Googles produktserie Nexus är i mångt och mycket till för att visa upp företagets operativsystem Android i sin ursprungliga form, utan andra tillverkares pålägg. Tanken med själva hårdvaran som systemet körs på är inte alltid lika glasklar. Förra årets Nexus-modeller fungerade som prisdumpare, med utmärkt hårdvara till oförskämt lågt pris. Årets Nexus-enheter Nexus 9 och Nexus 6 har däremot gått upp ett steg i prisklass.

Surfplattan Nexus 9 utmärker sig för att ha en mellanstor skärm på 8,9 tum, men i 4:3 format, med precis samma form och upplösning som Apple Ipad, men på något mindre yta. Under skalet finns också chipsetet Tegra K1 med en dubbelkärnig 64-bitarsprocessor på 2,3 GHz. Det är HTC som står för bygget, och vi kan börja i den änden.

Test: Sony Xperia Z3 Tablet Compact

HTC är kända för sin exklusiva design. Med sin One-serie av telefoner har de gjort branschens snyggaste metallmobiler, men med till exempel Desire 816 visade de att de även kunde få plast att kännas exklusivt. Med Nexus 9 lyckas de dock inte briljera. Trots metallram i konstruktionen utstrålar plattan inte någon större kvalitetskänsla, designen känns tvärt om rätt anonym. På Samsungs enheter har modellerna i vitt alltid en hårdare finish på plasten som gör att de känns ännu plastigare, detta enligt uppgift för att den vita färgen annars snabbt ser skitig ut. Nexus 9 bekräftar att Samsung har rätt, för det tar mindre än en vecka av normalt användande innan den matta plasten på vår vita Nexus 9 ser rejält smutsig ut.

Skärmen då, den är bra utan att vara fantastisk. Som ofta är fallet med skärmar baserade på LCD-teknik blir det svarta inte riktigt svart, och vid skärmens kant förekommer ljusläckage som gör att färgen skiftar mot vitt. Men respons, skärpa och färgåtergivning i övrigt är oklanderliga.

4:3-formatet på skärmen har sina för- och nackdelar. Då det är samma format som Ipad använder är det ju rätt etablerat för surfplattor, och ska du just surfa på nätet får du stor skärmyta samtidigt som du lättare når över hela skärmen om du ska skriva text, och skärmtangentbordet täcker mindre del av skärmytan när du skriver. Den största nackdelen är om du ska titta på film. Då får du filmen i vad som känns som en smal remsa mitt på skärmen med svarta fält över och under. TV-serier gör sig naturligtvis bättre.

För TV-tittandet kan ett par bra högtalare vara av värde om du inte vill sitta med hörlurar (följer inte med). HTC har utrustat plattan med sin Boomsound-teknik för bättre högtalarljud i små enheter, men jag tycker inte de har lyckats fantastiskt bra. Visst, ljudet ur högtalarna är bättre än på många mobila enheter, men jämför jag med HTC:s mobil Desire 816 tycker jag ljudet är något sämre, detta trots att den senare är betydligt mindre och därmed har mindre plats för högtalarelement. Själva storleken på 8,9 tum tycker jag är en trevlig kompromiss mellan en 7-tumsskärm som jag tycker ligger för nära mobilens och 10 tum som lätt blir otympligt att använda i kollektivtrafiken. Storleken håller också vikten nere, även om det finns gott om plattor som är både lättare och tunnare.

Chipsetet som driver plattan är för en gångs skull inte något av Qualcomms Snapdragon-varianter, utan ett Tegra K1 från Nvidia. Klockfrekvensen är på 2,3 GHz, men processorn har bara två kärnor jämfört med de fyra som är standard för Snapdragon. I gengäld använder kretsarna 64 bitar i stället för 32. Den som är van vid att beräkna prestanda efter antal processorkärnor och klockfrekvens kommer att få sig en rejäl överraskning, för i samtliga test vi kör, (Antutu, Geekbench, Vellamo, you name it), presterar Nexus 9 fenomenalt bra, en bra bit över toppmodellerna med Snapdragon 801 eller 805, och den enda enhet vi testat som slår Nexus 9 i prestandatester är Apples Ipad Air 2. Det handlar inte heller bara om att man optimerat för prestandatester, när jag kör ett grafiktungt spel sker animeringarna märkbart snabbare på Nexus 9 än på en enhet med Snapdragon 801 trots att den senare har lägre skärmupplösning.

Priset man får betala för den höga prestandan är att plattan blir varm, särskilt i över/vänsterkanten där processorn verkar sitta. Så här års när det nyper i fingrarna på busshållplatsen kan det vara rätt skönt, men jag undrar om plattan kan överhettas en varm sommardag. Att systemet Android 5.0 har stöd för 64 bitar medför också att man kan ha Android-enheter med mer än 3 GB arbetsminne, men det har man inte utnyttjat här utan man får nöja sig med 2 GB. Frågan är om det var för snålt tilltaget. Vid något tillfälle blinkar ett felmeddelande om lågt minne förbi och när jag installerar Clean Master för att kontrollera visar det sig mycket riktigt att jag ofta är uppe och nosar på mer än 85% minnesanvändning, detta trots att jag inte hunnit installera särdeles många appar. Sagda grafiktunga spel tar uppemot 350 MB minne men det borde fortfarande finnas gott om utrymme över, och jag kan inte svara på varför Nexus 9 verkar använda så mycket minne och om det kommer att få den att börja gå långsamt vid ännu högre belastning.

