E72 är en vidareutveckling av succéluren E71. Mycket är sig likt – det gedigna metallskalet, det tunna formatet och den liggande qvga-skärmen för att nämna några saker. Det finns dock välkomna nyheter – både i hårdvaran och i mjukvaran. E72 har fått en lite mindre mellanslagsknapp och det har i sin tur öppnat för en egen knapp för bokstaven å. Tangentbordet är utmärkt – knapparna kan se små ut vid en första anblick, men E72 är riktigt bekväm att skriva på. Kameran var en svag punkt i E71 – trots belysning och autofokus. Att kalla E72 för en bra kameramobil är att gå för långt, men utomhus blir bilderna godkända och det fungerar bra att använda autofokus trots att mobilen saknar en riktig kameraknapp med avtryck i två nivåer. Tyvärr klarar mobilen inte att geotagga bilder, trots inbyggd gps och magnetkompass, men Ovi Maps ingår och E72 hör till mobilerna som berättigar till navigation utan extra kostnad.
Hos många återförsäljare finns E72 i ett paket tillsammans med bilhållare och headset. Nokia har fått bra ordning på mejlfunktionerna i E72. Det gamla programmet är helt utbytt och hanterar flera konton liksom html-format på ett bra sätt. Det gamla gränssnittet ligger inte kvar och skräpar som i exempelvis N97. Två olika mejlkonton går att fästa på startskärmen och visar antingen de senaste rubrikerna eller antalet olästa meddelanden. Trots att E72 kan kategorisera olika anslutningar som exempelvis ”Internet” eller ”MMS” så kräver mejlprogrammet att man anger en specifik anslutning – antingen wlan eller 3G.
Webbläsaren och andra program i mobilen kan ställas in på att ansluta till kategorin Internet och väljer då automatiskt wlan om det finns tillgängligt, men det fungerar alltså inte i mejlprogrammet. Kalendern och telefonboken är anpassad för det liggande skärmformatet och ger bra överblick trots att skärmen är ganska liten. Det är enkelt att leta upp kontakter genom att slå in några bokstäver från startskärmen, men det finns märkliga beteenden – till exempel letar sökfunktionen från startskärmen bara i personnamnsfälten medan det dyker upp träffar även på företagsnamn om man först öppnar telefonboken. Det händer också att mobilen inte hittar kontakter som bevisligen finns, för att sedan fungera korrekt efter omstart.
Annons
E72 är välfylld med användbara program från start. Förutom Ovi Maps finns Quickoffice – komplett med redigeringsfunktioner och stöd för Office 2007-formaten. Qvga-skärmen är inte optimal för att hantera stora Excelark, men programmen gör att E72 öppnar de flesta mejlbilagor galant. Bildarkivet känns igen från N-seriens mobiler och är både snabbt och funktionsrikt. Att mejla, ändra storlek på bilder eller sända en eller flera filer via bluetooth fungerar smidigt. Trots att E72 är en utpräglad nyttolur så saknar musikspelaren inga funktioner jämfört med Nokias musikmobiler.
Här finns också riktig hörlurskontakt, stöd för A2DP och en rds-radio. När jag först startar mobilen saknar jag dock två program – Internet Radio och Podcasting. Det räcker med att göra en uppdatering av firmware för att få tillbaka Nokias utmärkta webbradioapp, men Podcasting visar sig vara svårare. Enligt diskussionsforum på nätet är det möjligt att själv installera programmet genom att skapa en egen digital signatur, men proceduren verkar ganska krånglig och det är trist att Nokia plockat bort detta förträffliga program.
Plus: Kvalitetskänslan. Navigation ingår.
Minus: Ingen geotaggning.
Nokia C6
Efter lång väntan släppte Nokia till sist en pekskärmsversion av S60-systemet. 5800-modellen var ett mycket bra första försök, men det var två år sedan och C6 innehåller alldeles för få nyheter för att kunna matcha de konkurrerande systemen. C6 kan ses som en budgetversion av N97 Mini. Prislappen är nästan 1000 kr lägre, men de flesta funktioner finns på plats. 5-megapixelkamera, hyfsat stor pekskärm, wlan och gps. C6 är dock lite klumpigare och bakstycket i matt grå plast känns utan tvekan billigare än metalluckan på N97 Mini. Några ytterligare skillnader finns i hårdvaran.
