Huawei jobbar så hårt de bara kan på att bli en spelare att räkna med här i Europa och Sverige. Höstens Mate 7 var en riktigt trevlig historia och även om vi inte har sett så många av dem här är sidoprojektet Honor en intressant grej att hålla ögonen på.
Huawei P8, denna gång utan Ascend i namnet alltså, tillhör däremot lite mer av den traditionella skolan. Modellnamnen har avlöst varandra i rätt snabb takt under de senaste tre åren, så det är inte åttonde årgången av Huaweis flaggskepp det handlar om, men likväl generation åtta.
Här handlar det mycket om att ge ett intryck av lyx, hantverkskunnighet och design. Vi förutsätter att det helt och hållet är en medveten strategi för att ändra på uppfattningen om asiatiska mobiltillverkare som tillverkare av plastiga lågbudgetlurar. Här är det glas och metall genomgående och Huawei själva verkar inte kunna få nog av att prata om designen på P8.
Annons
Vi ser en hel del likheter med Kazams Tornado 348 när det kommer till designen, men då Huaweis lur är någon millimeter tjockare ligger den även lite bättre i handen eftersom det har funnits utrymme för att runda hörnen något extra. Huawei har även slipat metallen runt om telefonen bra, för vi upplever den inte alls som hal, vilket många andra metalltelefoner kan råka ut för. Över lag är det ett rätt välgjort bygge där allt utom den rysligt fula strömknappen känns genomtänkt. Nämnas bör även att komponenterna har täckts med en sorts lackfärg som ska göra dem spillsäkra. Exakt hur spillsäker vill Huawei däremot inte gå in på, men det är en trevlig detalj.
Helt genomtänkt blir det däremot inte. Den version vi testat är modellen med plats för ett SIM-kort och ett minneskort. Det är den versionen av P8 som kommer att säljas i Sverige i första vändan, medan den variant som har stöd för dubbla SIM-kort (genom att minneskortsplatsen vikarierar som en andra SIM-kortplats) kommer först lite senare. Riktigt trist eftersom vi i Sverige inte direkt är bortskämda med toppmodeller med stöd för dubbla SIM-kort.
Även om telefonen är något hårstrå tunnare än Iphone är Huawei även väldigt noga med att poängtera att kameran inte sticker ut på baksidan (en detalj som är förvånansvärt enerverande med Apples senaste lur).
När vi ändå pratar kamera kan vi konstatera att det är en ganska trevlig bekantskap. Bilderna skäms inte för sig, även om de inte kommer upp i samma klass som vår testvinnare Galaxy S6 på den fronten. Vad som är lite roligt är att du genom det så kallade regissörsläget kan använda en bunt andra telefoner (Ios eller Android) för att filma en händelse ur flera vinklar för att sedan snabbt klippa ihop det hela på din P8. Ganska enkel i sin funktion, men fortfarande rätt skoj.
Tekniskt När det kommer till den lite mer tekniska delen handlar det mycket om att visa upp vad Huawei kan inom olika områden. Systemchippet är företagets eget Kirin 930 med åtta processorkärnor i två uppsättningar (fyra långsammare och fyra snabbare). Maskineriet går inte på något sätt långsamt och vi upplever inte riktigt att telefonen i sig känns långsam. Däremot är det långt ifrån toppmodeller från andra tillverkare och prestandatesterna visar ett chip som ligger på ganska exakt samma nivå som ett år gamla Snapdragon 801.
Utöver det har Huawei lagt in en hel del av sina kunskaper från nätverkssidan. Roaming+ ska lösa det enorma lyxproblemet att det kan ta några sekunder extra att hitta nät när du landat i ett annat land och slår på telefonen (vi testade, det funkade, men huruvida vi kan börja ringa efter en eller två minuter utomlands känns försumbart). Det finns även en hel del tekniker för bättre mottagning, kombination av wifi och mobildata för bättre uppkoppling och liknande som troligen kommer från Huaweis mobilnätsdivision. Inget av det medför något revolutionerande för upplevelsen, men vi kan inte heller påstå att vi upplever några problem med det hela.
Vad som däremot märks tydligt är Huaweis eget skal över Android. Det är Android 5.0 i botten, men utan att tjuvkika bland inställningarna hade vi aldrig kunnat avgöra det. Den hemskärmsapp Huawei själva snickrat ihop bygger i grund och botten på ett utseende vi känner igen från Iphone, där en speciell appmeny saknas och allt ligger på olika startskärmar. Att byta till en egen hemskärmsapp går, men är betydligt mer problematiskt än hos de flesta andra Androidlurar. Inte för att det är något egentligt fel i den förinstallerade, men för de som gillar att pyssla kommer det några käppar i hjulet. I det egna gränssnittet finns det däremot en del som åtminstone försöker hjälpa till, såsom ett enklare antivirusskydd, en rätt sträng (det vill säga bra) tjänst för att spara batteri och liknande.
Precis som med versionen med dubbla SIM-kort (och premiumutgåvan med mer minne) och dess tillgänglighet i Sverige har Huawei även pratat om att introducera ett skal tillsammans med Inkcase. Det skulle i så fall innebära att baksidan av telefonen kan göras om till en bokläsare med e-bläckskärm. Utöver att det nämndes vid lanseringen finns det dock inga uppgifter om när det skalet kan släppas.
Det är just det som är nackdelarna med P8. Det är en trevlig telefon på många sätt, inte bäst eller tunnast eller smartast eller snabbast, men över lag väldigt trevlig. Samtidigt väntar vi hellre på versionen med stöd för dubbla SIM-kort än den lite snålare varianten som släpps först och vi kan ju inte direkt hylla Huawei för samarbetet med Inkcase innan vi vet om skalet kommer att släppas i Sverige eller ens Europa.
