"Jag kan rakt upp och ner säga att One är den snyggaste Androiden till dags datum, ja kanske till och med den snyggaste mobilen någonsin", skriver Mobils David Boda om HTC One.
HTC uppger att man har integrerat 4GL/TE-antennerna direkt i telefonens aluminiumskal, som är utskuret ur ett enda block.
HTC One bjuder på en förvånansvärt tydlig stereoeffekt - även när man lyssnar på exempelvis musik utan hörlurar.
Mobilen är ganska tunn och lätt men känns fortfarande stadig i handen och den rundade baksidan kombinerat med de rakare sidorna ger ett bra grepp, den blanka ytan till trots.
Känsla för detaljer. HTC One är genomarbetet när det gäller designen.
Ones kamera-app är en fröjd att använda. Den är väldigt enkel, många av inställningarna, exempelvis effekter kommer man åt direkt från "sökaren" och de går även att finjustera samtidigt som man ser effekten "live".
HTC One har en massa smarta kamerafunktioner, men på grund av det begränsade pixelantalet (4) kan exempelvis landskapsbilder vara oskarpa när man tar en närmare titt på en större skärm.
Testbild från kameran(Klicka på bilden för att se den i full storlek)Större landskapsmotiv är inte HTC Ones starkaste kort, kamerans pixelantal räcker helt enkelt inte till, något som tydligt märks i detaljerna.
Testbild från kamera(Klicks på bilden för att se den i full storlek)Här har vi zoomat en del av samma testbild till hundra procent. Märk hur pass pixlig antennen i fråga blir när man granskar bilden lite närmare.
Uppdaterade gränssnittet Sense 5 har ett mycket sobrare utseende än tidigare versioner av Sense.
Blinkfeed är en av funktionerna i nya Sense 5. Enkelt beskrivet är Blinkfeed en nyhetssammanfattare i form av paneler i diverse storlekar. Här samlas allt från nyheter, till dina vänner och bekantas posteringar från Facebook och Twitter. Upplägget påminner mycket om "tiles"-tänket som man återfinner i Windows Phone 8.
Med One har HTC skapat en äckligt snygg mobiltelefon med en luxuös känsla. Att den dessutom har kraft nog att driva ett kärnkraftverk gör saken bara bättre men på några områden är den en besvikelse.
Utan att låta alltför melodramatisk så vågar jag påstå att HTC:s framtida överlevnad i Androidsegmentet hänger på hur framgångsrik htc One visar sig vara. Det första intrycket är att One är den pacemaker som företaget så desperat behöver.
Den taiwanesiska mobiltillverkaren började starkt en gång i tiden. De rönte framgångar med banbrytande och annorlunda mobiler som HTC Hero, HTC Desire C, HTC Incredible och HTC Legend. »Uppstickaren« tog marknadsandelar som skrämde de stora, gjorde intressanta formexperiment och kom på lösningar i Androidpålägget Sense som verkligen var innovativa. Problemet var bara att de glömde berätta om dem och istället försvann gospeln tids nog bakom en gigantisk klock- & väderwidget och överdrivna animationer. Företaget begick också en del kardinalfel som att snåla med internminnet och att göra mobiler som höll i 4 timmar innan de måste laddas. I desperation började de pumpa ut modeller som vare sig kändes innovativa eller konkurrenskraftiga. Lägg till ett pengaslösande andelsuppköp i Beats (som de senare sålde) och Samsungs nuvarande dominans så förstår ni att HTC:s liv på senare tid inte har varit en dans på rosor.
Men likt en messias kommer nu »the« One, och den gör det med stil. Jag kan rakt upp och ner säga att One är den snyggaste Androiden till dags dato, ja kanske till och med den snyggaste mobilen någonsin. Den vackra aluminiumkroppen (utskuren ur ett enda block) är snyggt perforerad där högtalarna sitter, diskreta elfenbensvita linjer accentuerar detaljer som den stora kameralinsen och dessutom gör de luren snyggare. Även kanten som skiljer av mobilens fram- och baksida har samma vita färg och den delen är inte gjord av plast, vilket skulle dra ner intrycket.
Annons
Turligt nog verkar också aluminiumet inte ha kommit i vägen för signalmottagningen (en aluminiumkropp är ofta inte så fördelaktig för radiomottagningen, något som olyckliga Asus Prime empiriskt bevisade). htc säger att de har integrerat antennerna i skalet, likt Apples Iphone gissar jag, men till skillnad mot den så har jag inte upplevt »dödens grepp« (när signalmottagningen fluktuerar avsevärt beroende på hur du håller telefonen). På tal om grepp, mobilen är ganska tunn och lätt men känns fortfarande stadig i handen och den rundade baksidan kombinerat med de rakare sidorna ger ett bra grepp, den blanka ytan till trots. En extra snygg »touch« är att led-lampan, som indikerar när du till exempel har fått ett meddelande eller laddar mobilen, är snyggt dold bakom högtalarperforeringen. När det gäller designen hittar jag helt enkelt ingenting jag inte tycker om. Cirkeln är sluten och jag blir så glad över att HTC har hittat tillbaka till rötterna när det gäller synen på design.