C6 använder den gamla laddaren med smalt stift – det går inte att ladda mobilen via usb-kontakten. Lagringsminnet är också borta, och man får nöja sig med ett minneskort på 2 Gbyte. Men alla skillnader är inte till det sämre. C6 har ett tangentbord med fyra rader istället för tre. Det ger utrymme för egna knappar för svenska tecken och en bättre fyrvägsknapp än de minimala pilknapparna på N97 Mini. Skärmen skjuts rakt fram från tangentbordet utan att vinklas upp, men det går ändå bra att skriva och läsa på skärmen samtidigt.
Startskärmen har plats för widgets och det finns en hel del olika alternativ förinstallerade i mobilen – klocka, genvägar till kontakter och program, uppdateringar från Facebook, koppling till mejlprogrammet och nyhetsvisare. C6 har bara plats för en sida med widgets, men det räcker för de viktigaste funktionerna. Facebook-widgeten leder till en hyfsad app med möjlighet att följa nyhetsflödet, läsa meddelanden, kommentera och att gilla saker. Tyvärr är kopplingen från kameran och bildgalleriet till appen väldigt långsam jämfört med motsvarande funktion på Iphone och Android.
Pekskärmen använder resistiv teknik och är inte alls lika snabb som skärmen på X10 Mini Pro, men jag tycker att Nokia har bättrat sig avsevärt från 5800 och N97-mobilerna. Irritationsmomenten i gränssnittet finns dock kvar – till exempel att man inte vet var man måste dubbelklicka och var det räcker med ett tryck. C6 har Nokias nya mejlprogram med stöd för html och en guide som gör det enkelt att komma igång med ett stort antal olika leverantörer. Tyvärr är vissa manuella inställningar krångligare i det nya programmet – till exempel om du använder en utgående e-postserver som kräver lösenord.
Hantering av filer och bilagor fungerar som vanligt bra i S60-systemet, men tyvärr saknas ordentliga dokumentprogram från start. Quickoffice klarar bara att visa filer och pdf-programmet är tidsbegränsat. Webbläsaren börjar bli till åren, men klarar sig fortfarande bra – mycket tack vare flashstödet där S60 har ett försprång framför de nya plattformarna. Ovi Maps med gratis navigation ingår.
Telefonifunktionerna är bra med smarta sökfunktioner från pekskärmen. Det fungerar ungefär som i vissa navigatorer – att när man matar in bokstäver försvinner de tecken som inte passar in på namn i telefonboken. Musikspelaren kan det mesta, men bjuder inte på några nyheter. Rds-radio finns liksom standardkontakt för hörlurar. 5-megapixelkameran har autofokus och stöd för geotaggning. Kameraapplikationen fungerar bra, men bildgalleriet är tyvärr väldigt långsamt och ”Share online”-funktionen saknar fortfarande stora sajter som Facebook och Picasa.
Testets verkliga budgetalternativ är B3310. För att få ihop en mobil för runt 1200 kr krävs åtskilliga kompromisser – B3310 har exempelvis den minsta skärmen och saknar både 3G och gps. Den lilla skärmen på 2 tum har qvga-upplösning. Det blir många pixel per tum, så skärmen ser riktigt skarp ut. B3310 har inget smartphonesystem, utan är en vanlig javamobil. Menyerna är bekanta från många andra Samsungmobiler, men på B3310 vrids gränssnittet automatiskt när man skjuter fram tangentbordet. Skärmvridningen är blixtsnabb, men att öppna och stänga mobilen försvåras faktiskt en aning av B3310 inte bara är formad som en tvål utan den är också riktigt hal.
Det blanka skalet i blått eller rosa gör att B3310 sticker ut bland svarta, vita och metallglänsande lurar, men ur ergonomisynvinkel är det inte helt lyckat. Tangentbordet är bra, men har tyvärr inte egna knappar för svenska tecken. Sifferknapparna sitter uppradade intill skärmen på framsidan av mobilen. När tangentbordet är framme är lösningen riktigt praktisk – både siffror och bokstäver är tillgängliga samtidigt. När mobilen är stängd är det inte lika roligt – det är omständigt att slå telefonnummer med alla knappar i en enda smal kolumn.
