Det hör numera till god sed att leverera nya toppmodeller i två skärmstorlekar, där den större heter Plus i efternamn och har större skärm, större batteri (vilket i och för sig ofta krävs för att driva den större skärmen) och i övrigt i stort sett samma telefon.
Huawei följer manus med P10 Plus. Skärmen är på 5,5 tum jämfört med 5,1 tum på P10, men i övrigt är designen snarlik. Upplösningen på skärmen har också höjts till 2560 x 1440 pixel. Batteriet är på 3750 mAh, mot 3200 mAh i P10. Bägge telefonerna finns i lite olika minneskonfigurationer. Den P10 vi har testat har 64 GB lagring, men Huawei verkar ha valt att ta in varianten med 128 gigabyte lagring och 6 gigabyte arbetsminne för allmän distribution i Sverige. Det gör förstås att storebror känns lite lyxigare, men samtidigt ger det en prislapp på 8000 kronor, inte precis budgetvänligt.
I övrigt hittar vi egentligen bara två skillnader mellan P10 och P10 Plus. Plusvarianten har en kamera vars lins har fått högre klassning av Leica (i övrigt är kamerorna identiska), och den är försedd med IR-sändare och kan därmed agera fjärrkontroll till hemelektroniken.
Annons
Jämför man å andra sidan med förra årets Huawei P9 Plus ska man ha klart för sig att det är en liten uppdatering. Chipsetet i telefonen har fått sig en liten boost, men det är inget stort hopp. Detsamma gäller kameran, som fortfarande är dubbel och gjord i samarbete med Leica, men har lite bättre mörkeregenskaper.
Designen är i alla fall ny, med mjukare former som gör den väldigt trevlig i handen. Listen i överkant, en glasskiva med kameror och fotolampa bakom, känner vi igen. De fem färgalternativen av telefonen har för övrigt väldigt olika karaktär på baksidan. Den svarta och guldfärgade är matta medan den vita är högblank. Den gröna och blå, som inte hittat hit ännu, har i sin tur baksidor med räfflor som ger bra grepp och förhindrar fingeravtryck.
Har du ingen tidigare erfarenhet av vare sig Huawei P10 eller P9, utan bara helt enkelt letar efter en mobil med skärm modell större är det här ett alternativ som känns lätt och smidig i handen (men inte lika smidig som Lenovo Moto Z), med kamera modell bättre utan att nödvändigtvis vara bäst, och en del trevliga specialfunktioner.
Huawei har frångått att ha fingeravtrycksläsaren på baksidan och den sitter nu på framsidan, under skärmen. Som standard har den ingen annan funktion än just som fingeravtryckssensor, men du kan i inställningarna slå på att den ska fungera även som navigationsknapp. Då försvinner knapparna från skärmen och du får trycka eller svepa åt ena eller andra hållet på fingeravtrycksläsaren för funktionsknapparna. Fiffigt när man vant sig.
Skärmen är ljusstark och skarp, och fungerar hyggligt även i direkt dagsljus. Av någon anledning har Huawei valt att förmontera ett skärmskydd i plast på telefonen. Högtalaren har en intressant funktion. Håller du telefonen på högkant spelas allt ljud ur bottenhögtalaren, men tittar du på film i liggande läge växlas ljudet över till stereouppspelning. Det låter riktigt bra för filmtittande, även om jag inte skulle lyssna på musik i högtalarna.
Telefonen har två kortplatser, och med 128 gigabyte standardlagring kan man unna sig att använda bägge till sim-kort istället för att ha minneskort i den ena. Det rör sig dessutom om så kallad Dual Sim Active, vilket innebär att bägge simkorten har stöd för 3G och kan användas till både samtal och datatrafik.
Huaweis användargränssnitt EMUI 5.1 gör inte minsta ansträngning att lägga sig nära original-Android, men här finns en hel del intressanta funktioner att utforska. Strömhanteringen varnar till exempel om någon app ligger i bakgrunden och slukar extra mycket ström (Ledtråd: det är Facebook), och erbjuder sig att stänga ner den för att spara batteri. Här finns även en funktion för att skapa flera kopior av samma app så att du kan vara inloggad med två olika konton även om appen inte tillåter det.
En virusskanner finns inbyggd, bland snabbgenvägarna finns nattläge som filtrerar bort blått ljus från skärmen och du kan välja om du vill ha applåda eller att alla appar ska visas på startskärmarna. Detta alltså för att räkna upp ett par exempel på Huaweis tillägg till systemet.
