För att kunna testa Sailfish OS behöver du idag en Sony Xperia X samt lite tålamod. Processen är lite krånglig, men vi hjälper dig på vägen. Sailfish OS ersätter Android i telefonen, men ångrar du dig finns det möjligheter att återställa din telefon så den återigen drivs av Android. Sailfish OS erbjuder ett eget gränssnitt med svepgester, men du kan fortfarande installera Android-appar, även i en telefon med Sailfish OS.
Det finska företaget Jolla har under ett par års tid utvecklat operativsystemet Sailfish till mobiler och surfplattor, men systemet har egentligen betydligt längre historia än så (se rutan här intill).
Vid starten försökte man göra egna telefoner, och sedan surfplattor, men det visade sig vara för tufft för en liten tillverkare att både göra eget system och egen hårdvara. Nu fokuserar man istället på att utveckla operativsystemet Sailfish och sälja in det till andra utvecklare. Bland annat har Ryssland visat intresse för att använda systemet som bas för ett nationellt operativsystem för telefoner, förmodligen för att de vill försäkra sig om att telefonerna inte har någon bakdörr för amerikansk avlyssning, och kanske för att kunna lägga in en egen bakdörr.
Annons
Detta gäller i alla fall inte den variant av Sailfish som finns att tillgå, och att man oroar sig för säkerheten i mobilerna kan till och med vara ett skäl att välja att installera Sailfish OS. Inte för att systemet med automatik är säkrare än till exempel Android, men det faktum att så få använder det gör det ointressant för hackare att lägga ner energi på att hitta säkerhetsluckor.
Annons
För den som vill ha en Sailfishmobil i dag har Jolla valt en originell lösning. För 500 kronor kan du köpa en systemlicens som du kan installera på en Sony Xperia X som du får stå för själv.
Om du har en Xperia X som du är nöjd med kanske det inte är det självklara valet att betala för att byta ut systemet, men om man istället tänker att du vill köpa en Sailfish-mobil kan du i dagsläget få en Xperia X för 2500 kronor, och därmed en Jolla-mobil för 3000 kronor. Xperia X är en trevligt designad mobil med hygglig kamera och en prestanda som håller god mellanprisnivå även efter snart två år. Jolla kunde verkligen ha valt en sämre plattform att bygga på. Till saken hör också att Sony är tillmötesgående mot hemmahackare och har gjort det lättare än många andra tillverkare att konfigurera om programvaran i telefonen. Därmed inte sagt att det är helt lätt.
Så installerar du Sailfish på Xperia X
Först och främst måste du förstås ha en Sony Xperia X. Den finns att köpa från bland annat Netonnet och Elgiganten. Du behöver även en PC, Mac eller Linuxdator för att kunna installera Sailfish OS på telefonen. På jolla.com kan du sedan köpa en licens och ladda ner programvaran, här finns också installationsinstruktioner.
Det är nu det svåra börjar. Jollas installationsinstruktioner har över 50 steg, skiljer sig åt beroende på vilken dator du använder, skickar dig vidare till Sonys steg-för-steglista som i sig innehåller rätt många punkter, varav Jolla instruerar dig att modifiera vissa av punkterna. Det här kräver framför allt viss datorvana och att du till exempel vet hur man bläddrar sig fram till rätt filmapp med textprompten på din dator och hittar dolda filer. Låter detta som rena grekiskan är jag rädd att du riskerar att misslyckas med installationen halvvägs, så leta upp en bekant som kan hjälpa dig i så fall.
Man tappar lätt bort skogen för alla träd när man följer Jollas inte helt välstrukturerade instruktioner, så det kan vara bra att veta att du i princip ska utföra följande två steg.
Först ska du låsa upp bootloadern på Xperia X, vilket innebär att telefonen öppnas upp för installation av annat operativsystem än Sonys. Det här är den krångliga biten, men om du följer Sonys instruktioner på https://developer.sonymobile.com/unlockbootloader/unlock-yourboot-loader/ är det ingen katastrof om du missar Jollas tillägg och ändringar till dessa. Är bootloadern väl upplåst har du gjort rätt och har det värsta bakom dig.
