När Oneplus först dök upp på marknaden var det med mobiler som lovade topp-prestanda till halva priset mot de mer kända varumärkenas toppmodeller. Det var kanske mest ett sätt att prisa in sig på marknaden, Oneplus var trots allt redan då en front för den etablerade kinesiska tillverkaren Oppo.
Det var tio år sedan nu, och någon ambition att vara billigast finns inte längre. Nu talar man främst om snabbhet. Oneplus 12 har såklart den snabbaste tillgängliga processorn på Androidsidan, Snapdragon 8 Gen 3, och de snabbaste teknikerna för arbetsminne och lagring. Arbetsminnet är rejält tilltaget så att fler appar ska kunna stanna kvar i minnet och man skryter om alla optimeringar man gjort i sitt gränssnitt till Android 14 för att förhindra att telefonen mikrolaggar vid skrollning eller starter av appar.
Å ena sidan funkar det, Oneplus 12 känns verkligen blixtsnabb och responsiv på ett sätt som inte alla toppmodeller gör, å andra sidan gjorde Oneplus 11 det också. I de prestandatester vi kör är mobilen, som är den första vi testar med Snapdragon 8 gen 3, inte mycket snabbare än de snabbaste modellerna med Snapdragon 8 gen 2. Det kanske säger mer om själva prestandatesterna och att tillverkarna kan optimera resultaten i dem. Men om jag varken kan mäta eller subjektivt uppleva att telefonen känns snabbare än sin föregångare är det svårt att framföra det som försäljningsargument. Vi börjar nog helt enkelt nå den punkt då toppmodellerna är så snabba som de kommer att bli, och ytterligare prestanda tillför inte särskilt mycket till användarupplevelsen.
Annons
Maxad skärm
Annons
Skärmen är såklart också snabb, med 120 Hz uppdateringsfrekvens, men jag tycker inte att funktionen för att autojustera hastigheten imponerar utan i många appar blir skrollningen då onödigt eftersläpig. När jag slår på att telefonen alltid ska använda 120 Hz känns däremot skärmen utmärkt snabb. Inte heller när det gäller upplösningen är skärmen ställd på att göra sitt bästa som standard. Maximal upplösning är på 3168 x 1440 pixel men skärmen är förinställd på upplösningen 2376 x 1080, liksom uppdateringsfrekvensen för att spara batteri. Jag tycker inte att jag märker av någon större skillnad i batteritid när jag slår på 120 Hz och maximal upplösning.
Skärmen är påkostad på flera sätt. Bland annat med utmärkt maximal ljusstyrka. Hela 4500 nits, men det får du bara i direkt solljus när automatisk justering av ljusstyrkan är påslagen. Vid vardaglig användning toppar ljusstyrkan på 1600 nits vilket är mycket även det. Skärmen har fördelar på låg ljusstyrka också. Eftersom man inte kan dimma ljusstyrkan i en oled-display sker detta i praktiken med att man tänder och släcker dioderna i olika takt vid olika ljusstyrka. Det gör att en dimmad skärm kan upplevas mer flimrig, och för att minska effekten av det har man 2160 Hz på dimningen. Jag kan inte säga att jag märker skillnaden men så hör jag inte till dem som upplever dimmade skärmar som flimriga till att börja med heller.
Skärmen har lätt krökta kanter, något som de flesta andra tillverkare har övergett. Av goda skäl, för visst ser det snyggt ut, men jag tycker det blir lite svårare att skriva på skärmtangentbordet när man kommer nära kanterna.
Baksidan har på samma sätt krökt glas i den formgivning som började dominera med, säg Samsung Galaxy S8. Den typiska Oneplus-skjutknappen som låter dig växla mellan ljud, vibration och helt ljudlös finns på sidan.
Udda färgval
Telefonen finns i två färgval, där den jag testar har en grön baksida i matt mönstrat glas som sägs vara inspirerad av ett floddelta. I vanliga fall gillar jag när man tar ut svängarna lite på det viset, men den här gången tycker jag mest av allt att det ser ut som en duschkabin och det får telefonen att se billigare ut än den är. Jag skulle därför hellre välja den mattsvarta färgvarianten.
Även om man räknar bort den massiva kameraön på baksidan är det en stor och tjock telefon, och dessutom rätt tung med sina 220 gram. Den vänder sig mer till de som funderar på en Galaxy S24 Ultra eller Iphone 15 Pro Max än den som föredrar de smidigare varianterna av toppmodeller. Jämfört med dessa modeller är Oneplus 12 märkbart billigare. Det som utmärker S24 Ultra och Iphone 15 Pro Max utöver det större formatet är ju annars att man storsatsar på kamerorna för bästa möjliga bildresultat.
