Test: Motorola Moto G (3rd gen)

Det är inte många mobiltillverkare som har ett så tydligt budgetfokus som Motorola. Faktiskt är det nästan så att de fokuserar mer på det låga priset än på de funktioner och användningsområden som deras produkter öppnar upp. Det här betyder dock inte att produkterna behöver skämmas för sig utan pekar snarare på en inställning att de senaste funktionerna i mobilvärlden inte ska vara tillgängliga endast för den som vill lägga en mindre förmögenhet när de köper telefon, utan för betydligt fler.

För att lyckas med det här behöver förmodligen Motorola arbeta mer effektivt än sina konkurrenter och det tydligaste tecknet på det är hur orörd deras Androidversion är. När vi tidigare talat med Motorolas marknadschef om detta så har hon sagt att det är dumt av dem att lägga arbetstid på att förändra ett system som Android när det i grunden är så välgjort och omtyckt. Hon tillade då också att de istället försöker skilja ut sig från mängden genom att skapa smarta sätt att anpassa sin telefon, med mjukvara såväl som med anpassningar i hårdvaran. För den dyrare modellen Moto X har Motorola Motomaker på webben där man kan anpassa telefonens utseende. Nya Moto G har bara begränsade sådana anpassningsmöjligheter och eftersom vi i Sverige inte får tillgång till Motomaker får vi nöja oss med att byta skal på telefonen. Det finns i alla fall i en rad olika färger utöver svart eller vitt, vilket är telefonens färg när du köper den.

Test: Moto X Play

Motorolas främsta kännetecken utöver att de har ett rent Androidgränssnitt är att de alltså är prisvärda och även att de prioriterar olika typer av smarta sensorer som hjälper telefonen att anpassa sig till dig. Den naturliga utvecklingen är att de mest avancerade av de här funktionerna kommer först till de dyrare modellerna och sedan i takt med att tekniken blir billigare även letar sig ner till de billigare telefonerna. Nya Moto G (2015) är mellanmodellen i Motorolas uppställning av telefoner, mer påkostad än Moto E, men lite bantad jämfört med de två nya Moto X-modellerna. Därför är också anpassningsfunktionerna lite mer bantade.

Den första “smarta” funktionen upptäcker jag faktiskt av en slump. När jag en sen kväll är på väg från en konsert med telefonen i handen börjar plötsligt fotolampan lysa och anledningen är att en av snabbfunktionerna aktiverats utan min avsikt. För att starta ficklampefunktionen ska du “hugga” med telefonen i luften två gånger. Mer nytta har jag av den andra tillgängliga funktionen som är baserad på hur du rör telefonen. Genom att vrida telefonen upprepade gånger startar kameran och särskilt när jag har andra handen upptagen är det här ett riktigt snabbt och smidigt sätt att göra just det. Istället för att först låsa upp skärmlåset och sedan hitta kameraikonen.

Kameran har dock ingen fysisk kameraknapp vilket jag kan sakna, ja den har faktiskt ingen avtryckarknapp ens i kameraappen. Därför ska man istället trycka var som helst på skärmen för att ta en bild och jag tycker inte alltid att autofokusen hänger med, vilket gör att man kan behöva trycka av flera gånger. Med en fysisk kameraknapp kan man ju själv fokusera genom att hålla ner knappen till hälften innan man trycker av. Med en kameraknapp i kameraappen kan man ju på liknande sätt först fokusera och sen trycka av, men nu går alltså inget av det.

Kameraappen är i alla fall integrerad med fotoalbumet på det viset att man drar med fingret åt vänster för att komma till de senast tagna bilderna och till höger för att få fram ett hjul med kamerainställningarna. Just hjulet för ikoner är lite olyckligt, eftersom det gör att bara fem av 13 ikoner är synliga. Det blir dålig överblick och svårt att snabbt hitta rätt. Bilderna från kameran blir i alla fall bra för att vara i den här prisklassen, även om det då kan vara svårt att få till fokus på första försöket alla gånger. Kameran klarar heller inte mörker lika bra som de bästa telefonerna, men det ska man heller inte räkna med i den här prisklassen.

För visst märks det att kameran i Motorola Moto G är en bit efter de bästa precis som att man märker på materialvalen och kvalitetskänslan att det här är just en mellanprismodell. Telefonen känns hållfast och tålig, men definitivt inte påkostad. Materialet är plast och skalet på baksidan har en djup räffling som gör att i alla fall den vita modellen kan se lite smutsig ut ganska snabbt. Det är det här skalet som man kan byta ut om man vill ändra färg på sin telefon.

Om det yttre i alla fall till viss del visar på telefonens låga pris, utan att för den skull stjälpa den, så tycker jag att skärmen är betydligt bättre än man kan förvänta sig. Det är lätt att som tillverkare spara in på kvaliteten på den så viktiga skärmen, men den minan tycks Motorola ha undvikit att gå på. Jag lägger direkt när jag får telefonen i min hand märke till skärpa och färgåtergivning i skärmen som hör till de bättre i den här prisklassen. Telefonen är dessutom vattentålig (IPX7) vilket inte är alls vanligt, särskilt inte i den här prisklassen. Under testperioden har den utsatts för både kortare dopp och längre ihållande spöregn utan att klaga. Det är skönt att slippa vara orolig över regnskurar som annars hade kunnat förstöra mobilen.

Det irritationsmoment som jag främst tänkt på under testperioden är kopplat till lagringsutrymme och prestanda. Mobilen har 8 gigabyte lagringsminne och 1 gigabyte arbetsminne. Det finns en variant med 2 och 16 gigabyte men den säljs i dagsläget inte i Sverige. Jag började att testa telefonen utan att ha något minneskort i, vilket begränsade det tillgängliga lagringsutrymmet till cirka 4 GB, något som snabbt fylldes. Det gjorde så klart att jag helt sonika satte i ett minneskort och fyllde upp telefonen med flera appar plus bilder och filmer från kameran vartefter jag tog nya. Det i sin tur gjorde att jag började känna att telefonen vid vissa tillfällen var lite väl långsam. Det kan till exempel ta 3–4 sekunder från det att du trycker på hemknappen tills dess att du faktiskt ser hemskärmen. Det ser alltså ut som om Moto G får lite svårt att hålla tempot om du fyller den med alltför mycket appar, men med färre saker installerade märkte jag inte av problemet.

Å andra sidan

Elias Nordling: Det största problemet med den här telefonen är att den erbjuder så blygsamma förbättringar mot förra årets Moto G, som i dag kostar tre fjärdedelar av vad nya Moto G går för. Kameran har blivit bättre och vattentätt är bra, men är ingetdera viktigt för dig kan du lika gärna köpa förra årsmodellen.

Frågor och svar

Hur påkostad känns telefonen? Telefonen känns välgjord utan att för den skull använda lyxiga material. Plast är materialet och passform och tålighet känns bra.

Finns några ovanliga specialfunktioner? I viloläget kan telefonen visa aviseringar från appar i en del av skärmen så att du kan se utan att hela skärmen behöver tändas och utan att du måste låsa upp skärmlåset.

Är kameran något att ha? Den är klart godkänd för att vara i den här prisklassen, men jag saknar en kameraknapp, fysisk eller i kameraappen. Det hade förenklat.

Ett alternativ:

Vattentålig: En annan Android som liksom Moto G är vattentålig och i samma prisklass är Sonys Xperia M4 Aqua.