Bluetooth-headset, för både musik och tal, har funnits länge, men det betyder inte att det inte sker en hel del utveckling på området just nu. Vi ser både förbättrad batteritid, bättre ljud och mindre format. Att Apple beslutat att avskaffa headsetuttaget och marknadsföra sina egna Airpodslurar som alternativ har bara sporrat övriga tillverkare.
Fördelen att bli av med sladden borde vara uppenbar för de flesta, nackdelen är förstås att headsetet blir en pryl till som måste laddas, och batteritiden blir därför en viktig faktor för trivseln. Vill man att lurarna ska vara så små som möjligt har man dessutom en del designproblem med olika möjliga lösningar. Ska man ha en sladd mellan hörsnäckorna eller en mer tekniskt avancerad lösning med två fristående enheter, och hur utformar man sladden så att den inte stör?
Vi har valt ut 8 in-earlurar i miniformat för test. Ljudkvaliten vid musiklyssning är förstås viktig, men även talkvalitet, batteritid, komfort med mera spelar in i slutbetyget. Urvalet har vi gjort delvis baserat på märkets popularitet, delvis lämnat utrymme för uppstickare att ta plats och jämföra sig. Vi har också valt bort utpräglade sport-headset och fokuserar på mer vardagliga modeller.
Annons
Apple Airpods
Annons
Apple vet hur man marknadsför sig och framställer naturligtvis sina Airpods som en revolution trots att det funnits liknande produkter innan dem.
Snarare rör det sig om en förfining. Vikten för headsetet är det lättaste i testet, vilket gör att headsetet sitter bra i örat trots att det egentligen inte har något sätt att fästa med. Komforten är helt enkelt utmärkt. Materialet är blankplast men designen lyckas ändå förmedla viss kvalitetskänsla, särskilt i kombination med laddaretuit. Att batteritiden är ynka 5 timmar förlåter vi också delvis tack vare etuit.
Modellen är av den typiska Applevariant där man sticker in dem i örat utan att de har de typiska gummiplupparna som de flesta in-earheadset har (Pugz som är med i testet finns också i en sådan variant). För folk med känsliga öron kan det vara mer bekvämt än in-ear, men du stänger inte ut omgivande ljud, och jag tycker dessutom att ljudet blir mer beroende av exakt med vilken vinkel öronsnäckan sitter i örat.
Det sista bidrar till att jag tycker att det är svårt att få musik att låta riktigt bra i Airpods. Basen är precis lagom och detaljåtergivningen är bra, men i mellan- och diskantregistren tenderar en del frekvenser att dra iväg, vilket bland annat gör att klassisk musik låter sämre än den borde.
Talljudet är dock överraskande bra för att vara så små trådlösa lurar och mikrofonerna gör uppenbarligen ett bra jobb med att fånga upp ljudet av din röst och undvika att få med störande omgivningsljud.
Styrningen offrar däremot Apple helt på designens altar. Inga knappar finns och headsetet styrs enbart med Siri eller mobilen (om du mot förmodan skulle köra Airpods mot Android är det bara mobilen som gäller). Det händer alldeles för ofta att Siri hör fel. “Jag förstår inte vad du menar med Hej volymen” är det vanligaste svaret vi får. Det är inte godkänt.
Powerbeats 3 Wireless är en uppföljare till en storsäljare, med relativt modesta förändringar för att inte skrämma bort fansen.
Headsetet består av två hörselsnäckor med in-earpluggar och en bygel som hakas fast bakom örat, samt en sladd emellan dem. Sladden kan du ha i nacken eller fram om halsen. Öronsnäckorna är rätt stora och fångar dessutom mycket vind när man är ute. Byglarna runt öronen är pilliga att ta av och på, men de gör att headsetet sitter riktigt bekvämt och stadigt. En klämma på sladden gör att jag kan justera dinglandet.
Kvalitetskänslan på Powerbeats 3 Wireless känns inte lyxig, och att fodralet är en uppskuren tillplattad gummiboll förstärker den känslan.
Beats har rykte om sig att fuska med ljudet och bre på med extra fet bas. Och visst har man dragit på mer än vad som är befogat i basen, vilket gör att basgång och vissa trummor lyfts fram, men det hindrar inte att resten av musiken låter välbalanserad och rymlig med bra detaljåtergivning. Det finns absolut bättre ljud, men så länge du inte stör dig på basförstärkningen låter det här också bra. För telefonsamtal är ljudet hyggligt men en aning burkigt.
Styrning sker med en av/påknapp och tre fjärrkontrollknappar, men vänta dig inte att få veta av manualen hur du gör, för det är det Beats hemsida som gäller.
