HTC One var en av förra årets riktigt stora mobiler. Inte sett till de fysiska måtten, men även framåt slutet av året var den fortfarande aktuell som en av de bättre telefonerna. Mycket av det kan tillskrivas byggkvaliteten med en kombination av aluminium och keramiska plastmaterial som gjorde att kvalitetskänslan stod långt över de flesta andra modeller. Som en stor nackdel stod kameran med dess ultrapixlar, som rent praktiskt gav en förhållandevis låg upplösning på strax över fyra megapixel.
Men så till årets modell, M8 (eftersom föregångare hade det väldigt osynliga namnet M7). Här har HTC byggt vidare på det föregångaren hyllades för, nämligen byggkvaliteten. Nu rör det sig om ett stycke aluminium som utgör hela telefonen utöver skärm och knappar. Baksidan är borstad med fina ränder som lustigt nog inte plockar upp fingeravtryck så vitt vi märkt. Telefonens sida är i lite mer standardutförande för borstad metall som glädjande nog gör telefonen betydligt mindre hal att hålla i än många andra metalltelefoner. Utöver hål för kontakter och knappar, telefonens ovansida och två mindre strängar på baksidan, troligen för antennerna, är skalet helt i metall. Ovansidans plastdel döljer även en IR-port för att kunna använda luren som fjärrkontroll till din TV. Mjukvaran för detta är hårt styrd till sociala medier och Tv-tablån, men desto sämre på att kunna fungera som multifjärr. På baksidan sitter såklart även de tre hålen som tillsammans utgör kameran, med en stor lins, en mindre direkt ovanför och så fotolampan såklart.
Med en femtumsskärm blir telefonen givetvis lite större än fjolårets modell, men precis under skärmen sitter ett förhållandevis stort svart band som enbart är till för att vis HTC-loggan då alla menyknappar är mjukvarubaserade. Det gör att telefonen blir ungefär en centimeter längre än vad det känns som att den skulle ha behövt vara.
Längden är också dryga centimetern mer än många andra femtumstelefoner, vilket således är kännbart, men det är också det enda misstaget vi kan säga att HTC gjort med One M8, för utöver det har vi svårt att komma på någon telefon som ligger i samma klass. Visst känner vi att vattentålighet hade varit trevligt när både Samsung och Sony kör på det numera, men det hade varit svårt att lösa snyggt i det här fallet. På samma sätt känner vi att en fingeravtrycksläsare, som Samsung och Apple kör med numera, hade varit trevligt. Samtidigt har vi fortfarande mardrömmar över hur katastrofalt HTC skötte en sådan funktion i HTC One Max, så vi känner att vi klarar oss.
En annan detalj på utsidan är högtalarna längs med skärmens två kortsidor. Boomsound kallar HTC det (även om Beats är ute ur leken den här gången), stereoljud kallar vi det. Maxvolymen har höjts samtidigt som ny hårdvara sköter ljudnivåerna bättre för att ingen del av registret ska ta över. Det låter bra och något bättre än förra året. Samtidigt var det ingen förra året som slog HTC på den fronten, så att höja kvaliteten här känns mest bara kaxigt. Även de dubbla mikrofonerna, som Nokia stämde HTC för, finns kvar och det gör att vi aldrig känner att samtalsljudet blir ett problem åt något håll.
Så var det den där detaljen med kameran. Huvudsensorn med tillhörande optik är faktiskt densamma som förra året. Här ska HTC:s ultrapixlar, vilket översätts till större enskilda pixlar än konkurrenterna, göra att färgåtergivning och bilder i mörkare miljöer blir bättre. Under våra testrundor med kameran kan vi konstatera att bilderna blir bra och mjukvaran, i kombination med två separata chip för bildprocessande, gör att resultatet är bättre än fjolårets modell. I närbilder plockar den även upp detaljer riktigt bra och färgåtergivningen överlag är riktigt trevlig. Den uppenbara nackdelen är så klart att bilderna blir 4,1 megapixel stora, så att i efterhand försöka titta närmare på detaljer i bilden är inte alls lika aktuellt som hos de flesta andra mobilkameror med högre upplösning. Skriver du ut bilder kan resultatet bli lidande också. HTC kan gärna få fortsätta med ultrapixlar, men även om megapixeltalet inte säger allt om kamerans kvalitet hade vi gärna sett att de dubblat antalet för att ge oss lite mer frihet med bilderna.
Annons
Men så har vi den där andra kameran också, placerad strax ovanför den stora. Den tar bilder i två megapixel, men är inget du använder själv utan den används främst för att mäta avstånd mellan objekt i bilden. Med de data den samlar in kan du i efterhand välja vart i bilden du ska fokusera och även lägga till en hel del snygga effekter till följd av det. Nackdelen är att fokuslaboreringen sköts av en ganska slarvig oskarp mask i mjukvaran och du har inga inställningar för att välja hur hårt fokuseringen ska gå på bilden. Även om det förvisso kan bli snygga bilder med den här sortens laborering känns den samtidigt väldigt begränsad och något nischad. Vi lovar att återkomma med en jämförelse med Samsungs Galaxy S5 och Nokias Lumiatelefoner, som sköter den här typen av effekter genom att helt enkelt ta en serie bilder med olika fokusdjup.
