Namnet antyder att Desire S ska ta över efter toppmodellen Desire, men Android-marknaden förändrats snabbt och Desire S har svårt att hålla ställningarna.
När HTC lanserade den första Desire-modellen förra året var den HT:C:s nya flaggskepp. Den skulle visa sig vara svårslagen för konkurrenterna under lång tid, delvis för att det inte fanns så många alternativ i samma klass, dels för att man verkade ha lyckats väl med avvägningen mellan pris och prestanda. Dessutom var det HTC:s egen version av Nexus One, den telefon som man något tidigare börjat tillverkat åt Google som den första enhet för den nya Android-versionen 2.1.
Men på ett år har mycket hunnit hända i Android-världen. Inte minst har Samsung, Sony Ericsson och LG utökat sina produktportföjer betydligt. Dessutom har det skett en förändring på mobilmarknaden när det gäller vad som efterfrågas. Skärmar med storleken 4 tum har gått från att anses ovanligt stora till att bli vanliga i det övre segmentet för mera påkostade mobiler. I HTC:s eget modellprogram har det också inneburit omkastningar i rangordningen. Namnet till trots så kan man inte hävda att den nya Desire S är någon riktig tronföljare till den dåvarande toppmodellen Desire.
På papperet är visserligen Desire S en moderniserad version av Desire och i rättvisans namn ska sägas att skillnaderna inte bara är något man märker när man jämför specifikationerna för Desire S och Desire på punkt för punkt.
Annons
Telefonen har fått ett helt nytt skal och de vanliga knapparna har ersatts av touchknappar samtidigt som den optiska sensorn som fungerade som fyrvägsknapp har tagits bort. Fyrvägsknappen saknar man inte, det man gjorde med den fungerar lika bra att göra på skärmen. Eftersom Android 2.3 har förbättrad textredigering går även utmärkt att markera och ändra i text direkt på pekskärmen.
Annons
På framsidan har det tillkommit en kamera för video-samtal eller video-chatt. Att kameran på baksidan kan användas till att spela in högupplösta videoklipp med upplösningen 720p är dock ingen nyhet i förhållande till föregångaren. Det klarar nämligen även Desire efter en av de uppdateringar av mjukvaran som HTC försett den med. Hur som helst har HTC inget att skämmas för när det gäller resultatet. När gäller stillbilder märker man ibland av HTC:s tidigare problem med att justera vitbalansen och man får vänta lite för länge innan auto-läget hittar rätt.
Möjlighet att spela in video i hög upplösning medför att det givetvis också varit trevligt om telefonen hade haft en hdmi-utgång. Då hade det hade räckt med en kabel för kunna plugga in den i en tv och direkt titta på inspelade filmklippen i hög kvalitet. En skillnad värd att notera när det gäller uppspelning av filmer är annars att Desire S redan från start har möjlighet att spela upp DivX och Xvid, något som man måste vara beredd att betala för appar som klarar på Desire.
Telefonen har blivit mindre på såväl höjden som bredden och längden. I det sammanhanget bör det dock påpekas att det bara är på höjden som skillnaden är märkbar, där har den blivit fyra millimeter mindre. På längden och bredden är skillnaderna bara är 0,2 respektive 0,3 millimeter.
Gemensamt för de här förändringarna är dock att de alla är av det mindre slaget och sett till hur Android-telefoner i allmänhet har utvecklats det senaste året så kan man inte riktigt påstå att Desire S har kunnat försvara positionen som Desire skaffade sig.
Inte ens i HTC:s egen produktportfölj har den kunnat försvara sin position. Närmaste granne på nivån under är den nya bas-modellen Wildfire S. Närmast ovanför Desire S finns den något mera påkostade och större Incredible S. Den som kan sina HTC-telefoner har säkert redan räknat ut att Desire S helt enkelt har blivit andra generationens Legend. Tittar man på hur skalet är designat kan man också se tydliga likheterna med det karakteristiska metallskalet hos Legend.
Så vad får man då för de omkring 4500 kronor som man i de flesta fall får vara beredd att lägga på den här telefonen. Man får en telefon som jag tror många skulle uppfatta som lagom stor. De mjuka och avrundade formerna gör att den ligger bekvämt i handen. Skalet är till största delen i metall, men det finns också två gummipaneler.
De finns dels där för att telefonens radio-moduler ska kunna kommunicera med omvärlden genom de två hålen i metallhöljet som de utgör. Dels gör gummiytorna att man får ett bättre grepp än den släta metallytan. Många tycker att den här sortens metallskal är snyggt, och det kan jag hålla med om, men jag hade mycket hellre sett ett bakstycke helt i gummi.
Det hittar man både på den gamla Desire och på Incredible S och personligen tycker jag att det ger ett mycket bättre grepp om telefonen där man aldrig behöver tänka på om den ska glida ur handen.
När man sätter på telefonen möts man av HTC:s nu ganska välkända Sense-gränssnitt. Versionsnumret är 2.1, vilket innebär att den har hängt med ett tag och att HTC redan har hunnit lansera version 3.0 som känns betydligt fräschare.
Sense innebär hur som helst att HTC lägger till en hel del kopplingar och widgetar som inte finns i grundversionen av Android. En central funktion är Friendstream som samlar statusuppdateringar, meddelanden, bilder och videoklipp från Facebook, Twitter och Flickr i en gemensam app. Vill man se information från Friendstream på startskärmen finns det några widgetar i olika storlek att välja på.
