Förra året argumenterades det en del för att toppmodellen var död, och jag var en av dem som skrev under på det. De nya toppmodell-chipseten erbjöd rätt blygsamma prestandaförbättringar under flera års tid samtidigt som låg- och mellanprismodellerna blev bättre och bättre. Frågan blev om det var värt att köpa en ny toppmodell för 8000 kr när man kunde få en mobil som i praktiken kändes lika bra för halva priset.
Flera tillverkare försökte dra på det. Motorola karvade ut sig en nisch för prisvärda mobiler i stället för toppmobiler, och HTC satsade stort på sin One A9 (en telefon vi kommer att återkomma till) med mellanklassprestanda.
Och nu då Sony, som i vad man kallar sin huvudmodell inte valt att lägga in det vassaste chipsetet från Qualcomm, utan lagt sig på en lägre nivå. En “vi har den om nån frågar efter den”-modell med mer utpräglad topprestanda släpps lite senare. Det finns två problem med den här strategin. Den ena är att just det här året visade sig vara det år då toppmodellerna gjorde comeback och försvarade sin plats. HTC 10, LG G5 och Samsung Galaxy S7 är inte bara riktigt trevliga telefoner, de har också prestanda som är märkbart bättre i faktisk användning än de senaste årens toppmodeller.
Annons
Det andra är prislappen. Sony säljer Xperia X för drygt 6000 kronor. Det är inte riktigt toppmodellpris, men bra nära, och flera tusenlappar över de priser vi är vana vid att hitta “good enough”-mobilerna i mellansegmentet.
Annons
6000 kronor var för övrigt samma pris som HTC satte på sin A9, men HTC hade åtminstone en produktionskvalitet att dö för i sin “vi kan göra en Iphone bättre än Apple”-modell. Mer signifikant är att A9 i dag, drygt ett halvår efter lansering, kostar 3500 kronor.
Men låt oss bara jämföra med Sonys förra toppmodell Z5, som fortfarande är populär. Xperia X framstår då på de flesta plan som ett sämre alternativ. Prestandan är inte bättre, telefonen är inte vattentät till skillnad från föregångaren, kameran är ungefär densamma, men batteriet är mindre. Xperia X är tjockare (förvisso också lite smalare och kortare, men volymen är ändå större). Och framför allt kostar Xperia Z5 i dag 1200 kronor mindre än Xperia X. Det är svårt att, åtminstone på pappret, se varför du skulle köpa en Xperia X framför en Z5.
Det är med andra ord upplagt för en sågning här, men det finns ett stort problem: Rent subjektivt tycker jag betydligt bättre om Xperia X än om Xperia Z5. Det finns mer än vad som syns i en jämförelse av specifikationer och prislapp.
Vi börjar med det fysiska. Att Xperia X fått en något mindre skärm på 5.0 tum i stället för 5,2 i Z5 är förstås en smaksak om man tycker är bra eller dåligt. Men det har i alla fall resulterat i en mobil som är mindre på höjd och bredd utan att skärmen är så värst mycket mindre.Sidorna (som nu är i plast, medan baksidan är i metall) har också fått lite rundare och mjukare former vilket bidrar till att Xperia X känns mer handvänlig än Z5. Skärmen är inte nedsänkt i en vass plastram denna gång, utan upphöjd med lätt rundade kanter. Snyggare och skönare att hålla i, men möjligen mer känsligt för stötar och repor. Jämte Samsung Galaxy S7 är Xperia X den mest handvänliga av vårens nya mobiltelefoner.
En annan detalj som förhöjer användarupplevelsen är fingeravtrycksläsaren. Liksom på Z5 sitter den på mobilens sida i form av en kombinerad avtrycksläsare och av/påknapp. Det är ett trevligt ställe att ha fingeravtrycksläsaren på som känns väldigt naturligt att använda, mycket bättre än i nederkanten som på HTC:s och Samsungs mobiler, och ungefär lika bra som på baksidan som Huawei och LG kör med. Däremot saknar jag att telefonen vaknar och låses upp bara jag lägger fingret på läsaren, här måste jag trycka ner knappen, som dessutom är lätt nedsänkt, först. Knappen känns i alla fall bekvämare att trycka på än på Z5, och telefonen låses upp betydligt snabbare och med mindre avläsningsfel.
Det mest kontroversiella med hårdvaran är förstås chipsetet Snapdragon 650, som är en hastighetsklass under det som sitter i årets toppmodeller. I våra prestandatester får vi det till att det är mer eller mindre lika snabbt som det Snapdragon 810 som sitter i Xperia Z5-serien. I faktisk användning upplever vi dock helheten som lite mer följsam. En vanlig användare lär knappast störa sig på att den inte har högsta möjliga prestanda i något skede i användningen.
Laddningskontakten är samma Micro-usb som varit standard i många år, men som håller på att fasas ut till förmån för USB typ C, och det hade varit trevligt att se den nya kontakten. Ännu mer saknar jag snabbladdningsfunktionen Quickcharge 3.0, som den tekniska plattformen har stöd för och som är grymt imponerande på att ladda från tomt till halvfullt batteri.
