Svenska Dovado gjorde sig ett namn för ett antal år sedan med sina små kompakta wifi-enheter som tog signalen från en USB-dongel för 3g och delade ut via wifi. I dag använder vi förstås mobilens hotspot för detta och varken donglar för mobildata eller miniroutrar att ansluta dem till är direkt mainstreamprodukter längre.
Det här är möjligen av intresse för att förklara varför Dovado Wifi XL erbjuder möjligheten att ansluta en usb-dongel som Internetanslutning till sin mesh-router, och kanske för att påminna om varför namnet Dovado känns bekant, men Dovado Wifi XL är intressant som produkt på egna ben.
Meshat wifi innebär att man har mer än en trådlös anslutningspunk för wifi, men de har alla samma namn och lösenord och du behöver inte själv bekymra dig över vilken du är uppkopplad mot. De har dessutom en länk för dataöverföring sinsemellan som gör att extenderstationerna inte behöver en egen nätanslutning. I paketet till Dovado Wifi XL finns en basstation och två extenderenheter, och enligt Dovado kan man ha upp till fem enheter utan problem.
Annons
Designen på Dovado Wifi XL är inte direkt tjusig, men diskret och särskilt huvudenheten är smidig för att vara en bredbandsrouter. För det är viktigt att påpeka att det är en komplett router som du kan plugga direkt till ditt bredbandsuttag utan att blanda in någon ytterligare router. Det är långtifrån fallet med alla meshade wifi, och det minskar risken för att strul uppstår när du bara har en enhet från en leverantör. Priset för router med två extenderenheter är också riktigt bra.
Installationsmanualen är en smula spartansk, men det hela är å andra sidan inte så komplicerat heller. Du pluggar in enheterna, i eluttag nära varandra och de parar ihop sig automatiskt efter några minuter. Därefter kan du sätta extenderenheterna i uttag i ditt hem, de behöver ingen ytterligare anslutning. Om du vill kan du koppla in dig till en extenderenhet med Ethernet, men förmodligen föredrar du wifi.
För att konfigurera enheten loggar in på dess wifi med det lösenord som står tryckt på enheten och går in i ett webbgränssnitt med en ip-adress. Detta har möjligen fördelen att det fungerar exakt som det gjorde med mitt första ADSL-modem 1997, men nackdelen att användargränssnitten hunnit bli betydligt bättre sedan dess.
Inte för att du behöver göra så mycket där. Du kanske vill byta namn på ditt wifi, och definitivt lösenord. En guide tar dig snabbt genom det. Varje enhet har en serie hyfsat självförklarande lampor som visar om de är anslutna till de gemensamma nätet och om wifi är aktivt. Om dessa lampor stör, för att enheten är i ett sovrum, kan du stänga av dem i webbgränssnittet.
På många sätt räcker det. Jag pluggar in dem, de funkar, jag får de bredbandshastigheter jag förväntar mig, jag behöver inte bry mig mer om dem. Som man vill att teknik ska fungera.
Till en början stör jag mig på att jag har väldigt lite kontroll över vad som händer. Jag skulle kunna vilja se med vilken hastighet de olika enheterna kommunicerar med varandra så att jag vet att jag satt dem på lagom avstånd, och vilken av de olika enheterna man är uppkopplad mot för att kunna planera mitt nät. Så får jag en firmwareuppdatering till routern som löser just det. Jag hade fortfarande önskat mig en app med ett lite elegantare användargränssnitt, men varför klaga?
