Test: LG Watch Urbane

Detta är LG:s tredje smarta klocka. Utbudet av smarta klockor som fungerar hyfsat felfritt är fortfarande begränsat. De flesta klockor är fortfarande beroende av att en telefon finns inom en speciell radie. Tillverkaren fortsätter omfamna trenden för runda klockor och här finns även indikationer på att företaget siktar på mer oberoende klockor. Man lyckas få fram känslan av en vanlig klocka men den handikappas av att inte vara utomordentlig på någonting.

Det börjar inte bra. Mitt första intryck av LG Watch Urbane är att den inte vill användas och helst inte heller kopplas till en telefon. 30 minuter tar det innan klockan och telefonen skakar Bluetooth-händer och kopplas samman. Ihopkopplat och klart händer det tyvärr fortfarande att de två enheterna inte hittar varandra. Det är enormt irriterande och gör att man ibland tar upp telefonen istället.

Problemet med att koppla telefonen till klockan är inte nytt för LG, eller andra tillverkare, även i test för tillverkarens tidigare klockor har vi pekat ut problemet. Det finns klockor idag som inte lider av det lika allvarligt, som Sonys klocka som släpptes i januari, så att man ändå inte har fixat det här problemet känns… gammalt.

Mikrofonen i klockan fungerar inte heller optimalt. Eftersom tillverkaren har bestämt sig för att implementera stöd för det i nästan varenda klocka så det skulle vara intressant om funktionen faktiskt fungerade också. Klockan förstår sällan det jag säger rätt och ibland har det urartat med att jag behövt förklara varför mitt svar till en väns meddelande blev oläsligt. När jag hade sagt mitt och kollade på skärmen stod det “och för att du svarade inte vill kunna vara en värk höger till vänster.” Jag minns inte exakt vad jag sade, men jag kan garantera att inte det var detta. Problemet går till viss del att kringgå genom tredjepartsmenyer. Det löser dock främst att du snabbt kan ta dig mellan olika appar utan rösten, själva igenkänningen förbättras inte.

Förutom att kontrollera klockan med rösten kan du nu snabbt rotera handleden för kan gå igenom notifieringar. Du roterar bort från dig för att öppna upp en notifiering och få mer detaljerad information, roterar du en gång till går du vidare till nästa. Avvisar notiferingarna gör du åt motsatt håll. En gång baklänges för att minimera notifieringarna och en gång till för att avvisa dem.

I teorin låter detta dig gå igenom olika information utan att ens lyfta på andra handen, men det fungerar inte alltid. Missar klockan att du vred på handleden så måste det upprepas tills det registreras. Men detta var inte ett konstant problem och ofta behöver du bara rotera handleden mellan en till tre gånger, så det fyller ändå en funktion. Bär du på en kasse eller drar en resväska bakom dig slipper du stanna för att kolla de senaste notifieringarna.

Menyer, gränssnitt och användarvänligheten som kommer med Android Wear är sådär. Som nämndes innan går det att förbättra upplevelsen genom tredjepartsmenyer. Det är tacksamt, för här tvingas du skrolla app-för-app nedåt tills den du vill använda visar sig. Under vår testperiod utgjorde det inga större problem, men det mot slutet irriterade det tills en tredjepartsmeny installerades istället.

Hårdvaran
Batteriet i klockan räcker mellan en till tre dagar ungefär. Det beror på vad du gör med den. När jag hade wifi och bluetooth aktiverat räckte batteriet från morgon till kväll och lite till, men det fanns ändå behov av att ladda den på kvällen. Stänger du av wifi och bluetooth går det att klara sig betydligt längre, men då försvinner också lite av poängen med en smart klocka. Vill du däremot bara hålla koll på tiden och slippa notifieringar kan du avaktivera funktionerna för att spara lite extra på batteriet. Detta kom personligen till användning under en resa långt norrut där det saknades kontaktuttag.

