i låsskärmsläge och då får man lite fler funktioner som volymkontroll och snabbåtkomst till webbsidor som redan vid första uppstart ligger som bokmärken.

Programmässigt hittar man lite extra som Polaris Office, några mediadelningsappar, en app för att trådlöst koppla plattan till skrivare från någon av Acers samarbetspartners, en e-bokstjänst och en musiktjänst. Det är ingenting som får en att hoppa av lycka men heller ingenting som stör. Det är inget snack om att Acer har gjort en kompetent platta.

"Å andra sidan"

Daniel Hessel: Iconia A510 följer samma mall som tidigare plattor från Acer, med en på alla sätt bra surfplatta med smarta extrafunktioner. Däremot kunde den ha vågat ta ut svängarna lite mer.