På insidan finns ett bra basutbud av funktioner. Samsung har lagt till en meny på startskärmen med genvägar till många populära sajter – här finns Facebook, Myspace och Picasa för att nämna några. Samma urval finns i menyn ”Communities” under program, men det rör sig inte om några program eller appar – menyvalen är bokmärken som öppnar respektive sajt i mobilens webbläsare. Två olika chatt-program finns i mobilen. Javaprogrammet Fring gör det möjligt att chatta via ett stort antal nätverk. Programmet är lite segt i starten, men väl igång fungerar det riktigt bra. Chatt kräver inte så mycket bandbredd och mobilens uppkoppling räcker till trots att 3G och wlan saknas.
För chatt på kortare avstånd har Samsung byggt in ett separat chattprogram för bluetooth.
Musikspelaren har inte lika mycket visuellt godis som de dyrare konkurrenterna, men alla viktiga funktioner finns på plats och mobilen har dessutom en rds-radio. Minnet är enkelt att expandera, men tyvärr har Samsung inte byggt in någon standardkontakt för hörlurar. Kameran är av enklaste modell. B3310 är en betydligt enklare mobil än övriga lurar i testet, men menyerna är blixtsnabba och chatt och sms är uppgifter som den löser riktigt bra.
Plus: Dedikerade sifferknappar. Snabb.
Minus: Saknar 3G. Liten skärm.
Samsung B7330
Windows för mobiler utan pekskärm är ett avskalat, men kompetent system. För att göra B7330 lite roligare att använda har Samsung lagt till en egen startmeny. Lite enklare än det snurrande kartoteket på gamla i600, men upplägget är ungefär detsamma. Här finns kopplingar till de olika funktionerna i mobilen, men också till nätverkssajter som Facebook, Myspace och Youtube.
Tyvärr går kopplingen inte djupare än startskärmen och det finns ingen länk mellan exempelvis Facebook och telefonboken eller mellan kameran och Youtube, men möjligheten att visa information, väder och nyheter på startskärmen är både snygg och praktisk.
Även Microsoft har utvecklat en snygg startskärm som går att använda om man inte gillar Samsungs lösning, men tyvärr är operativsystemet väldigt tråkigt och spartanskt utformat när man letar sig djupare i menyerna. Ett tryck på startmeny-knappen räcker för att komma till de vanliga, vita skärmbilderna med ikoner i första menynivån och därefter långa listor med text.
Skärmen är kvadratisk och har upplösningen 320 x 320 pixel – lite mer yta Nokia E72 trots nästan exakt samma yttermått. De extra raderna kommer väl till pass när man läser mejl och B7330 går blixtsnabbt att konfigurera för de vanligaste tjänsterna och klarar html-meddelanden. Officeprogrammen är som väntat utmärkta och hanterar även de nya filformaten – både för läsning och redigering. Tangentbordet är riktigt bra, även om knapparna är lite trögare än hos konkurrenterna. B7330 är tillverkad i plast och känns betydligt mer välbyggd än Aspen, men metallskalet på E72 är svårt att slå.
När det gäller multimedia saknar jag ett riktigt hörlursuttag. Kameran har har visserligen bara 3 megapixel och saknar lampa, men utomhus ser bilderna riktigt fina ut tack vare autofokus. Geotaggning finns, men Windowssystemet gör det onödigt krångligt att sända iväg bilderna. Musikspelaren är systemets standardlösning – Windows Media Player. I mobiler utan pekskärm fungerar den riktigt bra – spellistor och sökfunktioner finns på plats och spelaren söker snabbt igenom även ett välfyllt minneskort.
Webbläsaren fungerar bäst på mobilanpassade sidor, även om den även hanterar vanlig html vid behov. Internet Explorer har dock inte lika snabba zoom- och översiktsfunktioner som webbläsarna i S60 eller Android, så fullstora sajter fungerar inte lika bra.
Plus: Formatet. Skärmen.