Annons
På insidan blir det däremot trevligare igen. Android 4.4 rullar på med ett Snapdragon 801-chip och så långt vi märker under normal användning tuffar allt på precis så snabbt och laggfritt som vi kan önska. Telefonen presterar dock förhållandevis dåligt i prestandatest och placerar sig precis vid, eller något under, enheter med Snapdragon 800 på insidan. Detta trots att vi slår på HTC:s turboläge, som vi hittar dolt bland utvecklaralternativen.
Åt andra hållet är det desto roligare. Batteritiden i vårt test landar på en bit över åtta timmar, vilket är väldigt positivt. Vill du kräma ut ännu mer finns det ett strömsparläge som begränsar prestandan och förlänger batteritiden ytterligare. Räcker inte det kan du alltid slå på vansinnesläget. Då stryps allt i telefonen som inte rör samtal, kontakter och sms och du har enbart en väldigt förenklad meny (i få färger) att röra dig med. Som motprestation får du å andra sidan en batteritid som rent teoretiskt kan räknas i veckor.
I det mer normala läget har du även en separat processor av strömsnål modell som alltid ser till att hålla koll på telefonens sensorer och möjligheten att tända och släcka skärmen. Det gör dels att du kan använda telefonen som stegräknare (Fitbits app finns förinstallerad för sånt) och att du både kan knacka och svepa på skärmen för att aktivera enklare funktioner från startskärmen utan att behöva pilla med strömknappen. Det har gjorts förut ibland annat Iphone 5s och Motorola Moto X, men det är alltid trevligt att se fler tillverkare anamma tekniken.
På det stora hela har HTC varit ganska sparsamma med mjukvaran i telefonen också. Alla extrafunktioner och appar som finns är lösgjorda från systemet i sig och uppdateras via Google Play, allt för att kunna snabba upp uppdateringar av Android allt eftersom det släppt sådana. Det mest märkbara är givetvis Blinkfeed, som samlar såväl nyheter som sociala inlägg på en separat skärm direkt när du låser upp luren. Tar du dig bara tiden att ställa in det hela fungerar det riktigt bra för att ge dig en snabb översikt, men det krävs lite pill som sagt.
Summa summarum är HTC One M8 en enormt trevlig telefon på de flesta sätt. Kvalitetskänslan är oslagbar och alla extrafunktioner HTC byggt in är riktigt välgjorda. Visst saknar vi årets gimmickar som vattentålighet och fingeravtrycksläsare, men samtidigt kan vi leva utan det när vi får den här kvalitetsnivån. Det är kameran som är lite av ett skavsår, då bilderna blir bra men knappast speciellt flexibla och de olika fokusfunktionerna känns lite som att de får ett något nischat användningsområde.
Mobils Batteritest Batteriets videotid: 8 timmar och 31 minuter
Frågor och svar
Hur är skärmen? Riktigt fin faktiskt. Färgåtergivning, kontrast och betraktningsvinkel passerar oss utan anmärkning.
Kan den filma i 4k? Nope
Har den stöd för Aptx? Ja, så med rätt bluetooth-hörlurar kan du få ut rätt bra ljud trådlöst ur telefonen.
Ett alternativ: Sony Xperia Z2 - Bastant med vattentålighet Även om Sonys toppmodeller inte är i närheten av HTC:s kvalitetskänsla är de i många fall på andraplats och med Z2 får du även en mer högupplöst kamera och vattentålighet med i paketet.
Testbild
Kamerans färgåtergivning är riktigt bra och den tacklar även lite knepig ljussättning bra. Däremot måste du gå riktigt nära för att få någon detaljåtergivning att prata om.
Den lilla kameran på baksidan tar inga riktiga bilder i ordets traditionella bemärkelse. Den är istället till för att telefonen ska få avståndsinformation till alla objekt i bilden så att fokus kan ställas i efterhand.
Det sitter inte bara en strömknapp på ovansidan av telefonen. Gömt bakom det svarta finns även en IR-port som gör att du kan använda mobilen som fjärrkontroll till din TV.
HTC One M8 har bara 16 gigabyte lagringsutrymme. Däremot finns det plats för micro SD-kort och den numera, tyvärr, ovanliga funktionen att installera appar på minneskortet. Det avlastar det interna minnet en hel del. Som en extra bonus får du även 50 gigabyte utrymme på Google Drive… men det kan du givetvis inte använda för att installera appar på.
Allseende öga #1 Dold lagring
Testbild från kameran med olika objekt olika nära kameran
Allseende öga #2
Testbild från kameran. Fokus ligger på tidningarnas text cirka tre meter bort.