Laddningsdockan till klockan är trådlös och hålls igång genom Mikro-USB. Laddaren har ett magnetfäste och lägger du klockan på körs laddningen i gång automatiskt. Tack vare magnetfästet så ramlar den heller inte av särskilt lätt. Laddningsdockan tar ungefär lika mycket plats som klockans skal så den är lätt att ta med sig. Klockan klarar sig däremot mindre bra i denna storleken.

Skärmen är samma som på LG G Watch R. Den är rund, har samma upplösning och samma storlek vilket inte bjuder på den bästa skärpan men ändå är bekvämt nog för ögonen. Ljusstyrkan i skärmen är däremot överdrivet stark. Även i fullt dagsljus har jag svårt att motivera annat än lägsta möjliga ljusstyrka. Det är då bekvämt att titta på klockan i alla lägen men tar du upp klockan mitt i natten med full styrka i gång kan du bli blind för ett kort ögonblick. Skulle du inte hålla med kan du byta mellan en av sex ljusnivåer.

Skönt är att det knappt märks något lagg i klockan. Max fyra gånger har det märkts att klockan har arbetat mer än vanligt, men det frös inte utan ryckte bara till ett ögonblick. Byte mellan appar går felfritt och även klockans ficklampeläge kan komma till användning tack vare den ljusstarka skärmen. Inte för att du lär krypa runt i ladugårdar med bara klockan på, men i brist på annat är den godkänd.

Inte för träning
För de som föredrar att alltid ha skärmen på går det utmärkt. Den byter då efter några sekunders inaktivitet till att bara lysa upp pixlarna som visar den nödvändigaste informationen. För hemskärmstemat Google Fit innebär detta en enkel pekvisarklocka och antalet steg du har tagit under dagen.

Går du ute mycket eller tränar eller vill hålla koll på hur många steg du har tagit finnns det appar för det på telefonen. Telefonen är hemsk på att faktiskt förstå hur många steg du har tagit. Förutom att räkna steg när jag sitter still (jag har gått 22 stillasittande steg sen jag började skriva det här testet) så räknar den ofta många steg över det egentliga antalet. Majoriteten av tiden så har stegräknaren lagt på nästan 50 procent på antalet steg jag tagit.

Vill du däremot hålla koll på hjärtfrekvensen känns det som att LG lagt lite mer tid på att få det rätt den här gången. Jag har inte stött på några bisarra siffror efter sömnen som vi noterade med föregångaren. Men även om hjärtfrekvensnivån fungerar schysst tror jag inte att klockans form passar för trännig. Den är inte särskilt ergonomisk och den väger tillräckligt mycket för att distrahera under exempelvis löpning.

Klockans design är, som det hintades om innan i texten, nästan identisk med LG G Watch R. Av någon anledning bestämdes man sig för att det vore en bra idé att göra klockan tjockare. Det rör sig om lite mer än en millimeters skillnad och klockan är bara några gram tyngre än sin föregångare. Det låter inte som mycket men det känns i handleden. Klockans tjocklek spelar störst roll här då jag alltid känner av klumpen som sitter ovanpå, särskilt om jag lösgör bandet som håller kvar klockan. Springer eller joggar du kan klockan skumpa obekvämt på handleden.

Utseendemässigt finns det inget särskilt att klaga på. Personer i tunnelbanan har aldrig frågat vad för sorts missfoster som sitter på min vänstra handled. Har jag inte använt klockan så har jag heller inte fått några undrande blickar. Ljusstyrkan stör inte när du inte använder klockan, men roteras klockan när du har aktiverat att den ska känna av handledsgester så blinkar den till. Funktionen är nu avstängd.

Trots ett tappert försök känns det inte som att LG har hittat hem riktigt än. LG Watch Urbane är ett steg i rätt riktning men som med tidigare modeller har man inte tillräckligt stabila grundfunktioner. Ska man slåss med konkurrenterna i toppen måste man eliminera de störelsemomenten som redan finns.