Format och formgivning gör den svår att använda i vissa lägen
Lite snålt med internminne
Oneplus är numera öppet ett varumärke under den kinesiska jätten Oppo, och mobilrebell-attityden från de första åren märker vi inte av så mycket längre. När Oneplus pratar om sin nya toppmodell Oneplus 11 (i år har man ingen Oneplus 11 Pro, men Oneplus 11 liknar mer Pro-modellerna än de vanliga modellerna från tidigare år) blir det istället väldigt mycket tekniksnack. Fokus ligger på att vara först med nya standarder för ljud och bild, samt att vässa prestandan och batteritiden.
Och visst är Oneplus 11 snabb, men det kanske den hade varit oavsett tekniker med namn som LPDDR5X och UFS 4.0 för snabbare minneshantering, eftersom det också är den första mobilen jag testar med chipsetet Snapdragon 8 Gen 2 på den svenska marknaden. I våra prestandatester är Oneplus 11 cirka 25 procent snabbare än Oneplus 10T. I vardagsanvändning är förstås telefonen så snabb jag bara kan hoppas på, och när det ibland hackar i skrollningen är det till exempel för att internetuppkopplingen inte klarat av att ladda en sida tillräckligt fort. Fördröjningen när jag öppnar en app är nästan alltid mindre än en sekund.
Jag vet inte om Android riktigt nått den punkt Iphone gjort, där ytterligare prestanda känns bortkastad för användargränssnittet är redan så snabbt som det kommer att bli. Oftast märker man av det först när man hunnit installera och dra igång hundratals appar på mobilen. Enligt Oneplus ska du kunna köra 44 appar samtidigt i Oneplus 11 utan att den behöver stänga ner appar i bakgrunden, om du väljer varianten med 16 gigabyte arbetsminne och 256 gigabyte lagring. Den billigare varianten har 8/128 GB. Eftersom minneskort saknas hade jag gärna sett en variant med 512 GB lagring. Det är längesedan nu som Oneplus gjorde toppmodeller till halva priset mot andra tillverkare, men prislappen har i alla fall inte dragit iväg. Oneplus 11 kostar ungefär lika mycket som Oneplus 9 Pro och 10 Pro gjorde.
Annons
Små förbättringar
Annons
De förbättringar för användaren man kan uppnå genom trimmad prestanda är alltså små. Samma sak gäller skärmen. Här skryter Oneplus om hur välkalibrerad skärmen är och att den har stöd för HDR10+ och Dolby Vision, två standarder för bättre HDR-visning på skärmen. Enligt Oneplus är Netflix, den enda tredjepartsappen på telefonen, förinstallerad just för att man ska kunna ta del av Dolby Atmos på mobilen. Grejen är den att jag inte uppfattar skillnaden när jag jämför med en annan toppmodell med samma finesser. beror det på att innehållet måste vara anpassat och jag inte hittar rätt innehåll? Kanske, men det lär ju i så fall gälla dig som konsument också.
Skärmen har 120 Hz uppdateringsfrekvens men anpassar hastigheten efter tillämpning för att spara batteri. Jag tycker att den gör ett halvbra jobb på det. Jag märker till exempel att skrollningen inte alls blir lika mjuk när jag öppnar en länk från Gmail än om jag gör det direkt i webbläsaren.
Dolby Atmos i högtalarna märker jag däremot av direkt, det är några av de bästa stereohögtalare jag hört i en mobil. Fortfarande på tok för små att lyssna på musik i, så man har framför allt glädje av dem om man ska titta på film utan hörlurar.
Något man däremot som användare aldrig kan få för mycket av är batteritid. Oneplus 11 har ett batteri på 5000 mAh, rätt typiskt och lika stort som i föregångaren. Vi får inte heller längre batteritid i vårt skärmtest, utan snarare lite kortare än för föregångaren. Däremot går det snabbt att fylla på batteriet om du använder den medföljande laddaren. Den är på 100 watt, vilket faktiskt är mindre än vad den närmast föregående modellen Oneplus 10T hade. Enligt Oneplus är detta för att det är den snabbaste hastigheten då de kan ha en stabil effekt på laddningen. Förmodligen är detta en fördel mer för Oneplus när man tillverkar mobilen än för användaren, men hursomhelst laddar mobilen från noll till hundra på de utlovade 25 minutrarna, vilket förstås är lysande. Oneplus lovar att batteriet ska hålla för minst 1600 laddcykler vilket är mer än vanligt.
Kamerorna allt bättre
Kamerorna är på pappret ungefär desamma som i Oneplus 10 Pro och Oneplus 9 Pro. Den senare var den första mobilen i Oneplus samarbete med Hasselblad som innebar något av en uppryckning på kameraområdet. Till en början var vi i och för sig inte särskilt imponerade av samarbetet, men två generationer senare måste vi säga att Oneplus börjar bli riktigt bra på mobilkameror.
Det är oklart hur mycket som Hasselblad egentligen tillför till detta. En hel del är förmodligen rent estetisk, som formgivningen och färgsättningen av kameraappen. Hasselblad sägs även ha hjälpt till med färgkalibreringen, och är det någonting jag reagerar på med bilderna från kameran är det att färgåtergivningen ofta ger känslan av att ja, det var så där det såg ut. Färgtonerna är varma och vid jämförelse ser bilderna från den Samsung jag använder som referens blåaktiga ut. Man har dessutom tre särskilda färgprofiler framtagna med Hasselblad, men det är inte en av dem du använder som standard, utan du hittar dem under filter. Jag är som sagt mycket nöjd med färgåtergivningen i standardläget.