Möjligen drabbas även batteritiden. Den subjektiva upplevelsen av batteritiden, vilket också bekräftas av vårt batteritest, är att plattan inte klarar sig så långt på en laddning som man brukar vänta sig av en surfplatta. Särskilt i standbyläge tycker jag att plattan laddar ur snabbare än en surfplatta borde. Räkna inte med att den fortfarande är igång om du lämnar den ett par dagar.

Så kommer vi till själva systemet Android 5.0 Lollipop, och det väcker en del frågor om vad det är man egentligen testar. I dag är Nexus 9 en av få enheter med Android 5.0 men om två månader kommer de flesta toppmodeller med Android ha systemet så fördelar med nya funktioner i systemet är högst tillfälliga. Å andra sidan är det desto färre enheter som visar upp Android i Googles eget utförande utan pålägg från tillverkaren. Det är i det senare de mest påtagliga förändringarna av Android 5.0 har gjorts. Systemet är snyggt, riktigt snyggt. Där Android 4.4 mest började kännas rörigt och stökigt känns Lollipops Material Design verkligen designat.

Det finns många nya funktioner också, men här känns det mer som en evolution i stället för en revolution. Att runtimen Dalvik bytts ut mot ART gör till exempel att appar går snabbare, men annars är det inget man uppfattar som användare. Faktum är att om du har en enhet med Android 4.4 och uppdaterar till Android 5.0 lär du få svårt att ens hitta de flesta av nyheterna. För min del fick jag ofta titta på videotutorials eller liknande för att hitta funktioner, trots att jag visste att de fanns där någonstans. Ta till exempel prioriterat läge. Du kan välja vilka notifieringar som ska vara prioriterade, och du kan sedan slå på prioriterat läge så får du bara notifieringar från dessa, till exempel om du sitter i ett viktigt möte. Men den funktionen kan du såvitt jag kan se endast hitta i en meny som blinkar förbi om du justerar volymen.

Bland de mer uppenbara och användbara nyheterna är hanteringen av användarkonton. Du kunde redan tidigare ha flera användare på en surfplatta i Android, men funktionen har förfinats, och nu finns även ett gästläge där du kan välja vilka appar någon som lånar din platta ska ha tillgång till. Som en ytterligare förfining av denna funktion finns även vad Google kallar “skärmlåsning”, det vill säga att surfplattan låses till en viss app innan du lånar ut den. Även denna funktion är svår att hitta. Först måste du låsa upp den i inställningarna, sedan finns den som en diskret ikon i multitask-menyn som du i princip måste känna till för att upptäcka.

En del saker i Android 5.0 har närmast beta-karaktär. De två e-postprogrammen har blivit ett, vilket är bra, men du kan inte ta bort ikonen för det gamla, icke-existerande epostprogrammet som nu bara är en hänvisning. Du kan lägga in flera konton i Gmail, men när jag kopplar ett Imap-konto till appen upptäcker jag att det inte finns något sätt för mig att komma åt epost äldre än två veckor. Jag får frekventa uppdaterinar av Googles egna appar, en del välbehövliga som till exempel när jag börjar testa använder en tredjedel av skärmen till ren dekoration medan den har för lite utrymme att visa just kalendern snyggt, en uppdatering kommer medan jag testar och gör att kalendern får mer utrymme. Men en del av uppdateringarna genererar bara felmeddelanden när de ska installeras.

Android 5.0 är på intet sätt ett dåligt system och för det mesta flyter det på bra, men det är inte heller den revolution Google ibland vill försöka få det till. Detsamma kan egentligen också sägas om Nexus 9. Det är inte en dålig surfplatta, men den sticker inte heller ut tillräckligt i vare sig pris eller egenskaper (utom möjligen prestanda) för att vara ett självklart köp.

Å andra sidan

Erik Mörner: Jag hade höga förväntingar på Nexus 9, förväntningar som inte infrias. HTC har haft begränsad framgång på surfplatteområdet och Nexus 9 inger inget hopp om bättring. Liksom mjukvaran som känns påtagligt ofärdig är hårdvaran också i behov av finslipning och det gäller både detaljfinnishen och att baksidan blir helt smutsig även när man är rädd om plattan.

Frågor och svar

Hur är Nexus 9 att surfa med? Chrome för Android är då inte världens snabbaste app, det märks på att surfupplevelsen hackar trots allt krut under huven. Det blir bättre med tredjepartswebbläsare som Opera.

Kan man titta på film på TV med HDMI-kabel? Nej, Nexus 9 har inte stöd för HDMI. Vill du titta på TV med den, släng med en Chromecast för 310 kr när du beställer din Nexus 9 på Google Play.

Hur är kameran? Ingen köper väl en surfplatta för att få en bra kamera, och håller du den tanken kommer du i vart fall inte bli besviken på kameran. På plussidan har kameraappen blivit mycket bättre i Android 5.0 och fått en del häftiga funktioner som linsoskärpa och photosphere.

Alternativ: Smidig androidplatta

Sony Xperia Z3 Tablet Compact har inte Android 5.0 än, men är tunnare, lättare och dessutom vattentät.