HMD Global har ägnat snart tre år åt att återuppliva varumärket Nokia för mobiltelefoner. Företaget har lyckats ta sig upp på topp tio över världens största smartphonetillverkare. Det man använder som säljargument är en ren Androidversion, nordisk design, kvalitetskänsla samt lång supporttid för telefonerna. Varumärkesnostalgi får nog anses vara ytterligare en säljfaktor.
Vad gäller designen är det ärligt talat rätt svårt för HMD Global att sticka ut. Konformiteten på smartphonemarknaden är ju just nu bedövande och HMD kan inte sägas anstränga sig för att sticka ut från denna.
Det betyder inte att jag inte gillar designen på Nokia 7.2. Den gröna färgen på vårt testexemplar är läcker, det frostade glaset på baksidan är snyggt och jag gillar även ramen runt som är i plast här i stället för metall. Men jag kan inte säga att det är något med just kvalitetskänslan som lyfter Nokia 7.2 över mängden.
Annons
På baksidan finns fingeravtrycksläsare och på framsidan en droppformad sensorpanel i skärmen för selfiekameran som även kan användas för ansiktsupplåsning. Skärmen har relativt tunna ramar runt om och det hela är mer eller mindre precis vad vi väntar oss av en mobiltelefon 2019.
Knapparna är i plast liksom ramen, och här hittar vi en separat knapp för Google Assistant, något jag ärligt känner att jag inte behöver, och jag kan inte välja att ge den en annan funktion. Däremot gillar jag detaljen att av/påknappen även fungerar som notifieringslampa, en funktion du inte kan stänga av.
Vi har lärt oss att acceptera att de flesta mobiltelefoner 2019 är rätt stora, och även Nokia 7.2 har ett större format. Sett till sin storlek känns Nokia 7.2 ändå hyfsat lätt och smidig.
Nokia 7.2 lanserades tillsammans med Nokia 6.2, som till form och utseende är identisk. Det har fördelen att mobilskal och skärmskydd passar till bägge modellerna, men det innebär förstås att ett mindre alternativ till Nokia 7.2, för den som tycker att telefonen är för stor, saknas i dagsläget. Skillnaden mellan Nokia 6.2 och 7.2, förutom att den förra har blank glasbaksida och andra färgval, är vilket chipset som driver telefonen och kamerorna.
I Nokia 7.2 är det ett lite snabbare Snapdragon 660 som driver telefonen. Det är å andra sidan inte särskilt nytt. Faktum är att det är samma processorpaket som satt i den snart två år gamla Nokia 7 Plus. Det betyder inte att telefonen är långsam, men den hör inte till de snabbare i dag och man märker när man sveper runt i menyerna eller startar appar att det inte är en toppmodell.
Det är å andra sidan inte där den konkurrerar med prislappen heller. 3200 kronor för varianten med 64 GB lagring och 3800 kronor med 128 GB betyder att vi är nere i nedre mellanprisklassen. Även här hittar vi dock telefoner som ger mer pang för pengarna, och det kan nog delvis bero på Android One.
Garanterad uppdateringar
Android One innebär att telefonen har en Androidversion utan tilläggsprogram som är i stort sett identisk med den Google levererar till sina Pixeltelefoner. Det innebär också att tillverkaren förbinder sig att leverera minst två större uppdateringar och tre års säkerhetsuppdateringar till telefonen. Det är förstås ett åtagande från HMD:s sida som kostar dem pengar och förmodligen gör telefonerna lite dyrare. Värderar du denna uppdateringsgaranti kan nog Nokia 7.2 ses som värd sina pengar.
Däremot är det med tanke på detta lite synd att telefonen levereras med Android 9. En av de två uppdateringarna som utlovas är alltså till Android 10 som man tycker att telefonen borde ha levererats med från början. Det förtar lite av värdet med garantin.