Batteritiden utmärker sig för formatet, Den uppgivna tiden 12 timmar stämmer bra med vår erfarenhet, och ytterligare en trevlig detalj är snabbladdningen, på fem minuter ska du få en timmes speltid.
Har du en Iphone är headsetet försett med Apples nyutvecklade chipset som gör hopparningen ovanligt smidig, men för Androidanvändare fungerar det som vanligt.
Plus: Snabbladdning Minus: Vindbrus
Bose Quietcontrol 30
Bose Quietcontrol 30 är med marginal testets dyraste in-ear-headset. Det du betalar extra för är inte formatet, headsetet är ett av testets större och klumpigare. Fodralet som följer med är i princip lika stort som till ett par klafflurar. Bygeln som vilar om halsen är i alla fall mjuk och följsam, hindrar sladdarna från att fastna i kläderna så att headsetet dras ur örat, och bidrar till en riktigt hygglig batteritid.
Bose står i stället för bra ljudkvalitet. Dels genom bra högtalare, dels i och med att headsetet är försett med brusreducering. Brusreduceringen kan justeras steglöst från i princip av till att dämpa ljud så att en bil som kör förbi dig svischar lite diskret. Men du får också ett artificiellt brus som alltid ligger och brummar i botten. Det bruset finns där även om du sätter brusreduceringen till minimum.
Vad gäller musikkvaliten låter det bra, men inte utan att jag blir lite besviken. Basen är märkbart överdriven, och jag tycker även att diskanten drar lite ojämnt så att vissa toner skär igenom. Men detaljåtergivningen är annars utmärkt. Ljudet för telefonsamtal är aningen burkigt.
Headsetet osar inte precis lyx, det är ärligt talat rätt plastigt, om än på ett robust, sportigt vis. Öronsnäckorna är försedda med en extra bygel för bättre fäste som jag tycker är både lätt att få på plats och gör att headsetet sitter bra. Signalstyrkan på Bluetooth är genomsnittlig. Förutom brusreduceringen är det således inte mycket som motiverar den högre prislappen, men det är förstås inte så lite.
Plus: Brusreducering Minus: Musikljudet motiverar inte prislappen
Bragi The Headphone
The Headphobe är crowdfundingundret Bragis andra produkt, och jämfört med föregångaren Dash både mer pålitlig och mindre ambitiös. Det försöker inte vara smart, utan bara superlitet.
Örsnäckorna ryms helt i örat och väger bara 6 gram styck. Trots det når man upp till en batteritid på sex timmar vilket är imponerande. Hade man bara haft extrabatteri i fodralet hade man varit hemma, men tyvärr, det är bara ett fodral, och därmed blir batteritiden lite av ett handikapp.
Det är ingen lyxig produkt med sin formgjutna blankplast. Öronpluggar i tre storlekar följer med, där inget av dem sitter helt perfekt i mina öron.
Styrning sker med tre knappar på höger örsnäcka. De är ganska hårda och pilliga, men lätta att känna, och när man väl lärt sig knappkombinationerna för att välja låt med mera och givet att man tar ett grepp om headsetet när man trycker tycker jag de funkar rätt bra. Jag saknar dock ett vettigt sätt att avgöra kvarvarande batteri.
Musikkvaliten är rätt bra. Balansen är jämn, och headseten tappar bara i den lägsta basen . Detaljåtergivningen är också fin. Däremot är ljudet en smula platt. För musik till vardags duger det absolut, men för 1800 kronor kan man begära bättre.
Här finns en funktion för att släppa in ljud från omgivningen via mikrofonen, som du slår av och på genom att hålla in volymknapparna. I praktiken tycker jag den gör mycket liten skillnad, oavsett om musiken är på eller av. Ljudet vid telefonsamtal beskrivs med dem jag pratar med som “inte direkt njutbart”.
Headsetets signalstyrka är uppenbarligen ett problem. Med en del mobiler funkar det bra, medan jag med andra i princip måste ha mobilen liggande framför ansiktet för att musiken inte ska klippas.
Plus: Supersmå och bekväma Minus: Dåligt talljud, tappar lätt förbindelsen
Jabra Halo Smart
Det här är testets billigaste lurar och det märks redan på förpackningen. Headsetet sitter fasttejpad på en formgjuten plastskiva och något etui eller annan förvaringslösning är det inte tal om.
Själva headsetet består av en rätt plastig bygel man hänger om halsen, som i sin tur leder till två öronpluggar via sladdar. Kontrollerna sitter på bygeln och är lätta att hitta med känseln. Magneter i hörsnäckorna gör att de kan haka ihop sig eller hängas på bygeln, men de är lite för svaga. Bygeln är rätt styv och bänglig, och man känner att man har headsetet på om man lutar nacken mot ett ryggstöd. Har man jacka på sig drar bygeln gärna i sladdarna och vill dra headsetet ur öronen.
