Jag började redan känna mig en aning orolig när jag såg Samsungs presentation av luren från New York. Visst brukar tillverkarna försöka få till ett jippo men mig veterligen är det första gången som någon förvandlar en mobiltelefonlansering till en Broadwayshow. Jag hoppades att det inte bara var en rökridå. Mellan de bisarrt dåliga skådespelarinsatserna och kulissbytena kunde man i alla fall utläsa att det enligt Samsung är interagerandet mellan mobil och människa som står i fokus, enkelt uttryckt nya sätt att styra och använda telefonen.
Den utvecklingen var märkbar redan på S3:an med funktioner som att skärmen håller sig vaken när du tittar på den och videoklipp som kan ses i ett separat fönster samtidigt som du kollar dina mail eller dylikt. Ett annat koncept som Samsung verkar ha hållit fast vid till 4:an är ”natur”-kopplingen. Mobilen formligen sprudlar av ljuseffekter som ska påminna om solen och ljud som ska påminna dig om porlande vattenljud och harmoniskt regn. Kitsch, Richard Gere-zen, Greenpeace eller skogsmullen, ni får välja era egna associationer men ovan valda ord är enligt mig en bra sammanfattning.
Att formspråket inte har tagit några revolutionära tvärkast är vare sig förvånande eller önskvärt. S4:an är väldigt lik föregångaren. Den är minimalt lättare (positivt), minimalt tunnare (positivt), har lite skarpare kanter (smaksak) är hal som tvål (negativt) och den är precis så plastig som man fruktade att den skulle vara. Att plasten, i alla fall på den svarta varianten, har ett kolfiberaktigt mönster som syns mer eller mindre beroende på hur ljuset faller, och att sidan ska föreställa aluminium gör ingen större skillnad.
Annons
Hårdvaran går inte att klaga på
Annons
När det gäller muskelkraft har Samsung som förväntat inte sparat på krutet. Dock har de använt olika sorters krut beroende på var i världen mobilen ska säljas. Vi i Sverige får inte ta del av Samsungs egenutvecklade åttakärniga Octa-core Exynos 5-processor. Istället får vi ”nöja oss” med en Qualcomm Snapdragon 600-processor klockad till 1,9 Ghz. Medan vissa hängivna tekniknördar kan känna sorg över denna orättvisa så känner jag att det inte gör så mycket, det kan till och med vara till vår fördel. Snappdragon 600 finns redan i flera av konkurrenternas lurar (må hända med en annan klockning) medan Exynos 5 än så länge är ett rätt oprövat kort. Dessutom ryktades det om bland annat strömhanteringsproblem långt in i förproduktionsfasen, och även om jag inte har sett några konkreta uppgifter om att den skulle strula så är det inte otänkbart att den har barnsjukdomar som kommer att avslöjas med tiden. Men den kanske största, och mest konkreta anledningen till att jag inte gråter blod för att jag sitter med en Snapdragon 600-lur, är att den räcker gott och väl i dagsläget. Den kommer nog att ha mer kraft än nödvändigt även ett bra tag framöver.
Arbetsminnet är på 2 gigabyte, lagringsminnet är på 16 gigabyte och det kan utökas med ett minneskort med maximal kapacitet på 64 gigabyte. Skärmen är på 5 tum och har en upplösning på 1080 x 1920 pixlar. De specifikationerna ligger över, eller i paritet med, marknadens övriga toppmodeller som HTC One, den Asien-lanserade LG Optimus G Pro och Sony Xperia Z.
S4:ans Super amoled-skärm är som förväntat väldigt bra, men med HTC One bredvid sig så tycker jag att den sistnämnda vinner. Det kan bero på att de använder olika skärmtyper och på den punkten måste jag erkänna att mitt generella intryck har vänt. Förr i tiden tyckte jag att de flesta lcd-mobilskärmar var bleka, hade tråkig färgåtergivning och saknade den där riktiga skärpan. Det enda som egentligen talade för dem var den fördelaktiga betraktningsvinkeln på IPS-varianterna och att de var bättre i direkt solljus. Men HTC One med dess fantastiska Super lcd3-skärm var kraften som fick min pendel att svänga över. I en direkt jämförelse mellan HTC One och S4 så är den förstnämnda lite skarpare, det vita är mer vitt och den har generellt en mer naturlig färgåtergivning. Jag tycker den helt enkelt är trevligare att titta på. S4:ans skärm är bättre på att visa svart, vilket inte är underligt eftersom skärmen inte är bakbelyst, och när det kommer till betraktningsvinkel så kan jag inte se någon större skillnad. Med det sagt så ska jag tillägga att det absolut inte är något fel på S4:ans skärm, den är bara inte riktigt lika bra som den bästa.