Vitbalans och skärpa är också utmärkt på bilderna från huvudkameran. Man kan om man zoomar in bilderna se att de är lite hårt uppskärpta, men det är en smaksak om man föredrar det eller lite mer suddigt och naturligt. Skarpt är det i alla fall. Även i mörker tycker jag att kameran gör bra ifrån sig. Nattläget är snabbt, säkert en effekt av det snabba chipsetet, och bilderna blir oftast mer än godkända. Det här är första gången jag känner att en Oneplus-mobil är med och tävlar bland de bästa mobilkamerorna.
Huvudkameran är på 50 megapixel vilket används till att ge dig bilder på 12,5 megapixel. Då borde man kunna ta bilder i full upplösning med bättre skärpa men lägre ljusstyrka, men den funktionen verkar Oneplus inte ha implementerat på allvar. När man väljer full upplösning får man istället bilder som tydligt är digitalt uppförstorade från 12,5 megapixel.
Zoom märkligt imponerande
På samma sätt har zoomkameran 32 megapixel men ger bilder på 8 megapixel. 2 gånger optisk zoom kan kännas lite snålt, i synnerhet som man i praktiken hade kunnat uppnå det med huvudsensorn genom att utnyttja alla pixlar, men bilderna blir i alla fall fortsatt bra även från denna kamera, fast man så klart märker att man tappar i ljusstyrka. För högre inzoomning är det digital zoom som gäller upp till 20x. 5x zoom ser inte bättre ut än en digital uppförstoring av 2x, men vid 10x zoom tar bildkvalitén plötsligt ett kliv upp och jag får märkbart skarpare bilder. Jag har ingen förklaring till hur det går till, och det har inte Oneplus heller mer än “bra programvara”, men i vilket fall gör det att jag kan ta mer inzoomade bilder med kameran med hyfsad kvalitet än vad som framgår av kameraspecifikationerna.
Vidvinkelkameran är på 48 megapixel men tar ändå bilder som inte håller samma klass som från huvudkameran i skärpa. Däremot fungerar den utmärkt som makrokamera tack vare sin autofokusfunktion.
När jag ska ta en snabb bild blir jag rätt ofta stoppad av ett meddelande att funktionen att förhindra oavsiktliga tryck i fickan aktiverats. Det beror troligen på att skärmens kanter är rundade och den tolkar mitt grepp runt telefonen när jag håller den i liggande läge som oavsiktligt tryck på skärmen. Då måste jag ändra mitt grepp och vänta en stund innan jag kan ta en bild. Över huvud taget tycker jag att skärmen med kurvade kanter och smal ram, som var typisk för mobilers form för ett par år sedan, gör telefonen lite svår att hålla stadigt. Jag saknar trenden med mer kantigare former här.
Annars är det inget fel på kvalitetskänslan. Det kurvade glaset på baksidan är snyggt frostat i den svarta variant jag testar. Kameraön har en distinkt rund formgivning med metallkant som är mer karismatisk än förra årets Oneplus-modeller. Glaset i kameraön skimrar på ett sätt som gör att jag först undrar om det är sprucket, effektfullt är det i alla fall. Det är en stor telefon, och varje försök jag gör att använda den med en hand misslyckas.
Systemet i telefonen är Oxygen OS 13 på Android 13. Om du gillade Oxygen OS för ett par år sedan när det var en i stort sett ren version av Android med lite fler inställningsmöjligheter kanske du blir besviken på Oxygen OS nu som ändrar lite mer i utseende och menyer, men man ska inte överdriva skillnaderna. Den som kommer från en annan Androidmobil lär känna igen sig. Systemet är rätt bra på att tipsa om att till exempel optimera batterianvändningen om en app drar mycket batteri och andra praktiska funktioner som förbättrar användarupplevelsen.
Jag har svårt att komma på egentliga nackdelar med Oneplus 11, och de som räknas upp under minus här i testet får ses som randanmärkningar. Det är en utmärkt telefon, och när en del andra tillverkare dragit iväg i pris är det dessutom en prisvärd toppmodell, även om vi inte längre talar om de låga priserna från Oneplus barndom.
Å andra sidan
Erik Mörner: Jag uppskattar särskilt de naturliga färgerna foton från kamerorna får men har mindre positivt att säga om gränssnittet. Oxygen OS i sin nuvarande form är inget stort irritationsmoment, så långt ska jag inte sträcka mig, men det tillför heller inte så mycket direkt positivt. Och när Oneplus säger att de inte har några onödiga appar förinstallerade har de glömt bort exempelvis Zen Mode, Oneplus Games, Oneplus Store och Oneplus Community.
Frågor och svar
Har den Oneplus skjutreglage? Ja, skjutknappen som växlar mellan ljud, vibration och helt ljudlöst, som saknades i Oneplus 10T, är tillbaka här.
Hur många systemuppdateringar får telefonen? Fyra stora uppdateringar och fem års säkerhetsuppdateringar.
Är Oneplus 11 vattentät? Ja, den är IP 64-klassad, så stänk ska den i alla fall klara av, men inte att doppas i vatten.
Ett alternativ
Snabb och smidigare: Samsung Galaxy S23 är lika snabb men har ett smidigare format. S23 Plus ger dig nästan lika stor skärm men fortfarande i lite mer kompakt format. Men bägge mobilerna är en bit dyrare.
Kameraexempel
Jag imponeras särskilt av färgåtergivningen, som känns varm men naturlig.
