Samsung Galaxy S2 i test

Personligen älskade jag Galaxy S. Jag skulle till och med sträcka mig så långt att det är den bästa mobilen jag någonsin har lagt vantarna på. Skärmen var något utöver det vanliga, formatet var smidigt och designen var, om inte revolutionerande, aningen annorlunda jämfört med konkurrenterna (även om Apple inte håller med mig på den punkten) och den hanterade nästan alla filmformat man slängde i dess väg. Som ni då kanske förstår har jag längtat mer än många andra efter uppföljaren.

Mitt första intryck av Galaxy S2 är något av en besvikelse. Mobilen är utseendemässigt inget som sticker ut. Den är platt, fyrkantig och trots en liten utbuktning på baksidans nedre del, kanske som homage till föregångaren, så är den lika spännande som en svart kakelplatta.  Men det är bara min personliga åsikt, andra på redaktionen tycker att den ser bättre ut än föregångaren. Kvalité och passform är dock av toppklass men jag tycker att mobilen känns lite plastig. Sen är det både en vinst och en förlust med den stora skärmen eftersom hela mobilen automatiskt blir bred och hög. Den får fortfarande plats i byxfickan men gör Samsung en större Galaxy S3 i framtiden bör man nog kanske benämna den som en surfplatta snarare än en mobiltelefon. Tacksamt nog är S2 i alla fall riktigt tunn och väldigt lätt. 

Å denna skärm!

Att Samsung kan göra bra mobilskärmar vet vi redan. Men att de kan göra så här bra skärmar överraskade till och med mig. Jag kan knappt beskriva hur bra den är. Jag vill vakna med den på söndag morgon, jag vill äta långfrukost med den, jag vill ha den som sällskap på flygresan till New York, jag vill att den aldrig ska lämna mig, jag vill… ja ni förstår. Till att börja med är skärmen stor men det är inte det som gör att jag sitter här och skriver en kärleksförklaring. Det är färgerna och det dynamiska omfånget.

På föregångaren var skärmen riktigt bra men jag tyckte att färgerna kändes aningen för ”konstgjorda”, lite för starka helt enkelt. Den känslan är inte lika med Galaxy S2 och den infinner sig inte alls i filmsammanhang. Som filmvetare älskar jag känslan man får av en stor duk i en biosalong och det är knappt att jag njuter av att se på film hemma på 40-tummaren. Därför är det kanske inte så förvånande att jag inte gillar att titta på film, sport och tv-serier på mobilskärmar. De är för små, det är ansträngande och så fort det blir lite ljust i ens omgivning så får man gissa sig till vad som visas på skärmen. Med Galaxy S2 är det annorlunda. Faktum är att jag för mer eller mindre första gången faktiskt kan finna njutning i att se det senaste avsnittet av Dexter eller Fringe på tunnelbanan. Färgerna är levande utan att vara överdrivna, skärpan är kristallklar, det svarta är verkligen svart, det vita är verkligen vitt och betraktningsvinkeln är i det närmaste oändlig. Galaxy S2 sätter otvivelaktigt en ny standard för hur bra en mobilskärm kan vara, och då ska man inte glömma att exempelvis Iphone 4 och Sony Ericsson Arc (med lite mjukvarohjälp av Bravia Engine) redan har skärmar som är riktigt bra.

Den stora och skarpa skärmen kommer även väl tillhands när man surfar. Det är relativt lätt att få en överblick samtidigt som man fortfarande kan läsa texten. Webbläsaren är snabb och webbklipp spelas upp utan problem.

Galaxy S2 presterar även bra när det kommer till vanliga samtal. Ljudet är klart och tydligt och det är ingen i andra ändan som klagar över de inte hör mig. När det kommer till musik så är det som vanligt rekommenderat att använda andra hörlurar än de som följer med mobilen, men även med originalpluggarna så är det en ganska angenäm upplevelse. Jag saknar dock möjligheten att manuellt kunna ställa in equalizern istället för att helt begränsas till förinställda alternativ.   

En annan sak man inte kan klaga på är mobilens snabbhet. Trots att det första testmobilen som Samsung skickar till oss har ”fel” processorhastighet på 1 Ghz, den som kommer att finnas i butik har 1,2 Ghz, så är det inget som jag direkt märker av. Menyer sveper följsamt förbi, videouppspelning, musik och spel stakar sig aldrig och att ha flera aktiva program samtidigt är heller inget som påverkar prestandan märkbart. Precis innan pressläggningen för denna artikel får vi över ett testexemplar med rätt processorhastighet och glädjande nog upplever jag aldrig att det fattas kraft under skalet. 

