På kartongen till JBL Endurance Peak ser vi någon med headset som friklättrar på en bergvägg. Efter att ha använt headsetet en hel del känner jag att man ringat in den perfekta målgruppen rätt väl där. För oss andra bjuder headsetet på lite väl mycket begränsningar.

Helt trådlösa öronsnäckor är ju ingenting nytt vid det här laget. JBL Endurance Peak utmärker sig i mängden främst genom att vara stora och rätt klumpiga, och formgivna som gammaldags hörapparater.
Det innebär också att etuiet som innehåller reservbatteri, är stort som minst fyra Airpodsfodral, och det känns inte särskilt smidigt att ha i fickan.

Test: JBL Everest Elite 150 NC

Öronsnäckorna har en bygel som ska krokas fast bakom örat vilket är pilligt och tar lite tid. Bygeln fungerar också som av och påknapp, och när deras magnetlås lossas sätts hopparningen igång. Problemet är att de knäpper ihop sig spontant, så jag måste antingen pilla fast dem i örat eller hålla upp dem med ena handen samtidigt som jag parar ihop på mobilen med andra.

Ramlar inte ur örat

Nåväl, när allt det är avklarat sitter headsetet som en smäck utan minsta risk att trilla ur, vilket jag misstänker är uppskattat när du hänger på en bergvägg. De är också rätt bekväma.
Man kunde tänka sig att även en löpare skulle uppskatta headset som sitter som gjutna, men öronpluggarna är av in-eartyp och väldigt mycket rörelsljud fortplantas från kroppen. Jag behöver knappt mer än gå raskt för att musiken ska dränkas helt av mina steg. Bättre för atleter som rör sig långsamt, alltså.

Nokia True Wireless Earbuds testade

Headsetet styrs med touchkontroller på höger snäcka. Du använder enkeltryck, dubbeltryck och svep upp och ner för att styra. Förutom att man kan hinna slå av och på musiken ett par gånger när man lirkar headsetet på plats är det inte en av de saker jag stör mig på med JBL Endurance Peak.

Musikljudet i headsetet är angenämt utan att vara fantastiskt. Basen är rätt uppskruvad, medan jag tycker att mellanregistret är lite svagt.

Det säger sig självt att du inte kan hålla på med klättring och titta på film samtidigt, men om du ändå skulle få för dig att använda JBL Endurance Peak för ditt Netflix-tittande kommer du att märka att ingen av personerna i din favoritserie talar med läppsynk. Ljudfördröjningen skulle möjligen kunna vara ett tecken på att man använder rikligt med buffring för att garantera att signalen aldrig bryts, men det gör den tyvärr ändå, kanske någon gång per timmes lyssnande.

På den där bergväggen vill du förstås inte heller bli störd av telefonsamtal, och dessa är inte heller prioriterade av headsetet. Fördröjningen slipper man tack vare att headsetet växlar över till mono och du bara får ljud på höger öra när du ringer. Trots det är den vanligaste repliken jag får när jag talar i headsetet “ursäkta, du hörs lite dåligt”.

Det är således rätt mycket som JBL Endurance inte är bra på, men visst är de bekväma, sitter fast bra, och trevliga att lyssna på musik i. De är också vattentäta och därmed lämpade för utomhusbruk. Såvida du inte bullrar för mycket när du rör dig, alltså.