Minus: Delvis föråldrat gränssnitt. Ingen standardkontakt för hörlurar.
Samsung B7610 Omnia Pro
Omnia Pro har en riktigt imponerande hårdvara – här finns verkligen det mesta. OLED-skärmen är högupplöst och inomhus finns det verkligen inget negativt att säga om bildkvaliteten – skärmen är knivskarp med fin färgåtergivning. I direkt solljus fungerar OLED-tekniken inte alls lika bra och här klarar sig övriga mobiler bättre med sina TFT-skärmar. Gränssnittet känns mycket mer Samsung än Windows och har stora likheter med märkets egna pekskärmssystem. Telefonboken, samtalslistorna och hela telefoniapplikationen har omdanats totalt och fungerar bra även utan pennnan.
HTC:s ligger i mitt tycke steget före när det gäller design och användarvänlighet, men Samsungs gränssnitt klarar fler uppgifter utan att man behöver gå över till de vanliga WIndowsmenyerna. Under pågående samtal fylls skärmen av stora och tydliga knappar för alla viktiga funktioner som parkering, sekretess, tonval och hantering av högtalarläge och headset. Samsungs meddelandeprogram har en gemensam inbox för sms och mms och vill man inte fälla fram det fysiska tangentbordet går det att knappa in bokstäverna direkt på skärmen.
Tangentbordet har separata knappar för svenska tecken, men till skillnad från Samsungs budgetlur B3310 så delar siffrorna knappar med den översta raden bokstäver. Man kan tycka att en så stor lur borde haft utrymme för en bättre lösning. Skalet med ett transparent rött skikt ytterst är spännande – på avstånd ser mobilen svart ut, men på nära håll har Omnia Pro mycket mer personlighet än andra Windowsmobiler.
När det gäller webb kan man välja mellan Opera 9.5 och systemets standardwebbläsare Internet Explorer. Opera blir förstahandsvalet tack vare bättre flyt i bläddringen och ett mer genomtänkt pekskärmsgränssnitt. Den högupplösta skärmnen ger ett rejält försprång när det gäller webbupplevelsen. B7610 har multimediafunktioner som kan matcha konkurrenterna även utanför Windowslägret.
Kameraupplösningen ligger en bit under de vassaste mobilerna på marknaden, men Samsung har ett lyckat och finessrikt gränssnitt. Kameraknappen har två nivåer i avtrycket så att man kan använda autofokus på ett effektivt sätt och övriga inställningar nås via ikonerna som kantar sökarbilden på skärmen. Det finns bra inställningsmöjligheter och flera motivprogram. Bilderna kan geotaggas där det finns gps-mottagning och när man tagit en bild är det enkelt att bifoga den till ett meddelande eller blogginlägg.
Det finns också en lättillgänglig genväg för att skicka bilder via bluetooth, men varken Samsung eller Microsoft har lyckats komma tillrätta med bristerna i Windows Mobiles bluetoothstöd, så det är både krångligt och tidsödande att använda funktionen. Stillbilderna har riktigt bra kvalitet, men B7610 klarar sig också bra på videosidan även om det är en bra bit kvar till Vivaz Pro som har ännu högre upplösning och bättre funktioner för video. Musikspelare, rds-radio, videospelare och bildgalleri hanteras av applikationer som är välgjorda både när det gäller prestanda och utseende. Dessutom skickar Samsung med Route 66 med Nordenkartor och två års fria kartuppdateringar.
Plus: Snabb. Bra menyer och multimediafunktioner. Navigation ingår.
Minus: Skärmen är svårläst i solljus
Sony Ericsson Xperia X10 Mini Pro
Det är svårt att få fler funktioner per krona eller per kubikcentimeter än vad X10 Mini Pro erbjuder. Trots det minimala formatet finns här ett tangentbord med fyra rader och egna knappar för åäö. Kvalitetskänslan är också hög med en lagom trög skjutmekanism och ett gediget gummilackat skal som ligger bra i handen. När HTC släppte de första lite billigare Android-mobilerna ställde skärmarna till med problem – många appar gick inte att köra på qvga-skärmar utan krävde högre upplösning. Hur klarar sig då X10 Mini Pro? Den lilla skärmen gör att det inte fungerar speciellt bra att mata in text på det vanliga skärmtangentbordet, men programutbudet har blivit bättre och skärmupplösningen är inte längre något hinder för att hitta bra appar.
