Test: Xiaomi Redmi Note 5A Prime

Någon har definitivt tänkt för mycket vad gäller namnet på Xiaomi Redmi Note 5A Prime. Redmi är Xiaomis lågprisserie, Note signalerar stor skärm (i detta fall 5,5 tum, inte anmärkningsvärt stor), förmodligen av femte generationen, och A antyder att det är en lätt uppdaterad version, något förbättrad ytterligare (prime). Det är alldeles för mycket kontext i ett produktnamn! Enligt mina eftersökningar är den främsta skillnaden mellan Xiaomi Redmi Note 5A och Redmi Note 5A Prime att den senare har mer minne (dock finns de i minneskonfigurationer som överlappar varandra) och någon Redmi Note 5 verkar inte finnas.

I alla fall, Xiaomi säljs i Sverige endast via ett fåtal webbutiker, och telefonen har inte fullt svenskt språkstöd. Det innebär att system och menyer är på engelska (eller något annat större språk), men det är förstås inga problem att installera svenskt tangentbord och rättstavning.

Apple vann över Xiaomi i EU-strid

Telefonen är tunn och lätt, vilket gör att den känns smidig för sin storlek. Baksidan är gjord för att efterlikna aluminium, inklusive fejkade antennlinjer, men den är av plast. Inget fel med det, eller med designen som helhet.

Skärmen är ungefär som man kan räkna med för lite billigare mobiler, det vill säga att den skiftar märkbart i ljusstyrka och färg när man lutar den åt olika håll, men inte tillnärmelsevis lika mycket som billigare mobiler gjorde för ett par år sedan. Upplösningen på 1280 x 720 pixel är teoretiskt sett i lägsta laget för en så här stor skärm, men i praktiken har jag svårt att uppfatta någon pixlighet.

Xiaomi mi 6 testad

Under skärmen sitter Androids tre menyknappar. De har “Samsungkonfiguration”, det vill säga att bakåtknappen sitter på höger sida i stället för till vänster som är standard för Android. Detta konstaterar jag med hjälp av trial and error, för knapparna indikeras med så mörka symboler på svart bakgrund att det är först efter flera dagars testande jag får syn på dem. På bild ser jag att den ljusa modellen har knappsymboler som är lättare att uppfatta. Det är ändå en lösning som inte fungerar bra.

Chipsetet i telefonen är Snapdragon 435 som levererar prestanda som är acceptabel för en 2000-kronorsmobil, men inte mycket mer. Å andra sidan flyter systemet i telefonen på så bra att jag aldrig upplever att den segar sig.

Xiaomis användargränssnitt Miui 9.0 som jag får i telefonen efter en systemuppdatering är inte särskilt likt standard-Android, och man har bland annat tagit bort applådan helt och stuvat om rejält bland inställningarna. Man har också en del egna appar av systemkaraktär, till exempel en optimeringsfunktion för minne och lagring, möjligheten att installera samma app i flera exemplar, till exempel om du har mer än ett användar-ID att administrera, och en skärminspelningsfunktion. Lite oväntat har telefonen ett paket Microsoft-appar förinstallerat, inklusive Office-apparna Word, Excel och Powerpoint. Ännu mer oväntat är att man har en till ordbehandlare i form av WPS Office förinstallerad. Det ger en lite planlös känsla åt det hela, och jag är inte övertygad om att Xiaomis Androidversion har något eget att tillföra, men den är i alla fall lätt att ha att göra med.

Kameran är inte särskilt bra, ens för att vara i en mobiltelefon för 2000 kronor. I dagsljus blir i och för sig bilderna fina, det känns som det inte längre finns några mobilkameror som inte klarar det, men i sämre ljus märker man direkt av kamerans begränsningar.

Det är inget egentligt fel på Xiaomi Redmi Note 5A Prime (utom namnet), men det är en telefon i mängden som möjligen hade kunnat utmärka sig för att vara ovanligt prisvärd, men då borde den vara 500 kronor billigare.

Ett alternativ

Nokia 6 kostar ett par hundringar mer, men du får bättre skärm och kvalitetskänsla, vilket gör att Nokian känns mer prisvärd.