Kameror att räkna med
Kamerorna har historiskt sett inte varit Oneplus starka sida, men de senaste åren har man storsatsat på att bli bättre på det. Man ser till att få de senaste och bästa kamerasensorerna från Sony och man har inlett ett samarbete med Hasselblad, som bland annat hjälper till med färgkalibreringen av bilderna.
Huvudkameran på Oneplus 12 har Sonys sensor LYT-808, som är på 1/1,4 tum. Den är 25 procent mer ljuskänslig än sensorn i Oneplus 11, vilket jag märker på att den klarar mörkerfoto riktigt bra. Skärpan i bilderna är utmärkt, men det gäller i stort sett alla nya mobilkameror. Jag blir lite imponerad av färgåtergivningen som känns levande men ändå naturlig utan de överdrivna färgtoner som jag hittar hos främst Samsung. Man ljusar inte upp bilder i onödan utan försöker ofta bevara de kontraster som motivet har i verkligheten. Oftast blir resultatet väldigt lyckat, men ibland kan de mörka partierna i bilderna bli för mörka och förlora i detaljrikedom. Som helhet tycker jag att det är en utmärkt mobilkamera.
Huvudkameran får hjälp av en vidvinkelkamera och en telekamera, som också är ambitiösa. På telekameran märker man de största förbättringarna jämfört med Oneplus 11. Kameran är av periskoptyp med tre gånger optisk zoom och sensorn är på ½ tum med en upplösning på 64 megapixel. Det innebär att man kan utnyttja sensorns höga upplösning för att få ut ytterligare zoom ur bilderna innan man behöver ta till ren digital zoom. Zoomresultatet är imponerande skarpt både på tre och sex gångers zoom. Vid tio gånger är bilden fortfarande lite skarpare men då förmodligen mest med hjälp av digital efterbehandling. Därefter blir bilden inte skarpare än om man zoomat in digitalt, men vid 20 gångers zoom tycker jag att bilderna fortfarande är användbara.
Vidvinkelkameran är också ambitiös, med hög upplösning och autofokus som möjliggör att den även kan användas som makrokamera.
Användargränssnittet Oxygen OS är mindre ambitiöst. Det har gjort en vinglig resa från nördarnas favorit till något de istället stör sig på. I dess nuvarande version är det rätt likt Googles eget användargränssnitt och de få tillägg och ändringar som finns är antingen positiva eller lätta att undvika (jag tänker på dig, widgetskärmen shelf). Och det är väl så vi vill ha det.
Batteritiden är riktigt bra och dessutom skickar Oneplus med en 100-wattsladdare som klarar av att ladda mobilen från en procent till fullt på 28 minuter. Telefonen stödjer även trådlös laddning med upp till 50 watt, men för att komma upp i de hastigheterna behöver du köpa en trådlös laddare från Oneplus. När jag använder en vanlig trådlös laddare tycker jag att mobilen är lite kinkig med att man placerar den exakt rätt på laddaren.
Som helhet kanske kamerauppsättningen i Oneplus 12 inte slår Samsungs eller Apples vassaste, men om du vill betala ett par tusenlappar mindre utan att kompromissa särskilt mycket med kamerorna fungerar Oneplus 12 som ett budgetalternativ där du både får utmärkt zoom och bra vidvinkel som komplement till en kompetent huvudkamera. Övriga egenskaper på Oneplus 12 är i toppklass, att du får rejält med arbets- och lagringsminne för priset har vi knappt nämnt. Kan du tänka dig en telefon som är rätt tjock och tung är den ett utmärkt val.
Frågor & svar
Hur är fingeravtrycksläsaren? Den sitter i skärmen och har lite svårt för mina vintertorra tummar men är snabb när den väl fungerar.
Är telefonen vattentät? inte riktigt, men med IP-klass 64 tål den i alla fall regn, och dessutom kan skärmen känna skillnad på regndroppar och fingrar så att touchresponsen fungerar även när skärmen är våt.
Hur är högtalarljudet? Telefonen har stereohögtalare men ljudet är inte balanserat mellan dem. Trots det låter det rätt bra.
Ett alternativ
Vill du ha en alternativ toppmodell med bra kamera kan Xiaomi vara värd en titt. Xiaomi 13 Pro är utmärkt, och uppföljaren Xiaomi 14 Pro väntas senare i vår.
Kameraexempel
Färgåtergivningen lyckas kännas både levande och naturtrogen, men ibland kan bilderna bli lite mörka på sina ställen.
