Apples Airpods var på intet sätt först, men sedan de lanserades har helt trådfria headset som endast består av två öronsnäckor som sätts i örat definitivt blivit en egen produktkategori, och Run är Jaybirds bidrag. De är dyrare än Apples Airpods, men känns också mindre plastiga, med en metallram som även fungerar som antenn.

Jaybird, som ägs av Logitech, har ett tydligt sportfokus på sina produkter, vilket bland annat innebär att de ska vara svettåliga och sitta fast ordentligt i örat. Jaybird Run är helt klart de bekvämaste minipluggar jag testat, med gummibågar som krokar i örat utan att trycka för mycket. Det finns förstås ett helt batteri av öronsnäckor och bågar att välja mellan för bästa bekvämlighet, men det får ju betraktas som standard för headset av det här slaget. Det känns som risken att Jaybird Run ska trilla ur örat spontant är noll, samtidigt som man inte upplever det som om man tryckt in en stor klump häftmassa i örat.

Test: Nya Apple Airpods (2019)

En annan sak som är behagligt är ljudet. Högtalarna levererar ett välbalanserat och detaljrikt ljud där inga frekvenser sticker iväg, och som tål att lyssnas på även med hög volym. Därför är det nästan lite synd att man begränsar sig till den ljudkvalitet bluetoothstandarden levererar och inte har byggt in aac (som Apple använder) eller aptX (som Android använder) som levererar mindre komprimerat ljud till headsetet.
Talljudet är också bra. Jag kunde önska mig att jag hörde mer av min egen röst, för omgivande ljud släpps in när man ringer, men jag både hör och hörs bra när jag talar i telefon.

Det enda som stör mig med ljudet är att jag tycker att jag får mer rörelsebuller än jag är van vid från in-earheadset. Varje steg, och till och med när jag tuggar, blir till buller. Det är ju just det man hoppas slippa med ett headset som saknar varje form av sladd. Jag noterar i alla fall att buller från vind som blåser över headsetet och öronen är nästan obefintligt.

Test: Jabra Elite Sport

Ett problem jag har med headsetet är att när jag tittar på video med det får jag inte riktigt läppsynk. Jag får effekten på flera telefoner, men jag får inte samma effekt med ett annat Jaybird-headset, med bluetooth men med sladd mellan öronsnäckorna, så min gissning är att synkningen av ljudet mellan de två öronsnäckorna kräver en viss buffring som i sin tur orsakar en liten fördröjning. Oväsentligt vid musik men märkbart vid film.

Batteritiden är 4 timmar på en laddning, med två extraladdningar i fodralet för 12 timmar totalt, vilket är rätt standard för den här typen av headset. Snabbladdning ska ge en timmes batteritid på fem minuter.

Jaybird har en app till headsetet, som bland annat innehåller equalizerinställningar och tillgång till spellistor på Spotify, men ingen egen equalizer. Appen gör också att batterinivån på headsetet visas i notifieringsfältet på Android.

I appen kan du också programmera de två knapparna, vilket är en av headsetets begränsningar, för det finns just bara dessa två knappar, en på vänster och en på höger, och du kan bara använda dem till en förprogrammerad funktion. Som standard är det spela och pausa på vänster öra och röstassistent på höger, så att du med röstkommandon kan spola fram en låt och liknande. Knapparna är dessutom rätt hårda att trycka på, och du måste trycka headsetet in i örat när du gör det, vilket inte är helt bekvämt.

Således ett headset som inte levererar hundraprocentigt på alla punkter, men är det just till musik du vill ha det, och du vill ha ett headset som sitter bekvämt i örat utan att trilla ut, som tål att svetten sprutar på joggingrundan, då kan Jaybird Run absolut vara rätt val.