Dags att flasha om systemet till Jolla. Det här är jämförelsevis smärtfritt, och om något inte fungerar som det ska går det till skillnad från förra steget att börja om och försöka igen från början. Det kräver dock en del krångliga förberedelser med installation av program och filer på datorn.
Så är Sailfish på Xperia X
När du är klar med installationsprocessen startar telefonen med Sailfish OS 2.1.3.7 och en väldigt annorlunda upplevelse mot det Androidsystem som den hade tidigare. Som tur är får du en rätt ingående grundkurs i hur du navigerar i Sailfish när du först startar telefonen.
Huvudskärmen i telefonen är inte applådan, den kommer du dock till om du sveper upp från botten av skärmen oavsett vad du är, utan en flervalsmeny med program som körs, ungefär som det programvalsläge som Android och Ios har. Alla appar visas som miniatyrer utan text, vilket inte är helt lyckat. Man har lyckats ge Sailfish ett väldigt konsekvent formspråk, vilket i sig är trevligt, men det innebär att det är nästan omöjligt att se vilken app de olika miniatyrskärmarna ska föreställa.
En tanke med systemet är att det ska vara lätt att använda med en hand. Därför ska man till exempel inte behöva trycka eller klicka på knappar i överkant av skärmen. Här finns ett system med rullgardinsmenyer där man trycker och håller var som helst på skärmen och dra upp och ner för att rulla mellan menyval som dyker upp i ovan- eller underkanten på skärmen. Det som är markerat när man släpper väljer man. Just det här att man väljer något man inte pekar på gör att det tar tid att vänja sig vid.
Det märks att man lagt ner mycket tid på användargränssnittet genom åren, och mestadels är det konsekvent och väl uttänkt, om inte alltid intuitivt. Du kommer till huvudskärmen genom att svepa från skärmens vänstra sida men för att till exempel gå bakåt bland inställningarna sveper du från vänster över skärmen, men inte från yttersta kanten. Skillnaden är klart definierad men leder ändå till en del felsvep.
Även visuellt är systemet väl genomtänkt, och detaljer som skärmtangentbord och bakgrundsbilder känns långt ifrån hemmahackat open source. Det hela ser tvärtom väldigt professionellt ut. De flesta appar är delvis genomskinliga mot bakgrundsbilden och du kan snabbt välja mellan olika bakgrunder som i sin tur är kopplade till olika ljudinställningar.
Värt att nämnas är att flera funktioner i telefonen inte fungerar för närvarande. Dit hör nfc, fingeravtrycksläsaren, wifi-hotspot och kameraknappen. Jolla har lovat att dessa funktioner ska komma i framtida uppdateringar.
App-utbudet för Sailfish OS är inte obefintligt. Du hittar inte de populära större tjänsterna, men det finns tredjepartsappar för många av dem byggda av entusiaster. Vänta dig dock inte i närheten av samma kvalitetsnivå som apparna till Android och Ios här. Men, du kan ju installera Androidappar! Ja, Jolla har byggt in möjligheten att köra Androidappar i Sailfish. Men du kommer inte att hitta dessa appar i Jollas appbutik, och Googles Play Store finns förstås inte till Sailfish OS. Så här gör du:
Två sätt att köra Androidappar i Sailfish OS
Det finns två sätt att installera Android-appar till Sailfish. Det första du måste göra för att få in Androidappar i telefonen är dock att installera en app från Jolla Store som aktiverar Androidstödet. Den heter Stöd för Android. Förmodligen gjorde du det som ett led i installationsprocessen, men om du tackade nej då men ångrat dig hittar du den i Jolla Store.
De två sätt för att sedan installera appar är att antingen leta upp appens installationsfil, apk, och sparar över till mobilen, eller så installerar du en appbutik från Jolla Store.
