Relativt liten, smidig och snabb. Det är den första känslan man har efter att ha använt Honor 8 ett tag. Men efter ytterligare ett tag upptäcker man att det finns mer som döljer sig under ytan.
Den gamla, och numera ganska felaktiga devisen, att mobiler från kinesiska tillverkare håller dålig byggkvalité gäller inte heller här. Det som jag dock kan invända mot är att mobilen känns aningen plastig, särskilt mobilens baksida, trots att den är av glas (ramen är metall). Det gör i och för sig Samsungs dyraste lurar också, och folk verkar gilla dem ändå. Personligen är jag mer för metallvarianter som exempelvis HTC 10, men det är mer en smaksak. Glaset, som ska vara gjort av 15 tunna lager, har en speciell fördel som visuellt är ganska trevlig. När ljuset reflekteras på ytan bildas det ett litet bildspel med olika ljusreflektioner. Nackdelen är att ytan, utöver ljuseffekter, också har en förkärlek för damm och fingeravtryck, och att glas aldrig är fördelaktigt om mobilen faller in backen.
Det finns dock praktiska fördelar med att ha ”plastmässiga” höljen gentemot metallbaserade. Mobilen blir lättare och har heller inte samma tendens att bli överdrivet varm när man belastar systemet, även om det sistnämnda självklart har andra formgivningsmässiga val som påverkar. När det gäller Honor 8 så blir mobilen sällan varm, det är bara om man kör något riktigt krävande spel som man märker att den även kan fungera som fickvärmare under den kommande vintern.
Honor 8 tillhör den ökande skara mobiler som har USB Type C-port istället för den mer traditionella mikro-usb-kontakten. För någon som har en massa laddare av den sistnämnda typen skräpande hemma och på kontoret så kan det vara något irriterande eftersom man är ganska körd om man glömmer laddaren och mobilen behöver fyllas på med lite el. Samtidigt så är det lika bra att acceptera att micro-usb är på väg ut så om en modellgeneration eller två så kommer man säkert ha en massa Type-C laddare som skräpar istället.
Annons
I botten, där usb-porten huserar, finner man även högtalaren och hörlursporten. Att formgivningen ser ut som Apples eller Samsungs har jag ingenting emot, men jag föredrar när hörlurskontakten sitter på mobilens ovandel, återigen en personlig smaksak. Jag kanske helt enkelt är en gammal hund som är svår att lära att sitta, men efter år av att alltid stoppa ner mobilen i fickan med botten neråt så blir det fel. Dessutom hamnar volymknapparna längre ner i fickan så man måste dra upp mobilen varje gång man vill sänka eller höja ljudet om man inte har de kontrollerna på hörlursladden.
Annons
Två gånger dubbelt
Honor 8 har plats för två simkort, ett nanosim och ett mikrosim. I vanlig ordning så går det bara att få 4g via den ena. Har man ingen nytta av det dubbla simkortsfunktionen så kan man byta ut den ena mot ett mikro sd-minneskort istället. Simkortsplats är inte det enda den har två av. Precis som dess lyxigare storebror Huawei P9 Plus så har Honor 8 två kameralinser, en RGB och monokrom. Den sistnämnda gör det möjligt att ta bättre svartvita bilder men den funktionen är inte framträdande i gränssnittet, istället är det undangömt som ett filter ungefär som på Huawei P9 dock utan Leicas namnteckning.
Ett trick som de dubbla linserna möjliggör är att det går att skapa skärpedjup i bilderna, med ett tänkt resultat som ska påminna om det man kan få med systemkameror. Betoningen här ligger på ”tänkt”, för i verkligheten så blir det inte riktigt så. Problemet är att skärpedjupet blir väldigt onyanserat, och att gränsen mellan det som ska vara skarpt och det som ska hamna mer i bakgrunden blir en ganska fult suddig historia. Det påminner mer om ett inte helt lyckat mjukvarufilter än en skärpedjup skapad av en systemkamera. Tanken är god men resultatet motsvarar inte det förväntade. Funktionen med skapat skärpedjup gör även att du kan ändra fokus manuellt i efterhand, efter att bilden är tagen, men resultatet med suddiga gränser gäller även då.
