När man lanserar tre varianter av samma telefon samtidigt och de är så lika varandra som Moto G6-telefonerna har man en del att förklara. De är ungefär lika stora, har liknande formgivning, och ligger i ett prisspann på 2000 till 3000 kronor.
Moto G6 Plus har förstås lite bättre prestanda som motiverar den något högre prislappen. Moto G6 Play är den med sämst prestanda och kan vid ett ögonkast framstå som budgetvarianten, med sitt pris på 2000 kronor men den visar sig ha egna fördelar utöver lågt pris. Grejen är det extrastora batteriet på 4000 mAh som ska ge telefonen riktigt lång drifttid.
Det går inte att komma ifrån att det mesta på Moto G6 play är lite sämre. Skärmen har lägre upplösning än på syskonen, telefonen har mindre minne, kameran sämre och telefonens prestanda i våra prestandatester är klart begränsad.
Annons
Det här är i och för sig en del av planen. Chipsetet Snapdragon 430 är inte bara långsamt utan även strömsnålt, och lägre upplösning på skärmen drar också lite mindre batteri. Och det funkar. Vi ser riktigt imponerande batteritider både mätt i skärmtid när vi spelar upp en riktigt lång Youtubefilm på maximal ljusstyrka och i praktisk användning där det dröjer länge mellan laddningarna.
Men kanske ännu mer slående är hur lite betydelse telefonens begränsningar verkar ha på den faktiska användarupplevelsen. Visst märker jag att det inte är en toppmodell, men jag hade definitivt väntat att märka av mer att det inte är en 4000-kronorsmobil heller.
Jag surfar på tunga webbsidor, använder Facebookappen och annat av det som vanliga mobilanvändare förmodligen gör utan att någonsin störas på att mobilen känns seg. Den är inte lika snabb som en toppmodell, och måste ibland hacka till lite när mer grafik laddas, men inte just seg som budgettelefoner gärna blir. Detsamma gäller användargränssnittet och menyerna som inte är blixtsnabba, men som jag heller inte upplever som sega och laggande. Motorola måste helt enkelt ha gjort ett bra arbete med att trimma mobilen efter dess hårdvara.
Skärmen är en annan icke-begränsning, jag kan inte komma på något tillfälle där jag lagt märke till och stört mig på att den inte har full HD-upplösning, och att titta på film med mobilen är absolut inga problem. Till och med kameran överträffar mina lågt ställda förväntningar. Den håller inte toppmodellklass, vilket märks främst i bilder med mycket kontrast och i dålig belysning. Men jag upplever inte heller att den ligger milsvitt efter, och särskilt i bra belysning är det ärligt talat inte helt lätt att uppfatta skillnaden. Men selfiekameran är faktiskt inte särskilt bra. Alltid något.
Diskreta systemförbättringar
Motorolas system utmärker sig för att ligga väldigt nära den version av Android som Google själva levererar på Android One-märkta mobiltelefoner. Samtidigt är Motorola bra på att bidra med egna enklare funktioner som gör telefonen lite bättre. En av mina favoriter är att vicka två gånger på mobilen för att starta kameran utan något knapptryck eller skärmsvep. En annan att skärmen inte går ner i viloläge när man tittar på den.
Alla Motorolas funktioner finns samlade under appen Moto, där man också hittar tips på hur man kan frigöra lagring eller förbättra batteritiden, tips baserade på analys av telefonens innehåll. Här kan man till exempel radera dubbletter av bilder.
Däremot är jag inte helt såld på att Motorola börjat leverera Microsofts Outlook och Linkedin förinstallerade på telefonen. Just frånvaron av oönskade förinstallerade appar var tidigare ett kännemärke för Moto-mobilerna, och Outlook skapar mer problem än det löser för mig.
Telefonens design är snarlik de flesta av årets nya toppmodeller, med en blank glasbaksida som på vårt testexemplar är svart utan utmärkande mönster. Det här är naturligtvis också en komplimang till telefonen, då den kostar en tredjedel eller mindre av de telefoner jag här jämför med.
Stor och tung
Man ska vara beredd på att det är en relativt stor och tung telefon. Inget konstigt med det, det där batteriet måste ju få plats någonstans, men det är bra att veta. Möjligen kan man kompensera det genom att ha en telefon mindre. Att Moto G6 Play har plats för två simkort samtidigt är knappast imponerande, det är i stort sett bara Iphone som inte har det i dag. Däremot tillhör det inte vanligheterna att ha en tredje kortplats för minneskort. Oftast brukar man tvingas välja mellan ett andra sim-kort eller ett minneskort, vilket du alltså inte behöver bekymra dig om här.
Jag får erkänna att jag tog mig an Moto G6 Play med viss skepsis, då jag på pappret såg en telefon med för många prestandabegränsningar för att kunna leverera en njutbar användarupplevelse, men jag kan bara konstatera att jag hade fel. Tycker du att mobilen ALLTID är för långsam ska du förstås undvika Moto G6 Play, men för vardagsanvändningen duger den gott och den stora skärmen är trevlig att titta på film med, den lägre upplösningen till trots.
I det här prissegmentet finns det rätt hård konkurrens, främst från Huawei och Xiaomi som har ett par modeller som levererar utmärkta specar för en prislapp på runt 2000 kronor, men där har Moto G6 Play sitt trumfkort med det rejäla batteriet som ändå ger den en fördel bland nackdelarna.
Frågor och svar
Följer det med något headset? Nej, men däremot ett stöttåligt gummiskal och snabbladdare.
På vilket sätt kan det vara ett problem att bara ha 3 GB arbetsminne? Du kommer nog främst märka av att appar i bakgrunden behöver starta om oftare, så att du om du växlar mellan två appar får vänta längre i växlingen, och kanske i värsta fall får leta fram där du befann dig i appen.
Är telefonen vattentät? Nej, och det hade ju varit en trevlig kombination med det stora batteriet, om man vill ha en telefon med sig ut på äventyr.
Ett alternativ
Just när man trodde att man räknat ut Motorolas produktstrategi... Moto E5 Plus bygger på samma idé som Moto G6 Play, men tar konceptet ännu längre med ett batteri på 5000 mAh.
Testbild
Kameran överraskar positivt även om bilder med stora kontraster kan vara knepiga.