Väljer du att manuellt installera apk-filer hittar och laddar du enklast ner dessa genom att söka i mobilens webbläsare på namnet på den app du vill installera och apk. Du måste också gå in i inställningarna på telefonen och slå på “tillåt ej betrodda appar”. Om du väljer Jolla för att du tycker att Android känns för utsatt för säkerhetsrisker är detta det absolut vanligaste sättet du kan dra på dig skadlig kod på din mobil på.
APK-filer till kända appar ligger ofta på sajter där du har lite eller ingen möjlighet att avgöra om någon har mixtrat med appen. Vi kan bara rekommendera detta om du vet exakt varifrån appen kommer och litar på den.
Flera appbutiker att välja mellan
Det finns flera alternativa appbutiker för Androidappar som stöds av Jolla Store. Flera av dem har kvalitetskontroll för att skydda mot skadlig kod. Vi rekommenderar Aptoide Store, som finns i Jolla Store. Andra appbutiker, till exempel Amazons och Yandex kräver att du laddar ner deras respektive apk-filer installera.
När du väl laddat ner och installerat en Androidapp på något av ovanstående sätt och gett den de behörigheter den behöver dyker den upp som en separat app på din telefon. Den enda tydliga skillnaden mot Sailfish-apparna är då att du har en virtuell bakåtknapp tillgänglig i nederkant på skärmen.
Att installera Sailfish på en Androidmobil för att sedan köra Androidappar kan givetvis verka som att gå över ån efter vatten, men om du är ute efter just användarupplevelsen i Sailfish OS är det snarare aforismen äta kakan och ha den kvar som gäller. Jag provar med till exempel Facebook som inte är världens snabbaste app till att börja med, och märker ingen uppenbar försämring i hastighet av att appen behöver köras på ett främmande system. Och jag har fortfarande tillgång till Jollas svepgester för växling mellan appar. Klickar jag på länkar öppnas de i Jollas webbläsare precis som jag kan vänta mig.
En annan app jag provar är Dropbox, och jag har inga problem vare sig att streama videofiler som finns sparade på Dropbox eller att automatiskt ladda upp bilder från kameran.
Sailfish på Xperia X kan knappast klassas som ett verkligt mainstreamalternativ för den som vill ha en ny mobil. Inte minst installationsprocessen sätter käppar i hjulet för det. Men för den nyfikne, den som har mobiltelefoner som hobby och är beredd att lägga ett par tusenlappar av sin hobbybudget på något annorlunda är Sailfish värt en titt.
Sailfish historia
Rötterna går tillbaka till Nokias framtidsprojekt Maemo, som var tänkt att ersätta Symbian någon gång i framtiden. Liksom Android som började utvecklas ungefär samtidigt byggde Maemo på Linux, och har under en stor del av sina många inkarnationer varit ett open source-projekt. Det var på den tiden Nokia var den i särklass största mobiltillverkaren, övertygade om att det var de som satte tempot på marknaden. Trots att den första versionen av Maemo kom 2005 och Nokia gjorde flera surfplattor på plattformen hade man ingen brådska att bli färdig med systemet.
När Iphone lanserades fick Nokia plötsligt mer bråttom. Man försökte vidga Maemo genom ett samarbete med Intel, som hade ett liknande projekt under namnet Moblin. De två systemen slogs officiellt samman 2010 under namnet Meego. Sammangåendet orsakade förseningar och när man äntligen började se färdigt resultat 2011 hade Nokia redan bestämt sig för att istället satsa på Windows Phone, och den första Meego-mobilen Nokia N9 lanserades med ett redan nedlagt system.
Strax därefter tog Samsung över beskyddandet av utvecklingsprojektet och samarbetet med Intel, och man började om under namnet Tizen, som har resulterat i ett fåtal telefoner men desto större spridning som system i Samsungs klockor. Sailfish OS är däremot en mer direkt arvtagare till Meego, när före detta Nokiaanställda som arbetat med systemet bildade det nya företaget Jolla för att bygga telefoner med en vidareutvecklad version av systemet, som så småningom fick namnet Sailfish.