JBL har en förvirrande mängd olika True Wireless-headset, och då har vi ändå inte räknat med att det bara är ett av flera varumärken under Samsungägda Harman. Tune 130 och 230 NC tillhör i alla fall JBL:s billigare true wireless-headset, där den viktigaste skillnaden enligt JBL är formfaktorn. JBL Tune 230 NC är de med pinne, Tune 130 NC är utan pinne, men bägge fäster i örat med gummiplupp. Tune 230 NC kostar 1000 kronor direkt från JBL, men de flesta återförsäljare säljer den för ett par hundralappar mindre nu, så vi talar om ett headset som är en bra bit billigare än Apples Airpods.

JBL Tune 230 NC kommer i ett rätt stort etui, men så är batteritiden rejäl också. Även med brusreduceringen påslagen får du ut åtta timmars speltid med headsetet, och det snabbladdar i etuiet, så tio minuter ger dig två timmars ytterligare speltid.

TEST: Bäst trådlösa hörlurar – 74 modeller med true wireless

Headsetet är automatiskt i parningsläge när jag tar ur det ur etuiet, och har du en Androidmobil används Google Fast Pair för att hjälpa dig med hopparningen. Det är bra och dåligt. Första gången gör det processen smidig, men sedan får du popuprutor om att ansluta headsetet stup i kvarten på dina andra enheter där du är inloggad med samma Googlekonto, och dessa rutor kan vara svåra att bli av med samtidigt som de inte är särskilt hjälpsamma om du vill flytta headsetets hopparning från din mobil till din surfplatta. Trycker du på rutan får du oftast veta att det inte gick att ansluta, för headsetet kan bara vara ansluten till en enhet i taget och du måste först dubbeltrycka och hålla på ena öronsnäckan för att para ihop med en ny enhet.

Formgivningen med pinnar, som dessutom är kantiga, borde göra det lätt att ta i och ur headsetet och justera passformen utan att komma åt touch-kontrollerna. Verkligheten är en annan. Jag undrar varför headsetet alltid är i genomhörningsläge när jag sätter på mig dem och funderar på om de är inställda på att ställa sig i detta läge som standard när man slår på dem. Det är de inte, utan det beror bara på att jag kommer åt touchkontrollerna varje gång jag tar ur och sätter i headsetet i etuiet. Det är helt enkelt nästan omöjligt att få ur dem utan att trycka på touchkontrollerna, och det enda sätt jag kommer på är att nypa tag i gummiplupparna och dra upp öronsnäckorna.

Test: JBL Tour One – Med tuff konkurrens

Väl i öronen tycker jag öronsnäckorna sitter bra, efter att jag bytt till de största av de tre storlekarna för gummipluppar. Att de sluter tätt för öronen är viktigt både för att musikljudet ska låta bra och för att den aktiva bullerdämpningen ska fungera.

Helt okej för musik

Musikljudet låter också helt okej. Headsetet har det JBL kallar sitt signaturljud vilket i praktiken innebär att man skruvat upp den lägsta basen så det mullrar ordentligt om de låga undertonerna. Det är effektfullt men naturligtvis inte korrekt återgivning av inspelningen. Det hindrar inte ljudåtergivningen i övrigt från att kännas balanserad, med tydlig diskant och mellanregister och bra dynamik. Ja, jag tycker att musikljudet ligger över snittet. Headsetet stänger inte av sig automatiskt om du tar ur en öronsnäcka, det får du göra manuellt.

Test: JBL Reflect Flow Pro – Stadiga för sport

JBL har en app som man kan koppla upp headsetet mot. Då kan man ändra touch-inställningarna och installera firmware-uppdateringar. Här finns också en funktion för att hitta öronsnäckorna om du tappat bort dem i närheten. Då spelas ett högt ljud i den öronsnäcka du valt som är hörbart på ett par meters håll. Prova inte om du har öronsnäckan på dig.

Har du valt tättsittande gummipluppar stängs en hel del av omgivningens buller ut helt enkelt av att du har öronproppar på dig. Slår du på den aktiva brusreduceringen försvinner lite till, med betoning på lite. Skillnaden är märkbar men verkligen inte dramatisk. I den här prisklassen tycker jag i alla fall att det är okej att brusreduceringen inte är i toppklass.

Det finns också den omvända funktionen, där mikrofonerna släpper in omgivningens ljud, genomhörning. Syftet kan till exempel vara att du ska kunna använda headsetet utan att vara en trafikfara när du cyklar, eller kunna prata med kassören utan att ta av dig headsetet när du är i en affär. Ljudkvaliteten är tillräckligt bra för att det ska gå bra att föra samtal i genomhörningsläget.

Ljudet vid telefonsamtal är av den sort som jag omedelbart känner igen som “prassel-lurar”. Det vill säga om jag bara sitter och pratar låter det bra, men om jag eller någon annan i bakgrunden prasslar i en papperspåse blir det ljudet kraftigt förstärkt och låter betydligt högre än samtalsljudet. Trafikbuller släpps också igenom och riskerar att överrösta samtalet, men min röst låter i alla fall inte upphackad eller komprimerad vid buller som den gör i en del andra headset. Samtalsljudet är trots allt även det bättre än snittet för prislappen.

Jag vet inte varför, men det är alltid lite extra strul med headset från JBL. En gång är öronsnäckorna till exempel stendöda när jag tar ur dem ur etuiet, och jag får sätta i och ta ur dem tre gånger innan de vaknar till liv. Ibland, men inte alltid, skickar de en ljudnotifiering och visar batteritiden varje gång jag tänder skärmen på mobilen, vilket är både onödigt och störande om jag försöker lyssna på något. Däremot har jag inga problem med att bara ena öronsnäckan ansluter sig som jag haft med tidigare JBL-headset, och som helhet tycker jag inte att det lilla strul jag har förtar helhetsupplevelsen av JBL Tune 230 NC, som är positiv på alla områden.