Läsplattor ockuperar en liten men till synes stabil nisch som inte visar några tecken på att konkurreras ut av mobiler eller surfplattor. Det främsta argumentet för och emot läsplattor i stil med Kobo Libra Colour ligger i skärmtekniken, som i vardagligt tal brukar kallas e-papper.
Fördelen med e-pappersskärm är att den till skillnad från en lcd- eller Oled-display visar information utan någon bakgrundsbelysning. Det gör dels att den drar mycket mindre ström och att du därmed får väldigt lång batteritid på plattan. I de perioder jag använt Kobo Libra Colour dagligen längre perioder har jag inte behövt ladda så ofta som varje vecka, och när den blivit liggande har batterimätaren knappt rört sig alls.
Dels fungerar skärmen utmärkt, ja snarast bäst, i direkt solljus, och över huvud taget gör det faktum att den är mer lik vanligt papper att den tilltalar dem som av en eller annat skäl inte gillar att läsa längre texter på vanliga skärmar. Dessa får väl sägas vara den huvudsakliga målgruppen för Kobo Libra Colour.
Annons
Nackdelen med skärmtekniken är dels att den är långsam, som bäst tar det nära sekunden att utföra en förändring på skärmen med Kobo Libra Colour, dels att man har svårt att riktigt leva upp till idealet elektroniskt papper. Bakgrunden blir gärna lite grådaskig och kontrasten sämre än på riktigt papper. Personligen kommer jag på mig själv med att tycka att skärmen på Kobo Libra Colour har lite för dålig kontrast även i direkt solljus, och jag trivs nästan bättre med skärmen i mörker, då en svag bakgrundsbelysning slås på för att göra texten läsbar. Men så får jag också erkänna att jag hör till dem som trivs med att läsa på vanlig skärm.
Annons
Kompakt och lätt
Om vi tar och backar lite är Kobo ett dotterbolag till Rakuten, ett japanskt teknik-konglomerat, och Libra Colour är en rätt kompakt e-boksläsare. Den är stor som två mobiler ungefär, men väger som en mobil, vilket gör att den slinker med i väskan betydligt bekvämare än en surfplatta. Den är ju dessutom rätt mycket billigare än de flesta surfplattor. Baksidan är i återvunnen plast.
Nackdelen jämfört med en surfplatta är att skärmen kan kännas lite liten, och den lite låga kontrasten mellan text och bakgrund gör att jag vill skruva upp textstorleken. Då ryms det inte så mycket text åt gången på sidan.
Kobo Libra Colour har såklart färgskärm, det hörs ju på namnet, något som inte är en självklarhet för elektroniska pappersskärmar. Det är inte heller något som självklart är en fördel. Färgerna på Kobo Libra Colour känns väldigt urtvättade, och bilder är av andra skäl vi snart kommer till ändå inte plattans starka sida.
De flesta vill nog ha en e-boksläsare för att läsa just e-böcker. De gillar att läsa på papper men tycker det är lite slösigt eller tar för mycket plats, med en e-boksläsare kan du ju ha hela biblioteket med dig.
Att få in böcker i e-boksläsaren är lite bökigt men det är knappast Kobos fel. Det handlar snarare om de kopieringsskydd som förlagen lägger in för att förhindra att du sprider e-böcker fritt. För en bok måste jag till exempel installera särskild programvara från Adobe på en dator för att kunna läsa den, men givet de komplicerade instruktionerna för att aktivera min bok fungerar Kobo Libra Colour felfritt och känns alltid igen av de system jag provar. Har du en bok som inte är kopieringsskyddad kan du lägga den i Google Drive eller Dropbox för att föra över till E-boksläsaren som har stöd för dessa tjänster.
Du kan också lyssna på ljudböcker och spara artiklar som du läser på plattan, men det finns annars inga egentliga appar på plattan och du kan inte installera nya funktioner.
Bekväm att läsa med
När jag läser en vanlig bok använder jag förmodligen de två knapparna för att bläddra bakåt och framåt, och utformningen gör att E-boksläsaren ligger bra i en hand och är skön att hålla i, även under längre tid. Det funkar lika bra att hålla med vänster som med höger hand.
Skärmen är också pekskärm, och det använder jag till att till exempel ändra textstorlek eller styrkan på bakgrundsbelysningen. Här märks dock de tekniska begränsningarna, för plattan är verkligen inte snabb. Det gör att jag ofta hinner trycka en extra gång innan jag får respons. Gränssnittet är inte heller alltid intuitivt och det händer att jag bläddrar sida istället för att få upp menyn som jag tänkt mig.
Läsarens begränsningar visar sig på allvar när jag tar mig för att ladda in dokument i A4-format för att kunna läsa dem utan att behöva skriva ut dem. Skärmen är för liten för att kunna visa en hel A4 samtidigt i läsbar storlek, och när jag zoomar in och panorerar runt går det plågsamt långsamt, ibland tar det en dryg sekund innan bilden visas och då kan jag ha hoppat för långt fram.
Om jag läser en bok med bilder eller kartor i går det dels långsamt att bläddra fram till dessa, dels har jag svårt att få dem att visas i en läsbar storlek. Färgskärmen tillför därför inte mycket.
Kobo säljer ett antal tillbehör till plattan. Av dessa kan jag rekommendera det skyddande locket. Det skyddar skärmen från skador utan att göra plattan särskilt mycket klumpigare. Det kan också fungera som något slags stativ men det är mindre användbart. Det finns också ett genomskinligt skal utan lock, som därmed inte skyddar skärmen särskilt, och baksidan är ju redan i plast. Slutligen finns det en pekpenna. Den fäster magnetiskt vid plattan, laddas via USB-C, och används framför allt för att anteckna på och göra understrykningar i PDF-dokument. När jag gör det är responsen förvånansvärt snabb och givet att du står ut med att långsamt panorera dig runt i dokumentet är pennan riktigt användbar.
Känslan är ändå att Kobo Libra Colour är som bäst när du just läser e-böcker, och extrafunktioner som färgskärm och pekpenna som tillval tillför inte så mycket som man skulle kunna hoppas.
Betyg:
7/10
Typ: E-boksläsare med färgskärm
Mått: 161 x 114,6, 8,3 mm
Vikt: 199 g
Skärm: 7 tums pekskärm i färg, E Ink Kaleido, 1680 x 1264 pixel
Lagring: 32 GB
Anslutningar: Bluetooth, Wifi 5, Usb C
Batteri: 2050 mAh
Pris: 2700 kr
