Test: Jawbone Up3

Rent tekniskt är det här en Jawbone Up2 i grund och botten. Det innebär att du får en väldigt väldesignad aktivitetsmätare som gör ett riktigt bra jobb med att vara diskret till skillnad från mer eller mindre alla andra mätare på marknaden. Det uppnås främst genom avsaknaden av display, vilket i sig inte gör speciellt mycket om du inte har något emot att hålla koll på hur nära du är ditt stegmål via mobilen… När kopplingen till mobilen funkar vill säga. Just synkroniseringen mot mobilen är tyvärr Jawbones akilleshäl och den funkar allra bäst när den får synka på eget bevåg snarare än på ditt kommando. Förutsatt att synken inte hänger sig på något sätt och du måste para om bandet med luren.

Som stegräknare fungerar den precis som Up2, vilket som stegräknare innebär fullt duglig och mer eller mindre exakt mot hur vårt referensvärde fungerar. Precis som med alla Jawbones produkter är det dock appen som är bäst, då den fortfarande är riktigt snygg och lättanvänd i kombination med en riktigt vettig coachfunktion som inte är för på och störande, utan som snällt samlar in dina data och analyserar dem för att ge riktigt vettiga resultat.

Test: Jawbone Up2

Skillnaderna mot Up2 är åtminstone att synken fungerar en smula bättre, men fortfarande inte optimalt och vi stöter inte på något tolkningssnafu där en joggingrunda konverteras till en full natts sömn eller liknande. Samtidigt möter vi samma brister som hos lillebror, med förhållandevis begränsade möjligheter att göra eller starta något med bandet och vi måste slå på och av sömnloggningen på egen hand.

Den stora skillnaden, åtminstone på pappret, är att Up3 har en inbyggd pulsmätare som kollar av din vilopuls via bioimpedans (alltså små elektriska signaler till skillnad från att lysa med en lampa som de flesta andra i branschen kör på).

Här blir det plötsligt väldigt tydlig hur olika tillverkare ser på såväl batteritid som pulsmätning. De flesta aktivitetsmätare och klockor med pulsmätare klarar av att mäta din puls på kommando eller kontinuerligt under ett träningspass, vilket får ses som ett slags normalläge som alla borde klara av. Fitbit å sin sida har genom okänd form av kodarhäxkonst lyckats med bedriften att mäta din puls kontinuerligt under hela dygnet och fortfarande ha en veckas batteritid (och branschens bästa synk mot mobilen oavsett märke). Sen har vi Jawbone, som tycker att den enda gången det finns en poäng att mäta din puls är precis när du vaknar och ingen annan gång alls under dagen, inte ens på kommando. Även om den då plockar din vilopuls på den mest idealiska tiden på dygnet gränsar det fortfarande till falsk marknadsföring.

Det ska sägas att Jawbone strax efter att vi avslutade testet berättade att en uppdatering är på väg, där bland annat pulsmätaren fixas. Efter den ska pulsen plockas upp varje gång du suttit still i minst 20 minuter utan att det ska påverka batteritiden. Även om det såklart är en förbättring är det ett långt steg ifrån att mäta puls på kommando eller att hålla koll på pulsen under ett träningspass. Utan att ha exakta data på strömförbrukning känns det som att om Fitbit kan hålla en lysdiod igång i en veckas tid så borde Jawbones elektriska impuls till bioimpedans klara av att mäta pulsen på betydligt fler sätt och vid fler tillfällen än vad den gör utan att påverka batteriet. Uppdateringen ska även ge automatiskt sömnlogg.

Även om vi tycker att den automatiska pulsmätningen är fullständigt idiotisk förstår vi på ett sätt varför vi inte kan ta puls när vi själva känner för det. Den stora nackdelen med att enbart ha en lite touchyta som inmatningsmetod är såklart att antalet kommandon blir väldigt begränsat och att då få in puls (som sedan måste synkas till luren, om det fungerar, för att synas) är lite vanskligt.

Även med Jawbones uppdatering av Up3 känns det däremot inte värt det. Vill du ha ett diskret aktivitetsband är Up2 betydligt mer prisvärt. Vill du absolut ha pulsmätare med i det hela fungerar Fitbit så pass mycket bättre för ungefär samma peng att det knappt är jämförbart.