Skärmen är klar och tydlig och klarar sig hyggligt i direkt solljus. Att den inte har den högsta möjliga skärmupplösningen spelar i mitt tycke ingen roll på den här skärmstorleken. Mer betydelsefullt är att jag kan skruva upp och ner ljusstyrkan mellan riktigt starkt och nästan beckmörkt (för läsning i sängen när någon annan ska sova).
Att skärmen har blivit något mindre än vi är vana vid från Sony (Compact-modellerna undantagna) har väl kanske främst betydelse för hur lätt man tycker att det blir att skriva på skärmtangentbordet. Och här hittar vi för övrigt en av de större förändringarna i systemet.
Sonys mobildel har ju läckt en hel del pengar genom åren, och man har upprepade gånger fått skära ner på utvecklingsavdelningen. Det vore konstigt om det inte syntes någonstans i programvaruutvecklingen, och flera av Sonys programfunktioner från tidigare modeller har skrotats. Däribland tangentbordet, som ersatts av tredjepartsappen Swiftkey.
Swiftkey är förmodligen den populäraste tangentbordsappen jämte Googles egen, och Sony har lagt till ett eget tema som gör det så likt tidigare Sonytangentbord som möjligt, så förändringen blir inte dramatisk samtidigt som många säkert är nöjda med den. Jag, som tycker automatisk rättstavning gör mer skada än nytta och gärna vill ha så mycket skärmyta som möjligt, stör mig dock lite på att jag inte kan stänga av raden för ordförslag som ligger och täcker en del av skärmen.
Andra egna appar som fått stryka på foten är miniapparna som kan lägga sig över en annan app (där framför allt miniräknaren var riktigt användbar) och kalendern som ersatts av Googles standardkalender. Sonys var lite bättre, men skillnaden är inte dramatisk. Jag är dock tacksam för att Sony fortsätter med sitt eget mailprogram, för jag gillar verkligen inte Gmail-appen.
Däremot fortsätter man att satsa på spam-apparna Xperia Lounge och What’s New, vars huvudsyften är att bombardera dig med reklamerbjudanden. När de flesta andra tillverkare börjat skala bort de där extraapparna man inte vill ha är snart Sony värst i klassen. Det märks också på att endast 17 av medföljande 32 GB lagringsutrymme är tillgängligt för användaren.
Annars gillar jag Sonys diskret upptouchade version av Android 6.0, som faktiskt skiljer sig på en del punkter här mot Sonys uppdaterade äldre modeller. Sveper man till exempel åt höger i applådan får man upp en lista med de appar man använder mest, samt appar som många andra använder som man rekommenderar för installation.
Sony är en av få tillverkare som fortfarande har en särskild kameraknapp, vilket jag uppskattar. Kameran är i det närmaste identisk med den i Z5, vilket innebär att den är rätt vidvinklig samtidigt som bilden ute i hörnen blir väldigt oskarp. Jag hade föredragit ett smalare utsnitt. Annars är bildkvalitén värdig en toppmodell, och jämfört med förra årets modell känns färgåtergivningen lite bättre. En kul detalj är autofokusen som klarar av att följa även snabbrörliga föremål.
Sony har marknadsfört sig med telefoner som klarar två dagar på en laddning med normal användning. Z3-serien var fenomenala på det medan Z5 var lite svagare. Kanske är det därför man valt det chipset man valt, för med Xperia X känns det som man är med i matchen igen. Visserligen imponerar inte batteritiden vid videouppspelning med maximal ljusstyrka, men i praktisk användning och i synnerhet i standby tycker vi att batterimätaren tickar ner märkbart långsammare än för Samsung Galaxy S7, HTC 10 eller LG G5. Man har även lagt till en adaptiv laddarteknik som ska göra att batteriet får längre livslängd.
Jag gillar Xperia X. Det är ändå svårt att rakt av rekommendera mobilen, helt enkelt för att det finns så många ännu bättre telefoner där ute just nu i samma prisklass. Jag har på känn att den här mobilen kommer att kosta under 4000 kr i höst. Till det priset är den ett kap. Synd bara att den inte är vattentät.
Å andra sidan
Daniel Hessel: Tanken med en mellanmodell som huvudsaklig lur är god, om priset matchar det. Som det är nu känns det mest förvirrat att en av tre Xperia X är vattentät och att den huvudsakliga telefonen i serien är ungefär 2000 kronor för dyr för att faktiskt passa i det mellansegment den säger sig tillhöra.
Frågor och svar
Har Xperia X ingen snabbladdning alls? Jo, Quickcharge 2.0 stöds, men det följer inte med någon laddare för det.
Kan man spara appar på minneskortet? Nej, den funktionen har Sony tagit bort, samtidigt som man inte heller implementerat möjligheten i Android 6.0 att formatera minneskortet som en del av internminnet, vilket också hade löst det problemet.
På vilket sätt kommer jag att märka av att Xperia X inte har högsta prestanda? Förmodligen bara om du kör 3D-spel, då det är där den svagare prestandan märks mest.
Ett alternativ
Sony Xperia M5: Det finns ju så många alternativ att välja mellan här, men om du bestämt dig för att inte ha topprestanda utan nöjer dig med Good Enough är Sonys egen Xperia M5 riktigt lyckad, för halva priset mot Xperia X.
Kameran är i det närmaste identisk med höstens Xperia Z5, men med något bättre färgåtergivning. Den är relativt vidvinklig men med diffusa hörn.