Annons
Man tappar bort sig i skärmen
En annan sak som gör mig glad är Ones helt fantastiska skärm, som dessutom sträcker sig långt ut mot vardera kanten vilket minimerar den döda ytan på sidorna. Med full hd-upplösning infogad på 4,7 tum får man 468 ppi, en siffra som är på gränsen till absurd. Om någon människa påstår sig hitta en enda pixelkant i text eller dylikt kommer jag med en dåres envishet att insistera på att den personen har ett synfel.
När det gäller färgåtergivningen så är super-lcd3-skärmen också i det närmaste felfri. Det svarta är i och för sig inte lika »svart« som om det vore en superamoled-skärm men å andra sidan är blir färgerna över lag mycket mer naturtrogna. I testrapporten som jag skrev för nätet gnällde jag lite över att »på maximal ljusstyrka kan färgerna kännas lite utfrätta« men underligt nog känner jag inte likadant längre. Jag kanske helt enkelt har vant mig.
Numera har jag endast en liten synpunkt när det kommer till den annars bästa skärmen jag någonsin har haft nöjet att tappa bort mig i (och i det påståendet inkluderar jag även Apples retinaskärm). Det är att skärmen är ganska mörk när den inte är på max ljusstyrka. Utomhus är det ett problem eftersom batteriet inte gillar när man krämar på i långa stunder. På den lägsta ljusstyrkan går det knappt att se någonting under normala inomhusförhållanden.
Löjligt bra prestanda
Under huven sitter det både en v12 och en turbo i form av fyrkärnig Snapdragon 600-processor klockad till 1,7 gigahertz och 2 gigabyte ram-minne. Kraften kan i dagsläget förmodligen inte nyttjas till fullo av en enda app men man är tacksam att den finns där när man multitaskar. Jag kan i ärlighetens namn inte säga om det är det nya nedtonade Sense eller om det är hårdvaran som gör det men hur mycket jag än anstränger mig kan jag inte få luren att lagga. Den enda gången som någonting inte flyter som smält smör är när jag spelar upp vissa videofiler med hårdvaruacceleration, men det tror jag snarare orsakas av videokodek-problem.
En bieffekt av aluminiumskalet i kombination med hårdvarans råkraft är att luren blir rejält varm under hård påfrestning. Jag tvivlar på att det skadar elektroniken, möjligtvis kan det påverka negativt på lång sikt, men i denna sena vinterkyla är det faktiskt ganska skönt att gå runt med den i handen när man varvar den. Ett problem som uppstår med all denna kraft och den stora skärmen är att batteritiden blir lidande. Dessutom har htc en sorglig historia när det gäller den biten. Tyvärr är batteribekymren inte borta. Vid »vanlig användning« räcker batteriet en hel dag, men det är knappt. Eftersom batteriet inte är utbytbart så får man vara beredd på att ha med sig laddaren och jaga strömuttag om man anstränger mobilen med filmer, spel och aktiva uppkopplingar.
Ljud har varit en avdelning där HTC på senare tid har försökt profilera sig. Den mindre lyckade ägarutflykten i Beats har trots allt resulterat i bättre ljud i företagets mobiler. När man håller mobilen i liggande läge så ger det en förvånansvärt tydlig stereoeffekt (om inte källan är monoljud förstås) och ljudet är faktiskt riktigt trevligt även när man inte använder hörlurar, särskilt när man spelar spel. Sen att Beats-fördelarna även gör mycket när man kopplar in kåporna skadar inte heller.
När vi ändå är inne på media så måste jag nämna att strömknappen även dubblerar som ir-lampa. I kombination med en teve-app så kan mobilen användas för att styra din teve, samtidigt som du får generell information om pågående teveprogram och hur långt gångna de är. Det fungerar sådär, rent tekniskt är det inga problem men själva appen kan bli snyggare och teveguiden kunde ha varit lite mer utförlig.
Nya tider, nya Sense
En överraskning man får när man startar One för första gången är att man ombeds koppla mobilen till datorn och sköta den inledande installationen därifrån. Det är ingenting man måste göra men min skepsis till trots så kopplar jag lydigt in usb-kabeln, skriver in lösenordet till mitt htc-konto och får en trevlig överraskning. Jag presenteras för en massa trevliga appar som jag kan välja att installera, eller att inte göra det. Apparna har korta beskrivningar som berättar vad de gör. Jag kan även välja att ställa in regler för säkerhetskopiering och lite andra små inställningar. Att göra installationen på en, i mitt fall, 14 tums datorskärm med en mus och ett riktigt tangentbord, samt att snabbt få tillgång till inställningar och appar redan under installationen är ett rekommenderat tillvägagångssätt.