Här finns också en del bloatware i form av förinstallerade tredjepartsappar, men de kan i alla fall tas bort.
Batteritiden uppfattar jag (och prestandatestet) som genomsnittlig, men däremot imponerar snabbladdningen. På sex minuter laddar telefonen från tomt batteri till 10 procent, och till 50 procent på 33 minuter med den medföljande laddaren. Detta dessutom utan att telefonen blir nämnvärt varm under laddningen.
Huawei talar sig gärna varm för de dubbla kamerorna, den ena svartvit, den andra i färg. Dubbla kameror börjar bli rätt vanligt, men det intressanta är att de används till olika saker i olika mobiler. I Iphone, till exempel, är den ena kameran vidvinklig, för att skapa illusionen av att du kan zooma utan bildförlust. En annan funktion är att använda de två kamerorna för att bedöma avståndet till olika föremål i bild, och på så sätt låta användaren skapa konstgjort smalt skärpedjup i bilden för snygga effekter.
Bägge dessa funktioner finns i P10, även om den förra egentligen inte använder vidvinklig kamera utan bara ett smalare utsnitt från samma kameralins. Den svartvita sensorn ska dessutom ge mer ljusinformation, som, utöver att du kan få mycket bättre svartvita bilder, något som i ärlighets namn de flesta inte lär utnyttja, ska ge bättre ljuskänslighet i sämre ljus.
Jag tycker att kameran är bra, i de flesta fall utmärkt, på ett fält där konkurrensen blivit så hård bland toppmodellerna att de flesta mobilerna presterar ungefär lika bra kameraresultat. Ibland kan jag uppleva att bilderna känns lite processade i efterbehandling. Det gäller bland annat det särskilda porträttläge som ska känna av om du fotar ett ansikte och anpassa bilden därefter.
För sämre ljus tycker jag att kameran är en förbättring mot Huawei P9, precis som utlovat, och resultatet blir bra på stillastående motiv. Rörliga objekt blir desto suddigare, men det är en svaghet som delas av i stort sett alla mobilkameror. Nämnas kan också att bildstabiliseringen vid videofilmning är extremt mjuk, så mjuk att man kan se hur bilden liksom kommer glidande i efterhand när man gör snabba svängar.
Huawei P10 Plus är en duglig telefon i sin storleksklass, med ett smidigt format och trevlig formgivning. Men den har inte direkt något som gör att den sticker ut, vilket Moto Z med sitt ultratunna format och sina moduler gör, eller Samsung Galaxy S8 Plus med sin spektakulära rundade skärm som täcker nästan hela framsidan. P10 Plus riskerar att hamna i skymundan av särskilt den senare, och det är här prislappen på 8000 kronor blir lite av ett problem. En tusenlapp mindre skulle göra det lättare att motivera varför man ska välja den här mobilen över mer iögonfallande alternativ med större skärm.
Frågor och svar
Blir P10 Plus varm? Inte vid normal användning, och inte under laddning, men när man kör prestandatester med 3D-grafik blir den glödhet, så eventuellt vid mobilspelande.
Vad är skillnaden mellan den här och Mate 9 Pro? Mate 9 Pro är lite tjockare men har också lite större batteri. Kameran och processorn är identisk, men Mate 9 Pro har Oled-skärm i stället för LCD.
Har mobilen riktig zoom som Iphone? Den använder i alla fall inte vidvinkellins för att åstadkomma zoomeffekt som Iphone gör, men oavsett hur man gör blir milt inzoomade bilder förvånansvärt bra.
Å andra sidan
Erik Mörner: Eftersom utvecklingen av mobilkameror inte tagit några revolutionerande steg framåt den senaste tiden var jag särskilt intresserad av att se vad Huawei och Leica åstadkommit. Dubbla kameror och Leicas expertis låter ju bra i teorin. En jämförelse med nya Samsung Galaxy S8 Plus i ett halvmörkt rum visar dock vid en närmare granskning att bilden från P10 är klart sämre. Detaljrikedomen från S8 Plus-kameran är klart bättre och text som är tydlig blir bara en otydbar gröt i bilden från P10 Plus.
Ett alternativ
Samsung Galaxy S8 Plus har en mer revolutionerande design och högre prestanda, för en tusenlapp till. Men P10 Plus har mer inbyggt lagringsminne och dubbla simkortsplatser.
Skärpan blir förvånansvärt bra i sämre ljusförhållanden. Åtminstone på stillastående motiv.
