När LG G Flex, föregångaren till Flex 2 lanserades vid slutet av 2013 kändes den mest som en kuriositet. Den krökta skärmen, telefonens böjlighet och baksidan där repor skulle försvinna av sig själva var alla intressanta, men när de kombinerades i en stor telefon med lågupplöst skärm, utan imponerande prestanda, och till ett skyhögt pris blev det genast mindre spännande. Då ingen av specialegenskaperna var något man var villig att betala extra för kändes G Flex mest som en marknadsföringsgrej av LG, en uppvisning av vad som var möjligt snarare än praktiskt.
Därför blev jag rätt överraskad när LG lanserade en uppföljare till G Flex. Ännu mer överraskad blev jag när jag började testa LG G Flex 2. För det här är en genuint intressant telefon som är värd en närmare titt för alla som funderar på att köpa en ny toppmodell.
Låt oss börja med det mest uppenbara. Ja, detta är en telefon med böjd skärm. LG framhåller en rad fördelar med detta, och jag kan bara konstatera att de inte är ute och cyklar här. Telefonen är verkligen skönare att hålla mot örat och mikrofonen hamnar närmare munnen, precis som med en gammaldags telefonlur. Telefonen blir verkligen skönare att ha i bakfickan på byxorna men är inte så böjd att den funkar sämre att ha i jackfickan. Det blir lite skönare att svepa över skärmen när den är böjd åt samma håll som tummens rörlighet. Och hamnar telefonen med skärmen neråt på gatan riskeras den inte att repas av gruset.
Annons
Alla de här fördelarna är subtila och inget jag skulle betala extra för egentligen, men nu kostar telefonen 6000 kronor, en bit billigare än både HTC One M9 och Samsung Galaxy S6, samtidigt som den har specifikationer som gör att den tål att jämföras med båda dessa.
Annons
Telefonen är också flexibel. Om du lägger den med skärmen neråt och trycker till kan du räta ut den så den blir rak. Det finns naturligtvis ingen som helst anledning att göra detta, men LG hävdar att den fjädrande konstruktionen minskar risken att telefonen går sönder när man tappar den, något som de rimligen har rätt i även om vi inte stresstestat mobilen i praktiken.
För att ytterligare stärka tåligheten har för övrigt LG härdat glaset (som är av typen Gorilla Glass 3) med en egenutvecklad metod som sägs stärka stöttåligheten ytterligare.
Om vi håller oss vid skärmen ett tag till har den 1920 x 1080 pixels upplösning på 5,5 tum. Det är inte det bästa som finns på marknaden men du måste ändå anstränga dig rejält för att uppfatta pixlarna. Skärmen är av Oled-typ, vilket innebär att du inte behöver fundera över betraktningsvinklar. Det svarta är svart och övriga färger känns väldigt naturtrogna, inte alls så överdrivna som OLED-skärmar ofta är inställda på. Det är och hade varit en riktigt bra skärm, även om den inte hade varit krökt.
Den självläkande baksidan känns då mer som en gimmick. Den ger telefonen en väldigt glansplastig känsla. LG tonar ned hur effektiv ytbehandlingen är. Drar du relativt hårt med en nyckel över baksidan kommer du få en repa som inte går bort. Men de där småreporna som plast samlar på sig vid normalt användande klarar ytbehandlingen av rätt bra. Och visst är det lite coolt att dra en tunn repa på baksidan med ett metallföremål och se hur den försvinner på ett par sekunder. Men efter en veckas användning har vi ändå dragit på oss permanenta mikrorepor. Och ärligt talat. Hade baksidan till exempel varit av glas hade den varit betydligt mer reptålig.
En annan specialgren för LG är att man minimerat ramarna runt skärmen genom att flytta knapparna till mobilens baksida. Det är aldrig något jag blir riktigt bekväm med och jag upplever att jag ofta famlar efter knapparna som jag ju inte ser när jag använder mobilen. LG har även lagt till möjligheten att väcka skärmen genom att knacka två gånger på den, och jag märker att jag hellre gör det än använder den vanliga a/på-knappen. Det går även att stänga av skärmen på samma sätt, men då får det inte vara några knappar att trycka på där du knackar. LG gillar för övrigt det där med knackningar, du kan även lägga in en knack-kod som skärmlås på mobilen. I praktiken tycker jag dock inte det tillför något jämfört med en vanlig svepgest.
LG G Flex 2 var den första mobilen som lanserades med chipsetet Snapdragon 810, mest för att man lanserade den så långt innan säljstart. I praktiken kommer den nu ut ungefär samtidigt som HTC One M9. Chipsetet är telefonens motor, som påverkar allt från vilka datahastigheter telefonen stödjer till prestandan och om menyerna laggar.
Just Snapdragon 810 var tänkt att vara flaggskeppet som skulle driva alla vårens prestandamobiler, men det har omgivits av rykten om problem med överhettning och att chipsetet presterar sämre än väntat för att den måste gå ner i klockfrekvens när det blir för varmt.