Väl inne i luren med de första »hindren« avklarade, är det mest uppenbart nya med Sense version 5 en funktion som htc kallar för Blinkfeed (den är omöjlig att missa eftersom den är förinställd som hemskärm). Enkelt beskrivet är det en nyhetssammanfattare i form av paneler i p>
Tar vi oss förbi Blinkfeed hittar vi en mer minimalistisk Sense. Den traditionella HTC-klock- och väderwidgeten är borta till förmån för en mycket snyggare och mindre påträngande variant. Den är till viss del fortfarande animerad men det märker man främst när man väljer världstid och då är animationen av jordgloben som anpassar sig efter tidszonen en tyst och behaglig historia. Skulle man längta efter den traditionella och mer bombastiska varianten så finns den fortfarande som en valbar widget.
Minimalismen går även igen i app-lådan men där har det tagits till absurdum. Första gången man öppnar den så är den förinställd på att endast visa tre stycken ikoner per rad. Lägger man till att man skrollar neråt istället för i sidled blir det ett skämt att försöka hitta något, trots att apparna kan listas i bokstavsordning. Som tur är går det att ändra så att fyra appar visas per rad.
Låsskärmen har också gjorts om och nu har man möjlighet att anpassa vad för slags information man vill visa där. Dock har man inte full frihet utan får nöja sig med olika teman som bygger på olika paket som »arbete«, »musik« eller »bilder«. Även notifikationslisten och ledlampan kan anpassas till att visa respektive indikera det du tycker är viktigt.
Fantastisk kamera-app, sämre kamera
Ones kamera-app är en fröjd att använda. Den är väldigt enkel. Många av inställningarna, exempelvis effekter, kommer man åt direkt från »sökaren« och de går även att finjustera samtidigt som man ser effekten »live«. Samtidigt är det inte begränsat, går man ner en nivå så kan man ändra på det mesta man kan tänka sig. Det som stör mig är namngivningen av vissa eftereffekter. Det är tur att det finns små förhandsvisningsrutor eftersom namn som »tapperhet« och »Seattle« inte säger mig ett smack i sammanhanget.
En användbar ny funktion är Zoe. Det är i grund och botten en videofunktion som integrerats med stillbildsfotograferingen. Det den gör är att spela in video en sekund innan du trycker ner slutarknappen och tre sekunder efter själva trycket (det låter galet jag vet, men det fungerar). Det som händer rent praktiskt är att kameran spelar in en kort film i full hd samtidigt som den tar högupplösta bilder. När den är klar kan du skrolla fram och tillbaka i filmsnutten för att hitta den bästa stillbilden. Det är extremt praktiskt när man ska ta »action-bilder«, exempelvis under en fotbollsmatch. De små filmsnuttarna sparas också och man kan dela med sig av dem.
När det gäller själva bildresultaten är jag inte lika glad. HTC verkar ha bytt strategi och tagit en väg som jag personligen inte tror är den rätta. One har endast en 4-megapixelkamera vilket ska resultera i att den tar in mycket ljus, något som blir en fördel när man fotograferar under mörkare omständigheter. Jag tror att htc tänker att de flesta ändå bara lägger upp mobilbilder på Facebook eller tar bilder med Instagram och då är det viktigare att polarnas ansikten syns tydligt i krogbilderna än att den där skärgårdsbilden i perfekt ljus ska gå att trycka upp på en stor plansch. Det i kombination med tidigare nämnda smarta fotofunktioner ska få dig att ignorera det faktum att bilderna rent kvalitetsmässigt aldrig kommer att matcha bilder tagna med en Iphone 5 eller en Sony Xperia Z (jag jämför inte med Nokia 808 eftersom det inte skulle vara rättvist oavsett vilken mobiltelefon som den går upp mot). Till en viss del kan jag säga att det fungerar. När man plåtar kvällsbilder på dåligt upplysta bakgator eller tar bilder på krogen så är det en fördel, One snappar verkligen upp mer ljus än konkurrenterna, utan att bruset för den skull blir överdrivet störande. När det blir extremt mörkt spelar det dock ingen roll. Även om konkurrenten inte lyckas fånga något annat än en kolmörk bild så är One-bilden ljusare, men bara så pass att om du i förväg vet vad du plåtar så kan du med stor fantasi och kisande ögon kanske urskilja en luddig form bakom brushavet.