Ljudkvaliten för musik är medelmåttig, basen är rätt rejält uppvriden, och övrigt ljud är godkänt men lite platt och med begränsad upplösning av detaljerna. Men här får det vara slutklagat, för egentligen är det fantastiskt hur bra ett medelmåttigt ljud i ett headset är i dag, och för fem år sedan hade man blivit riktigt imponerad. Ljudet vid telefonsamtal är också utmärkt.
Det är också ett otvetydigt prisvärt headset med tanke på att du får tre Jabra Halo Smart till samma pris som ett av många av de andra i testet. Du får också tack vare den lite klumpigare formen utmärkt batteritid. Mottagningen är också bra och jag har sällan problem med att musiken klipper.
Plus: Batteritid, talljudet Minus: Klumpig att ha på sig
Plantronics Backbeat Go 3
Backbeat Go 3 är av typen två pluggar med en enkel sladd mellan. Headsetet känns rätt plastigt men ändå robust och tåligt. Öronsnäckorna har två kupor som sticker ut rätt mycket, men de är lätta och stitter bra. Två små gummiflärpar ska haka i örat och göra att headsetet sitter bättre. Oklart hur, men jag tycker att det sitter skönt och bra, åtminstone när den lite bängliga sladden inte försöker dra öronpluggen ur örat för att den fastnat i kläderna någonstans. En liten fjärrkontroll sitter på sladden nära höger öra och är lätt att hitta.
Headsetet fångar inte upp vind på störande vis, och jag har inte heller några problem med mottagningen och att musiken klipper.
Av de in-earheadset jag jämfört har Plantronics Backbeat Go 3 det musikljud jag tycker minst om. Basen är överdriven och balansen är lite ojämn så att viss diskant skär en smula och lite av mellanregistret har en tendens att försvinna. Jag skulle inte gå så långt som att säga att det låter illa, men tänker du främst lyssna på musik med headsetet finns det helt klart bättre alternativ.
Batteritiden på 6,5 timme är i kortaste laget, men räddas av den medföljande tygpåsen som inte bara erbjuder snygg och praktisk förvaring utan även har ett inbyggt extrabatteri som tredubblar batteritiden. En riktigt trevlig lösning! Jag uppskattar också att headsetet kan läsa upp återstående batteritid, en funktion som borde vara standard men saknas förvånansvärt ofta bland de testade headseten.
Plus: Laddväskan Minus: Musikljudet
Pugz Sealed
Pugz är Sveriges egna lilla crowdfundingskandal. Man gick ut på Kickstarter och Indiegogo och lovade de minsta Bluetoothlurarna som gick att ladda med mobilen. Sedan visade det sig att Apple inte tillät detta, så när lurarna nu finns får man nöja sig med att kunna ladda dem med en Androidmobil.
För att förtydliga ytterligare består headsetet av två öronsnäckor med en tunn sladd emellan. Mitt på sitter en gulpläterad kontakt. Till den låser du en extrasladd med micro-usb-kontakt, som du laddar med. En adapter gör att du kan ansluta till en vanlig USB-kontakt och laddare.
Batteritiden är ynka fyra timmar, och för att över huvud taget kunna ladda headsetet måste du alltså ha med dig en extrasladd. Jag kan inte se att det är värt möjligheten att kunna ladda headsetet med mobilen, givet att det är en Androidmobil som inte är försedd med USB typ C.
Sladden till headsetet har en klar tendens att fastna i kläderna och dra lurarna ur öronen, och dessutom är headsetet extremt känsligt för sladdbuller, om jag så andas så bullrar det i headsetet från sladden. Annars är ljudet trevligt, balanserat med hygglig detaljåtergivning och precis lagom mycket bas. För de som bryr sig om sådant är det de enda in-earlurarna i testet som anger att de har stöd för aptX. För tal får ljudet godkänt.
Jag tycker att bluetoothmottagningen verkar vara under snittet för lurarna i testet och får problem med att ljudet klipper även med en mobil i jackfickan.
Plus: Kan laddas från vissa mobiler Minus: Batteritiden, sladdbuller, kräver specialsladd för laddning.
Sudio Vasa Blå
Vasa Blå är svenska Sudios första Bluetoothlurar. Förpackningen är pretentiös, men signalerar i alla fall omsorg om detaljer. Som den lilla snabbguiden i visitkortsformat över vad du kan styra med knapparna (bara volym och av/på i Android, i Ios kan du även stega mellan låtar) eller läderetuiet att förvara headsetet i.