Lite nytt och lite gammalt
En del egenskaper har sipprat ner från den lite större Galaxy Note 2, exempelvis förmågan att ha skärmen uppdelad mellan två program (fungerar endast med vissa specialanpassade tredjepartsappar, som Facebook) och anteckningsappen S-memo. Även ”air view” har följt med fast istället för en penna så håller du fingret ovanför ett videoklipp eller en bild för att se en förhandsvisning. Det fungerar när man inte råkar trycka på skärmen och öppna det man vill förhandsgranska.
Tyvärr måste jag säga att jag inte är så förtjust i S4:ans unika funktioner. De största teoretiska dragplåstren är vidareutvecklingar av ”ögonavläsningsfunktionen” som introducerades på S3:an. Denna gång kan du bläddra med hjälp av ögonen, typ. Jag har inte riktigt förstått exakt hur jag ska röra huvudet eller luta mobilen (man kan välja mellan de två metoderna) för att få webbsidan att gå upp, ner, stanna, inte stanna och så vidare. Ibland gör den som jag vill, ibland händer ingenting och lite då och då så skrollar det iväg helt okontrollerat. Samtidigt stirrar man som en idiot tills ögonen har torkat. Råkar man då titta bort (förmodligen för att börja leta efter ögondroppar) så blir man arg när man börjar titta igen, det på grund av en stor animerad ikon (som i slutskedet föreställer ett uppspärrat öga), visar dig när blicken och den främre kameran återigen är synkade. Tanken är väl att man ska kunna bläddra och läsa även fast man bara har en hand ledig, så du ska kunna använda telefonen fullt ut i alla situationer utan att riskera att tappa den. Jag måste erkänna att det är coolt när det känns som att man har kontroll, men tyvärr händer det allt för sällan. Vem vet, man kanske lär sig med tiden.
Ögat kan även användas i samband med videouppspelning. Om du tittar bort medan du ser på en film så pausas rullen automatiskt, respektive startar igen när ögonen åter är riktade mot skärmen. Det fungerar sådär och i slutändan känns det mer störande än nyttigt och jag väljer till slut att inte ha funktionen aktiverad.
Mycket av Touchwiz UI som är Samsungs skal och som ligger ovanpå Android 4.2.2 känns igen från tidigare versioner. Att det inte är en ”renare” Androidversion” är inget problem ur ett prestandaperspektiv eftersom mobilen i sig är så pass snabb. Sen att jag anser att designen är aningen för skrikig är en annan femma. En nyhet som jag dock är väldigt glad över är den nyttiga och användbara snabbväljaren. Drar man ner notislisten med två fingrar, eller mer traditionsenligt med en och klickar på snabbvalsikonen, så får man upp hela 20 alternativ. Många av dem, exempelvis ”luftvy” har även flertalet alternativ om man håller ner ikonknappen. Då tas man till funktionens huvudmeny som ligger i ”inställningar”. Det hela kan vara aningen överväldigande men vill man bara snabbt slå på eller stänga av en funktion så är det väldigt praktiskt. En annan sak jag gillar är möjligheten att lägga till widgetar och program direkt på låsskärmen utan att behöva gå djupare in i systemet.
Kameran är höjdpunkten
Ett ställe där S4 sätter pricken över i:et är 13 megapixelkameran. Under bra ljusförhållanden tar den verkligen bra bilder, i vissa fall bättre än både Sony Xperia Z och Nokia Lumia 920, och det är verkligen ingen en dålig bedrift.
I mörka miljöer, som ibland får autofokusen att somna in, är den dock inte lika vass som vare sig Xperia Z eller Lumia 920. HTC One med dess ljuskänsliga ”ultrapixlar” och efter att den telefonen fått sin numera levererade uppdatering av programvaran kan ingen av konkurrenterna klå.
Testbild tagen med Samsung Galaxy S 4. Bilden är tagen med standardinställningar och full upplösning.
Jämförelsebild: HTC One. Bilden är tagen med stanardinställningar och full upplösning.