Det är ont om Androidmobiler med fysiskt tangentbord, så i väntan på HTC Desire Z, nya Motorola Droid och andra mer eller mindre bekräftade nyheter så spelar X10 Mini Pro i en egen p>
Startskärmen har fyra genvägar – en i varje hörn. Genvägarna går att anpassa, men standardinställningen med meddelanden, telefoni, hjälp och huvudmeny känns vettig. Mitt på skärmen finns plats för en enda widget. Inte mycket jämfört med andra Androidmobiler, men i gengäld finns det ingen begränsning för hur många startskärmar man kan ha. Överst på skärmen finns meddelanderaden med status för batteri, bluetooth och andra funktioner i mobilen. Gränssnittet fungerar i både stående och liggande läge och växlar automatiskt när man skjuter fram tangentbordet.
X10 Mini Pro har dubbla mejlprogram – ett som synkas med Gmail och ett som hanterar pop- och imapkonton direkt i mobilen. Tyvärr saknar mobilen dokumentvisare från start, men det är lätt att åtgärda på egen hand. Något vanligt synkprogram för Outlook i datorn följer inte med, utan mobilen synkas över mobilnätet – antingen mot Google eller mot Exchange-servrar med hjälp av Roadsync-appen. På multimediaområdet är kameran den största behållningen. Den tar bra stillbilder och godkänd video, även om Sony Ericssons egna Vivaz-mobiler är vassare i båda kategorierna. Bildgalleriet har genvägar för att posta bilder till Facebook och andra sajter, men tyvärr levereras X10 Mini Pro med gamla Android 1.6 och kan därför inte skicka filer via bluetooth.
Plus: Snabb. Smidig. Bra system.
Minus: Liten skärm. Dåligt bluetoothstöd.
Sony Ericsson Vivaz Pro
En C6 eller N97 Mini i Sony Ericsson-kostym? Nej, så enkelt kan man inte avfärda Vivaz Pro. Visst finns det många likheter – till exempel skärmupplösningen och gränssnittet, men Vivaz Pro har flera unika funktioner. Jämfört med Nokias mobiler är kamerafunktionerna mycket mer centrala. På papperet har Vivaz Pro en enklare kamera än Vivaz utan tangentbord, men stillbilderna håller fortfarande bra kvalitet och precis som sitt syskon har Vivaz Pro riktigt bra prestanda när det gäller video. HD-upplösning i all ära, men funktionen som ger det stora försprånget är kontinuerlig autofokus – att mobilen fungerar som en riktig videokamera och försöker fokusera på motivet genom hela inspelningen även om avståndet ändras.
Vivaz Pro känns lite plastigare än en Nokia N97 Mini som har kanter och bakstycke i metall, men i övrigt tycker jag att Sony Ericsson lyckats betydligt bättre med formatet. Tangentbordet har fyra rader och egna knappar för svenska tecken samtidigt som mobilen är lika tunn och drygt 10 gram lättare. Operativsystemet i Vivaz Pro är S60 för pekskärm. Ett ganska tungrott system jämfört med Android eller Ios, men telefonifunktionerna är välgjorda. Det är enkelt att hantera urklipp och mobilen har en bra filhanterare. Startskärmen har fem flikar överst som i sin tur leder till fem olika separata startskärmar som går att anpassa med olika typer av innehåll – genvägar, olika typer av skärmsläckare eller nyhetsflöde från Twitter.
Sony Ericsson använder ett system med widgets i Flash som ger snyggare startskärmar, men Nokias Web Runtime-widgets har bättre koppling till de olika funktionerna i mobilen och erbjuder större nytta – till exempel att visa vad som händer på Facebook eller antalet olästa mejl.