Däremot kan man inte klaga på bildkvalitén när man plåtar aningen mer traditionellt med Honor 8. Även gränssnittet är trevligt, i och med att det för det mesta inte syns överhuvudtaget i sökaren (den delen av skärmen som visar vad kameran ser). Ovanför finns det ett fält med snabbval och nedanför finns en stor slutarknapp (det går också att ta en bild genom att dubbelklicka på övre delen av den fysiska volymknappen) samt genväg till kamerarullen och en knapp som växlar mellan den främre och bakre gluggen. Vill man komma åt djupare kamerainställningar så sveper man åt vänster och vill man finlira med lägesval så sveper man åt höger. Enkelt och smidigt. Att sedan kameralinserna heller inte ”sticker ut” är också ett plus, även om det mer är en estetisk detalj.
Mer än bara fingeravtrycksläsare Det som Honor lyckas bra med är att utnyttja enhetens olika egenskaper till fullo. Ett exempel är fingeravtrycksläsaren. Till att börja med så går det att låsa upp mobilen och hamna direkt i startskärmen även när mobilen är i viloläge. Du slipper alltså trycka på strömknappen för att väcka telefonen. Sen fungerar avläsaren även som en styrplatta, vilket gör att du till exempel kan bläddra i bildgalleriet eller svepa ner notisfältet i enhandsfattning utan att röra skärmen. Men det tar inte slut där, den är nämligen även en knapp som du kan tillskriva tre funktioner till. Funktionerna aktiveras genom att du antingen klickar, dubbelklickar eller håller inne knappen och innebär att du till exempel kan tända ficklampan med ett snabbt dubbelklick.
Ju mer man använder mobilen så upptäcker man liknande små finurligheter, som att du tillexempel enkelt kan göra skärminspelningar, alltså som skärmdumpar fast som video. Då kan man ha överseende med att det inte finns en traditionell applåda utan att allt hamnar på hemskärmarna, att processorn inte riktigt är i klass med vissa av de betydligt dyrare konkurrenterna och att mobilen inte har det där lilla extra som ger en direkt ”wow”-känsla. Lägger man dessutom till priset i ekvationen så är Honor 8 inte alls ett dumt alternativ.
Å andra sidan
Erik Mörner: Kvalitetsmässigt tycker jag Honor 8 håller riktigt hög klass, i nivå med de bästa. Det är bra kvalitetskänsla och en fin högupplöst skärm med bra ljusstyrka. Kameran ger bra bilder i mörker och annars, men de dubbla linserna tillför inget tydligt värde.
Ambitionen bakom Huawei och Honors kraftigt anpassade gränssnitt är säkert att förenkla, men jag tycker de gör lite väl många omotiverade anpassningar. Man märker till exempel inte mycket av att enheten har Android 6. och jag saknar tidsangivelsen i låsskärmen som brukar berätta hur lång tid det är kvar till batteriet är fullt laddat. Antalet förinstallerade tredjepartsappar är också i flesta laget, men de går i alla fall att avinstallera om man vill.
Frågor och svar
Hur är skärmen? Väldigt bra, skarp och ljusstark på högsta styrkan.
Tål den vatten? Tyvärr inte, det är något som hade höjt mobilen ett snäpp till i betygskalan.
Har den något extra? Ja, den har en ir-lampa och app för att använda mobilen som fjärrkontroll.
Ett alternativ:
Huawei P9 är aningen dyrare, (cirka 500 kronor) och har lite bättre processor och Leica-optik, men inte lika smart fingeravtrycksläsare. Fast med den lilla prisskillnaden så blir det nästan en fråga om en smaksak.
Testbild
Det blir fina bilder, men de dubbla linswrna bidrar inte så mycket. Funktionen för virtuell oskärpa ger oskarpa kanter mellan skarpt och oskarpt som ser onaturliga ut.