Jämförelsebild: Nokia Lumia 920. Bilden är tagen med standardinställningar och full upplösning.
Jämförelsebild: Sony Xperia Z. Bilden är tagen med standardinställning och full upplösning.
I bildspelet högst upp på sidan hittar du fler bilder där vi jämför S4:ans kamera med motsvarande hos andra toppmodeller.
S4:ans videoinspelning är kvalitetsmässigt lysande. Färgerna blir naturtrogna, kameran hänger med fint i panoreringar och objekt som rör sig snabbt fångas med all önskad tydlighet. Dock tycker jag mikrofonen plockar upp väl mycket vindbrus. Själva kameranappen är också väldigt lyckad, Det gäller särskilt när det kommer till mängden olika foto- och filmlägen som du har till ditt förfogande. Stillbilder kan manipuleras genom att störande objekt tas bort, du kan skapa gif-animationer med frysta bakgrunder, du kan ta serier av bilder och välja den bästa, ta ”action”-bilder där ett objekts rörelseschema kan visas i en och samma bild med mera. Att du kan ta en bild med båda kamerorna samtidigt och inflika ditt inramade ansikte i huvudbilden känns mer som gimmick än något annat. Att du kan spela in film i ultrarapid är både användbart och ger ett snyggt slutresultat men du av naturliga skäl så får du då offra ljudinspelningen.
På tal om ljud; det är inte dåligt på något sätt men att S4:an likt så många andra mobiler har högtalaren placerad på baksidan är kanske inte det bästa. Inte nog med att ljudet riktas från dig, du dämpar den även när du håller i mobilen på ett ”normalt” sätt. På den punkten är HTC One med sina framåtriktade stereohögtalare vida överlägsen.
Det finns dock ett sätt att avsevärt förbättra ljudet, men det kräver mer än en S4:a. Man kan seriekoppla flera enheter och styra inp>
Sammanfattning
Ur ett tekniskt perspektiv är det svårt att inte rekommendera Galaxy S4:a. Den har en uppsjö av funktioner (för få riktigt praktiska enligt mig), den är snabb (bäst resultat i de flesta av våra benchmark-tester, även om HTC One inte är långt efter och i vissa fall även spöar Samsung), har en bra kamera och en väldigt bra skärm. Det den inte har är det där lilla extra. HTC One har det genom att vara sanslöst vacker på utsidan och lågmält snygg på insidan. Xperia Z lyckas med samma bedrift fast genom att vara vatten- och dammtålig. Samsungen den bara ”är”, och dessutom känns den mer som en Galaxy S3S (om man pratar Apple-språk) istället för en ”riktig” uppföljare.
Trots det verkar Samsung vilja att du utser S4:an till din nya livspartner (vilket känns lika löjligt som att säga att en mobiltelefon är inspirerad av naturen). I så fall måste du, från det att du köper mobilen, antingen ha en beräknad livslängd på max två år eller vara i extremt behov av social träning.
Om jag får välja vill jag att min livspartner både ska ha ett attraktivt yttre och ett intressant inre. Sen om hen kan springa fortast i världen eller är mästare på att läsa text baklänges är inte lika viktigt, även om det kan vara kul för stunden. Jag tycker att det är dags för Samsung att tänka i nya banor men misstänker att S4:ans försäljningssiffror kommer att bevisa motsatsen.
Det stämmer! Gorilla Glas 3 ska enligt uppgifter vara tre gånger mer reptåligt än föregångaren Gorilla Glas 2.
Ingen Exynos 5-processor?
Nej, inte i Sverige Den version av Samsung Galaxy S 4 som släpps här har istället en Snapdragon 600-systemprocessor från Qualcomm.
Är den snabbast?
Ja - och nej. Våra benchmarktester visar att Galaxy S 4 är vassare än HTC One (med en likadan processor) i vissa sammanhang. Men, i till exempel testprogrammet Antutu blir S4:an omsprungen av HTC One, även om det är marginellt.
Alternativ
Är det Android man är ute efter så är det Htc One eller Xperia Z. Kan man tänka sig ett annat operativsystem så är det Iphone 5 eller Lumia 920.
Testbild från kameran
(Klicka på bilden för att se den i full storlek)
Bilder i bra ljus blir fantastiska men i ”standard”-läget så är S4:an väldigt svag i mörka miljöer.