HTC Sense finns också i form av en webbtjänst och där handlar det om att man bland annat ska kunna spåra och fjärrstyra sin telefon om den blir stulen eller borttappad. Men som vi har haft problem tidigare och får även denna gång konstatera att Sense på webben fortfarande är en plump i protokollet för HTC. Vi får det helt enkelt inte att funka med registrering och inloggning av telefonen utan webbläsaren försöker förgäves kontakta någon server utan resultat.
När HTC presenterar Desire S på webben påpekade man att den blivit ”starkare” utan gå närmare in på vad man menar med det. Det skulle ju i och för sig kunna betyda att skalet blivit tåligare men det ligger närmare till hands att det är mobilen som blivit mera kraftfull. Prestanda känns också i högsta grad relevant i den här prisklassen.
Det skiljer en del i hårdvaran mellan de båda modellerna, bland annat har Desire S fått ett betydligt större lagringsutrymme.på 1,1 gigabyte och utöver det ett ram-minne på 768 megabyte. Med Desire får man nöja sig med ett ram-minne på 576 megabyte och hur mycket plats man har tillgång till utöver det avgörs av storleken på minneskortet. När det gäller själva processorn är det dock små skillnader, samma typ av ARMv7-processor med en klockfrekvens som ökat från 1 gigahertz till 1,1 gigahertz. I kombination med en nyare Android-version kan man hoppas på en telefon som känns lite piggare, men skillnaderna i användarupplevelse när det gäller hastighet är så små att de bara märks ibland och då inte särskilt tydligt.
Om man låter de båda modellerna ställas mot varandra i en jämförelse med benchmarkprogrammet Quadrant Standard och gör flera körningar efter varandra så ger de i stort sett identiska resultat för båda telefonerna varje gång.
Webbläsaren känns dock lite piggare och här har det också tillkommit en funktion för att man snabbt och smidigt ska kunna slå upp och eller fraser genom att markera och sedan välja om man ska söka på Google, Wikipedia eller Youtube.
Som uppdatering av en äldre modell är kanske inte Desire S någon större sensation och om man vill ha en modernare ersättare till sin Desire bör man titta på andra alternativ.
Samtidigt är det ingen tvekan om att HTC vid det här laget vet ett och annat om hur man bygger Android-mobiler och Sense är ett trevligt gränssnitt. Basfunktionerna som skicka sms och att ringa samtal fungerar utmärkt och på ljudkvaliteten finns heller inget att anmärka. Om man vill ha en Android-mobil i mellanformat med sober design och är beredd att kosta på några hundralappar extra just för utseendet så skulle man kunna säga att Desire S är prisvärd. Vill man enbart ha maximalt utbyte i form av funktioner per spenderad krona kan den gamla Desire eller enklare modeller vara nog så bra.
Videoformatstöd 3gp, .3g2, .mp4, .wmv (Windows Media Video 9), .avi (MP4 ASP och
Internet
Webbläsare Full
Flash-stöd Ja
E-post Ja
Exchange-synk Ja
Google-synk Ja
Delning av Internet till dator USB, Wlan
GPS
Program Google Maps
Navigering Ingår
Anslutningar
USB Ja
Bluetooth 2.1
Wifi 802.11b/g/n
DLNA Nej
HDMI Nej
Batteri
Kapacitet 1450 mAh, 29 %
Standbytid enligt tillverkaren 500 tim
Taltid enligt tillverkaren 6 tim
Uppmätt taltid 5 tim, 35 min
Kommentar Imponerar inte och klarar heller inte den tid som utlovas.
Tillbehör
Headset Ja
USB-kabel Ja
Övrigt
Java Ja
Röststyrning Röstsökning, men endast på engelska
FM-radio Ja
Tålig Nej
NFC Nej
Materialkänsla och design
Bra gränssnitt
Något långsamPriset
Å andra sidan
Jonas Ryberg: Desire är inte längre en toppmodell hos HTC. Men det betyder inte att den inte är en intressant telefon. Tvärt om, 3,7”-skärm kan vara en precis lagom mycket för den som vill ha en behändig lur i fickan men fortfarande med en skärm stor nog för surf och jobb. Priset kanske är lite i högsta laget och skillnaderna från orginaldesire inte så stora på insidan. Men det nya skalet och den behändigare formatet kan ändå motivera ett köp.
Frågor och svar:
Hur är materialkänslan? Mycket bra, kombinationen av metall och gummiytor är både snyggt och känns gediget
Hur står sig HTC:s Sense-gränssnitt jämfört med Sony Ericssons UX, Samsung Touchwiz med flera? Framför allt ät utbudet av widgetar med olika utseende och funktioner väldigt stort. Anpassningarna gör man på startskärmarna, app-menyn har HTC i stort sett gett en fast form
Är telefonen snabb? Nej inte särskilt, ibland när man scrollar eller bläddrar märker man att det inte går lite hackigt, men inte så långsamt att det är direkt störande heller
Alternativ Den mindre Wildfire S är ett klart billigare alternativ. Vill man ha en större skärm finns LG Black i samma prisklass eller något under