Själva headsetet är snyggt men inte så lyxigt. En plattkabel förbinder örsnäckorna med två donglar, en med mikrofon och fjärrkontroll, en med batteriet som ska räcka till 8 timmars musik eller 10 dagars standby. Laddningsluckan stängs av en liten gummiflärp som man måste böja upp rätt rejält vid laddning och som är svårt att få att sitta på plats igen efter bara några användningar. Batteritiden är annars riktigt bra för formatet, och du kan få en timmes musik på tio minuters laddning.
Ergonomin visar sig vara mer problematisk än jag väntade mig. Om jag har remmen mot bröstet hänger den och daskar när jag går och känns en smula i vägen. Om jag lägger den bakom nacken sitter headsetet bättre, men då hamnar i gengäld mikrofonen till headsetet fel. Det blir lätt att få “kabelbrus”, det vill säga att ljudet störs av att kabeln dunsar eller gnids mot tyg, när man lyssnar på musik.
Ljudkvaliten i headsetet är bättre än många lurar för dubbla priset i testet, med lagom mycket bas, bra rumslighet och ovanligt fin detaljåtergivning. Jag lyssnar gärna med dem på riktigt hög volym. Talljudet överraskar också positivt, åtminstone så länge man har sladden om halsen.
Plus: Ljudet Minus: Kabeln mellan öronsnäckorna
Kategorier och vinnare
Ljud
Vi har betygsatt inte bara utifrån musikljudet, även om det väger tyngst, utan även ljud vid samtal, eventuell brusreducering och problem med bluetoothmottagning. Inget av headseten i testet låter dåligt, men för in-earlurarna är resultatet ojämnt och dyrast är absolut inte bäst. Vinnare: Sudio Vasa Blå
Komfort
Bra ljud hjälper inte om man inte vill ha lurarna på sig för att de är obekväma eller fastnar i kläderna. För in-earlurar gäller ju mindre desto bättre här. Vinnare: Apple Airpods
Kvalitetskänsla
För in-earlurar har Apple lyckats få blankplast att kännas lite exklusivt tack vare det genomtänkta etuit. Vinnare: Apple Airpods
Batteritid
Vi har inte gjort utförliga batteritester, men kontrollerat att tiden ligger i samma härad som tillverkarna uppger, och samtliga tillverkare verkar vara bra på att ge sanningsenliga angivelser av batteritiden. In-earlurarna är ofta rätt begränsade, i bästa fall räddade av etui med extrabatteri. Vinnare: Jabra Halo Smart
Styrning
Man vill ju helst slippa fiska fram mobilen för att styra headsetet. In-earlurarna lämnar sällan mycket utrymme för styrning. Riktiga knappar som är lätta att känna skillnad mellan vinner över röststyrning. Vinnare: Bose Quietcontrol 30
Vinnare: Bose Quietcontrol 30
Boses in-earlurar är inte perfekta, och både kvalitetskänslan och musikljudet borde vara bättre för prislappen, men de är trots allt genomtänkta, bekväma och har bra digital brusreducering. De är inte dåliga på något, vilket Bluetoothlurar med liten formfaktor gärna blir.
Några termer
Brusreducering
Genom att spela in ljud från omgivningen och spela upp det inverterat i lurarna kan man faktiskt ta bort omkringliggande oväsen, åtminstone sådant som har mer jämn karaktär. Det utnyttjar flera av lurarna i testet och det fungerar förvånansvärt bra för att ta bort fläktljud, trafikbrus och i synnerhet flygplansbuller. Musikkvaliten påverkas normalt inte, men ibland får man ett svagt digitalt brus kvar som kan kännas lite artificiellt.
aptX
Musiköverföring är egentligen inte Bluetooths starka gren, och standardöverföringen har en bandbreddsbegränsning på 328 kbit/s. Det är samma datamängd som bättre MP3-filer, men eftersom det är komprimering av redan komprimerat ljud kan ljudkvaliten ändå bli sämre. aptX är en bättre komprimeringsalgoritm för musik över Bluetooth, fortfarande begränsad av den maximala överföringshastigheten för Bluetooth men med betydligt bättre utkvalitet, om än inte förlustfri. Den är utvecklad av Qualcomm och stöds av de flesta nyare Androidlurar.
Ldac
Sony har i sin tur en egenutvecklad teknik som sägs ge Bluetoothmusik i 990 kbit/s. Sony är lite hemliga med hur det fungerar, men det ska röra sig både om bättre komprimeringsalgoritmer och större bandbredd, förmodligen genom att man använder flera parallella Bluetoothöverföringar. Eftersom det är en Sonyspecifik teknik har du bara glädje av den om du både har en nyare Sonymobil och ett par Sonylurar med stöd för tekniken, men resultatet blir då å andra sidan märkbart bättre än vanlig Bluetoothöverföring.