När vi kör mobilen genom en serie prestandatester märker vi att den blir varm när den får jobba hårt, men om det är varmare än äldre modeller vid tung belastning så är skillnaden marginell. Det gäller å andra sidan prestandan också. G Flex 2 är marginellt snabbare än till exempel Nexus 6 med förra generationens chipset. Det räcker fortfarande till att göra den till en av de snabbaste mobilerna på marknaden, men vänta er inga dramatiska förbättringar mot förra årets toppmodeller. Fortfarande kan man se lagg här och var när man till exempel använder webbläsaren.
Mobilen är försedd med Android 5.0, men jag är tvungen att se efter i inställningana för att känna mig säker på det. LG:s eget gränssnitt dominerar mobilen, och här har man prioriterat att det ska vara likt tidigare modeller, och de ändringar i designen som Google gjort i och med Android 5.0 märks alltså inte så mycket. Det är inte utan fördelar, du får till exempel bättre kalender- och epost-appar.
Jag gillar LG:s app Smarta kort. Den bygger lite på samma koncept som Google Now, det vill säga att den samlar in information om din plats och ditt beteende och ger dig tips som du kanske inte visste att du behövde. Tipsen är dock av annan karaktär än Googles. Till exempel talar den en solig morgon om för mig att jag kan vänta väderomslag på eftermiddagen och därför bör ta med paraply när jag går till jobbet.
Skärmtangentbordet är också värt att nämna. Det har en separat sifferrad, och du kan själv justera storleken genom att dra i en list. Större tangenter innebär förstås mindre skärmyta när tangentbordet är uppe, men du får själv bestämma vad som är en lagom kompromiss.
I övrigt är det inte påfallande mycket extraappar som LG lagt in, och samtliga av dessa går att avinstallera. Det här är något LG har varit bra på länge, inte bara i G Flex 2.
Kameran i LG G Flex 2 är ungefär densamma som i föregångaren G3, med bland annat företagets omtalade laserstyrda autofokus. Laserfokusen märks framför allt på att jag lyckas ta ovanligt skarpa bilder på rörliga föremål, till exempel passerande bilar. Kameran presterar på det hela taget riktigt bra.
LG rekommenderar det inte, men luren klarar av att "tryckas ut" om det är så.
Vi det här laget har de flesta byrålådan full med mobilladdare, men det kan ändå vara värt att packa ner den du använder för närvarande och köra med den som följer med i kartongen till G Flex 2. Den har nämligen en snabbladdningsfunktion som gör att mobilen går från noll till fullt batteri på strax över en timme. Riktigt trevligt!
Hade LG G Flex 2 varit en vanlig platt telefon hade den fortfarande varit intressant för sin kombination av pris och prestanda. Vi hade kanske önskat oss ännu lite högre upplösning på skärmen, men hade inte klagat. Den krökta skärmen å sin sida ger fördelar som är väldigt subtila. Men när den samtidigt inte medför några nackdelar gör den en redan bra telefon ännu bättre, och på sitt eget vis förtjänar G Flex 2 att jämföras med de bästa på marknaden just nu.
Å andra sidan Erik Mörner: Mitt första försiktiga test av den läkande baksidan resulterar i två permanenta repor. Jag kommer inte heller överens med det faktum att alla fysiska knappar samlats på baksidan. Trots tid att vänja mig ser jag bara nackdelar med den placeringen eftersom man inte ser och måste leta med fingret. Kameran är relativt långsam mellan varje tagen bild, men med allt detta sagt är jag ändå positiv till bland annat prestanda och allmänt intryck, liksom prislapp. Mobils batteritest Batteriets videotid: 7 tim 55 min Frågor och svar Jag har sett olika uppgifter om hur mycket minne mobilen har. Vad är det som gäller? G Flex 2 finns i två varianter. En med 16 gigabyte lagringsutrymme och 2 gigabyte arbetsminne, och en med 32 gigabyte lagring och 3 gigabyte arbetsminne. Det är dock bara den förra som säljs i Sverige. Blir telefonen varm när man använder den? Ibland kan man märka av att den blir lite varm, även vid normal användning, men det blir aldrig obehagligt. Hur är det medföljande headsetet? Hörlurarna känns påkostade, med bra ljud för musik, rejäl volym och platt kabel för mindre sladdtrassel. Ett alternativ: Udda skärm Samsung Galaxy S6 Edge. Är du framför allt ute efter en udda skärm som drar ögonen till sig är Samsung Galaxy S6 Edge ett alternativ. Den är betydligt dyrare och krökningen har här inte alls någon funktion att tala om, men den är ack så snygg. Testbild Fördelen med laserfokus märks främst när man ska fånga föremål som rör sig på bild. Krökning: 700 mm radie. Krökningsradien är 700 mm, det vill säga om du lade telefonerna i en cirkel skulle den ha radien 700 mm. Enligt LG är det samma krökning som på deras tv-apparater, om man tar hänsyn till skillnaden i avstånd när du tittar.
Skärmupplösning: 1920 x 1080 pixel: På skärmar i storleken 5,5 tum och uppåt kan det finnas en poäng med ännu högre upplösning, men den full HD-upplösning som LG G Flex 2 bjuder på känns ändå fullt tillräcklig.
Chipsetet: Snapdragon 810: Snapdragons värstingchipset imponerar inte direkt, men det är synd att klaga då detta fortfarande är en av de snabbaste mobiler som gjorts, om än med liten marginal jämfört med föregångaren.