Där kameran tyvärr fallerar är i detaljerna. Tar man en landskapsbild som inte bara innefattar en stor gräsplätt så får man problem och då handlar det inte om färgerna som generellt är fint representerade. Jag tog en bild av bostadsområdet där jag bor. På det ena hustaket sitter det en antenn som i verkligheten består av raka pinnar. Men när jag granskar bilden är pinnarna »uppdelade« till flera mindre delar, som om det vore ett gammalt pixligt dataspel. Ett annat problem är också att tack vare det begränsade pixelantalet så känns allt oskarpt när man tar en närmare titt på en större skärm. Notera att jag i sammanhanget inte pratar om att zooma in mer än hundra procent så det handlar inte om en förstoring.
Videoinspelningen är fullt godkänd. Inspelningen startar snabbt, färgerna är fint naturtrogna och även om autofokusen och bländaren ibland kämpar lite för att hitta rätt så är det inget jätteproblem.
Så nära perfektion
HTC har verkligen ryckt upp sig och skapat en unik och sanslöst vacker mobiltelefon. Men trots otrolig prestanda, grymt ljud, en underbar skärm och några hårt efterlängtade ändringar i Sense så har den en del brister. Min misstanke är att Samsung Galaxy s4, som vi bara har fått snabbtesta vid lanseringen i New York (se sidan 10), på det stora hela är en bättre mobiltelefon. Men om sanningen ska fram så ger jag, ursäkta mitt språk, blanka fan i det. Måste jag välja så väljer jag One över »plastic fantastic« alla dagar i veckan.
”Å andra sidan”
Kalle Wiklund: Underbar skärm och grym programvara – HTC är riktigt på hugget med »The One«. Därför känns det tråkigt att telefonen visar på uppenbara brister när det gäller kameran och batteritiden. Vårt batteritest med video landade på under fyra timmar. Så ska det inte vara när det gäller en toppmodell för åtskilliga tusenlappar!
4g-band Band 3 (1800 MHz), Band 7 (2600 MHz), Band 20 (800 MHz)
Datahastighet in 100 Mbit/s
Datahastighet ut 50 Mbit/s
Skärm
Mått 4,7 tum, 71 %
Upplösning 1920 x 1080 pixel
Pekskärm Kapacitiv
Minne
RAM-minne 2 GB, 20 %
Lagringsminne 32/64 GB
Minneskortplats Nej
Medföljande minneskort Nej
Kamera
Upplösning 4 Megapixel, 7 %
Kameraknapp Nej
Autofokus Ja
Frontkamera Ja
Fotobelysning Fotolampa
Videoinspelning, upplösning 1920 x 1080 pixel
Videoinspelning, bilder/sek 30 fps
Media
Musikformatstöd MP3/eAAC+/WMA/WAV/FLAC
Videoformatstöd DivX/XviD/MP4/H.263/H.264/WMV
Internet
Webbläsare Full
E-post Ja
Exchange-synk Ja
Google-synk Ja
Delning av Internet till dator USB, Wlan
GPS
Program Ja, via Google Maps
Navigering Ingår
Anslutningar
USB Ja
Bluetooth 4.0
Wifi 802.11a/b/g/n
DLNA Ja
HDMI Ja
Synkprogram
Namn HTC Sync
Batteri
Kapacitet 2300 mAh, 46 %
Uppmätt videotid 3 tim, 40 min
Kommentar HTC One hamnar i bottenskiktet när det gäller batteritider för n
Tillbehör
Headset Ja
USB-kabel Ja
Övrigt
Röststyrning Ja, via Google Sök
Tålig Nej
FM-radio Ja
NFC Ja
Benchmark-tester
Antutu 24966
Quadrant 12422
Vellamo Browser 2375
Vellamo Metal 772
Google Octane 1642, 4 %
Sunspider 1095,7 ms
Designen
Skärmen
Råstyrkan
Batteritiden
Det virtuella tangentbordet
Kameran
Frågor och svar
Är tangentbordet bra?
Det enkla svaret är nej. Sense:s tangentbord har alltid varit underligt med bland annat konstiga knapplaceringar och så är fallet även denna gång. Rekommendationen är att ladda ner ett alternativ från Google Play.
Är skärmglaset tåligt?
Det är Gorilla Glass2 vilket innebär att den är så tålig som det går att förvänta sig av en icke ruggad modern mobil, men det är inte rekommenderat att dra nyckeln över den eller se om den håller för ett hammarslag.
Har den HDMI?
Både ja och nej, den har en micro usb-port som fungerar som en micro hdmi-port fast det kräver en adapter (kallas MHL, Mobile High Definition Link).
Alternativ
Sony Xperia V och kommande Samsung S4 är väl de som ligger närmast.
Testbild från kameran
(Klicka på bilden för att se den i full storlek)
Större landskapsmotiv är inte HTC Ones starkaste kort, kamerans pixelantal räcker helt enkelt inte till, något som tydligt märks i detaljerna.