Trots att Android One i teorin gör telefonens programvara både förutsägbar och aningen begränsad hittar jag en del nyheter sedan sist jag testade en Android One-mobil. I uppsättningen av förinstallerade appar finns nu till exempel Googles Podcast-app och ett erbjudande om att prenumerera på Google One, som alltså inte är relaterat till Android One utan är en slags ompaketering av Googles molntjänst Drive. Google är bra på att virra till sina tjänster, men det kan i alla fall sägas att erbjudandet är på tre månader, så inte särskilt generöst jämfört med de erbjudanden på Dropbox eller Onedrive som andra tillverkare har och har haft.
En mindre välkommen förändring är att jag inte kan välja bort Googles navigeringslist till förmån för det äldre treknappssystemet. Listen med en bakåtknapp, och ett svep upp för multikörningsmenyn, eller två svep upp (eller ett obekvämt långt svep) för applådan är inte särskilt intuitiv, och när den dessutom redan är ersatt med en nyare uppsättning svepgester i Android 10 finns det inte längre någon som helst anledning att försöka memorera Android 9:s svepgester, men tills Nokia 7.2 får Android 10 är det alltså det du måste göra här.
Till det fåtal egna funktioner man lagt in i telefonen utöver Googles hör vad man kallar Puredisplay, som enligt företaget ska återskapa HDR-färgrymd även för videofilmer som inte har den utökade färgskalan som HDR innebär. I praktiken tycker jag bara att jag får onaturligt överdrivna färgtoner när jag försöker använda funktionen och jag stänger så småningom av den.
Kamera med konstiga färger
Udda färgåtergivning går förresten igen i kameran också. Kamerorna har varit ett område där HMD Global har haft svårt att leverera lika bra resultat som konkurrenterna i samma prisklass. Teknikutvecklingen har gjort det lite lättare för dem, då Nokia 7.2 är försedd med Sonys utmärkta kamerasensor IMX586 på 48 megapixel, assisterad av en djupmätningskamera och en vidvinkelkamera. Vi har gång på gång sett att det är svårt att misslyckas med mobilkameran med den hårdvaran i botten, och det gäller även Nokia 7.2 som tar bra och skarpa bilder med fin detaljåtergivning.
Därmed inte sagt att de inte kan bli bättre. Kameran har automatisk motivigenkänning och justerar inställningarna efter det. Att kameran tolkar inomhus som utomhus och vice versa kan väl vara ursäktat så här i november när det är ljusare inne än ute, men resultatet blir ändå överlag en färgåtergivning som sällan känns helt naturlig. När kameran identifierar gräs fläskar den till exempel på med rejält med grönt, trots att det är novembergräs som inte alls är särskilt grönt längre. HMD Global har fortfarande en hel del att lära sig när det gäller kameraprogramvara.
Om man ser till vilka andra mobiler som finns att köpa för mellan 3000 och 4000 kronor går det inte att säga att Nokia 7.2 utmärker sig på något område, men den är inte heller direkt dålig på något, och om tre års garanterade säkerhetsuppdateringar är ett viktigt säljargument är telefonen inte ett dåligt köp.
Å andra sidan
Erik Mörner: Själva materialet och kvalitetskänslan är bra i Nokia 7.2, där har de gjort framsteg de senaste åren, men jag börjar ifrågasätta hur högt man ska värdera de garanterade uppdateringarna till nya Android. Innovationstakten där är ganska låg och varje nya Androidversion är inte lika påtaglig som den var kring Android 5 eller 6. Utöver de här uppdateringarna ger en Nokia-telefon dessutom väldigt lite extra.
Frågor & Svar
Kan jag ha både minneskort och två SIM-kort samtidigt i mobilen? Ja, den har tre kortplatser.
Hur är batteritiden? Inte särskilt imponerande med dagens standard mätt.
Vilka tillbehör följer med? Ett billigare headset och en inte särskilt snabbladdande 10-wattsladdare.
Ett alternativ
Mer för mindre Xiaomi Redmi Note 8 Pro är en telefon som överträffar Nokia 7.2 på de flesta punkter till lägre prislapp, men den är större och klumpigare och saknar det rena Android One-systemet.
Testbild
Motivigenkänningen orsakar snarare överdriven än bättre färgåtergivning i bilderna.