Tangentbordet på Vivaz Pro är utmärkt, men tyvärr har Sony Ericsson snålat med nyttoprogrammen. Mejlprogrammet fungerar med de flesta tjänster och går rimligt enkelt att konfigurera – speciellt om du har en känd leverantör som Gmail eller Hotmail. Att skicka meddelanden – med eller utan bilagor – är också föredömligt enkelt, men mejlprogrammet saknar stöd för html. Officeprogrammen klarar att visa de flesta format, men för att kunna redigera måste du köpa en uppgradering. Vivaz Pro har inte samma Facebook-app som Nokias mobiler, men bortsett från startskärmswidgeten finns alla funktioner på plats och skillnaderna känns mest kosmetiska. Sony Ericsson har gett musikspelaren, kameraappen och bildgalleriet rejäla ansiktslyftningar och hämtat in lyckade funktioner som mediamenyn och Walkmangränssnittet. Kameran har separata avtryckare för stillbild och video, så man slipper att växla läge. Vivaz Pro rymmer naturligtvis även en gps, men det annars utmärkta navigatorprogrammet Wisepilot är en tidsbegränsad testversion.
Plus: Tunn och lätt. Videoinspelning i toppklass. Standardkontakt för hörlurar.
Minus: Begränsade mejl- och officeprogram.
Sony Ericsson Aspen
Windows Mobile kommer i många olika skepnader. Samsung Omnia Pro och Sony Ericsson Aspen använder i grunden samma system, men Sony Ericsson har varit betydligt mer sparsamma med tillägg och förändringar i gränssnittet. Sony Ericsson har fokuserat sina ansträngningar på startskärmen och här finns de så kallade panelerna – sex olika upplägg med olika funktioner för startskärmen. Panelerna dök upp redan på Xperia X1, men på Aspen har de fått fler och mer avancerade funktioner – det finns till exempel en Skype-panel och en Facebook-panel.
Men det känns som en märklig omväg att aktivera en särskild startskärm för att komma åt Facebook – en vanlig app vore bättre. Panelerna Spb Mobile Shell Lifestyle och Professional är dock riktigt användbara. De är finessrika startskärmar med widgets och en startmeny där man själv kan välja genvägar. Spb Mobile Shell ger också en snyggare telefonbok med koppling till Facebook. Aspen kan byta panel automatiskt efter tid på dygnet, så det går att välja en uppsättning genvägar för arbetstid och en annan för fritid.
För att möta konkurrensen från Iphone och Android har Microsoft försökt göra knapparna på pekskärmen större för att de ska gå att trycka på utan penna. De flesta mobiler med Windows Mobile Pro har högupplösta skärmar, så de nya knapparna blir väldigt klumpiga på Aspens lilla qvga-skärm. Samtidigt finns det kvar element i gränssnittet – till exempel när man hanterar mapplistor i mejlprogrammet eller under inställningarna – som är så små att man måste plocka fram pennan. Som komplement till skärmen finns en fyrvägsknapp, men det finns många funktioner som bara går att komma åt från pekskärmen.
Förutom panelerna har Sony Ericsson tagit med sig menyn för genvägar och en förbättrad telefonbok – med flikar och koppling till Skype – från Xperia X2. På Aspen kallas genvägarna för Slideview och de är alltid enkla att komma åt via knappen nedanför grön lur. Slideview ger också ett snyggt skal för att läsa mejl och sms, men så fort man vill skriva eller ändra inställningar dyker det gamla Windowsgränssnittet upp. Aspen har en bra mediameny som går att komma åt både från Slideview och från den vanliga startmenyn. Musikspelaren är både snyggare och bättre anpassad till skärmstorleken än Windows Media Player och dessutom finns en FM-radio med RDS. Foto- och videogallerierna är snygga, men att bläddra i innehållet går alldeles för långsamt.
Webbläsaren Internet Explorer har stöd för flash och fungerar riktigt bra med de flesta sidor. Andra bra internetfunktioner är rss-läsaren, Live Messenger och programmet för internetdelning. Naturligtvis finns ett komplett stöd för Office-filer och Windows har i vanlig ordning utmärkta mejl- och synkmöjligheter.
Plus: Bra tangentbord. Rds-radio.
Minus: Långsam. Liten och trög pekskärm
Fakta om de testade telefonerna. Klicka för att se tabellen i full storlek.