En del smarta lösningar

Gränssnittet är både nyskapande samtidigt som det är lite halvtråkigt. Samsung har en del smarta funktioner som förhöjer användarupplevelsen. Bland annat kan man zooma in och ut på webbsidor genom att hålla två fingrar på valfri plats på skärmen och sedan fysiskt röra hela mobilen närmare eller längre ifrån sig. Det finns även en del sociala appar som ”social hub” som bland annat samlar alla ens meddelanden samt Facebook och Twitter uppdateringar på ett och samma ställe.

Game hub, Readers hub och Musik hub gör detsamma fast för spel, tidningar och musik samt erbjuder köpfunktioner för respektive kategori.

Hur man vill få information och vad man vill få upp direkt på startskärmarna kan man ganska mycket styra själv genom vilka original-widgetar man placerar där. Jag tycker de flesta lösningarna är bra men jag saknar det där lilla extra som man exempelvis får med HTC Sense.

Den inbyggda musikspelaren och videospelaren är båda ganska standard. Det som är nytt, i alla fall för mig, är ett enklare videoredigeringsprogram. På tal om video så har Samsung utrustat Galaxy S2 med en 8 megapixelkamera och mobilen kan filma i full HD. Tittar man på bilder och videoklipp direkt i mobilen så ser de helt fantastiska ut men det har även en hel del att göra med mobilens skärm. Flyttar man över materialet till en dator och tittar på det där så är faktiskt inte så illa då heller. Färgerna blir väldigt bra i både video- och fotoläge. När det gäller det sistnämnda kan den starka fotolampan göra väldigt stor skillnad, särskilt vid ofördelaktiga ljusförhållanden. Och är man inte nöjd med fotot i dess originalform så har man möjligheter att finslipa det med ett enklare bildredigeringsprogram som finns förinstallerad i mobilen.  

Ett problem är dock den digitala bildkomprimeringen. Det är ingenting som märks på foton när man tittar på mobilskärmen och inte heller när man tittar på den i datorn, i alla fall tills man kommer över 50 % i bildstorlek. Då märker man att bilden är väldigt brusig. Jag tog en annan bild på samma motiv med identiska grundinställningar fast med en LG Optimus 2X (som också har en 8 megapixelkamera) och jämförde dem två. Det visade sig att LG-bilden faktiskt har ännu mer brus. 

Vissa irritationsmoment

Det finns vissa underligheter med S2 som jag stör mig på. Ett exempel är när jag vill ansluta mobilen till datorn. Vanligtvis med Android-telefoner så behöver man bara koppla in usb-kabeln så sätter usb-masslagringsfunktionen igång automatiskt. Allt man behöver göra är att trycka ”anslut lagring till datorn” på mobilskärmen. S2 ska istället krångla till det och dra igång Samsung Kies (företagets egna synkprogram). Då hittar inte datorn mobilens internminne eller det externa minneskort. Istället måste man avsluta Kies-kopplingen i mobilen, ta sig till ”inställningar”, ”trådlöst och nätverk”, ”usb-funktioner” och sedan ”anslut lagring till datorn”. Men inte nog med det, innan man kan få det att fungera måste man först dra ur usb-kabeln annars sparkar mobilen bakut.

En annan sak som jag finner aningen störande kan faktiskt anses som ett stort plus av andra. Skärmen på S2 är extremt känslig, ibland känns det som att man bara behöver tänka på att sätta fingret på skärmen för att något ska köras igång. Väldigt ofta råkar jag trycka fel när jag skriver sms, eller så råkar jag starta en applikation fast jag egentligen bara vill bläddra på skärmen. Dessutom kan man, för att spara batteri, välja att den tryckkänsliga ”tillbaka”-knappen och ”meny”-knappen under skärmen inte ska lysa. Nackdelen är att de då blir mer eller mindre omöjliga att se vilket resulterar i att man väldigt ofta glömmer bort dem och konsekvent trycker på dem när man minst vill det. Men egentligen är allt detta bara petitesser. Sanningen är att om jag skulle välja en Android i dagsläget så skulle det bli en Galaxy S2, för har man väl en gång fått uppleva dess fantastiska skärm så vill man aldrig gå tillbaka till något annat.

”Å ANDRA SIDAN”

Erik Mörner: Jag gillar formgivningen som jag tycker ger telefonen en egen karak- tär och inte bara apar efter konkurrenterna. Skärmens betraktningsvinkel är magisk, men jag kan tycka att färgerna är lite väl skarpa för att kännas verklighetsförankrade.